EN NY LITTERÄR SUCCÉ?

Ulf Larsson

För ett år sedan gav jag ut en satir om den svenska universitetsvärlden, Universitetet, Campus Beckomberga. Läsaren får följa med till en genompolitiserad värld befolkad av mer eller mindre narcissistiska klåpare som under idoga floskler om genus, mångfald och normkritik armbågar sig fram till köttgrytorna. Detta medan undervisningen inte sällan alltmer förfaller till en urvattnad soppa på grund av ständiga ekonomiska neddragningar. Romanen kan förstås också läsas som en symbol över tillståndet i Sverige. Ni kan läsa lite om den här och köpa den häftad eller som e-bok här.

Men det kanske börjar bli dags för en ny bok – en stort anslagen roman om det samtida Sverige, skriven av mig eller någon annan. En bok som totalt vänder upp och ner på hela Kultursverige – tv-soffor, kultursidor, Augustnomineringar, bokmässor, you name it! Hur skulle en sån berättelse om det moderna Sverige kunna se ut?

Efter lite spånande har jag fått ihop ett synopsis, som kan byggas ut till en spännande och mångsidig roman om dagens Sverige, denna obetalbara mix av folkhemska skuggor och avsomnade bruksorter à la Lars Lerin uppblandat med nya inslag från jordklotets alla hörn. Ett Sverige i skärningspunkten mellan då, nu och sedan, mellan lokalt och globalt. Min bedömning är att succén ute på förlag och agenturer och bland läsarna bör kunna bli enorm – det skulle inte förvåna mig om det blir tal om en filmatisering med Rolf Lassgård, Helena Bergström och andra gamla godingar i huvudrollerna.

Såhär tänker jag mig det hela:

I DEN ÄNNU NAMNLÖSA ROMANEN möter vi Nadifa, som kommit till Sverige från Somalia för några år sedan. Hon läser på SFI och jobbar deltid på en förskola i Mjölby, där hon kommunplacerats. Kvar i Somalia är familjen, som i Nadifas fall består av make, makens två andra fruar, makens sex barn (varav Nadifa är mor till två), ena hustruns bror med hustru och tre barn, makens tre kusiner med sammanlagt åtta barn samt hans föräldrar.

MEN HANDLÄGGAREN PÅ MIGRATIONSVERKET – en svensk surgubbe vid namn Gösta (Rolf Lassgård) – är inte med på noterna. Över sig har han dessutom den totalt empatibefriade karriärssprätten Niklas (Mikael Persbrandt) som bara ser ekonomi i allting. Tillsammans krånglar de här båda vita medelålders männen ständigt till det för Nadifa, och gör precis allt för att hon inte ska kunna få återförenas med sin familj.

SAMTIDIGT I STOCKHOLM sysslar Daniel Poohl (Shanti Roney) på Stiftelsen Expo med en stor kartläggning av misstänkt högerextremism inom Migrationsverket. Expos datatekniker har lyckats belägga att flera av verkets medarbetare har besökt olika främlingsfientliga hatsajter från sina jobbdatorer – bland annat Det Goda Samhället – och man har även länkat till artiklar på Fria Tider och Avpixlat. Spåren leder till Migrationsverkets kontor i Mjölby…

NERE I SOMALIA är Nadifas familj utom sig av oro och saknad. Samtidigt är ilskan och upprördheten stor: hur kan ett land som kallar sig humanitär stormakt behandla människor på det här viset? Under en sen kväll beslutar man att ta hjälp av uråldriga trollkonster för att straffa de skyldiga. Allt man behöver är foton på Gösta och Niklas, vilket Nadifa snabbt lyckas ordna.

