Det ny svenskat

Ulf Larsson DGS

Ulf Larsson

Behöver vi en ny rikssvenska i Sverige? Ja, enligt det statliga utbildningsföretaget Lernia kan det mycket väl vara på det viset. Lernias koncernchef förklarar:

 – När alla röster inte är representerade får vi en skev uppfattning om vilka som finns i vårt samhälle. Rikssvenskan får inte bli en missvisande norm för hur Sverige låter, säger Helena Skåntorp, VD och koncernchef på LerniaSpråk och uttal tenderar att ha en exkluderande effekt på arbetsmarknaden och det har vi inte råd med. Idag är det brist på arbetskraft i Sverige och i resten av Europa. Vi kan inte utesluta personer med rätt kompetens och potential bara för att alla inte talar på samma sätt, fortsätter Skåntorp.

Med anledning av det här resonemanget har man nu i samarbete med Stockholms universitet tagit fram en ny rikssvenska, ett slags hybrid mellan olika dia- och etnolekter (den nya rikssvenskan kan höras här). Lernias övergripande uppdrag är enkelt uttryckt att hitta rätt jobb för rätt person, och syftet med den nya rikssvenskan beskriver man såhär:

Syftet är att ge en mer representativ bild av hur Sverige låter 2017 för att belysa att människors uttal inte har med deras kompetens att göra.

Experimentet är ur ett språkvetenskapligt perspektiv lite halvskojigt, ungefär som att försöka ta fram en utseendeprototyp för ett visst land eller en viss världsdel. Hur ser en svensk ut? En korean? Följaktligen har resultatet blivit en artificiell språkform som knappast någon talar eller kommer att tala. Hur Lernia ser på detaljen om normativitet kontra deskriptivitet är aningen oklart:

Då det finns lika många parametrar för hur svenska låter som det finns personer som talar svenska gör den nya rikssvenskan inte anspråk på att vara helt representativ, den ska ses som en prototyp framtagen för att visa på hur rikssvenska skulle kunna låta om vi låter många fler röster i landet höras.

Och:

Den traditionella rikssvenskan har ansetts som en neutral svenska, men riskerar att bli en missvisande norm om hur Sverige faktiskt ser ut. Vi tror inte på att alla ska låta likadant – vi pratar olika och det är viktigt att förstå att det inte har något med kompetens att göra.

Syftet med påhittet framstår som aningen dunkelt. Rent konkret så låter Lernias nyspråk som en mixtur av bland annat gotländska, skånska och något slags prototypisk utrikisk brytning. Som jag begriper det hela så kan det rimligen inte handla om att få folk att faktiskt använda detta nyspråk – vem skulle utbilda folk i det, och utifrån vilka språknormer? – utan man vill snarare belysa den knappast revolutionerande insikten om att folk talar olika, och att dålig språkbehärskning kan vara till nackdel på arbetsmarknaden.

Men är det verkligen en vanlig föreställning bland folk att människors uttal nödvändigtvis speglar deras kompetens inom olika områden? För att börja med de svenska dialekterna så är det knappast någon – utom möjligen vissa totalinsnöade stockholmare – som på allvar skulle påstå att folk som talar värmländska eller skånska skulle vara mindre yrkeskompetenta eller begåvade än människor som talar rikssvenska. För dessa eventuella inpiskade och  fördomsfulla figurer borde det ju räcka med några kvällar framför TV:n eller ett par studieresor runtom i Sverige för att kunna konstatera att folk inte är mer korkade i t ex Växjö, Skellefteå, Hammarstrand, Mönsterås eller Köping än i det mer riksspråksorienterade Stockholm. När det gäller brytning på andra språk finns det ju gott om personer som lyckats nå betydelsefulla positioner i det svenska samhället trots att deras svenska uttal inte är helt korrekt – några exempel är Jerzy Sarnecki, Colin Nutley och Silvia, för att inte tala om människor som arbetar en tid i Sverige utan att kunna svenska överhuvudtaget.

