Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Nationalism är demokratins bäste vän

Efter valet i Frankrike läser jag hur Margot Wallström (visserligen lättad över Emanuel Macrons seger), förfasar sig över nationalismens utbredning i Europa. Som om nationalism vore ett självklart ont – och ett hot mot demokratin. Man riktigt anar hur Hitler väntar runt hörnet, om vi inte sväljer Europeiska Unionens dröm om en gränslös värld. Det här har sagts så många gånger att man knappt längre reagerar.

Men nationalism är inte nationalsocialism! Det är inte ens samma sak som diktatur. Faktum är att både Hitler och Stalin var globalister. Båda ville ha ett världsherravälde, precis som islamisterna vill ha ett kalifat. Utan gränser – all included.

Folklivsforskaren och debattören Dan Korn sa en gång att svensk nationalism på 40-talet var det som räddade oss från att sugas upp av de nazistiska strömningarna. Jag instämmer i detta. Tredje riket var den tidens ”europaprojekt”.  Men var inte Hitler, Mussolini och de andra bruna nationalister, invänder någon? Det heter ju i alla fall ”nationalsocialism”. Jag var inte med på den tiden, men gissar att ”nationalist”’ var ett av 40-talets verkliga modeord. Ungefär som ”feminist” var ordet på allas läppar 2010. Då ville alla vara nationalister. I varje fall om man ville göra politisk karriär och få folk med sig. Ungefär lika förpliktigande som när man idag pratar om ”allas lika värde” eller att ”stå upp för fred och rättvisa”. Det var först under efterkrigstiden som ordet blev en extremiststämpel – ett ‘N-ord’. Under lång tid var det knappast någon utanför Nordiska Rikspartiet, som vågade ta begreppet i sin mun.

1900-talet bär här på en underlig motsägelse. Samtidigt som ”nationalism” blev allt mer tabu, växte nationella strömningar i Latinamerika vilka räddade kontinenten från att slukas av USA:s imperialism. Afrika upplevde ett nationellt uppvaknande, som hade långt större betydelse för avkoloniseringen än Afrikagruppernas alla insamlingbössor. Det var nationalismen och inte internationalismen som vann både Vietnamkriget och räddade Finland från att bli en kommuniststat. Runt om i världen lyckades en brokig skara nationella rörelser, bit för bit smula sönder det Brittiska imperiet. Nationalister i Polen, Baltikum och Ukraina spelade en nyckelroll, när det gällde att krossa Sovjetunionen. Eller för att ta ett exempel från vår egen tid. Vilka har mest outtröttligt och hjältemodigt bekämpat IS, och därmed skyddat västvärlden från teokratiskt förtryck? Jo, kurdiska nationalister. Har demokratin förlorat på allt detta? Nej, snarare tvärtom.

Nationalism betyder inte per definition demokrati, men inte heller motsatsen. För mig är nationalism (med en något fyrkantig definition) när en befolkning kontrollerar ett begränsat territorium och där bestämmer spelreglerna. Visst finns det dåliga nationalister – kanske Marine Le Pen är en av dem. Men när Margot Wallström lyfter fram ”globalism” som den enda vägen mot frihet, har hon inte särskilt mycket att referera till. Jag kan inte påminna mig ett enda globalt projekt – varken i Europa eller någon annanstans – som levt upp till det vi brukar kalla för demokrati. FN inräknat.

Man behöver bara titta på EU:s företrädare på den europeiska arenan för att bli lite betänksam; Romarriket, påvedömet, habsburgarna, osmanerna, Sovjetunionen, Tredje Riket… inte var de några demokratier direkt.

Så vem är det egentligen som hotar demokratin?


Jan-Olof Sandgren, boende i Angered, är yogalärare, författare och illustratör.

 

 

28 thoughts on “Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Nationalism är demokratins bäste vän

  1. Kuckeliku skriver:

    Globalister är inte alls så demokratiska som de låtsas vara, eftersom de inte förespråkar någon demokratisk världsregering utan vill ersätta de nationella demokratierna med anarkoglobalism, anarkokapitalism och anarkomarxism. Och anarki har förstås inget med demokrati att göra. ”Arki” betyder detsamma som ”krati” och ”an” betyder ”icke”. Anarkoglobalisterna är alltså icke-(demo)krater.

