Drivkrafter och inkomstfördelning

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Den så kallade ekonomiska utvecklingen har gjort underverk under de senaste århundradena. Hela folk – nästan bara i Västerlandet – har lyft sig från fattigdom till rikedom. Det märkvärdigaste av allt är att detta skett utan någon som helst planering. Människorna hade helt enkelt ingen aning om vad de höll på med och ändå blev det så bra. När något låter för bra för att vara sant brukar det inte vara sant, men i det här fallet var det sant.

Hur kunde det gå så bra? Om jag säger att det berodde på att en mycket stor andel av de berörda befolkningarna koncentrerade sig på att göra bra saker så har jag åstadkommit en truism, men ändå en startpunkt. En stor andel medverkade. Check. De gjorde bra saker. Check.

Att de gjorde bra saker betyder att de inte höll på onödiga saker som bara kostade pengar utan att föra världen framåt till exempel katedralbyggnation och krigföring. Bra saker är sådana som kan leda till produktionen ökar och livet förbättras en aning för en massa andra människor än en själv (plus en själv, förstås).

Men hur kunde alla dessa människor som gjorde bra saker utan att ha planerat det välja rätt grejor att syssla med? Varför koncentrerade de sig på skeppsbyggnadskonsten i stället för att måla vackrare altartavlor (vilket de förstås också gjorde)? Varför uppfann de ångmaskiner i stället för att hitta på pråligare uniformer till kavallerister (vilket de också gjorde)?

Jag tror, som så många före mig, att det lyckliga utfallet kom sig av dessa nyttiga människor lät sitt verksamhetsval styras av vad som lönade sig bäst. Människans energi och initiativrikedom vändes till verksamheter som hade potential att förbättra livschanserna för stora människogrupper ty sådana verksamheter hade stora inneboende löften om lönsamhet.

Världen blev helt enkelt bättre för att man tjänade mer på att ge folk allt rikare chanser att förkovra sina liv.

Numera känns det som om något kommit emellan, nämligen den offentliga sektorn. När producenterna tidigare mötte sin marknad mötte de ett antal privata konsumenter som ville få ett bättre liv, ett önskemål som producenterna ansträngde sig att försöka tillgodose. Numera består den marknaden alltmer av den offentliga sektorn, vars andel av BNP ofta närmar sig 50 procent.

Gradvis börjar ekonomiernas produktionsapparater därför ställas om efter vad den offentliga sektorn, inte konsumenterna, vill ha. Därför får vi en produktionsapparat som i mycket hög utsträckning är inställd på att framställa genusterapeuter, asylboenden, arbetsförmedlare, socialarbetare och HVB-hem.

Jag tror inte ekonomhistorikerna om femtio år kommer att betrakta det tidiga 2000-talets ekonomiska utveckling som en lycklig fortsättning på de föregående kanske hundra – eller i varje fall femtio – årens rekordår. Men det beror inte på att producenternas drivkrafter har ändrats. Det har alltid handlat om att tjäna pengar. Den avgörande skillnaden är att producenterna numera ska tillgodose helt andra intressens önskemål, nämligen den offentliga sektorns. Inte så konstigt om konsumenterna i allmänhet inte upplever sig ha samma ekonomiska skjuts nu som tidigare.

Tänk om kyrkan och adeln hade haft alla pengarna och därmed bestämt vad som skulle produceras för etthundrafemtio år sedan. Då hade vi nog inte haft någon industriell revolution i Sverige. Borgerligheten hade kommit av sig och Sverige blivit mer som Ryssland.

37 thoughts on “Drivkrafter och inkomstfördelning

    • Anna Lindén skriver:

      Samtidigt får man väl tillägga att England, tack och lov, även har en hel del ”onödigheter” i form av katedraler.

      Gilla

  1. Anne-Hedvig skriver:

    Selvsagt tenkte folk den gang også på hva som lønte seg, men jeg tror de hadde et videre blikk rundt det hele – frihet og rettferdighet. Og samfunnets beste. Dette i motsetning til så mye korttenkte, fragmenterte, ofte ”narsissistiske” særinteresser i dag.Folk den gangen var praktiske, jordnære mennesker som var vant til å slite, og de la sten på sten – bygge nasjonen sammen. Fellesskap, som ga en god synergieffekt og virket befruktende på kreativitet og nye tanker.
    Sånn tror jeg det kan ha vært.