Så vad är poängen med Lernias nyspråkspåhitt? Det är självklart så att dålig kompetens i svenska språket knappast förbättrar ens möjligheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Huruvida de aktuella arbetssökandena blir hjälpta av en eventuellt ny insikt hos de presumtiva arbetsgivarna om att ”människors uttal inte har med deras kompetens att göra” kan man fundera över – man behöver ju trots allt vissa kunskaper i svenska för att klara av en del arbeten i Sverige. Själv är jag på motsvarande vis, med min ytterst begränsade japanska, inte direkt högvilt för majoriteten av japanska arbetsgivare. Det är knappast troligt att en japansk statlig kampanj om att vi alla talar olika skulle förbättra mina jobbmöjligheter i Japan.

Men tillbaka till Sverige och språkproblemen där. Om nuvarande riksspråksnorm är ”missvisande”, för att tala med Lernias koncernchef, hur ska då en annan svenska se ut? Ja, knappast som Lernias nyspråkshybrid i alla fall, om vilken man bland mycket annat kan säga att den åtminstone innefattar en jämställdhetsdimension eftersom ingen alls rimligen kan känna igen sig i denna konstgjorda produkt annat än fläckvis. I själva verket aktualiserar Lerniaprojektet en mängd komplexa frågor och problem gällande vilken språkvariant som bör vara norm, eller huruvida man alls ska ha några normer.

Som Lernias koncernchef konstaterar: ”Språk och uttal tenderar att ha en exkluderande effekt på arbetsmarknaden och det har vi inte råd med.” Yttrandet pekar i en helt korrekt riktning, nämligen att språk inte bara handlar om uttal även om morfologi, ordval och syntax. I exemplet man kan höra på Lernias hemsida förekommer inga sådana grammatiska fel, utan avvikelserna från rikssvenskan handlar helt och hållet om uttalet. Men bristande språkkompetens handlar lika mycket om t ex felstavningar, felaktigt böjda ord – sjorta, två rosar, dödde – eller om felaktig ordföljd som i Igår hon åkte hem eftersom solen sken inte. Eller om felaktiga pronomenformer som i Dem gick på krogen med de, eller felkonstruerade satser som Sahlin lämnar med omedelbar verkan. I mitt arbete på Osaka universitet med att lära japaner korrekt svenska möter jag sådana språkfel i det närmaste dagligen – även om lingvisten Mikael Parkvall, som Lernia engagerat i nyspråksprojektet, i sann normkritisk anda menar att:

Den nya rikssvenskan visar på ett aningen absurt sätt att det inte finns något som är felfri svenska, iallafall inte om vi vill låta människor i hela Sverige vara representerade och inte bara låta något ursvenskt fantasifoster vara måttstocken.

Jag bortser tills vidare från att försöka problematisera vad Parkvall menar med ”felfri”, och flyttar istället fokus från talspråket till skriftspråket. De besvärligheter som det kan ställa till med att ha dåligt uttal gäller förstås även – kanske i ännu högre grad! – skriftspråket, som inte som talspråket erbjuder viss kompensation i form av t ex gestik, mimik etc. Jag inbillar mig att en viss del av jobbsökandet försiggår via olika skrivna dokument (internetformulär, personliga brev, CV etc) och enligt samma resonemang som ledde fram till Lernias nyspråkshybrid, borde man nu även skapa ett nytt skriftspråk som, för att tala med Mikael Parkvall, låter ”människor i hela Sverige vara representerade” istället för att ”bara låta något ursvenskt fantasifoster vara måttstocken”. Det finns flera sekundärvinster med att lätta lite på de stela och missvisande skriftspråksnormerna; de problem som den svenska skolan inklusive universiteten har med en alltmer tilltagande bristande skriftspråkskompetens hos elever och studenter försvinner så att säga av sig själva med en ny, mer tillåtande norm. Problemet blir istället själva lösningen på problemet, en så kallad fridolinare.