    Europeism skulle kunna vara den nya europeiska nationalismen, men den ratas av de flesta, verkar det. Antingen satsar man på Sverige eller så på ”planeten”. Carl Bildt kallade sig Hallänning, Svensk, Europé, men i slutändan blev det bara anarkoglobalism, åtminstone när Fredrik Reinfeldt tog över.

    Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Vad jag sagt förut i ämnet:

    Den lösning man tänker sig från liberalt håll är ju att rättsordning och marknadsekonomi tillsammans med fri rörlighet för handel och människor så småningom skall göra statsgränserna irrelevanta. Detta var ju tanken bakom det nya Europa t ex.

    Men nationerna hade ju en gång ambitionen att fylla folks behov av att tillhöra en solidarisk gemenskap och detta behov kvarstår ju även där ekonomin är liberal.

    Ett folk – ett land blev ett vinnande koncept i Väst- och Nordeuropa där det kunde hjälpligt genomdrivas och göras troligt som den naturliga ordningen. – På de flesta andra håll sammanfaller inte gränserna mellan folken med nationsgränserna.

    Skall den gamla farliga rivaliteten mellan anglosaxer, fransoser, tyskar, slaver m fl avväpnas, måste det till en ordning där gränsdragningarna mellan maktsfärerna blir irrelevant och t ex sydtyrolare kan vara lika mycket tyrolare som de som bor i Österrike och inte tvingas leka italienare. – Man måste ju ha varit på den vägen när man proklamerade den fria rörligheten för människor, varor och kapital.

    Det kunde vara skäl att leta efter ett rimligare koncept mera anpassat till den faktiska verkligheten och som inte krävde etnisk rensning eller tvångsassimilering för att fungera.

    Hur skulle man hanterat ”imperiernas” sönderfall? – Ottomanska, Österrike-Ungerska och Jugoslaviens? – Så fort det blev sannolikt att territoriet skulle delas upp etniskt, började massmorden och fördrivningarna när de olika etniska grupperna skulle försvara sina intressen. – Det hade väl varit bättre att försöka få till folkens självbestämmande utan att de därför behövde dra upp skarpa gränser mellan sig.

    Problemet är alltså hur man åstadkommer fredliga förhållanden och folkens självbestämmande, där folken lever blandade och det inte går att dra gränser mellan dem.

    Minoriteter, där det är nationalistiskt engagemang som styr, kommer alltid att ses som andra klassens medborgare. De stör mönstret. Där nationalister styr, blir läget ohållbart för dem som på grund av etnisk tillhörighet till ett grannfolk, har kluven solidaritet. – Detta är inga åsikter jag har, – det är logik.

    Idén med olika folk som känner samhörighet med sina egna och vill ha makt över sina angelägenheter kräver en bättre plan för sitt rätta förverkligande än den som kräver skarpa gränsdragningar mellan folken.

    Den definitiva globala ordning man bör sätta kurs mot är:

    Ett globalt resursavgiftsystem med avgifter på täkt och hävdande av eftertraktade och begränsade resurser, ägnade att anpassa efterfrågan till tillgången. – Intäkternas fördelning på jordens befolkning skall missgynna omotiverad befolkningstillväxt.

    Individer, företag och samhällsorgan skall ha ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet .

    Mänskliga rättigheter -deklarationen måste ersättas med något mera genomtänkt och som sätter livsmiljöns och arternas fortbestånd framför alla andra mål att sträva efter.

    Flockvarelsen människans strävan att tillfredsställa behov att tillhöra solidariska gemenskaper måste ses som något positivt som bör uppmuntras och kan förverkligas genom individuell makt över skattemedlens fördelning.

    Statsgränser som etablerats med våld, bör mista sin relevans och metoden för detta är just individuell makt över skattemedlens fördelning och rättsordningarnas harmonisering, – vilket bör bli resultatet av att få dem rediga och konsekventa.

    En massa välmenande människor valde, i insikt om de nationalismens fundamentala brister jag visat på, att istället försöka odla en global solidaritet.

    Har man svaga djuriska instinkter och styrs av sitt intellekt, kan man gå väldigt långt i att göra våld på sig själv. Man släpper inte taget om sina verklighetsfrämmande fantasier.

    Jag har visat på en rimligare ordning att sätta kurs mot. – Den verkliga solidariteten som vi har genetiskt stöd för, är med en begränsad grupp, – eller begränsade grupper: Man tillhör flera varandra överkorsande gemenskaper.

    Denna solidaritet är något gott och den enda som finns att bygga något på.