    Liked by 3 people

  2. Svarta branten skriver:

    Jag tycker mig se samma trend i de globala företagen, det är inte bara Trump som vill rulla tillbaka globaliseringen utan rent ekonomiska faktorer har börjat göra sig gällande:

    https://anthropocene.live/2017/01/28/ar-de-globala-foretagens-storhetstid-over/

    Lars Bern han referar till två artiklar i the exonomist som annars brukar sjunga globaliseringens lov. Jag tycker även att Lars argumenterar övertygande mot att göra människor till handelsvaror, något jag ser sker bryta ner tilliten i det storföretag jag jobbar i. Endast ledningen och stora aktieägare får en kortsiktig vinst av att göra kompetens till en internationell handelsvara, på lång sikt så tror jag inte att man kan bygga stora stabila företag utan tillit mellan de anställda och det är närmast omöjligt att uppnå över nationsgränserna.

    Jag tycker asien är kanske det bästa exemplet på att man kan lyckas utan att väst kommer med hjälpande hand, många asiatiska länder var tidigare fattiga, de har hjälpt sig själva och har ännu inget kvävande VIK. Motsatsen kan ses i muslimska länder och Afrika generellt, migrationen och uhjälpen är deras VIK.

    Liked by 3 people

    • Göran skriver:

      Det som i stora mått saknas i Asien, Afrika och Sydamerika är rätten till privat ägande. Det är det gundläggande för att välstånd ska skapas. Det mest tydliga exemplet på detta är Taiwan. Efter Andra världskrigets slut ägde staten all mark på ön. Landet var fattigt. Dåligt jordbruk. En mer eller mindre värdelös industri. Genom en reform infördes privat rätt till ägande av mark för landets bönder. Nu började landets utveckling. Bönderna kunde nu planera sin produktion och ta lån. De fick överskott som de investerade i industrin. Resten är historia.

      Med alla u-landsbidrag som har öst över afrikanska bönder har Sverige bland annat sett till att hålla kvar korrupta regeringar vid makten eftersom de aldrig har behövt förlita sig på en produktiv befolkning för sitt adliga välstånd.

      Bilden borde vara tydlig för var och en. En kollektiv idé om sakernas tillstånd är viktigare än enskilda individers välmående. Så länge idéen månas är individens välmående inte intressant.

      Ta den svenska skolan som exempel. Det viktigaste är idéen om skolan än att eleverna har någon nytta av denna skola.

      Gilla

  3. JK skriver:

    Ja. Det du säger går mig att tänla på den lysande boken ”why nations fail, the origins of power, prosperty and poverty” av D Acemoglu och J. A. Robinsson.

    Att det finns en suverän centraliserad stat med en konstitutionsliserad makt delning och som garanterar lag och ordning ( tex äganderätten) samt att medborgarna har möjlighet att utveckla och använda sina talanger på öppna marknader leder till välstånd.

    Men viktigast av allt är hur makten i samhället är strukturerad. Marknader fungerar bara när det finns ett klimat där marknader och dess kreativa förstörelse av förlegade strukturer och gamla maktordningar tillåts. Annars organiseras samhället i en extraherande och exploaterande struktur.

    Boken är lysande och dess slutsatser är mycket aktuella.

    Frågan är om vi inte nu kommit dithän där feodalstat ersatts av en socialstat? Där medborgare är underordnade objekt som det ska extraheras så mycket resurser ur som möjligt.

    En gång i tiden var vi underordnade religionen och gav vi ett tionde till den.

    Nu är vi underordnade socialstaten och måste ge minst 50 % till densamma.

    Den vill fortsätta att expandera och är svår att komma åt. (Inte minst med tanke på improduktiv asylmigration och den kommande vågen av en åldrande befolkning).

    Lösningarna är hårda. Bland annat Skattesänkningar (jobbskatteavdraget återinförs) + budgetdiciplin. Samt att medborgare mer förväntas lösa sina bekymmer på egen hand.

    Den styrande principen blir (Rätta mun efter matsäcken). Då skapas det mer utrymme för efterfrågedriven produktion.