MEN NU FÅR EN JOURNALIST på lokaltidningen (Helena Bergström) höra talas om ärendet. Hon bestämmer sig för att hjälpa Nadifa, och kontaktar en kollega på Aftonbladet (Lena Olin) och en annan på ETC (Lena Endre). Tillsammans tänker de nu försöka smuggla Nadifas familj till Sverige. Man ger sig alltså iväg till Somalia, och – för att göra en lång historia kort – efter en synnerligen strapatsrik färd genom Nordafrika, Spanien, Frankrike, Tyskland och Danmark når sällskapet Stockholm efter drygt en månad. Väl framme i Stockholm söker samtliga familjemedlemmar asyl.

UNDER TIDEN HAR GÖSTA OCH NIKLAS börjat få märkliga symptom: muskelryckningar, handtremor och förlångsammade rörelser. Det går snabbt så långt att Gösta inte ens kan lägga in sina snusprillor längre utan att spilla minst hälften. Och den känslokalle Niklas får nu uppleva hur det är att inte kunna somna på grund av allt värre muskelspasmer. Det dröjer inte länge innan båda två behöver sjukskriva sig för att genomgå olika neurologiska tester. I samma veva har det blivit känt på jobbet att de båda två besökt främlingsfientliga sajter på arbetstid och dessutom länkat till reportage på olika hatsajter som Nyheter Idag. Det har också framkommit att Gösta är medlem i en obskyr Facebookgrupp som tillägnas en ökänd och främlingsfientlig Örebropolis, medan Niklas skrivit flera inlägg på en känd rasistisk barnboksförfattarinnas Facebooksida. Alla dessa komplikationer får en minst sagt negativ effekt på deras familje- och sociala liv, och det står inte på förrän Gösta börjar missbruka alkohol medan Niklas försvinner in i en djup depression.

MEN ÅTER TILL NADIFAS FAMILJ. Nästan alla i familjen har placerats ut på olika asylboenden i landet, alltifrån Överum i Småland till Ljungaverk i Medelpad. Det är bara Nadifa med make och deras två barn som kan bo tillsammans i Mjölby. Det här var inte riktigt vad man hade hoppats på – men det verkar inte finnas så mycket att göra mer än att vänta på bättre boendetider. Denna del av romanen möjliggör starka scener ur en asylsökandes vardag med all ovisshet, väntan, enformighet, kulturkrockar och annat bekymmersamt.

HÄR FÅR LÄSAREN STIFTA EN NY BEKANTSKAP – den pensionerade riskkapitalisten Bernhard von Kantzow-Rosen, som gjort sig en förmögenhet på allt från optioner till äldreboenden. På äldre dar har han blivit alltmer grubblande över och kritisk till hela sin livsgärning. Har hans liv bara handlat om pengar? Finns det överhuvudtaget någon människa som tycker om honom? Dagarna hemma i den enorma villan på Isterbergsvägen i Vaxholm – med magnifik vy ut över Trälhavet – tillbringar han mest med att klunka gin & tonic och med att försöka skjuta ifrån sig sina kompakta känslor av misslyckande nu när livets kvällning obevekligt närmar sig. Men en dag står han inte ut längre. Han besöker sin advokat och undertecknar alla dokument som behövs för att kunna upplåta villan på Isterbergsvägen – i det närmaste en mindre herrgård – till den person vars namn han meddelar advokaten. Dispositionsrätten ska gälla 15 år. von Kantzow-Rosen har i alla år haft ett lyckotal: 666. Han bestämmer sig nu för att den 666:e person han möter under en promenad i Stockholm ska få disponera villan. Av en ren tillfällighet råkar denna person bli Nadifa, som befinner sig i Stockholm över dagen för ännu en intervju på Migrationsverket. Det är hon och ingen annan som korsar Bernhard von Kantzow-Rosens väg på Birger Jarlsgatan i Stockholm som nummer 666. Efter att överlåtelsen ägt rum, flyttar von Kantzow-Rosen till Hyères på franska Rivieran, där han snabbt förfaller till ett alltmer avancerat missbruk av Dry Martini, Chablis och internetporr.