    Gilla

    • Det röda pillret skriver:

      Genom multikulturalismen blir problemen, som tidigare rådde mellan länderna, istället internaliserade.

      Istället för att ha olika länder med olika kulturer och rättssystem, får vi inom samma land olika kulturer och rättssystem.

      Istället för att samhällets samtal handlar om individer, utifrån deras samma rättigheter oavsett gruppering, glider istället samtalen ut på förhandlingar mellan olika grupper. Din grupptillhörighet blir allt viktigare. Och då är det inte roligt att tillhöra minoriteten.

      Ingen minoritet i något land någonstans i världen vill vara minoritet.

      Sådana här fundamenta har vi svenskar inget minne av och det är därför vi så tanklöst kastar bort vårt land och nu beträder multikulturalismens väg, där vi obönhörligt, om vi inte vänder 180 grader, går mot att inom några få år bli minoritet i vårt eget land, med allt vad det innebär.

      Tusen år av blodiga erfarenheter av den totalitära våldsideologin islam och långt in i nutidshistoria runt om överallt i världen idag, där muslimer och deras kultur är framträdande, pekar på att de inte kommer att bry sig nämnvärt om oss svenskar när de tagit makten.

      Gilla

  3. Ola Byfält skriver:

    Tack för att Du städar upp i begreppsförvirringen. Upprepar vad jag sagt tidigare: gymnasisten Wallström och svetsaren Löfven saknar klassisk Bildung.

    Liked by 2 people

  4. JAN BENGTSSON skriver:

    Vi måste ta tillbaka ordens rätta värde!
    Kasta ut nyspråkets floskler!

    Släng floskeln ”Allas Lika Värde” på sophögen!

    Men behandla Alla med Värdighet,
    o ge dem möjligheter att utvecklas!
    Något helt annat…

    Inte låta Globalisterna styra Agendan dit de vill, utan motstånd!

    Utan nation, ingen demokrati…
    Skall det vara så svårt att förstå?

    Ju längre bort besluten fattas,
    ju tokigare riskerar det att bli…

    Typ EU/FN…

    Liked by 2 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Egentligen är det inte konstigare med nationsbegreppet än med begreppen äktenskap eller fotbollslag. Det handlar om sammanhållning och gemensamma regler, fullt naturligt.

    Varför det från PK-maffian finns ett sådant ständigt uttalat förakt mot nationalstaten är för att dessa intressen vill skapa en globaliserad mångfaldskultur som styrs av överstatliga organ som FN och EG. Att som politiker agera i dessa organ är mycket attraktivt jämfört med att agera nationellt. Nationellt utsätts man för väljarnas dom men i de överstatliga organen finns inga överordnade, bara likasinnade. Det kan t o m vara så att politiker ser det som enklare att genomföra det man vill via dessa överstatliga organ än via de egna parlamenten.

    Liked by 7 people

  6. Lars Åhlin skriver:

    Spåren från framför allt 1:a världskriget är fortfarande djupa. Man ser nationalism som dess orsak och är därför rädd för den. Visst var den destruktiv i relationen Frankrike -Tyskland, och gjorde generellt striderna bittrare. Men samtidigt verkar en nationalstat vara förutsättning för stabil demokrati. Och demokratier startar inte krig.

    Liked by 2 people

  7. MOAB skriver:

    Det står mellan de små stegens demokrati och de stora globala stegens totalitarism. Det lustiga är att det ENDA lyckade exemplet på något som kan sägas vara något över nationalstaten med bibehållen demokrati (trots att Hillary fick fler röster gääääääsp), United States of America, är just det land som alla pk-ister älskar att hata.

    Boende i Angered, kanske fler jordnära perspektiv från författaren är att vänta? Har skribenten barn? Går de i skolan i Angered? Ser fram emot fler alster.

    Liked by 1 person

  8. Steven Jörsäter skriver:

    Nationalism är vettigt eftersom alternativet oftast är någon slags vakuum. EU är ett bra exempel. Det finns inget tydligt mandat att styra det på ett kraftfullt sätt och därför pratas det mycket men händer lite. Sådana system blir med naturnödvändighet dåliga, det som händer, exempelvis ett alltför omfattande regelraseri, blir dåligt. Med eurokrisen och flyktingkrisen och Schengens de facto kollaps framgick tydligt att man inte är kapabel att styra. En federation vore mycket bättre men förutsätter en långtgående enighet om många principer och ömsesidigt förtroende som inte tycks finnas. Man har hamnat i ett besvärligt mellanläge och dessutom växte man antagligen för snabbt i en entusiastisk yra. Vi ska komma ihåg att unionen mellan Norge och Sverige föll samman trots att den förenade två av världens mest lika länder. För övrigt en utmärkt lärdom när det gäller bärkraften i multikultur. Finland strävade inte att återförenas med Sverige efter den ryska ockupationen trots 600 år av gemensam historia. Att förena är svårt.