    Det är sådana tankar och empowerment av medeklass och medelarbetarklass som på kort tid lyft 100tals miljoner ur fattigdom. Ett fokus på att skapa välstånd till breda lager av befolkningen.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      En verkligen utmärkt bok. Inte minst genom att den sätter fokus så oeftergivligt just på nödvändigheten i att inte förbjuda kreativ förstörelse. Det synbarligen paradoxa är ju att det är kapital som alltid förstörs i denna process och att det är kapitalismens motståndare som alltid vill stoppa den. Statskapitalism och blandekonomi är ingen kapitalism alls när den skyddar privilegier och föråldrade produkter mot kreativ förstörelse.

      Liked by 1 person

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Just detta är en avgörande del av västerländsk kultur som i olika varianter återfinns i alla västerländska nationalstater , bl.a. den svenska. Och som på senare tid även spritt sig till många andra länder i Asien och Sydamerika. Det handlar uppfinnar-, ingenjörs- och entreprenörskulturer som ger rejäla ekonomiska överskott. Dessa används till att försörja även de människor som inte lyckas så bra i livet och de försörjer även dem inom den svenska elitistiska finkulturen som ägnar sig åt att förstöra Sverige och som själva ofta inte förmår att producera sådant som andra människor vill betala för frivilligt. Men som är duktiga på att få politiken att tvinga skattebetalarna att försörja dem med hjälp av statens tvångsmakt.

    Inte lika spännande som kulturerna i de failed states varifrån många flyr från till Sverige. Men en kultur som ändå är rejält mycket mer än att bara vara dans kring en midsommarstång som en obildad f.d. socialdemokratisk partiledare tror att den svenska kulturen består av.

    Liked by 2 people

  5. BjörnS skriver:

    Att väl fungerande institutioner såsom rättsväsende, skatteväsende, äganderätt osv. är en förutsättning för ekonomisk välfärd är ställt utom all tvekan. Rätt utformade garanterar de den vanlige individens rätt till sin egendom och sin inkomst. Med andra ord: staten beivrar våld, stöld, bedrägeri och andra övergrepp samt tillhandahåller andra grundläggande offentliga tjänster till ett minimum av korruption. Svårare än så är det inte – det samhälleliga kontraktet.
    Det kan tyckas trivialt men det förklarar till mycket stor del varför norra europa och nordamerika har det bättre ställt än sydeuropa och latinamerika som i sin tur har det bättre ställt än forna sovjetunionen, mellanöstern (Israel och olja undantaget) och afrika. Asien befinner sig i en övergångsfas.

    De svenska politiska och medieetablissemangen tycks i ökande utsträckning vilja riva samhällskontraktet till förmån för dysfunktionell ordning där den arbetande medelklassen betraktas som skatteboskap för att uppfylla etablissemangets självupptagna godhetsberoende.

    Liked by 6 people

    • Petter skriver:

      Generellt så har sydeuropa rikare medborgare än norra europa, med bland annat ett mycket större privat ägande.
      Ta en titt på oss i Sverige med en uppblåst ekonomi, överbelånade så det visslar om det och ett privat ägande på minimum.
      Du menar att diverse institutioner fungerar bättre hos oss i norra europa och ger oss ett starkare skydd?
      Tråkigt att behöva göra dig besviken men verkligheten är en annan.

      Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Korrekt, men inte lätt att bena ut. Jag har inget bra svar men vill ändå framhålla några synpunkter på varför det är som det är:

    Den ena synpunkten gäller nationalekonomer. Nationalekonomi är en lite knepig vetenskap, den innehåller en blandning av avancerad teori och metodik och politiskt tyckande. Nästan all forskning idag finansieras av den offentliga sektorn och styrs därför av politiska värderingar. Alltså styr den offentliga sektorn så att önskvärda forskningsresultat kommer fram. Den typ av ifrågasättanden som Patrik tar upp kommer inte att finansieras och därmed finns inte den ”berättelsen” som det heter idag och de som till äventyrs på ideell basis ger sig in på den typen av resonemang ses som dissidenter.

    Den andra synpunkten gäller näringslivet. Finns det något aktivt intresse-agerande från näringslivet idag? Mitt svar är nej, såvida det inte gäller ägarfrågor som vinst i välfärden eller skatteregler för optioner. Varför är det så? Jag tror att det uppstått en symbios mellan finanseliten och den offentliga sektorn. Offentliga sektorn plockar av folk deras sparande och låter finanseliten förvalta kapitalet.

