Lennart Bengtsson

För att ett öppet och tillförlitligt samhälle skall fungera krävs det att dess medborgare blir informerade på ett korrekt, balanserat och sakligt sätt. Detta har länge fungerat hyggligt i Sverige åtminstone i fredstid. De flesta hade förståelse för att vissa eftergifter till de krigförande länderna under andra världskriget var nödvändiga. När det gällde Nazityskland får man kanske se det som ett uttryck för en ren självbevarelsedrift.

Trots detta får man nog säga att svenska media under lång tid eftersträvat objektivitet i sin information till medborgarna. Detta har emellertid gradvis blivit ersatt att vad som betecknas som agendajournalistik nämligen att såväl tidningsredaktioner som enskilda journalister medvetet eller kanske omedvetet väljer information som passar till deras personliga uppfattning eller politiska grundsyn. Orsaken är att många skribenter anser det otillräckligt att bara berätta vad som hänt. De vill också välja och vraka i nyhetsflödet på ett sådant sätt att de kan föra fram uppfattningar som de känner extra för och där de vill påverka. Detta har fått till följd att inte ens nyhetsrapporteringen längre är tillförlitlig.

Låt mig illustrera detta med två helt olika företeelser.

Många känner helt naturligt ett övergripande ansvar för miljön och inte minst oro för vad en klimatändring på lång sikt kan komma att innebära. Man vill som ansvarig medborgare göra allt för att inget skadligt ska inträffa.

Jordens klimatsystem är extremt komplext och passar inte alltid för en allmän debatt. Att fixa till klimatet och se till att det bara blir en halv eller en grad varmare (jämfört med nu) som politikerna eftersträvar är som att lova lösa cancerns gåta eller att beräkna hur börsen står nästa höst.

Landets journalister söker därför dagligen på Internets otaliga sajter för att se om det finns några tecken som stämmer med uppfattningen att jordens klimat står inför en katastrof.

Den danska vädertjänsten har en sajt som dagligen redogör för vad som händer med Grönland massbalans (snöfall minus avsmältning). Årligen ackumulerar Grönland omkring 500 kubikkilometer snö varav ungefär hälften smälter under högsommaren. Resten försvinner i form av isberg som vissa år är mindre än massbalansen, andra år mer. Det senare har så vitt vi känner till varit fallet de flesta år sedan 2000.

En av våra stjärnjournalister upptäckte en dag i april i år att det förekom en tidig daglig massminskning och menade att nu hade den stora ändringen börjat med en dramatisk ”tipping point” och Grönland var nu på väg att på allvar smälta undan.  Många politiker snappade upp detta och vår energiska centerpartiledare, som så gärna vill ta ledningen i klimatkampen och få med sig MPs väljare i farten, menade att Grönland snart skulle försvinna om inte svenskarna tog klimathotet på allvar. Om de hade lugnat sig lite och väntat tills efter sommaren skulle de ha funnit att massminskningen de facto blev klart mindre än det normala. Om växthusgaserna ökar med det dubbla eller till och med det fyrdubbla kan den grönländska inlandsisen förvisso smälta bort med det är enligt detaljerade modellberäkningar en fråga på många tusentals år, eller lika lång tid som tillbaka till de europeiska jägarsamhällena. De ständiga mediala skräckberättelserna om ett klimat i spinn har helt förlorat kontakt med verkligheten. Varför kan inte journalisterna hålla sig till IPCCs balanserade utvärdering?

Ett mer allvarligt problem är kanske agendajournalistikens uppgifter om kriminella handlingar i landet. Vi hör närmast dagligen om bilbränder och överfallsvåldtäkter men aldrig vilka som ligger bakom och endast i undantagsfall om polisen lyckas reda ut vem som är skyldig. Sällan eller aldrig får vi veta vilka de skyldiga är såvida det inte är en kändis som Assange. Att berätta detta för svenska medborgare går inte för sig förutom kanske uppgift om personens ålder. Vill man veta mer får man läsa utländska tidningar eller söka bland det som officiella media kallar fascist- eller rasistbloggar, vilka anständiga svenskar inte förväntas ta i med tång.

Den senaste djupt upprörande incidenten på Gotland då en rullstolsbunden kvinna blev våldtagen av en grupp invandrare har fördömts av media men märkligt nog har man inte fördömt det grymma övergreppet utan i stället har man fördömt att människorna på Gotland har reagerat så kraftigt! Att bete sig på ett sådant sätt och protestera mot myndigheternas beslut, som naturligtvis aldrig får ifrågasättas, är enligt SvD ett tecken på en reptilhjärnas beteende. Var det också ett reptilbeteende att bli upprörd över de två oskyldiga på IKEA i Västerås förra hösten som blev mördade bara för att de råkade se svenska ut?

Jag hoppas att svenska media börjar inse att de kanske har gått lite väl långt i sin uppfostrande roll att göra svenskarna till goda globalister och få dem att inse att deras lilla obetydliga värld inte är mycket värd.  Det är inte så att de människor som reagerar saknar respekt för lag och rätt utan snarare är det de berörda myndigheter som i sin bisarra globala välfärdsideologi ignorerar och diskriminerar de egna medborgarna. Vanliga medborgare kan givetvis få saker om bakfoten i synnerhet om de inte blir korrekt informerade. Att människor blir upprörda över en vidrig orättfärdighet som i Gotlandsfallet kan inte klassas som ett reptilhjärnebeteende. Att säga så är en ren oförskämdhet. Det är nästan i klass med de mindervärdiga bruna råttorna som en del av etablissemanget ville göra sig av med. Sverige är faktiskt ett demokratiskt land med yttrandefrihet och inte ett DDR eller ett Sovjet.

Om landets överhet och dess media fortsätter att systematiskt undanhålla fakta för sina medborgare är jag rädd att de lever i en förställningsvärd som snart tillhör det förgångna. Även det väluppfostrade och beskedliga svenska folket har fått nog. Nu kräver vi att bli behandlade som vuxna.