    Kontrasten är mycket stor mot USA. Å andra sidan finns en betydande nationalism i USAs delstater. Dessa är långt viktigare än vad utomstående vill inse.

    Nationalismen som motor i avkoloniseringen av Afrika är en annan sak. Nationerna är där unga och oftast uppfunna av européerna eftersom stora delar av kontinenten inte var organiserade i den skalan utan mycket mer fragmenterat om ens organiserat alls. Avkoloniseringen var något som starkt påhejades av vänsterrörelser i Europa. Vi har nu facit. I stort var den en katastrof för alla inblandade vilket man kunde se redan när det pågick. Nationaliseringen var inget annat än en jättemöjlighet för lokala krigsherrar att ta makten och den gick alldeles för fort. Detta har aldrig erkänts. En av samtidens många förbjudna sanningar. Det finns inget enda land i Afrika som det är någon verklig ordning med. Afrika är mestadels en vit fläck på kartan för turism –
    folk vågar helt enkelt inte åka dit. Tänk vilka möjligheter som hade funnits om Afrika vore fredligt och lugnt som exempelvis Thailand? Sydafrika var länge överlägset bäst eftersom det styrdes länge järnhand av den vita minoriteten som dessutom var ovanligt stor. Det hade också lyckan att få en verkligt klok ledare i Mandela som övertagare. Nu befinner sig landet i raskt förfall och närmar sig det övriga Afrika. Ian Smiths Rhodesia var ganska välskött. Under Mugabe har landet kollapsat till en ren skurkstat. I såväl Sydafrika som Rhodesia hade de svarta det i allmänhet bättre under det vita styret än de har nu. Vilket inte hindrar omdömet att det inte var smakligt. Länderna i Afrika hade sannolikt fått det mycket bättre om de stannat ett antal decennier till i en upplyst kolonialism. Men som exemplet Irak tydligt visar – att upprätta en verklig demokratisk stat är långt svårare än vad man kan tro.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Som ett företag utan tydliga ägare!

      Företagsledningen styr dit man vill…

      Berikar sig ofta genom diverse förmåner,
      typ överdådiga pensionsförmåner!

      Gilla

  9. Kulturisten skriver:

    En lysande text, ett livsviktigt budskap. Som finländare i Sverige förfasar jag mig över den nationella självutplåning som likt en religion färgar alla aspekter av kultur- och samhällsliv här. Ta flaggans symbolvärde – den finländska är helig, och står för självständighet, självuppoffring för ett älskat fädernesland, ett starkt försvar, traditionella värderingar. Den svenska flaggan syns överallt, men mest i samband med kanelbullar. Eller som föraktfulla konstverk i Göteborgs Vasapark. Jag kände samma oro under mina år i Holland, där det rådde ett liknande förakt för patriotism ända tills Geert Wilders inledde sin framfart. Kärleken till och viljan att försvara sitt fosterland och sin kultur, externt och internt, är en grundpelare för fred i och mellan nationer. Att riva ner sina gränser är att lägga sig på rygg för alla dem som nog har nationell stolthet att tänka imperialistiskt och expansivt. Vakuum av det slag som PK och vänsterliberalismen har skapat fylls alltid till slut – av ondska. OM den överlevs blir nationsbegreppet heligt. Margot Wallström, bekanta dig med ditt grannlands historia.

    Liked by 9 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Så enig med deg!! Vi som er fra små nasjoner som har måttet kjempe for selvstendighet etter århundrelang okkupasjon (Norge under Danmark som koloni 1380-1814 og i union med Sverige 1814-1905) pluss har opplevd nazister i våre land under krigen, vet å sette pris på frihet og tør å vifte med flagget! Få dager nå til 17. mai… Da skal vi ut i gatene og feire. Nasjonalisme som hverken undertrykker eller plager andre.
      Det viser seg at også innvandrere (inkl. muslimer) elsker 17. mai og folkelivet, de føler seg inkludert. Kun 12 % av dem som ikke deltar. For etnisk norske er prosenten 11. Leste dette nettopp.