    Liked by 1 person

    • Göran skriver:

      ”Nationalekonomi är en lite knepig vetenskap…”

      Nej, den är inte det minsta knepig. Man tar bara bort alla floskler som den innehåller. Sedan har man kvar något mycket enkelt som precis vem som helst kan förstå.

      Nationalekonomer består av en grupp som till 95% har insett att de har en totalt värdelös utbildning vad gäller ekonomi, vill inte erkänna det för sig själva och andra, och i stället går runt och upprätthåller en falsk bild av att nationalekonomi är något knepigt.

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Varvid paradoxalt nog den del som kännetecknas av avancerad matematik nyligen helt tillintetgjorts av Nassim N. Taleb. Paul Samuelson byggde på lösan sand. Den politiska delen är alltså mer trovärdig, inte mindre.

      Bäst är Ronald Coase.

      Liked by 1 person

      • cmmk10 skriver:

        Den makroekonomiska delen förefaller ha svårt att finna en teori som inte visar sig vara felaktig. Mikroekonomin står betydligt stadigare.

        Engelska begreppet ”politisk ekonomi” beskriver bättre vad det handlar om. Att disciplinen har invaderats av matematiker, som söker en sysselsättning, har inte direkt gett någon ökad förståelse för hur ekonomin fungerar.

        Gilla

    • akesundstrom skriver:

      En träffande beskrivning av symbiosen mellan de Ofantliga Offentliga Sektorn och den av vänstern oälskade finansbranschen.

      Men än skadligare är en annan och mer okänd allians, den mellan staten och kunskapseliten.
      Staten öppnar sina ymnighetshorn mot universiteten och forskarvärlden, men förväntar sig att supplikanterna har vett att uppskatta nådegåvorna och därför lydigt bidrar till att sprida det PK-evangelium som riksdagspartierna predikar – och till 95 procent är eniga om (det hör också till problembilden). Samma mönster ser vi i den förr så frispråkiga dagspress, som i dag i så hög grad lever på skattebetalarnas pengar, via presstödet. Maktens numera väldigt lojala megafoner.

      Till saken hör att dessa två, kunskapseliten och den fri pressen, har ansetts fylla en viktig demokratisk uppgift genom att motverka populism, korruption och allmän lösaktighet i hanteringen av sanningen och landets affärer. Den spärren finns inte längre. Vad värre är, den har ersatts av raka motsatsen: en intelligentia och en dagspress som samvetslöst bedrar sina verkliga finansiärer (skattebetalarna). Till en del har detta tomrum fyllts av den nya och vitala bloggvärlden, men bortfallet av hederliga professorer och yrkesforskare som uttalar sig med vetenskaplig pondus går aldrig helt att neutralisera. Den demokratiska förlusten är ett faktum.

      Lösningen är, givetvis, att avskaffa presstödet och återställa universitetens självstyre. Det senare är mest angeläget, eftersom fuskande forskare är svårare att upptäcka och avslöja än slarviga eller mutade journalister.

      Gilla

  7. oppti skriver:

    Drivkrafter kräver drivmedel.
    Jordbruket har industrialiserats och skapat överflöd. Inte för att de fick starkare hästar utan för att de fick tillgång till ett helt stall i form av oljedrivna motorer.
    Vår mat kostar energi som nu kommer från fossila källor. Utan att kolla så behöver vi ca 2 KWh per dag , något som kostar ca 12 KWh att få på bordet. Det mesta är transporter.

    Liked by 1 person

  8. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, vi har onekligen mycket att vara glada och stolta över i Västvärlden, men tänk om en framtida svensk folkspillra hade skattat sig lycklig om Sverige hade ”blivit mer som Ryssland” – istället för det dysfunktionella, improduktiva och våldsamt barbariska, muslimska kalifat vi nu har anledning att förvänta oss, om inte den vanvettiga asylindustrin omedelbart stoppas helt?

    https://ledarsidorna.se/2017/02/statsministern-och-det-muslimska-brodraskapet/

    http://www.smp.se/ledare/hart-budskap-fran-lessebo/

    http://www.svtplay.se/video/12244482/idevarlden/idevarlden-sasong-1-avsnitt-4

    Liked by 1 person

  9. Christer Carlstedt skriver:

    Det är nog trots allt så att alla konsumenterna finns kvar och de vill fortfarande köpa producenternas produkter. Där finns alltså ingen egentlig skillnad.