Hur detta nya och mer inkluderande skriftspråk skulle kunna se ut är en delikat och brådskande uppgift att ta itu med för t ex Lernia; den språkliga exkluderingen och den därmed förknippade diskrimineringen pågår ju dygnet runt, varje dag – hela tiden med andra ord. Bland annat utifrån min yrkeserfarenhet som lärare i just svenska på olika universitet i Sverige och Japan har jag konstruerat följande textuella prototypskiss, som beskriver en cykeltur i ett vårlikt Osaka, om ni möjligen inte fattat det efter läsningen. Ambitionen har varit att fånga både dia-, socio-, etno-, krono- och idiolektal mångfald:

Ida sola sjen så ja besluta mej åm en cykkel tur. Löv på trädor va grön å sen ja kåmm framm till en hus. Ja aldri hadde besökt där, å där ja prata me nåra snudia folk, sen ja fikk doms bäskrivning av ett budist tämphel. Ehuru schyrra ja åkte te staen. Sjy skrapera reste säjj mot blå Himmel å sen ja cyckla hämmåt ijen.

Att denna text i hög grad knappast kan kallas inkluderande utan tvärtom i hög grad saknar kommunikativ effektivitet är uppenbart. Det är just av den anledningen som det finns olika språknormer – för att människor ska kunna kommunicera med varandra oavsett geografisk, social etc bakgrund. Språk och dess normer förändras över tid, men det är knappast Lernias uppgift att göra detta.

48 thoughts on “Det ny svenskat

  1. Hallsten Stenkilsson skriver:

    Om alla ska ges samma möjligheter vad gäller språk kanske det är lika bra att lägga ned svenska språket och anamma esperanto eller något annat konstruerat språk. Då får vi alla tio miljoner i detta land sätta oss på skolbänken och lära oss esperanto.

    Angående stavning. Svenskans stavning standardiserades kring år 1800 eller i början av 1800-talet. Innan dess fanns inga tydliga regler för rätt och fel, så var och en stavade som den ville. Det var till och med så att samma ord kunde stavas olika av samma skribent i samma text!!

    Liked by 1 person

  2. Bosse S skriver:

    Vad kan det här kosta vårt samhlle då? Lernia jobbar inte gratis.
    Huvudsyftet är troligtvis att lura till sig skattepengar. Man passar på att smida medans de som har makten är välvilligt inställda till denna typ av meningslösa tramspåfund.
    Det helt onödiga tilltaget att skapa en ny dialekt är nog inte särskilt lyckat,
    Hörselskadade och folk med redan dåliga svenskakunskaper kommer att få det ännu svårare att förstå vad som sägs i telefonsvararen som använder den nya ”svenskan”.

    Liked by 4 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Som nordmann syntes jeg ved avlytning at ‘nysvensken’ var vanskelig å forstå.
      Et forslag fra Lernia som bør puttes ned i skuffen igjen!

      Vi i Norge har mer enn hundre års trening i konstruerte språk, skiftende rettskrivninger og språkstrid, ikke noe å trakte etter 😦
      Hold dere til deres fine (riks)svensk) – en nordisk språk-professor jeg kjenner, snakket om det svenske språks ‘grandezza’ (ja, faktisk!).

      Gilla

      • askenyggdrasil skriver:

        Jag hoppas verkligen att vi slipper det som ni i Norge gått igenom. Började det inte med danskan i början av 1800-talet? Att börja ändra och förvanska ett språk leder bara till stridigheter och ovänskap mellan landets innevånare och det är inget att stå efter. Jag vill ha det som det är med svenskan och inte ha s.k förståsigpåare som försöker ändra på mitt språk. Det svenska språket fungerar ju utmärkt som det är både i tal och skrift.