      Gatulerer med jubileet i Finland, forresten! 🙂

      Gilla

  10. Hovs-svartare-hallar skriver:

    Ja jag instämmer med artikelförfattaren. Läs mera i artikeln nedan i GP av prof. Lars Trägårdh, en av få som har modet att försvara nations-idén.

    http://www.gp.se/ledare/lars-tr%C3%A4g%C3%A5rdh-ett-val-mellan-tv%C3%A5-modeller-f%C3%B6r-sverige-1.171357

    ”Kommer Sverige 2050 att förbli ett medborgarhem, som Per Albin Hansson uttryckte det i sitt berömda tal från 1928, eller kommer landet vara infogat i en post-nationell juridisk och politisk ordning där ”människor” ersatt medborgare som samhällets grundenheter. Och är detta något att bry sig om?

    Entusiasmen för den post-nationella visionen delas av politiker, journalister och akademiker från vänster och höger. Normativt har MR-idealen blivit kvasireligiösa trumfkort som riktas mot de som anklagas för att vara ”nationalister”…”

    Liked by 2 people

  11. Tor Arne skriver:

    Mycket bra om nationalism på Geopolitical Futures:
    https://geopoliticalfutures.com/?s=nationalism

    Nationalism handlar om klasskamp:
    The Dutch elections and the looming crisis: A class struggle is emerging in Euro-American society.

    The affluent do not live with poor immigrants, and if they know them at all, it is as servants. The well-off can afford a generous immigration system because they do not pay the price. The poor, who live in neighborhoods where immigrants live, experience economic, linguistic and political dislocation associated with immigration, because it is the national values they were brought up with that are being battled over. It is not simply jobs at stakes. It is also their own identities as Dutchmen, Americans or Poles that are at stake. They are who they are, and they battle to resist loss or weakening of this identity. For the well-to-do, those who resist the immigrants are dismissed in two ways. First, they are the poorer citizens, and therefore lack the sophistication of the wealthy. Second, because they are poor, they are racists, and nationalism is simply a cover for racism.

    Thus, nationalism turns into a class struggle. The wealthy are indifferent to it because their identity derives from their wealth, their mobility and a network of friends that go beyond borders. The poor live where they were born, and their network of friends and beliefs are those that they were born into. In many cases, they have lost their jobs. If they also lose their identity, they have lost everything.
    https://geopoliticalfutures.com/dutch-elections-looming-crisis/

    Liked by 1 person

    • Hovs-svartare-hallar skriver:

      Exakt. Vad ”Nisse i Hökarängen” tycker om att få sitt grannskap övertaget av muslimer är det ingen jäkel på de fina adresserna som bryr sig om. Här sätts agendan av folk med miljoninkomster och bostad i trygga innerstadskvarter där man inte ser andra invandrare än de som driver den trevliga pizzerian på hörnet.

      Grannarna har däremot svenska namn typ ”Ramberg”. Idyllen är rent bedövande.

      Liked by 2 people

  12. MartinA skriver:

    Vad betyder ”nationalism” enligt författaren? Alltså, att en regering eller regim skall tjäna befintliga medborgares intressen är väl inte ”nationalism? En regim som INTE tjänar befintliga medborgares intressen begår väl snarast kontraktsbrott.

    Liked by 1 person

  13. Kulturisten skriver:

    Tor Arne, din artikel påminde mig om att två ledande krafter inom Socialdemokrater för Tro och Solidaritet bor i ett av Göteborgs finaste stadsdelar, inte i Bergsjön eller Angered. Det är så lätt att predika solidaritet, humanism och öppna gränser från sitt gyllene palats då man vet att integrationsproblemen aldrig kommer att störa ens nattsömn där.

    Liked by 1 person

  14. Janne skriver:

    Ett land utan gräns lockar till sig erövrare.

    Därför finns gränser.

    De innanför gränsen vill leva i fred och försvara sitt sätt att leva.

    Inte ockuperas av främmande folk med en helt annan kultur och livssyn.

    Liked by 1 person

  15. MartinA skriver:

    Sen strävade väl varken Stalin eller Hitler efter ”världsherravälde”? Bolsjevikerna som genomförde revolutionen må ha strävat efter världsherravälde med deras uppsättande av Internationalen etcetera. Men Stalin representerade snarare en återgång till klassisk rysk imperiepolitik.
    Och att Hitler inte strävade efter världsherravälde är väl rätt självklart för den som kan någonting alls om historia? Det är ju bara lögner från Imperiet och från USA eftersom DE ju de facto alltid strävat efter världsherravälde.
    Det här är problemet med att lägga in historiska paraleller i en text. Det hela blir lätt endbart en diskussion om historia.