    Men – och här kommer skillnaden – vi har på något sätt fått en offentlig sektor som fått för sig att den skall ta pengar från konsumenterna och göra inköpen från producenterna åt dem. Det blir följaktligen den offentliga sektorn, som numera hanterar runt 50% av samhällets köpkraft, som bestämmer vad som skall köpas in. Ibland kallas sådant för planekonomi.

    Nu är det ju så att inte ens den offentliga sektorn gör något gratis. Det kostar en hel del av konsumenternas pengar att sköta själva ruljangsen. Alla de insamlade medlen blir alltså inte till nyttigheter för konsumenten.

    Då skall vi i all ärlighets namn medge att vissa av de inköpta produkterna är önskvärda och lämpar sig mycket bättre för köp i parti än i minut. Jag tänker då på sådant som polis, försvar, sjukvård, vägbyggnation etc.

    I hela den offentliga apparaten finns kanske inbyggt ett systemfel i att den själv bestämmer hur mycket av konsumenternas pengar den anser sig behöva och därmed avkräver konsumenterna? Ja, den till och med tillåter sig att hitta på alldeles nya verksamhetsområden för sig.
    Jag tänker på exempelvis presstöd. Mediaproducenterna klarar uppenbarligen inte av att leverera en produkt som konsumenterna är villiga att betala hela produktionskostnaden för.
    Nu klampar det offentliga in och avkräver konsumenterna pengar för att täcka upp mellanskillnaden mellan vad konsumenten vill betala och vad det kostar, plus förstås administrationskostnaden för presstödet.
    Förhållandet är detsamma för föreningsstödet.

    Jag är givetvis medveten om att de två exemplen bara utgör en mindre del av kostnadsmassan, men om vi då i stället hugger till med Migrationsverket?

    Man ville inte sätta upp strikta bestämmelser för insläppet till landet. Alla som kom var ”flyktingar”. Ropade man asyl så var alla portar öppna oberoende av var man kom ifrån.

    Detta fick självklart ekonomiska konsekvenser för verket. Den offentliga sektorn bestämde givetvis att detta åtagande från Migrationsverket skulle finansieras.
    Stollebeslut inom offentlig sektor såsom utdelande av ovillkorade PUT-beslut bara man hävdade Syrien som hemland är ett praktexempel. Det motiverades av att det var ”besvärligt” att förnya så många TUT-beslut som det skulle bli frågan om.

    Även om det vänder sig i magen att denna hantering tilläts alls, så är det ett inte mot beslutets konsekvenser. Migrationsverkets egna finansieringsansvar för migranterna tar slut två år efter kommunplacering.
    Migrationsverkets beslut innebär att man har tvingat landets kommuner till ett försörjningsåtagande för de insläppta under en mycket lång och helt okänd tid.

    Migrationsverkets beslut har följaktligen åsamkat landets kommuner direkt ekonomisk skada.

    Märkligt nog finns ingen som kan ställas till svars för detta.

    Liked by 4 people

    • Göran skriver:

      ”Jag tänker på exempelvis presstöd. Mediaproducenterna klarar uppenbarligen inte av att leverera en produkt som konsumenterna är villiga att betala hela produktionskostnaden för.”

      Anledningen till att det finns ett presstöd kommer från ett tidigare förbud i Sverige att ge statliga bidrag till politiska partier. För att kringgå förbudet infördes presstödet. Via det kunde man ge de politiska partiernas tidningar pengar, som de i sin tur kunde ge till partiet.

      Idag får staten ge bidrag till politiska partier. Presstödet har därmed ingen funktion längre och borde avskaffas. Det finns folk i Sverige som driver tidningar för att få pengar och inte för att göra en tidning.

      Gilla

  10. Anna-Kristina skriver:

    Det brukar ofta heta att man skall följa pengarna för att hitta olika intressenter. Gör vi det hittar vi både privat och offentlig köpkraft. Och den senare kommer från inkasserade skatter. Politiker är de som lagstiftar om hur mycket resurser som skall avledas från samhällets penningströmmar.

