Socialsekreterare i alla länder, förenen Eder!

8-26-13_11971

Patrik Engellau

FNs konvention om barns rättigheter antogs av generalförsamlingen den 20 november 1989.

Att jag en regnig söndagsmorgon besvärar mig med att för första gången läsa denna internationella författning beror på:

  • den totala uppslutningen kring dokumentet och den nästan mytiska pondus som kringgärdar skrivelsen; barnkonventionen är liksom det godaste goda,
  • att jag råkade träffa en framstående funktionär bland de rörelser som verkar utifrån barnkonventionen som inte hade läst den (det är kanske inget konstigt; det finns många kristna som inte läst Bibeln), samt
  • att jag är misstänksam, många skulle hävda överdrivet misstänksam.

Barnkonventionen fyllde 25 förrförra året och anses mycket framgångsrik. Enligt UNICEF, som är högsta vårdnadshavare för konventionen, är det idag bara USA och Sydsudan som inte ratificerat aktstycket.

Konventionen består av 41 ”sakartiklar”, 13 tillämpningsföreskrifter (till exempel hur UNICEFs övervakningskommitté ska tillsättas) samt två tilläggsprotokoll mot barns medverkan dels i krig, dels i människohandel, prostitution och pornografi.

Jämfört med FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna (som jag skrev om här) är det här ett slipat dokument. Det innehåller inga uppenbara stolligheter som exempelvis den förra urkundens artikel 24, som stadgar att envar ska ha rätt till ”periodvis betald ledighet”, vare sig han har anställning eller inte.

Nej, FN har stramat upp sig under de fyra decennierna mellan de två proklamationerna. Nu handlar det inte så mycket om halvknasiga och ogenomtänkta visioner som om en målmedveten och rätt välformulerad agenda för världens sociala myndigheter. Ungefär: vi måste ha mer makt, för barnens skull. FNs Barnkonvention är liksom Socialsekreterarinternationalens stiftelseurkund.

Jag har inga principiella invändningar mot socialsekreterare, men deras världsbild får inte styra samhället.

Inledningsvis fastställs vem som har den slutgiltiga rätten att bestämma över barnens väl och ve. UNICEF skriver: ”Konventionen slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar”. Enligt artikel 2 är det ”Konventionsstaterna”, vilket rimligtvis betyder de sociala myndigheterna hos dessa, som ska ”tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention”. De sociala myndigheterna ”skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro”.

Jaha. Nu råkar lilla Agnes, fem år, ha kristna föräldrar som tycker att dottern ska lära sig Fader Vår utantill, för annars, Agnes, får du inget lördagsgodis. Om de sociala myndigheterna har gjort sin uppgift enligt artikel 42 ”att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn”, till exempel genom att på dagis utbilda Agnes i hennes rätt att slippa lära sig Fader Vår, så kanske Agnes omtalar sin förtret över det uteblivna godiset, och då kan det vara kört för hennes föräldrar. Enligt artikel 4 är nämligen konventionsstaterna, alltså deras socialsekreterare, skyldiga att gripa in: de ”skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention”.

Det är ord och inga visor. Myndigheterna ”skall” ingripa med ”alla” lämpliga åtgärder. Ett förhör med föräldrarna, eller åtminstone en reprimand, är väl det allra minsta? Jag menar innan myndigheten, om föräldrarna är så oförsiktiga i sitt kristna nit att de framhärdar i att Agnes ska lära sig en kort bön (som för några årtionden sedan var obligatorisk i folkskolan), tar till med grövre artilleri.

Har då föräldrar inga rättigheter? Jojomänsan, enligt artikel 5 har de rätt att ge ”lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention”. Föräldrar får ge sina barn vänliga tips i barnkonventionens anda. Vad skulle de rimligen mer kunna begära?

När Agnes blir äldre och skaffar sig en Facebook-sida ska farsan akta sig för att snoka. Han bör också, enligt artikel 16, avhålla sig från att på eget bevåg gå in i hennes rum och ryta om att hon ska göra läxorna, snorungen, i stället för att killa med polarna på internet: ”Inget barn får utsättas för godtyckliga… ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende”.

Jag säger inte att barnkonventionen är alltigenom dålig. Och man får kanske förlita sig på att även de sociala myndigheterna har vett nog att inte tillämpa den enligt bokstaven. Men ett land ska inte ha lagar där det står saker som beslutsfattarna eventuellt inte menar. Det går att begripa varför USA, som alltid värnat om familjen och de mänskliga rättigheterna, inte skrivit på. Men Sverige hade väl varken lusten eller kraften att sätta emot när välfärdsstaternas ideologiska kärntrupper red till attack för att erövra nya positioner.