PÅ ISTERBERGSVÄGEN är nu Nadifas hela familj installerad. Men vad ska man göra med alla de 18 rummen? Efter lite familjesamråd bestämmer man sig för att öppna ett härbärge för utsatta EU-migranter, som får bo kostnadsfritt i villan mot att de hjälper till i trädgården och med att hålla efter i huset samt sköta enklare inköp och matlagning. Arrangemanget blir en veritabel succé. Till och med de från början sura och motsträviga grannarna tvingas erkänna att det aldrig varit så trivsamt och livfullt på Isterbergsvägen som nu. Boendet blir så omtalat att både tidningar och SVT kommer dit och gör reportage om hur det mångkulturella Sverige firar nya triumfer.

MEN INGEN STOR SAMTIDSROMAN utan att plocka in ett av svensk massmedias mest frekventa motiv nuförtiden, nämligen Donald Trump. Som av en slump råkar Trump befinna sig i Sverige på statsbesök just när härbärget på Isterbergsvägen avhandlas som mest intensivt i svenska massmedia. Trump beslutar sig för att göra en avstickare ut till Vaxholm för att se det hela med egna ögon. Och vad tror ni händer, jo han blir så exalterad att han avsäger sig presidentskapet och konverterar till islam.

I SVERIGE är man från politiskt håll givetvis inte omedveten om att karlen trots alla sina bisarra påhitt och sitt knasiga utseende ju ändå måste besitta något slags talang – han är ju miljardär, och har bevisligen lyckats bli USA:s president. Trump inbjuds nu till otaliga tv-soffor där han exalterat förklarar att Sverige egentligen haft rätt hela tiden! Han (Trump) har bara varit vilseledd av olika svenska hatsajter och deras skamlösa fake news, som till exempel att det skulle finnas no go-områden i Sverige, eller att det skulle finnas något samband mellan ökningen av vissa typer av sexualbrott och ökad migration.

ALLTMEDAN ISTERBERGSVÄGEN BLOMSTRAR blir Trump alltmer involverad i den svenska inrikespolitiken, tills han en dag erbjuds posten som integrationsminister. Vid en festlig manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm, där bland andra Stefan Löfven och Alice Bah Kuhnke medverkar, installeras Trump i sitt nya ämbete. Dagen avslutas med en pampig bankett på Slottet, där Trump får Ylva Johansson som bordsdam. Där går det som det ofta gör i såna här sammanhang – tycke uppstår, och några månader senare flyttar paret ihop i en rymlig sekelskifteslägenhet på Södermalm i Stockholm.

S L U T

Tror ni, som jag, att denna roman har goda förutsättningar att bli en succé i Sverige? Har den vad som krävs för att åstadkomma rejält rabalder i kulturlivet? Jag ser med stor nyfikenhet fram emot att få höra vad Det Goda Samhällets läsare anser om den saken. Är det något ytterligare som borde finnas med? Något som bör tas bort? Kära läsare – ordet är ert!

25 thoughts on “EN NY LITTERÄR SUCCÉ?

  1. Bo Divander skriver:

    Artikelförfattaren besitter en stor talang för sarkasm och fantasirikedom. Slutet om herr Trump som sambo med Ylva Johansson är ju helt enkelt strålande! Vad artikeln egentligen går ut på är mera oklart…

    Gilla

  2. PerH skriver:

    Vem vill läsa en roman där verkligheten sedan länge överträffats av dikten (Wagers rapporter från verkets miggor)
    Detta med Trump tyckrer jag är problematiskt, stryk.
    Det jag vill se är ”giftstämplade” norska TV-serien Hjernevask som på ett humoristiskt sätt avslöjar genusindistrins hjärndimmor.
    Denna serie kommer dock aldrig att sändas i ”landet lagom”. Public services ledningen är klart medveten om vilket karaktärsmord som Hjernevask utgör.

    Liked by 1 person

  3. Bo Svensson skriver:

    Nej, parodins tid har runnit ut. – Läget i landet är redan en parodi på sig själv.

    Det som behövs, är en beskrivning av hur man med civiliserade metoder återställer normalitet.