    Enskilda individer prioriterar huvudsakligen efter egna intressen. Politikerna är däremot valda för att utveckla och förvalta det gemensamma, att ta hand om de mer övergripande mänskliga behoven av olika infrastrukturer.

    I en demokrati presenteras både allmänintresset och de mer personliga, som en önskvärd politik. Det sker huvudsakligen via allmänna val vart fjärde år. Resursfördelningen från offentliga medel torgförs då som prioriteringar.

    Och en allt större andel av befolkningen har genom åren kommit att bli direkt beroende av skattemedels fördelande för sin egen försörjning. Samhället har allt mer förvandlats till en mosaik av olika särintressen gödda och beroende av offentligt medel.

    Och i allmänna val väljer inte bara medborgarna nu efter egen plånbok utan även efter sitt personliga beroende av dessa allmänna medel. Vem som ytterst betalar ens lön är människor väl medvetna om.

    Om man är lite elak, skulle man också kunna säga att det därmed har öppnats en marknad för en offentlig godhet. En marknadsplats för människor med mer altruistiska ambitioner. Sant eller falska spelar mindre roll. Men välfärdssamhället har öppnat upp ett politiskt fält där människor både kan rösta efter plånbok och mer högt ställda ambitioner att humanisera samhället.

    Arbetar man i det offentligt drivna samhället innebär val efter egen trygg försörjning, och utefter mer altruistiska principer, något som kan vara mycket svårt att skilja åt – på ett personligt plan. Om allmän godhet helt sammanfaller med egen försörjning är det mycket lätt, att inför sig själv, lyfta fram de mer samhälleliga högre motiven. De valen känns mindre skämmiga än val gjorda efter egen plånbok och försörjning.

    Så anställning inom statlig och kommunal verksamhet, men även inom annan verksamhet, som kultursektorn, vård, skola och omsorg, skapar ett beroende av statens beskattningssystem.

    En marknad för genusterapeuter, socionomer, lärare, personal på asylboenden, arbetsförmedlare, socialarbetare, asfaltsläggare, parkarbetare och personal på HVB-hem, blir då möjlig. Var och en känner att de fyller en funktion. Och de gör de ju också.

    Men samhällets höga ambitioner får inte bli allt för stora. Hur det än är så är vi oerhört exportberoende. Skattemedel tappas vid sin rot av medel genererade från ett mer fritt näringsliv. Om ryggsäcken där blir för tung kan välfärdssamhället börja knäa. Men även det fria näringslivet har gjort sig beroende av det offentliga. Marknader flyter samman.

    Migrationen är ytterst driven av offentliga medel. Blir dessa ekonomiska åtaganden allt för stora hotar det att knäcka samhällets ekonomiska ryggrad. Det är här faran med högt ställda humanistiska ambitioner ligger. De hotar i förlängningen hela samhällsekonomin. Utvecklingskraften tappar då energi. Och då börjar samhället självt långsamt gå tillbaka. Och social oro lösgör sig då och börjar uppträda som svårkontrollerade problem.

    Sverige har nu troligen passerat ett zenit. Vår altruistiska viljeinriktning har växt oss över huvudet, samtidigt som en arbetsmarknad gjorts sig beroende av offentligt distribuerade medel.

    Hur politiker nu skall kunna backa tillbaka till en mer realistisk politik, utan att komma på kant med de offentligt beroende, utgör en knepig ekvation. Men det gick ju med överenskommelsen om våra pensioner, och under 90-talskrisen. Politikerna måste nu med det snaraste ta sig ut den låsning SD innebär för dem. Se över migrationspolitiken och finna en mer realistisk väg framåt.

    Gilla

    • Göran skriver:

      Jag förstår inte att politiker ska utveckla. De ska absolut inte utveckla något. Människorna i samhället utvecklar det de behöver. Så fort politikerna lägger sig i, börjar det bli fel och problem skapas.

      Liked by 1 person

  11. MartinA skriver:

    Jag tyckte den här artikeln var plågsam läsning. Jag störde mig på småsaker i den hela tiden.

    ”Det märkvärdigaste av allt är att detta skett utan någon som helst planering.”
    Är inte det här en socialistisk grundsyn? Tron att målmedveten samhällsplanering åt andra är överlägsen?

