Helena Edlund

Ett av de mest genomgripande besluten under den franska revolutionen var att avskaffa kristendomen som religion. Kloster stängdes, kyrkor vandaliserades och präster och ordensfolk avrättades på löpande band. Äntligen skulle folket befrias från vidskepelse och andligt tvång!

Det gick sådär. Ganska snart förstod revolutionärerna under ledning av advokaten Maximilien Robespierre att det inte var så enkelt. Folket var inte redo att överge den andliga dimensionen i livet. Behovet av att tro på något större, något som bar hela den mänskliga existensen och gav mening och mål i livet, var alltför stort. Så vad gjorde man? Man uppfann något nytt. Något i religionens ställe.

Under ett tal i Nationalkonventet den 7 maj 1794 introducerade Robespierre sin egen komponerade religion: Dyrkan av det Högsta Väsendet.

Huvudartiklarna formulerades i tre punkter: 1. Det franska folket erkänner existensen av ett högsta väsende och själens odödlighet. 2. Det bästa sättet att dyrka detta högsta väsende är att göra sin plikt som människa. 3. De viktigaste av dessa plikter är att avsky otro och despotism, att avskaffa tyranner och förrädare, att stödja olyckliga, att respektera de svaga, att försvara de förtryckta, att göra allt det goda man kan göra mot sina grannar och att handla med rättfärdighet mot alla människor.

Låter det bekant? Det borde det göra. Byt först ut ”det högsta väsendet” mot ordet ”värdegrund”. Stryk sedan det där om ”själens odödlighet” om du anser det känns passé och lägg ett nutida, globalt solidaritetsperspektiv på det som radas upp under tredje punkten, och du kommer att få en relativt god bild av vad som dyrkas i Sverige idag.

Världens mest sekulära land har blivit extremistiskt, med den okränkbara Värdegrunden som gud. Inte nog med det. Vi tycks även ha infört långtgående straff både för hädelse och heresi – den som utmanar eller ifrågasätter värdegrunden ligger pyrt till. I dagens Sverige förlorar människor sina arbeten, företag nekas uppdrag och vänskapsrelationer avslutas, enbart med hänvisning till att någon inte anses omfatta värdegrunden.

Så hur definieras då denna värdegrund? Inte alls, faktiskt. Hittills har ingen enda människa lyckats att förklara innebörden av denna värdegrund som just nu tycks ha svept in hela Sverige i en våt filt av ängslan. Vanligtvis hänvisar värdegrundsanhängarna mer eller mindre omgående till det lika diffusa och odefinierade begreppet om allas lika värde, men där brukar det ta slut.

Ingen kan förklara. Ändå finns det, enligt min uppfattning, inget som styr Sverige lika mycket som dessa två begrepp: Värdegrunden och allas lika värde.

De senaste dagarnas turer runt Grand Hotel är ett gott exempel på hur absurt det blir när denna värdegrund och devisen om allas lika värde (som i sig är mer svårdefinierad än Treenig Gud) tillåts diktera villkoren, till och med för vinstdrivande företag. Genast bevisas två saker: Allas lika värde innebär inte på något sätt att alla människor har lika värde. Om det var så, skulle man glatt hyra ut lokalerna utan att göra åtskillnad mellan kunderna (och varför inte börja låna ut lokalerna gratis, fattiga människor har väl lika värde som rika?).  Att omfatta korrekt värdegrund har på samma sätt inget att göra med exempelvis människosyn och demokrati. Grand Hotels vd Pia Djupmark ser nämligen inga problem med att hyra ut till diktaturer som Saudiarabien eller Kina.

Värdegrund tycks istället handla om åsikter.

Att ha rätt värdegrund blir då synonymt med att ha rätt åsikter. Men det där med åsikter är svårt. Hänvisar vi till åsikter så riskerar vi dessutom att behöva motivera varför vi har dessa åsikter – och för att kunna göra det, måste vi hålla oss uppdaterade med vad som anses korrekt just idag, i detta ängsliga samhälle där ”rätt” och ”fel” har dagsnotering. Enklare då att hänvisa till en värdegrund om allas lika värde, som ingen ändå kan förklara och ingen heller kommer att be dig att förklara eftersom en sådan begäran skulle kunna tydas som att den frågande inte omfattar värdegrunden och således bör exkluderas med hänvisning till densamma…

Ja, ni förstår.

Men nu finns kanske hjälp att få. Den svenska regeringen har tillsatt den så kallade Värdegrundsdelegationen (!) för att ”verka för att respekten och förståelsen för den statliga värdegrunden upprätthålls på alla nivåer i statsförvaltningen.”

Så långt allt väl. Men inte heller på delegationens egen hemsida kan den vetgirige finna någon definition av vad denna ”statliga värdegrund” som ska respekteras och följas egentligen innebär.

Istället riskerar Värdegrundsdelegationen att bli ett Åsiktsministerium efter orwellskt mönster, med uppgift att kontrollera att alla, allt ifrån statliga verk och myndigheter till enskilda tjänstemän, skolas i den statligt påbjudna (men fortfarande icke-definierade) Heliga Värdegrunden och följer densamma. Under hösten erbjuds tre kurstillfällen.

För värdegrundsivrarna finns det bara en liten hake – ur ett historiskt perspektiv har samtliga försök att med tvång och hot få medborgare att hylla statens värdegrund visat sig ha ett uselt utfall. De kommunistiska utopierna har fallit en efter en och Nordkorea lever trots den grandiosa självbilden en tynande tillvaro.

Så hur gick det då för Robespierre och dyrkandet av det Högsta Väsendet? Folket genomskådade spektaklet. Istället för att lyda makten började man beskylla de ansvariga för att själva vilja vara gudar, och drygt två månader efter lanseringen av det Högsta Väsendet förlorade Robespierre huvudet i giljotinen.

Så kan det gå när pöbeln saknar rätt värdegrund.