        Gilla

  3. Camilla Rydström skriver:

    Oroande utveckling. Visst, den ”nya rikssvenskan” är ett experiment, till för att belysa problemet fördomar om sambandet mellan kompetens och uttal, men med detta förringar de istället den problematik som alltför ofta uppstår mellan människor som inte helt effektivt kan kommunicera, ex inom vården.

    Många vittnar om hur språkförbistringar skapat osäkerhet kring vad ex en vårdgivare sa eller menade. Även om en läkare med svårtydd svenska besitter samma kompetens som en infödd, riskerar ju effekten bli densamma som vore hen inkompetent. Ska nu det offentliga ta täten i denna fråga och underminera behovet av god kommunikation har man, åter, satt somligas behov framför andras.

    De traskar nu vidare i samma obegripliga spår som feministerna, vars kamp går ut på att alla ska vara likadana för att vara lika värda. En kvinna måste avfeminiseras för att bli lika mycket värd som en man. Som kvinna står hon sig slätt. Nu hoppas man med detta experiment belysa (bedyra) allas lika värde och kompetens genom att göra obegripliga avarter till norm. Därmed behöver ingen anstränga sig, allt funkar. Till vems nytta?

    Men med rinkebysvenskan som självklar del i rikssvenskan borde man väl framgent, i samma anda som det ibland (ouppskattat) skojas med hur svårbegriplig ex skånskan kan vara, kunna skoja om hur svårtydd någons rinkebysvenska är? Not likely.

    Liked by 3 people

  4. Lasse W skriver:

    Man ska vara klar över att det handlar mycket om signalvärden idag som ska ge glans och goodwill till företag som i detta fall Lernia. Man ser det här poserandet då och då. Det handlar om marknadsföring och inget annat. Kommer ni ihåg den lilla svarta lucian som Åhléns försökte lansera? Normkritik och inkludering ger godhetspoäng som antas ge en bild av ett företag som framåt, godhjärtat och med sin tid. Som nu Lernia. Det visar också hur pass mycket Sverige sitter fast i identitetspolitik och omsorg om svaga grupper.

    Liked by 2 people

  5. Christer Carlstedt skriver:

    Att språk förändras över tid är ganska självklart. Anledningen till att språk alls finns torde vara att vi har ett behov av att kommunicera med varandra och beskriva tankar och företeelser.
    Ordet potatis fanns givetvis inte på femtonhundratalet.

    Så småningom började man rita eller karva små krumelurer som betydde olika ljud i språket och kunde på så sätt meddela sig även skriftligen. Eftersom man pratade olika dialekter i de skilda landsdelarna eller kungarikena så blev det förstås litet olika.

    När landet så småningom blev enat var detta lika opraktiskt som det faktum att en aln var litet olika lång beroende på var man befann sig. Det utbildades en praxis för hur det skulle vara och se ut. Så småningom stadfästes stavningsregler och där är vi i dag.

    Varje normalbegåvad unge som tar sig igenom den svenska skolan kan hantera detta, åtminstone hyggligt. Dyslektiker må förlåta min generalisering, men i sammanhanget utgör ni ett undantag.

    Nu tycks Lernia ha kommit på att de som inte klarar av denna språkhantering riskerar att hamna utanför i samhället och få sämre chanser till jobb.

    Lernia får ursäkta.
    Om det kommer en person från främmande land med annat språk, så förväntar jag mig inte att personens behandling av svenska språket skall vara perfekt. Vi klarar av kommunikationen ändå med litet god vilja.

    Men – om personen i fråga har passerat hela svenska skolan och fortfarande bara kommunicerar på ”Rinkebysvenska” så måste jag då dra slutsatsen att vederbörande kanske inte borde ha blivit godkänd i skolan.
    Klarar personen inte att stava rätt i sitt CV, så är vederbörande sannolikt inte lämpad för arbetsuppgifter som kräver skriftlig kommunikation.
    Hur kan jag ge en sådan person skriftliga anvisningar om maskinskötsel eller annat om jag har skäl att anta att språkförståelsen är usel?