    ”rikedom” … ”bra saker”
    Visst har vi en drift att skaffa rikedom. Men rikedom är framförallt relativ. Det finns två rikedomsgränser för vårt välmående. Dels mat för dagen. Dels, mer än grannen. Det enorma överflöd vi haft sedan andra världskriget har uppenbarligen inte varit bra för oss.

    ”Att de gjorde bra saker betyder att de inte höll på onödiga saker som bara kostade pengar utan att föra världen framåt till exempel katedralbyggnation och krigföring.”
    Livet är en tillfällig upplevelse. Att då lägga resurser på någonting högre och evigare, är inte det ”bra saker”? Är inte katedraler en ännu vackrare version av maximen ”Samhället når storhet när gamla män planterar träd i vars skugga de vet att de aldrig kommer sitta”?
    Människan har krigat sedan innan hon blev människa. Kriget har ofta upphöjts till det högsta och noblaste. Vem är PE att veta bättre än nästan alla tidigare generationer?

    Och så vidare. Jag tycker den här artikeln har ett extremt materialistiskt och socialistiskt grundperspektiv. Och dessutom saknar den insikten att värde definieras av människor själva, ingen utomstående har rätt eller möjlighet att definiera värde åt andra. Jag invänder mot nästan varje mening i den.

    Jag såg nyligen en youtubevideo av en av mina favorit vloggare Lindybeige. Där han förklarade varför Illiaden hade nästan bibelns status för antikens människor. Och kanske ger en aning om krigets dubbla natur. Jag tycker youtubelänkar blaffar ut så enormt så jag nämner bara namnet ”The illiad – what is it really about”. Jag vet inte exakt hur relevant den är men efter all denna deprimerande enögda materialism så kan det vara trevligt med någonting högre?

    Liked by 1 person

    • SD skriver:

      Eller varför inte något dagsaktuellt…ett ytterligare exempel,påmSveriges förfall.
      Kanske BB läggs ner men I gengäld får norrlänningarna ett ”lesbiskt rullande museum” för två och en halv miljon. Det är fyra barnmorsketjänster. Min gissning är att de skulle prioriterat annorlunda om de av den styrande klassen medgivits att ha ett ord med i laget i fråga om sin egen situation.

      Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Fast Patriks texter inte stör mig håller jag med dig, MartinA! Det är just föreningen av materialism och socialism, som nu är västländernas självdestruktiva globalistiska samhällsideologi eller snarare -patologi. Dess förment humana, ”goda” jämlikhets- och världsförbättringsidéer saknar andra rötter än missnöjets. De är bara utopistiska hugskott, som genomdrivs med centralistiskt tvång, trots att deras konsekvenser är absurda. Konsumism skapar inget meningsfullt och bestående, människorna blir till sist bara tomma skal och en sådan civilisation förtjänar inte ens att överleva.

      Vi systemkritiker måste arbeta för ett totalt paradigmskifte, som innebär raka motsatsen. Dess grund är realism, sunt förnuft, konservatism, småskalighet, kunskap om människans och den övriga verklighetens natur, sanningssökande, meritokratiskt styre. Men realismen kan inte vara rent materialistisk, utan måste förenas med högre ideal och tidsskalor längre än det egna livet. Bara långa tidsperspektiv och tankar kring livets mening kan få folk att återupptäcka, förstå och själva börja skapa hållbara familjeband, traditioner, historia, sociala gemenskaper, tro, andlig (icke-materialistisk) strävan som ett både individuellt och socialt självförverkligande i aristotelisk mening.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Socialismen hade ju ändå den fördelen att den var kollektivistisk, om än på en fruktansvärd, omänsklig, ofantlighetsskala. Vi människor är ett flockdjur, vi behöver kollektivism, det är en del av vad vi är.
        Men så ersattes socialismen av socialliberalismen som är ännu otäckare, samma förtryck och centralism och kontroll men nu utan någon kollektivism alls. Det är den omänskligaste ideologi jag överhuvudtaget kan föreställa mig.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Ja, MartinA, det är viktigt att vi systemkritiker tränar upp vår blick och analytiska förmåga, så att vi kan genomskåda olika ismer och andra fenomen, därför att de muterar och kombineras på nya sätt. Det är t ex märkligt att dagens ”socialister” eller ”vänster” älskar både islam och den globala rovdjurskapitalismen. Och det som nu kallas ”individualism” i fråga om åsikter och livsstil är bara ytliga och ångestdrivna moden, helt beroende av bekräftelse från nivellerade kollektiv, som inte växer fram organiskt, utan bara är lösa skockar, mobbar. Riktig individualism kommer inifrån och växer sig stark, för det äkta jaget söker sin egen utvecklingsväg och är inte beroende av bekräftelse. Men ensamhet är ingen lösning och det svåraste av allt är att hitta eller skapa sådana sociala gemenskaper, små och stora, som man kan ingå i och bidra till att utveckla. Det ger livet mer glädje och mening än både ensamvargens målsökande och de atomiserade flockarnas jagande efter nya varor, njutning och förströelse.

