Mohamed Omar

Islamismen i dess olika former utgör det största hotet mot väst i vår tid. Det mest akuta hotet kommer från den väpnade formen av islamismen, jihadismen, som attackerar New York, London, Paris, Bryssel och Stockholm. Men andra, icke-väpnade grupper som till exempel Muslimska Brödraskapet religiösa och politiska frontorganisationer, som visar upp ett vänligt ansikte men har det långsiktiga målet att bygga en panislamisk stat, bör också bekymra oss.

Islamismen är en global rörelse med miljoner och åter miljoner anhängare, dessutom delas en stor del av dess världsbild och värderingar av ännu fler icke-organiserade muslimer. De som inte är aktivister och inte organiserade men hatar väst och drömmer om en islamisk stat. Undersökningar av opinionen i islamiska länder visar en mörk bild.

För att möta detta hot behövs en global ansträngning. Ingen annan stat kan leda en sådan ansträngning förutom USA, den enda supermakten och den största och mäktigaste västerländska demokratin. Under Obama-administrationen har inte USA kunnat fullgöra denna uppgift, man orsakade istället stor skada när man mer eller mindre ställde sig på islamisternas sida under den så kallade ”arabiska våren”.

Progressiva krafter i islamvärlden, demokrater, sekularister och fredsvänner, kände sig svikna när Obama förklarade att det inte fanns något att kritisera i traditionell islam. De kände sig svikna när han gav pengar och vapen till Muslimska Brödraskapets islamistiska regim i Egypten under Muhammad Morsi. Obama-administrationen har också stött Muslimska Brödraskapet i Syrien som en del av en påstått ”moderat opposition” mot Assadregimen. Denna har påkommits med att samarbete med Al-Qaida.

Detta kan ändras under den blivande presidenten Donald Trumps administration. Det är nu möjligt att han stämplar Brödraskapet som en terroristorganisation, vilket vore ett stort steg i framåt i kampen mot islamismen. En av Trumps utrikespolitiska rådgivare, Walid Phares, sa nyligen till den egyptiska nyhetssajten Youm7, att så skulle ske.

En sådan terrorstämpel skulle slå hårt mot Muslimska Brödraskapets olika frontorganisationer i USA, som till exempel Council on American-Islamic Relations (CAIR), som har kopplingar till terrorgruppen Hamas, Muslim American Society (MAS) och Islamic Society of North America (ISNA). Dessa grupper har kunnat skaffat sig visst inflytande inom det politiska och mediala etablissemanget under Obama, ett inflytande som de använt för att underminera de amerikanska myndigheternas arbete mot islamistisk terrorism.

Det skulle också kunna innebära till att den svenska regeringen gör något åt Muslimska Brödraskapets frontgrupper i vårt land, som Islamiska Förbundet som driver moskén på Söder i Stockholm. Det leddes tidigare av Omar Mustafa som hyllar Brödraskapets andlige ledare Yusuf Al-Qaradawi som ”världens mest framstående muslimske teolog som går att jämföra med påven.” Al-Qaradawi besökte Stockholmsmoskén år 2003 och manade då till självmordsattacker mot Israel.

I december 2015 avslöjades att ”biståndsarbetaren” Ihab Hallak samlat in 870 000 kronor i Stockholmsmoskén till Al-Qaida i Syrien. Hallak uppger att han tidvis arbetat för hjälporganisationen Islamic Relief i Sverige. Och det var inte första gången Islamic Relief nämndes i svenska medier i terrorsammanhang. I oktober 2013 rapporterade flera medier att Haytham Rahmeh, imam och främste religiöse företrädare i Stockholmsmoskén, smugglade vapen till jihadister i Syrien med anknytning till Muslimska brödraskapet. Rahmeh har suttit i hjälporganisationen Islamic Reliefs styrelse tillsammans med Omar Mustafa. Imamen i Sveriges största moské har smugglat vapen till jihadister! Det är ingen liten sak.

I Sverige har, liksom i USA under Obama, Brödraskapet kunnat skaffa sig inflytande. Omar Mustafa blev till och med under en kort period invald i Socialdemokraternas partistyrelse. Han och hans gelikar är självklart oroade över utvecklingen i USA efter Trumps valseger eftersom man inser att det kan försvåra islamisternas arbete även i Europa.

En annan av Trumps närmaste män, Newt Gingrich, som tidigare var kongressens talesman, har också intagit en strikt hållning gentemot islamismen. I en intervju för Fox News efter den jihadistiska massakern i Nice den 14 juli i år krävde han att varje muslimsk invandrare skulle krävas att ta ställning mot islamisk lag, sharia, eller deporteras. Med sharia menade han i detta fall inte böner och fasta utan idén om en islamisk stat med allt vad den innebär.

“Let me start where I am coming from and let me be as blunt and direct as I can be — western civilization is in a war. We should frankly test every person here who is of a Muslim background, and if they believe in Sharia, they should be deported”, sa han till Fox News.

Den pensionerade generalen Michael Flynn har varit en av Trumps mest hängivna anhängare som stått vid hans sida under valkampanjen och fungerat som rådgivare i säkerhetsfrågor. Flynn är också en av de högt uppsatta militärer som verkligen kan islamismen; han har varit chef för den militära underrättelsetjänsten Defense Intelligence Agency (DIA). Han är författare till boken Field of Fight: How We Can Win the War Against Radical Islam där han mycket riktigt påpekar att USA, och västvärlden i dess helhet, befinner sig i ett världskrig med radikal islamism. Det gäller att få amerikanerna att komma till insikt: “We are in a world war, but few Americans recognize it, and fewer still have any idea how to win it.”

Med Trump som president, och det team av rådgivare och medarbetare som finns kring honom, kan USA axla rollen som ledare för kampen mot islamismen på ett mer direkt sätt än under Obama då politiskt korrekthet stod i vägen för både klarspråk och resolut handlande. Vad Trump borde göra, förutom att terrorstämpla Muslimska Brödraskapet, är att kräva av alla islamiska organisationer i USA att de avsvär sig varje avsikt att, nu eller i framtiden, ersätta den amerikanska konstitutionen med islamisk lag. Detta bör sedan fullföljas av en ansträngning från dessa organisationer att motverka varje steg i en sådan riktning, till exempel genom att aktivt ta ställning för religionsfrihet, och för de personer som valt att lämna islam, och den västerländska yttrandefriheten som innebär att man utan inskränkningar får diskutera och kritisera olika aspekter av islam.