    Lernia skall nog snarare lära sig inse att man inte ändrar på ett väl fungerande verktyg för att någon är klantig. Man lär personen hantera det i stället.

    Liked by 4 people

  6. Ben-Hur skriver:

    Detta är bara ett ytterligare försök att ”integrera” Svenska folket till invandringen! (inte assimiliera invandraren i Sverige) Vi minns ju ännu Mona Sahlins uttalande om att vi minsann skulle få lära oss att integrera oss! Man talar ju så mycket om problemet med invandrare som efter många år och många SFI-kurser inte kan Svenska respektive kan dålig Svenska. De får med nödvändighet svårt att få ett jobb! Därav att man tror att arbetsgivarna tror att invandraren inte är kompetent bara för att han inte kan tala ren Svenska. Det är detta man uppdragit åt Lernia att lösa! Detta första utkast kommer naturligtvis att följas av flera. Det ena värre än det andra! Och detta kommer att pågå ända tills varje i Sverige född rikssvensk talar Svenska med arabisk brytning! Då är vi alla lika och har samma möjligheter på arbetsmarknaden! Eller kom med en bättre förklaring!

    Liked by 4 people

  7. Hortensia skriver:

    Tack för ett gott skratt, Ulf, men skrattet fastnar i halsen när man betänker konsekvenserna av Sveriges uttalat svenskfientliga etablissemangs inkluderande tolerans mot hitresta immigranter, som hotar att steg för steg tvinga oss alla tillbaka till medeltiden…

    ”På medeltiden kunde alla stava
    Svenskans stavningsregler och språkliga normer är relativt nya företeelser. Så hur var det förr? Kunde man stava fel på medeltiden? Nja, säger Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk.”

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=411

    Liked by 1 person

      • Hortensia skriver:

        Mycket möjligt, Hallsten, särskilt om några inbitet normkritiska rödpennor hittar till en sådan här sida, full med s k ”bruna råttor”, som uppenbarligen eftersträvar att stava rätt – kanske bör kallas ”råttstavning” då? – i väntan på offentlig, kulturell skarprättning…

        Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      I middelalderen var det vel få som kunne skrive i det hele tatt??
      I det norske riksarkivet skrev jeg avskrift fra gamle dokumenter til rettslig bruk. På 1600- og 1700-tallet var det mye varierende stavning, og ofte svært dårlig setningsbygning, hvilket kunne gjøre innholdet vanskelig å forstå. En sikker norm og opplæring i standardspråk på skolen (likt for hele landet) er absolutt å foretrekke! Det letter kommunikasjonen, som er hensikten med språk.

      Gilla

  8. Tage Sundin skriver:

    ”Idag är det brist på arbetskraft i Sverige och i resten av Europa.”

    Strömmen av falska nyheter från Överheten och dess lakejer sinar uppenbarligen inte… I verkligheten finns hundratusentals arbetslösa i Sverige, och många miljoner i Europa!

    Brist kan finnas på nyckelpersoner med spetskompetens. Ej svenskspråkiga analfabeter tillhör inte den kategorin!

    Liked by 6 people

  9. kaphorn57 skriver:

    Hej

    Varför bemödade och bemödar mig än att behärska svenska enligt (än så länge?) gällande språknormer?
    Svaret är: det berikar mig att kunna uttrycka mig differentierat i både tal och skrift för att inte tala om läsförståelsen.

    Jag komm i sammanhanget osökt att tänka på sketchen ”Ormet kryper”, en klassiker som idag vore otänkbart att visa på statlig TV och dessutom skratta över denna.
    (se link nedan)

    Själv är jag tysk och bosatt i Sverige sedan mer än trettio år tillbaka…just nu förvånat över att sketchen finns kvar och inte fallit offer för den förhärskande ”kulturrensning”.