Hela idén om att barn skulle ha samma rättigheter som vuxna är för övrigt tvivelaktig för att inte säga snurrig.

33 thoughts on “Socialsekreterare i alla länder, förenen Eder!

  1. Anna skriver:

    Jojo tack, det där får de små lära sig redan på dagis! Jag kan inte räkna hur många gånger jag fårr barnkonventionen upptryckt i ansiktet när ungarna varit på tvären. Då har jag deklarerat att vårt hem inte ratificerat sagda avtal och bar så god där är telefonen, ring och klaga hos FN. Får tillägga att ännu har ingen socialsekreterare stigit över vår tröskel!;-)

    Liked by 1 person

  2. MartinA skriver:

    Ett samhälle som tillämpar detta kommer tendera till en stor population människor som föder så många barn de kan och låter andra ta hand om dem. Det är det evolutionära tryck som skapas. Och troligtvis också en stor, men krympande, population människor som är litet mer rationellt och individualistiskt lagda som inte föder några barn alls.

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Kanske dags att slopa flerbarnstillägget, Martin, och införa ett rejält ”inga-barn-alls-avdrag” så att välartade, svenska ungdomar, som tar fullt ansvar för utbildning, karriär och reproduktion kan samla ihop en buffert till anständig barnomsorg och rimliga framtidsutsikter åt sina eventuella egna barn?

      Liked by 1 person

  3. sten lindgren dy skriver:

    Jag tror också det är dags att montera ner FNs och dess konventioners kvasi-religiösa status. Otaliga är de diktaturer som är medlemmar där barnens och kvinnors rätt närmast är ett skämt. Varför ha konventioner som vissa utvecklade stater som Sverige skall följa bokstavstroget, man kan se en framtid med madrassas som tolkar skrifterna, samtidigt som andra agerar som dess antites? Den tid vi lever i är hyckleriets, därför spelar den demokratiska processen större och större roll, vi måste kunna avsätta ledarna, det går inte med FN, det går inte med EU.

    Jag var personligen bekant med anställda på FN och större, och mer välbetalda, cyniker har jag sällan stött på. Historierna om FN-finansierade fester i katastrofområden där alla tjejer var topless var förvånande. Carls Bildts talskrivare hade inte heller mycket positivt att säga om honom. Men de bodde fint.

    Liked by 3 people

  4. Sture skriver:

    Peter,
    det är ju precis detta: barnen tillhör staten och inte föräldrarna eller familjen. Socialsekreterarnas omsorger om det lilla barnets överstiger föräldrarnas kärlek och omsorger om densamma med hästlängder. Du verkar inte ha förstått det.
    Staten (och i slutändan FN) vet alltid bäst – om allting.
    Konspirationen (som du säger dig inte tro på) går ut på att krossa den kristna familjen, kristendomen och ”den vite mannen”.
    Är detta då en konspiration? Ja, självklart. Fast många av de inblandade har inte förstått detta utan verkar bara som ”nyttiga idioter”.

    Liked by 3 people

  5. tomas skriver:

    Just nu har Sverige ett stort underskott av socialsekreterare… pga en naiv (ansvarslös) flyktingpolitik. Förra året kom 35000 ensamkommande till Sverige. Skulle motsvarat ”en miljon” ensamkommande till USA om amerikanska politiker tagit sitt ”ansvar”…

    Liked by 2 people

    • Leila skriver:

      Det finns inte ett underskott på socionomer utan ett underskott på socionomer som är villiga att arbeta som socialsekreterare. Så fort en socialsekreterare gjort ”hundåren” på socialkontor så drar man till mer kurativa områden med mindre eller ingen alls myndighetsutövning.

      Gilla

  6. Birgitta C skriver:

    Jag tycker det verkar som att barnkonventionen innehåller väldigt mycket stolligheter. Precis som konventionen för mänskliga rättigheter i så fall. Jag har inte läst någon av dem i sin helhetstext. Men jag har länge ansett att rätten till abort borde falla under barnkonventionen. För det borde vara det minsta man kan begära för ett barn att det ska vara välkommet när det föds. Att förneka en t ex våldtagen kvinna abort är ett straff mot både henne och barnet. Det barnet riskerar att få lida och få det dåligt hela livet. Det är inte i överensstämmelse med barnkonventionens tankar.

    Gilla

  7. Hortensia skriver:

    Ja, om barn inte får lära sig skämmas för sina oacceptabla tilltag under uppväxten, lär ju inga vuxna svenskar befinna sig utanför den ”naiva” politiska flumbubblan i framtiden…

    … och vuxna ”nysvenska” individer, hitresta från barn- och kvinnoförnedrande klankulturer, lär ostört kunna fortsätta strunta i alla de högtravande utopiska ”konventioner”, som kunde tvingat dem, att ta seden dit de själva valt att komma – och lärt dem och deras avkomma, att bete sig mindre som ”hypermaskulina stamkrigare” och mer som vanligt, hederligt folk när de är här.

