Lennart Bengtsson

Platons reservationer om det demokratiska styrelsesättet har fortfarande efter 2500 år ännu inte upphört som vi påmints om de senaste dagarna i efterdyningarna till det amerikanska presidentvalet. Många stridslystna protestgrupper i flera delstater har visat sitt missnöje över valet av Donald Trump till USAs näste president. Det har inte varit någon brist på otrevliga incidenter och några har till och med blivit allvarligt misshandlade på blotta misstanken att de sannolikt röstat på Trump.

Svenska media har engagerat sig i något som gränsar till en hatkampanj mot Trump med följd att man även i Sverige har piskat upp en stämning av hat och ursinne mot den nyvalde presidenten. En person i Malmö påstås till och med ha blivit misshandlad för att han utseendemässigt påminde om Trump.

Att jaga upp massorna är inte ofarligt och med lämpligt officiellt stöd kan man lätt åstadkomma katastrofer av det slag som inträffade nästan på dagen för 78 år sedan. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 inträffade den så kallade Kristallnatten i Tyskland med en omfattande pogrom mot de tyska judarna. Omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord,  20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. Det var allt krossat glas som gav upphov till benämningen Kristallnatten.

Emellertid i USA är det knappast några extremnationalistiska högergrupper som vägrar acceptera resultatet av ett demokratiskt val, utan snarare aktivistiska vänstergrupper. Även om svenska media är besvärade över de många och föga demokratiska protestaktionerna så är det uppenbart att svenska media liksom det svenska politiska etablissemanget tagit kraftigt ställning mot Trump. Inte ens SVT gör några som helst försök att ge en objektiv bild utan måste visa hur illa de tycker om den där hemska karln. Man vill helt enkelt inte acceptera att det faktiskt inte bara var misslyckade vita män som stödde Trump i presidentvalet. Långsamt börjat det dock sippra in i medvetandet även i svenska media att ett stort antal medborgare i USA var ytterst missnöjda med den förda politiken och ville se en ändring. USA har ju inte samma möjligheter som Sverige att ordna med DÖ-överenskommelser.

På politikens område gäller föreställningar och verkligheten spelar allt mindre roll. President Obama belönades med Nobels fredspris alldeles i början av sitt presidentskap baserat på förväntningar och det är knappast troligt att han skulle bli föreslagen nu efter åtta år som amerikansk president. Han har säkert gjort sitt yttersta men resultatet av åtta års amerikansk politik som vi nu vet har inte lett till en mera fredlig värld. Det är lätt att säga tulipanaros och inte minst Nobelpris bör baseras på vad som uträttats och inte vad som förväntas.

Hur skall man nu ställa sig till Trump som president? Det klokaste är att vänta och se då vi omöjligt kan veta vad som kan inträffa. Det positiva är att USA nu får pröva ett annorlunda recept hur man kan hantera sina och världens utmaningar. USA kommer säkert i större utsträckning koncentrera sig på de egna problemen och länder som Sverige tvingas lämna pubertetsstadiet och prioritera sina egna problem när det gäller såväl inre som yttre säkerhet liksom assimilering av nya medborgare. Den svenska vänsterpolitiken som numera omfattar de flesta partier får nu lära sig att ta sig an den egna nationen med alla dess uppgifter innan världsproblemen kan lösas.