    Liked by 6 people

    • kaphorn57 skriver:

      Hej

      Mitt svar varför jag bemöda/te mig att lära mig språket träffade inte riktigt spiken på huvudet.
      Språket är enligt min mening och erfarenhet det absolut viktigaste för att kunna ta del av ett samhälle.

      Språket är nyckeln!

      Desto bättre jag behärskar det, desto mera kan jag ta och bli en del av samhället.
      Är jag inte beredd att ens bemöda mig så vill jag inte heller bygga upp en framtid.
      Varken för mig eller för landet.

      Och så ska jag lära mig svenska på ”nytt”, går miste om de nyanser som jag har efter många år lärt mig och fått känsla för?

      Nu får man väl ändå ge sig!

      Så sällar jag mig till de utländska röstar som värnar om ”svenska”!?

      Gilla

  10. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Enligt senaste årsrapporten har Lernia uppdrag från offentlig sektor för bl a SFI uppgående till en dryg miljard per år
    • VD har en årlig ersättning på cirka 4 MSEK
    • Styrelsen består av karriärbyråkrater och några av deras kompisar i näringslivet, ingen politisk styrning frånsett en statlig person (man kan fråga sig vilket som är värst, en politisk styrning eller styrning via något slags kompisnätverk)
    Satsningen på det här konstiga språket är sannolikt gjord i något slags goodwill-syfte, råd har man säkert.
    En aspekt som är bekymmersam är att man inte tycks vara medveten om att ett distinkt språk utgör en grundförutsättning för ett fungerande modernt samhälle, lika viktigt som rent vatten eller frisk luft.

    Liked by 5 people

  11. Linden skriver:

    Uttrycket ”alla människors lika värde” har i vår tid blivit ett mantra som används för att i namn av mångfald skapa enfald och i namn av frihet skapa förtryck. Exemplen ser vi dagligen, som förslaget att villkora presstöd endast till tidningar som uppfyller kraven för ”allas lika värde” och Unicefs diskriminering av barn för en sångkör på grund av hudfärg, med motiveringen att de ville ha ett representativt urval av barn, eftersom de tror på ”allas lika värde”. Orden har mist sin betydelse och förvandlats till en formel som kan användas i rakt motsatt syfte till det de en gång avsåg
    En populär metod är att föreslå en reform och samtidigt formulera en målsättning med ord om ”allas lika värde”, ”värdegrundsarbete”, ”inkludering” och annat som fungerar som en signal om förslagets förträfflighet. Den som inte tror på att förslaget kommer att leda till det utstakade målet har det inte lätt. Kritik kan ju avfärdas med att kritikern är en ond människa som inte tror på allas lika värde. Att det inte är de höga målen, utan metoden att nå målet som målen, utan metoden att nå målet som kritiseras, är lätt att glömma bort. Ja, det är så lätt att kritikern själv många gånger förleds att angripa målet i stället för metoden. Den senaste tiden har vi sett flera exempel på hur debattörer attackerar ”värdegrunden”, när det snarare är sättet värdegrunden utnyttjas på som borde kritiseras.

    http://kvartal.se/artiklar/jmlikhetens-idhistoria-bortom-mantran-och-paroller

    Gilla

  12. dolf skriver:

    Som många andra kom jag omedelbart att tänka på ormet kruper när jag såg titeln på inlägget. Men utvecklingen är skrämmande på flera plan. Är det bara jag som irriterar mig på nyhetsuppläsare och kommentatorer som talar med en utpräglad brytning? Det har förekommit fall där det gett upphov till förståelseproblem för mig som är ursvensk (även om det ännu så länge är ganska ovanligt). Och även i de fall där det är fullt begripligt är det ibland väldigt irriterande. Jag personligen stör mig ganska rejält på en kvinna som hörs ibland som talar i stort sett felfritt, men det har en tonlös och avklippt karaktär som får mig att rysa. Det är i och för sig en rent personlig antipati, men generellt skall man väl sträva efter att personer som nyhetsuppläsare och liknande skall befinna sig inom ett normalt band som är lättbegripligt för alla normala svenskar. (Vilket inte bara borde utesluta dem som talar pidginsvenska, utan också dem som talar väldigt grov dialekt, men det förekommer väl knappast längre att dialekter är så utpräglade att de blir svårbegripliga för gemene man.)