    Liked by 5 people

  4. Hortensia skriver:

    Självskriven succé, Ulf!

    Snyft, spänning, stadgade skådespelare, storslagna scenerier och socialdemokratisk surrealism i spelfilmsformat; Somaliska barnrike berikar Sveriges rike. Slutsålt på stört!

    Liked by 1 person

  5. Anders skriver:

    Den är alldeles för osannolik. Inte skulle Donald Trump falla för en gammal kossa som Ylva Johansson. Han har tycke för yngre kontinentala skönheter. Aida Hadzialic kanske. Men jag glömde. Hon fick ju avgå.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Man kan lätt missta Ylva Johansson för Geert Wilders. Trump kan vara bi och Ylva i månader fråga sig varför han alltid kallar henne Göört och har så ensidiga preferenser.

      Gilla

  6. Kent Forssgren skriver:

    Sällan man får anledning att skratta när man tar del av de spörsmål som diskuteras på Det Goda Samhället.
    ”Trump inbjuds nu till otaliga tv-soffor där han exalterat förklarar att Sverige egentligen haft rätt hela tiden! Han (Trump) har bara varit vilseledd av olika svenska hatsajter och deras skamlösa fake news”.
    Jag ser med spänning fram emot fortsättningen.
    .
    En annan bok jag skulle vilja se en fortsättning på är denna.
    ÄVENTYRET SVERIGE EN EKONOMISK OCH SOCIAL HISTORIA
    av Red. Furuhagen, Birgitta
    Sveriges ekonomiska och sociala historia från medeltiden fram till 1993. Första avdelningen behandlar bondelandet Sverige från medeltiden till industrialiseringen. Andra avsnittet beskriver industrialismens genombrott. I det tredje avsnittet ger olika författare sin syn på den ekonomiska och sociala omvandlingen: om finanssektorn och dess aktörer 1860-1992, om energin och miljön m.m.
    .
    En genomtänkt upplägg och välformulerad text, skriven av lärda män och kvinnor inom sitt respektive område, utan politiska undertoner år något håll, över det svenska folkets kämpande från bondesamhällets slit, till ett utvecklat högteknologiskt samhälle i högsta världsklass.
    Men boken slutar – för 25 år sedan.
    ÄVENTYRET SVERIGE HAR FORTSATT.
    Vad har skett under dessa 25 år?
    Vi har mycket att lära av historien, sägs det.
    Och då i synnerhet historiens misstag.
    Kanske vi skall ändra oss på den punkten?
    Har inte misstagen begåtts under de efterföljande 25 åren?
    En fortsättning av ovanstående bok, likaså skriven av inom sitt respektive område lärda personer, skulle kanske bli intressant – hmm- nutidsläsning för det svenska folket.
    Måhända inte lika rolig läsning som i DEN ÄNNU NAMNLÖSA ROMANEN!

    Liked by 2 people

  7. Staffan skriver:

    Jag trodde i min enfald att en rad skattekomplikationer och fackliga problem skulle uppstå kring arrangemangen på Isterbergsvägen vilket skulle göra att det hela fick upplösas och de boende flytta tillbaka till de olika mottagningar runt om i landet där de sedan kunde vistas några år utan aktiviteter i avvaktan på Det Stora Verkets beslut.

    Liked by 1 person

  8. Tomas B skriver:

    Ha, ha… I am feeling good. Jag har inte så mycket att tillägga vad gäller storyn. Möjligtvis skulle den kunna innehålla en rehabilitering av Mona Sahlin som genom olika tillfälligheter får en andra chans och nu, mot alla odds, visar sig vara den lands-moder som vi alla längtat efter…

    Gilla

  9. uppstigersolen skriver:

    Har hjärntvätten gått så långt att svenskar skulle uppskatta att en jättevilla i ett fashionabelt område skulle tas över av somalier och tiggare? Nej fy, skriv om.

