Från att tidigare varit ett hot mot människan har naturen nu blivit vår vän och skyddsling. När vi öppnar vår smörbytta till frukosten möts vi av orden Naturen är god. Maten vi handlar skall helst vara eko även om det kostar en slant extra och få vet eller orkar ta reda på hur miljövänlig maten faktiskt är. För en del räcker det förstås med föreställningen att den är miljövänlig vilket den dessvärre inte nödvändigtvis är.

Till och med elen skall vara miljövänlig och saluförs lättsinnigt eller cyniskt på detta sätt även om det är omöjligt att bestämma vilken del av elen som har producerats av den goda naturen och inte av kärnkraft och fossilförbränning. Rekordet är när man saluför bröd som gräddats av såväl förnybar som lokalproducerad el!

Sedan en tid tillbaka är det därför människan som är den farliga och till och med geologerna har infört den nya tidsåldern antropocen som i en framtid kommer att finnas tillsammans med perm, trias och jura.

Numera tror många att det är människan som är skuld till stormar och oväder liksom till att klimatet håller på att förstöras. Regnar det för mycket så beror det på människans utsläpp och sjunker grundvattnet undan som nu i Sydsverige så är det klimatändringen som också är orsaken och därmed människan. En förhärjande orkan i en avlägsen del av världen kopplas omedelbart till vårt bilåkande eller på senare tid även till köttkonsumtionen. En statistisk granskning av extremväder förr i världen visar ingen mätbar ändring och inte ens klimatmodellerna visar entydigt någon sådant. Helst skall vi alla bli vegetarianer eller övergå till konsumtion av insekter och larver i stället för biffstekar eller utrotningshotad fisk från Östersjön. Annars kommer jordens svaga och utsatta att drabbas i ännu högre grad av ett allt ogynnsammare klimat.

Med vårt religiösa och kulturella arv blir resultatet en allt massivare skuldbörda eftersom skuld och skam har blivit inympat i våra protestantiska själar sedan tidig barndom. Att skydda Naturen från den moderna människans destruktiva inverkan har blivit den nya parollen.

De värsta syndarna är västvärlden. Den övriga världen har ännu inte uppnått samma grad av ansvar, mognad och förstånd och därför måste tas om hand och ledas den rätta vägen. Som ”mindre utvecklade länder” inser de ännu inte sitt bästa. Sverige, i samverkan med andra upplysta länder erbjuder därför nya former av missionsverksamhet på samma sätt som man under förra seklet förde ut Jesu lära i delar av Afrika och Asien. Man vägrar att inse att många av dessa länder idag klarar sig själva alldeles utmärkt och har en ekonomi och en global ställning som vida överträffar Sveriges och andra västländers. De är fullt kapabla att sätta sina egna prioriteter även på miljöområdet och behöver inte ledas eller

tillrättavisas av västvärlden i frågan om hur man skall rädda världen och naturen mot människans skadliga inverkan. I dessa länder upplever man fortfarande en grym och farlig natur som det främsta problemet för människorna och där teknik och vetenskap är till för att hjälpa människan till ett bättre liv även om det innebär att man initialt måste producera el från kol.

Att den svenska överheten i sina globala ambitioner tagit sig vatten över huvudet i sin självvalda ledarroll inom miljöpolitik är uppenbart för flertalet medborgare. Dessa har sedan länge insett att Sverige numera är ett litet land såväl i folkmängd som ekonomi och inte längre har samma ledande vetenskapliga ställning som tidigare. Dessutom är de svenska miljöproblemen väl under kontroll och ytterligare arbete kan bäst lösas utan politiska ingrepp. Politikerna borde därför i första hand prioritera de egna medborgarnas uppenbara behov och intressen inom andra områden. Dessa har försummats och resultatet kommer att bli uppenbart i september 2018.