    Lite OT, flera har tagit upp att en sketch som Ormet kruper förmodligen inte hade varit möjlig att göra idag, Inte bara den. Mycket annat hade också fått stryka på foten. Tänker bland annat på den klassiska sketchen med ”vända upp och ner på dom och använda dom som spar-bössa” och ”göra tvål” där både uttryck som hottentott och zigenare förekommer: Ett hårt skratt förvränger skiten – en kort not om hur tiderna förändras.

    Liked by 1 person

    • kaphorn57 skriver:

      Hej Dolf

      Och när du har blivit OT, so hakar jag på!

      Vad sägs om detta från Tage Danielsson?
      Helt otänkbart idag. Scenförbud hade blivit det minsta…

      Vissa människor är lata.
      Vissa negrer är lata.
      Vissa vita är inte lata.
      Vissa negrer är mycket lata.
      Vissa vita är lite lata.
      Negrer är i allmänhet lata.
      Vita är sällan lata.
      Det finns lättingar här i världen, mest negrer.
      Negrer är lata.
      Vad du verkar lat. Är du neger?
      Det var mig en flitig neger. Han måste vara vit.

      Liked by 1 person

      • dolf skriver:

        ”Du var mig en flitig neger, du måste vara vit” känner jag igen från min ungdom, men hade ingen aning om att det kom från Tage.

        Gilla

    • Hortensia skriver:

      Exakt, Fredrik! Resultatet av svenska statens generösa erbjudande om betald SFI, hemspråksundervisning på skoltid OCH livslång, ”gratis” tolkhjälp är, med facit i hand, sannerligen ett monumentalt misslyckande, när VI gammelsvenskar förväntas anpassa VÅRT språk till frivilligt hitresta nysvenskar, som inte behärskar det.

      Liked by 1 person

  13. askenyggdrasil skriver:

    Skämt åsido, men kommer vi att få en ny variant av Svenska Akademiens ordlista? Så att man hänger med i det nya skriftspråket. Skall man gå kurser för att lära sig tala svenska på nytt? Kommer alla nya och gamla klassiker att översättas till detta nya skriftspråk? Det blir ju verkligen oerhört ett Sisyfos-arbete.

    Gilla

    • askenyggdrasil skriver:

      Jag måste nog gå en kurs i vår nuvarande svenska. I sista meningen skrev jag orden ”oerhört ett”, det skall naturligtvis vara ”ett oerhört”. Ibland rör sig tyvärr handen snabbare än hjärnan, bara att beklaga.

      Gilla

  14. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Ett praktexempel på det politiskt korrekta etablissemangets pseudoverksamheter, och detta torde vara ett av de värsta angreppen på svenskheten, där man inte ens generar sig över att konfiskera vårt språk. Koncernchefen å Lernia månde ha en mycket diffus uppfattning om det genuina värdet av strävan efter en språklig korrekthet till allas gagn och fromma, samt dess betydelse för yrkeskarriären. Då man till och med angriper rikssvenskan som norm för att byta ut dess riktningsanvisningar via tillskapandet av ett artificiellt och praktiskt dysfunktionellt hopkok av miljonsvenska och främmande barbarismer, har vi sannerligen lyckats underkänna vårt främsta kommunikationsmedel, språket! Globalistiskt orienterad överambition i all dess tragikomiska glans. Vill man inte lära sig varken svenska eller det i alla sammanhang alldeles förträffliga engelska språket, kan man inte heller umgås med ambitioner på att verka som en dynamisk samhällsmedborgare på dessa breddgrader. Denna den kulturfascistiska regimens strategiska och allomfattande kvalitetsförsämring, vilken ingår som ett led i den psykopolitiska operationen, utgör inte bara jordmån för språkförbistring, den representerar även en påtaglig säkerhetsrisk.

