Mohamed Omar

Det blev nyligen känt att Sveriges Unga Muslimer (SUM) förlorar sitt miljonbidrag. I år efter år har svenska staten finansierat en organisation som bjuder in hatpredikanter och har kopplingar till Muslimska Brödraskapet.

Men det finns fler tvivelaktiga organisationer som finansieras med skattemedel. Vi har till exempel Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som leds av Yasri Khan. Han var miljöpartistisk toppolitiker men hoppade av sedan hans kvinnosyn börjat debatteras i offentligheten. Han var principfast och valde sin egen, islamiska kvinnosyn framför en politisk karriär.

SMFR grundades av Mehmet Kaplan, den före detta bostadsministern som fick avgå sedan man avslöjat hans kopplingar till islamister och turkiska fascister. Kaplan har också varit ordförande för Sveriges Unga Muslimer. De två organisationerna samarbetar och Khan betraktar Kaplan som en förebild och mentor.

Khan vill inte ta kvinnor i hand och på SMFR:s möten är flickor och pojkar segregerade. Han har också försvarat segregation i skolor och badhus. Khan är helt öppen med sitt stöd till Erdogans islamistiska regim i Turkiet. Semanur Taskin har företrätt SMFR i Stockholm och är också Erdogan-apologet. I en debattartikel i Aftonbladet förespråkar hon segregerade bad i Sverige. Om den islamiska huvudduken ”hijab” skriver hon: ”Jag har inte hört en enda som blivit tvingad att bära hijab.” När artikeln publicerades var Taskin språkrör för Grön Ungdom, Miljöpartiets ungdomsorganisation.

Den 20 december rapporterade Värnamo Nyheter om en flicka som misshandlats av sina föräldrar för att hon inte ville bära islamisk sjal. Mamman döms till böter och pappan skulle kunna få villkorlig dom, men eftersom familjen ska utvisas ur Sverige får han istället tre månaders fängelse. Dessutom ska föräldrarna sammanlagt betala drygt 15 000 kronor i skadestånd till flickan. Kom ihåg vad Taskin skrev i Aftonbladet: ”Jag har inte hört en enda som blivit tvingad att bära hijab”.

I Upsala Nya Tidning den 11 december kunde man läsa om en nioårig flicka i Uppsala som misshandlats av sin mor för att hon vägrat bära slöja. Hon blev slagen med tillhyggen och fick huvudet dunkat i väggen. En lärare berättade för polisen att nioåringen hade tagit av sig slöjan i skolan men tagit på sig den strax innan hemgång och då verkat rädd för upptäckt.

Och i Lund dömdes två män nyligen till fängelse för att ha hotat och slagit sin 17-åriga syster då hon vägrade att täcka sitt hår med en islamisk sjal. Under rättegången berättade flickan att hennes mor och bröder är mycket religiösa och att de kontrollerade henne i allt hon gjorde. De misshandlade henne, hotade att döda henne och planerade att gifta bort henne med en mycket gammal man.

Så här skrev vidare Taskin i Aftonbladet. Hon var då alltså företrädare för den skattefinansierade organisationen Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som leds av Khan:

”Jag har växt upp i det muslimska civilsamhället. Jag träffar hundratals kvinnor, släktingar och vänner, som bär hijab. Jag har inte hört en enda som blivit tvingad att bära hijab. Tvärtom, det är många, inklusive jag, som blivit tvingade att inte bära slöja. Inte av mina föräldrar. Utan av samhället.”

Har det svenska samhället någonsin tvingat en kvinna att ta av sig sin slöja? Hur gick det i så fall till? Vi låter ju till med barn gå i skolan med slöja. En skandal, anser jag. Sedan skriver Taskin att hijab inte är en symbol för förtryck, utan frigörelse. Ja, säg det till alla flickor som hotas och misshandlas av sina föräldrar. Alla som itutas att de kommer att brinna i helvetet om de visar sitt hår. Alla som inte får dansa och sjunga och skratta högt.

Står SMFR fortfarande för dessa åsikter? I så fall bör de omedelbart mista sitt bidrag. Svenska skattepengar ska inte finansiera organisationer som vägrar att erkänna ett uppenbart kvinnoförtryck och som försöker försvåra muslimska kvinnors integration i det svenska samhället.

Under midsommarhelgen i år hittades en kvinna mördad på ett asylboende i Mariannelund. Maken erkände att han strypt sin hustru inför ögonen på parets treåriga dotter. Kvinnan hade slutat använda sjal, något som mannen var emot. Efter mordet lade han sjalen bredvid hennes lik. Denne man hade alltså sökt asyl i Sverige. Varför hade han valt vårt land? För demokratin? För sekularismen? För jämställdheten? Troligen inte.

Vad som nu händer är att kvinnoförtrycket i islamiska länder kommer till oss. Det är ett förtryck som kommer från fundamentalistisk islam. I september i år rapporterade flera medier om den syriska kvinnan Walaa i Hedemora som misshandlades för att hon inte levde en ”traditionell livsstil” och inte bar ”traditionella kläder”.

I mars i år dömdes en man i Gävle till fängelse för att ha misshandlat sin partner och sin dotter eftersom de vägrade att bära slöja och ”pratade med svenskar”. Han drog partnern i håret, slog henne i ansiktet och hotade henne med kniv. Man kan läsa om det i Gefle Dagblad här.

Samtidigt som detta sker finansierar vi en islamisk organisation som förnekar att problemet finns och kallar hijab en ”symbol för frigörelse”. Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa bör, liksom Sveriges Unga Muslimer, tas ifrån sitt bidrag. Jag tycker att våra skattepengar istället borde gå till att hjälpa flickor och kvinnor som lever i islamiskt, fundamentalistiskt förtryck att ta till sig svenska värderingar och svensk kultur och bli en del av vårt samhälle på riktigt.