    Gilla

  16. Sven Wiberg skriver:

    Globalisering behöver inte betyda underkastelse under globala organ utan en internationell arbetsfördelning och handel med tjänster och varor. Det är att låta kapital flyta dit det gör störst nytta och att vara öppen för kulturella influenser. Det finns ingen motsats i att värna om den öppna nationalstaten. Att sluta länder mot varandra innebär ekonomisk tillbakagång. Global betyder inte och kan inte betyda vidöppen för folkomflyttningar. Varje öppen nationalstat har en plikt att värna och utveckla förhållanden och välstånd för den egna befolkningen. Den främsta grunden för det är att bejaka handelsutbyte med andra länder.

    Gilla

  17. Stefan Sewall skriver:

    ”Sen strävade väl varken Stalin eller Hitler efter ”världsherravälde”” skrev Martina.
    -Stämmer inte.
    Kommunismen strävade verkligen efter världsherravälde, mest uttalad ambition av alla ideologier. Proletariatets diktatur i hela världen var uttrycklig målsättning.
    Stalin tog så mycket han kunde. Sovjet stödde alla revolutioner man kunde överallt från -45 och framåt.
    Mao Tse Tung ville starta krig, den stora världsrevolutionen, vid ett möte med Chrustjev 1955, när Sovjet fått vätebomben, men Stalin var då död och Chrustjev ville inte ha krig, men Mao ville starta den stora världsrevolutionen oavsett kostnad i människoliv.
    Hitler och nazityskland var verkligen urtypen för världsimperialistiskt med tyskt lebensraum som uttryckligt tydligt mål. Expansion med invasion av stora landområden med etnisk rensning och
    utbredning av tyska folkets livsrum och kontroll av olja och naturtillgångar. Seger mot England betydde övertag av imperiet. Hitler bedrev expansionskrig i Europa, Ryssland, Afrika och
    mellanöstern. Hitler ville dela världen med Japanerna.
    USA har aldrig invaderat och koloniserat och befolkat. Man har bekämpat kommunism och islamterror med baser och allierade och krigat mot olika fiender men aldrig drivit bort folk eller
    bosatt amerikaner utanför USA/Hawaii och alltid dragit tillbaka trupperna efter krigen utom vissa baser man behållit för att hålla fienden borta.
    Filippinerna var en av få amerikanska kolonier man fick efter kriget mot Spanien 1898 men blev fritt utan kolonisering. Panama togs av Theodor Roosevelt 1902-03 för amerikanskt kanalbygge men blev oberoende.
    USA har inte koloniserat som övriga stormakter. Brittiska imperiet (det i särklass största) avvecklades t.o.m. pga uttryckligt krav från USA:s pres. Roosevelt vid mötet med Churchill på ett skepp vid NewFoundland 1941, Atlantic Charter, där planerna på kriget mot Hitler drogs upp, som motkrav mot att USA hjälpte England i kriget. När Hitler besegrats skulle Brittiska imperiet avvecklas efter som USA inte gillade imperiebyggande. USA ville att alla kolonier skulle vara självständiga. Churchill gick motvilligt med på Roosevelts krav.

    Gilla

  18. Rombens skriver:

    Utmärkt och klargörande. En paradox som ändå bör nämnas är att Stefan Löfven talar som en sann nationalist numera. Bakom fladdrande svenska fanor talar han om
    – att utveckla den svenska modellen
    – att slå vakt om Sveriges försvarsförmåga och att inte gå med i en allians
    – att värna om svenska värderingar
    – att de svenska arbetsmarknadsreglerna ska värnas

    Nationalist var ordet

    Gilla

  19. To Ca skriver:

    Citat: ”Hitler och Stalin var globalister. Båda ville ha ett världsherravälde”
    Kommentar: Nej, Hitler ville samla alla TYSKTALANDE folk i en tysk nation. Dock utom kanton Zürich i Schweiz, som inte var interesserad. Hitler okkuperade visserligen många länder, men inkluderade dem inte i Tyskland. Anledningen til okkupationerna var at komma före briterna, vars landstigning i Frankrike och väntade attack mot Tyskland tvångsavslutades med evakueringen från Dunquerque våren 1940.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s