        Gilla

    • Fiat Lux skriver:

      Jag instämmer helt i det du skriver. Sedan undrar jag också vad det var som fick människor att helt ändra inställning och plötsligt börja bra saker, efter att de tidigare under årtusenden hade envisats med att bara göra dåliga saker. Var det inte i själva verket så att folk då, liksom nu, försökte göra så gott de kunde utifrån sina förutsättningar, och att det i stor utsträckning var tekniska innovationer som drev välståndsökningen?

      Liked by 1 person

  12. Bo Svensson skriver:

    Liberalismen saknar tillräcklig stringens, intelligens och konsekvens vilket jag upptäckte, när jag begrundade diverse tänkta scenarier där liberaler skulle svara mot vad situationen krävde.

    Den enda ordning jag fick att fungera under alla tänkta omständigheter, var att betrakta naturresurserna som gemensamma och i konsekvens med detta kräva avgifter av dem som önskade förbehålla sig något därav för egen del utöver vad som kunde omfattas av allemansrätten. – Ägande till mark skulle då vara lika okränkbar, men hävdas via avgifter istället för enbart betalning åt förre ägaren.
    http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=9698

    Gilla

  13. Lasse Forss skriver:

    Douglass North fick Riksbankens pris i ekonomisk forskning till Alfred Nobels minne 1993. Han är professor i ekonomisk historia och forskade på vad som skapade välstånd. Han studerade tidsperioden 900-talet fram till 1700 (läs Västvärldens uppgång, SNS förlag). Ungefär 800 år alltså. Och han konstaterade att välstånd inte hade skapats i något samhälle om inte den personliga äganderätten garanterades. Det här kom ju också Adam Smith på. Det är det här som är ”den osynliga handen”.

    Liked by 1 person

  14. askenyggdrasil skriver:

    Är detta något onödigt?
    Homeros Iliaden och Odysséen, Vergilius Aeneiden, Dante Alighieris Den gudomliga komedin, Michelangelo, Velàzques, Botticelli, Manet, Picasso etc.etc. Kanske jag har svårt med att inferera?

    Liked by 1 person

  15. askenyggdrasil skriver:

    Katedralen i Milano, Il Duomo som började byggas anno 1386 tog drygt 500 år att bygga. Det var många som hade arbete med detta och kunde försörja sig. Den sista porten färdigställdes år 1965, men katedralen var kanske helt onödig att bygga.

    Liked by 1 person

  16. Lasse W skriver:

    Jag har varit mycket i Thailand. Där kryllar det av småföretag som märkligt nog samsas mycket bra med internationella jättar som Panasonic och Ford som har stora sammansättningsfabriker utanför Bangkok. Folk ligger i och jobbar. Överallt och på alla nivåer. Den som inte jobbar får ingenting att äta. Så är det. Och varken thailändska fruktförsäljare eller thailändska företagare har läst in sig på akademiska västerländska utvecklingsteorier. Men det funkar bra, tro det eller ej. Ett visst välstånd är på väg. Thailand är numera ett medelinkomstland. Och ingen reflekterar över ordet ”utveckling”. Utan lever sina liv på ett vanligt och friskt sätt. Där finns inga västerländska akademiker som kan förgifta atmosfären. Och inga välfärdsindustriella komplex och inga skatter som lägger hämsko på utvecklingen. Asien har framtiden för sig.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s