Skyldighet 3: Du ska behandla andra som jämlikar

Hur stora än olikheterna må vara mellan medborgarna vad gäller rikedom, begåvning, skönhet och allehanda specialförmågor så har vi i vår kulturkrets bestämt att det finns en värdighet hos alla människor som är typisk för människan och är lika för alla. Tanken kommer nog ursprungligen från den kristna religionen, där Gud antas älska alla människor lika mycket. Ingen människa har större mänsklig värdighet än någon annan.

Metafårens människosyn innebär att människor är ojämlika*. De flesta är får, några vargar och några herdar. Mellan människor som är så olika kan ingen äkta jämlikhet etableras.

Strunta i metafårens människosyn. Det finns en möjlighet till jämlikhet i samhället. Du är skyldig att förvalta denna möjlighet. Du ska behandla din nästa som din jämlike.

Du ska inte förhäva Dig över andra människor eller tycka Dig förmer. Varje form av elitism, det vill säga föreställningen att en viss grupp är överlägsen (respektive underlägsen) en annan grupp, är ett återfall i metafårens ojämlika människosyn. Detta gäller även om de som anser sig överlägsna har de mest lovvärda ambitioner, till exempel att agera herdar för de underlägsna.

På samma vis som du erkänner, bejakar och ser Dina egna fördelar ska du erkänna, bejaka och se Din nästas goda sidor. Du behöver bli sedd och uppmärksammad av andra och andra behöver bli sedda och uppmärksammade av Dig. Var generös mot Din nästa. Uppskatta Din nästa efter förtjänst.

Liksom Du respekterar andras värdighet och betraktar dem som jämlikar ska Du respektera din egen värdighet. Du ska uppföra Dig som en jämlike. Du ska inte framställa Dig själv som offer, Du ska inte lämpa över ditt ansvar på andra, Du ska inte skylla ifrån Dig.

Om Du inte i dina egna ögon och i ditt eget uppförande upprätthåller din värdighet kan Du inte räkna med att andra ska respektera den och betrakta Dig som en jämlike. Jämlikheten börjar hos Dig själv, inte hos din nästa.

Skyldighet 4: Du ska göra goda gärningar

En scout får lära sig att göra minst en god gärning varje dag. För scouter verkar detta krav överkomligt. Det är det även för andra människor. Vi har alla en medborgerlig skyldighet att göra goda gärningar.

Denna medborgerliga skyldighet innebär inte att vi alla bör bli som Moder Teresa eller Florence Nightingale. Den medborgerliga skyldigheten innebär inte ens att det är bättre att vara en Moder Teresa än en ordinär scout. Den som vill bli en Moder Teresa får gärna bli det och bör rimligtvis hyllas för sina insatser för mänskligheten, men den medborgerliga skyldigheten sträcker sig bara till välgärningar i det mindre formatet.

Den medborgerliga skyldigheten sträcker sig bara så långt att ingen ska kunna avvisa den med argumentet att kravet är för stort.

Den medborgerliga skyldigheten att göra goda gärningar är något helt annat än Jesu maning att älska sin nästa som sig själv (och andra varianter av detta kategoriska imperativ). För det första är den gyllene regeln nästan obegripligt sträng, så sträng att de flesta inte kan ta den på allvar. För det andra kommer den från Gud (eller Allah eller Det Mänskliga Förnuftet eller andra upphöjda företeelser) och gäller därmed rimligtvis bara för dem som tror på Gud (eller motsvarande). Den medborgerliga skyldigheten att göra goda gärningar, å andra sidan, kan uppfyllas av alla och kommer från den mänskliga gemenskap den enskilde har omkring sig.

Varför vill samfundet att var och en av dess medlemmar ska göra goda gärningar? Jo, av två skäl.

För det första är det en sorts försäkring. Ingen av oss vet när vi kan komma att behöva en medmänniskas hjälp. Vi har nästan alltid andra människor omkring oss, ofta främmande människor, och om vi vet att var och en av dessa måste hjälpa oss om vi hamnar i knipa kan vi känna oss tryggare än om vi inte hade denna förvissning. Regeln är en lättvariant av alla sjöfarares skyldighet att hjälpa ett fartyg i sjönöd.

För det andra är alternativet förskräckande, nämligen att den hjälp var och en av oss gärna vill ha när vi behöver det inte ska kunna hanteras subsidiärt, det vill säga av vår nästa, utan i stället måste skötas av en för ändamålet inrättad, troligen skattefinansierad, specialistkår. Vad kostar det inte, i onödan, om den pigge grannen till Asta, 89, inte vill köpa mjölk åt henne utan kommunen måste kommendera ut en hemtjänstperson att handla åt gumman?

Men i grunden handlar det inte om att spara skattepengar, utan om att med gemensamma krafter bygga ett varmare, behagligare och trevligare samhälle.

Fortsättning följer i morgon.

(*Metafåren presenteras i boken Skärp dig Svensson. Enligt Metafåren finns tre sorters varelser i välfärdsstatens värld: herdar, vargar och får. Politikerna är herdarna och de vanliga, svaga människorna är får. Dessutom finns ett antal starka medborgare som är farliga för fåren, nämligen vargarna. Dessa är ofta rika, vita män. Herdarnas uppgift är att skydda fåren mot konsekvenserna av deras fåraktighet samt mot vargarna. Herdarna ska också hålla vargarna i schack.)