    Andreas 😦

    Liked by 1 person

  15. askenyggdrasil skriver:

    Ett annat otyg i det svenska språklandskapet är att man försöker gömma undan de ord som kan uppfattas som farliga, otrevliga eller enligt vissa har låg status. Man kan fråga sig varför vissa ord som vi använt i generationer helt plötsligt blir väldigt kränkande? Då kommer man på den geniala idén att döpa om dessa ord till vad man anser vara mindre laddade ord. Det finns hela tiden hos svenskar en viss försiktighet i vad man säger och hur man säger det, annars kan man få rejält på moppe. Myndigheter, politiker och andra makthavare kan på detta vis försöka att påverka medborgarnas attityder och värderingar med vissa verktyg s.k verbala reformer. Makthavare använder sig av detta för att påverka människor att byta till åsikter som helt enkelt stämmer med makthavarnas. Det är helt enkelt en metodisk, ej synlig, sakta pågående hjärntvätt.
    Krympling = vanför = handikappad = funktionshindrad
    Städare = lokalvårdare = hygientekniker = trivselansvarig
    Vaktmästare = internservicegeneralist (tydligen ganska nytt ord)
    Rullstolsbunden = rullstolsburen
    Kalhygge = föryngringsyta
    Sinnessjuk = mentalsjuk = psykiskt sjuk
    Fångvaktare = fångvårdare = kriminalvårdare

    Gilla

  16. Arthur skriver:

    En inte ovesäntlig aspekt på detta är att låtsasdialekten är framtagen för allmänna medel. Detta ansvarslösa slöseri bör vi komma ihåg nästa gång höga vederbörande hänvisar till vård, skola och omsorg för att motivera våra höga skatter.

    Gilla

  17. askenyggdrasil skriver:

    Jag undrar om det finns något annat land i Europa som skulle komma på idén att försöka komma med något stolligt nyspråk? Det tror jag inte, då de flesta länder i Europa är stolta över sitt språk och sin historia. Varför får vi i Sverige inte vara stolta över vårt språk och vår historia? Den här trenden att förvanska vårt språk och vår historia och göra oss totalt historielösa tog verkligen fart på 70-talet, då sossarna ville förvandla oss till menlösa mähän, som de fritt kunde styra över. Det är viktigt att kunna sitt språk, sin historia och sin kultur, det är kittet som håller oss samman som folk. I vår historia finns mycket som kanske inte är så fint, alla våldsamma krig och erövringar, men det gäller ju alla i Europa och resten av världen. Det betyder inte att man för den skull skall förkasta hela sin historia och sitt språk. Vi måste lära oss att försvara vårt språk och vår historia från alla dessa klåfingriga, världsfrånvända och navelskådande makthavare, som tror att de vet och kan allt. Det bästa sättet att försvara sitt språk och sin historia är att ha och hela tiden skaffa sig ny kunskap och bildning. Tyvärr har det under många år i det här landet funnits ett visst förakt för kunskap och bildning, det har nästan varit skällsord och det är livsfarligt. Kunskap är inte tung att bära, den gör oss bara starkare och mindre mottagliga för alla stollerier som kommer från diverse s.k. experter. Jag är stolt över att vara svensk, tala svenska och ha kunskap (bildning) om det som sker nu och det som en gång skedde i vår svenska historia. Det gör mig säker på vem jag är och vart jag är på väg. Jag är i första hand svensk, men sedan också europé eftersom mycket i våra kulturer och vår historia är så sammanlänkat. Vi har ingen yttre fiende idag utan vår fiende finns mitt ibland oss och det är alla dessa språk, historie- och kulturförvanskare. GE FAAN (ursäkta!) I MITT SPRÅK, MIN HISTORIA OCH MIN KULTUR!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s