    Gilla

  10. MartinA skriver:

    Jag tror att den romanen engagerar sig för mycket med vad det svenska samhället är idag. Du kan inte undvika att bli etablissemangets medbrottsling och ursäktare, hur du än beter dig. Till exempel, du väljer ett extremt ickerepresentativt utällingsurval, en ensamkommande kvinna. När 80% är män. Du urartar till snyftreportage. Etcetera. Och vips så förstärker du etablissemangets berättelse.

    Gilla

  11. Heraldikern skriver:

    Nämen fy…..! Utfallet är väl ändå inte ett happy end av liknande händelser. Ändra i din synopsis från och med riskkapitalisten och redogör för att smugglarna åker dit och får praktiskt taget inga straff o s v som det i verkligheten är. Om man ska spegla verkligheten med humor och sarkasm måste det ju sluta i alla dessa undanträngningseffekter och alla dessa kostnader som detta skulle förorsaka Sverige och Svenskarna. Dessutom, och här kommer humorn in, måste man skildra de kulturella skillnaderna som inte går att överbrygga och de konsekvenser de får för det Svenska samhället! Och själva slutet får inte avslöjas här om du nu har för avsikt att realisera ditt projekt!

    Gilla

  12. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Jo, detta skulle säkert göra succé — hos alla som sympatiserar med MP, Fi, V och liknande organisationer, emedan de inte fattar ironin utan tycker att detta är precis som det borde vara inklusive att Trump äntligen blir en bättre människa.

    Skulle detta däremot göra något för att få den här sortens folk på bättre tankar i egentlig mening?
    Troligen inte.

    Gilla

  13. En spännande framtid skriver:

    Just därför att ”kultureliten” inte fattar ironin/satiren så skulle det nog dras igång ett massivt reklamuppbåd, typ ”en magisk berättelse om hur de humanitära värdena segrar över inskränkthet, egoism och rasism…en samtida saga om det nya Sverige” med mera… Månadens Bok, biopremiär över hela landet samtidigt på nyårsdan + filmatisering i serieformat i SVT. Sen är frågan om vad publiken skulle gilla produkterna, kan ju vara så att kulturexperterna på förlag, filmbolag och tidningar inte har världens bästa koll på läget.

    Gilla

  14. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Mycket underhållande koncept med flertalet absurdistiska höjdpunkter, vilka ohejdat torde ha roat DGS-konsumenterna. Emellertid anser undertecknad döddansare att den oförtjänta smockan mot president Trump kunde ha förpassats till papperskorgen innan resten av inlägget publicerats. Dekrepitus G. Soros kunde törhända axla manteln som Ylva Johanssons amoröse adoratör, oaktat dennes förmodade erektila dysfunktion lägger vissa hinder i vägen för uppfyllandet av de äktenskapliga förpliktelserna.

    Eljest ingenting att anmärka mot detta futurala helvetesdrama, tillskapat av en synnerligen versatil och superkapabel skriftställare med osviklig känsla för satir.
    Andreas, obotlig gammal tråkmåns 🙂

    Gilla

  15. Ulf Larsson skriver:

    Jag tackar läsarna för alla goda och tänkvärda kommentarer. Bokprojektet ska förstås som en drift med vad en del av det massmediala Sverige säkert skulle uppskatta i romanväg. Själv skulle jag aldrig vare sig kunna eller vilja skriva en sådan roman. Jag har däremot lite andra idéer om en Sverigeroman med titeln ”Nils Holgerssons konstiga resa genom Sverige”. Den skulle inte uppvisa många om ens några likheter med krönikans skisserade bok. Framtiden får utvisa vad det blir av denna idé. Tack igen! / Ulf

    Gilla

  16. Björn Boethius skriver:

    Victoria Kawesa (FI) får en gåva om 300 MSEK från Saudi Arabien för anläggande av ett kvinnobad i Stockholms Skärgård, försett med 2 km skyddszon mot män, u-båtsnät samt störsändare för drönare. Vattenrening för skydd mot oönskade graviditeter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s