På första maj demonstrerade ett antal muslimska kvinnor. ”Rör inte min hijab!” skanderade de. Hijab är den islamiska huvudduken. Men ingen har rört deras hijab. De får ha den.

Men vissa arbetsgivare tillåter inte hijab på arbetsplatsen. Som i det uppmärksammade fallet med Aye Alhassani som nekades jobb på SAS eftersom hon inte var beredd att ta av sin hijab. De som demonstrerar menar att de nu tvingas välja mellan jobb och hijab.

Varför tänker de så? Det är väl bara att ta hijaben. Nej, inte om man är troende muslim. Det är ingen liten sak. En kvinna måste täcka sitt hår, annars begår hon en stor synd. Hennes böner godtas inte av Gud. Hon kommer att straffas i nästa liv. Dessutom kommer hon inte längre att bli sedd som en god muslim av andra muslimer, så det är en social katastrof också.

Hijaben är alltså inte bara ett plagg vilket som helst. Den är inte ett fritt val för en troende muslim utan en del av religionen. Det går inte att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte ha hijab. Jag tror inte att man måste det”. Det är som att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte be fem gånger per dag. Jag tror inte att man måste det”. En muslim som uttalar sig på det sättet kommer att ses antingen som en okunnig som behöver undervisning eller en hädare som man ska hålla sig borta från. I vissa islamiska länder kan sådana uttalanden göra att man blir straffad. Det är som att säga att Muhammed hade fel.

För både den dagliga bönen och hijaben är självklara delar av islam som alla muslimer i hela världen känner till. Det är bara att googla hijab + hadith så får du fram texterna där hijaben föreskrivs. Därför behöver jag inte ha med några länkar, dessa texter är så lätta att hitta. En hadith är en text som beskriver profeten Muhammeds ord och gärningar. Hadither är oerhört viktiga för en muslim. I Koranen sägs till exempel att man ska be, men inte hur. Instruktionerna finns i haditherna.

Bland imamer finns det ingen debatt om hijab är påbjudet eller inte. Det som debatteras är om en kvinna även måste täcka sitt ansikte eller om det räcker med kroppen och håret.

Trots detta kan en krönikör på Svenska Dagbladet, Erica Trejis, skriva: ”Varken i koranen eller i haditherna finns något entydigt påbud att bära slöja, ändå är det legio. Hur kommer det sig?”

Har Erica inte tillgång till Google? Dessutom, i samma krönika, ”I Emil i Lönneberga är alla kvinnor muslimer”, intervjuar hon en imam, Bashir Aman Ali i Rinkeby. När hon ändå hade honom på tråden kunde hon ju ha bett honom citera de verser och hadither som föreskriver hijab. För det är något som alla imamer känner till.

Imamen talar om att muslimska kvinnor klär sig olika beroende på vilken kultur de tillhör. Ja, en hijab kan vara gul eller grön. Men det är en hijab. Jag fick intrycket att Erica Trejis var otydlig med flit i sin artikel. Bashar Aman Ali vet liksom alla andra imamer att hijab är påbjudet och att det är synd för en kvinna att gå ut barhuvad.

I Koranen står det att en muslim inte ska ha åsikter om något som Gud bestämt:

Det höves ej en rättrogen man eller rättrogen kvinna, när Gud och hans apostel avgöra en sak, att hava fritt val i denna sak, och den, som är olydig mot Gud och hans apostel, är fången i uppenbar villfarelse. (33:36)

Och Gud har bestämt att kvinnan ska täcka sig:

Profet, säg till dina hustrur och döttrar och de rättrognas kvinnor, att svepa sina kläder omkring sig! (33:59)

Det arabiska ordet som har översatts till ”kläder” är jalabiib, plural för jilbaab. Islamiska lärde har förklarat att jilbaab är ett klädesplagg som täcker hela kroppen, även ansiktet.

I en hadith som finns i Bukharis samling, säger profetens hustru Aisha att när de hörde denna vers så täckte de sina kroppar helt och hållet, även ansiktena. Bukharis hadither anses inom sunnitisk islam vara de mest tillförlitligaste texterna efter Koranen. Shiiterna har egna samlingar, men hijab är påbjudet även i dessa.

Det finns dock ett yttrande av Muhammed som säger att kvinnan får lämna sitt ansikte och sina händer otäckta. Därav åsiktsskillnaden. Majoriteten av islams lärde genom historien har dock förespråkat att ansiktet ska täckas. Den åsikten har starkast stöd i texterna.

Nu förstår man bättre varför troende muslimska kvinnor upplever att de måste välja mellan jobb och hijab. Att ta av sig hijaben är inget alternativ. Och det sade också Aye Alhassani i sin intervju för SVT: ”Rekryteraren frågade om jag kunde tänka sig att ta av mig slöjan, att det var ett ultimatum för att få jobbet på SAS. Men för mig är det inget alternativ”.