    Jag skäms över att Sverige, i så förfärande omfattning, numera styrs helt utan förnuft och moralisk kompass; och över att ”godhetsnaivismens” korttänkta, faktaresistenta proffsivrares förbluffande prioriteringar fortlöpande gör vårt arma land allt mer skrämmande för värnlösa individer inom dess raserade gränser.

    Liked by 2 people

  8. Staffan Persson skriver:

    Håller med men gillar inte det du skriver om socialsekreterare. Jag har via sjukvården stött på många och de har alla präglats av sunt förnuft och deras hivudsyssla tycks bestå i att banta ner på folks krav, begränsa och tjata.Det är på en högre nivå inom välfärdskomplexet man finner dem med förvriden världsbild. Det är väl därför så många socialarbetare slutar nu, de vet att de inte kan leva upp till kraven uppifrån och nerifrån. Om du tror att fotfolket inom VIK är de stora syndarna behöver du uppdatera din världsbild. De låter numera som poliser, missnöjet surrar i leden.

    Gilla

  9. Christer Carlstedt skriver:

    Jag känner mig efter en stunds funderande tämligen övertygad att barnkonventionen snarast skall ses som en guideline.

    Nu har vissa virrpannor i sitt nit velat hävda att den borde upphöjas till svensk lag. Jag får förmoda att man avser i valda delar, fast riktigt säker skall man nog aldrig vara.

    Nu är det så att t.ex. kulturer inte är genetiskt betingade. De är en social konstruktion som befunnits fungera mer eller mindre väl i de områden där de finns.
    Enligt konventionen har barn i minoriteter rätt till sin kultur.
    Enär man inte ärver föräldrarnas kultur så bibringas men den genom uppfostran.
    Uppfostran är föräldrarnas ansvar så länge den inte sker med hugg och slag eller psykisk misshandel. I sådana fall skall samhället ta över.
    Riktigt hur barnet i sådana fall skall bibringas sin minoritetskultur framgår givetvis inte.

    Av resonemanget följer att vissa minoritetsgruppers så kallade hederskultur är något föräldrarna har all rätt i världen att uppfostra sina barn i.

    Nu blev det så att sextonåriga Fatima är väldigt förtjust i grannens Sven och vill tillbringa sin fritid med honom.

    I hel…e heller säger hederskulturen!

    Alldeles rätt enligt ovan.
    Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen (utom i de fall de inte duger till det).

    Fast alldeles fel enligt barnkonventionen som säger att barnen skall ha rätt till sin åsikt och få den hörd och hänsynstagen till.

    Barnkonventionen är sannolikt tillkommen för att på något sätt försöka säkerställa att barn inte skall råka väldigt illa ut för att de inte kan ta vara på sig själva och på så sätt kan vara helt utelämnade åt andras godtycke.
    Titta gärna på den i annat lagstiftningsarbete, men Gud bevare mig för att ha den som lag!

    Gilla

  10. Lasse W skriver:

    Bra uttryck som jag tar till mig och som förklarar Sveriges problem i allt väsentligt: ”Jag har inga principiella invändningar mot socialsekreterare men deras världsbild får inte styra samhället.”

    Sverige har blivit ett omsorgssamhälle. Det omhändertagande skiktets världsbild styr medier, akademier och offentlig sektor. De svaga gruppernas behov ska vara vägledande för ”vårt samhälle” som det så vackert heter. Det är bara det privata näringslivet som håller emot med sina helt andra värderingar eftersom det är lönsamhet och resultat som gäller. Men näringslivet är så tyst så tyst. Carola Lemne bör bytas ut.

    Gilla

  11. Nicodemos skriver:

    Jag har hos hos 40 och 50-talister (själv är jag 80-talist) en nästan patologisk relation till deras barndom och föräldrar .. Hos 40-talister kan detta uttrycka sig i samlande av nostalgika (Se Lasse Åberg te.x) hos 50-talister märks det genom statements som ” min pappa tvingade mig ha kort hår när jag var liten därför ser jag vårdade frisyrer som något konservativt”. Överlag ser man en ovilja att släppa barn och ungdomsåren och att utvecklas (”John Lennon är Gud och hans texter har politiskt djup”) ..
    Kanske detta spelar roll i barnkonventionens gnälligt ensambarnsperspektiv.

    Gilla

    • Fiat Lux skriver:

      Och du är helt övertygad om att du själv inte kommer att drabbas av liknande syndrom med tiden, och att yngre generationer än din inte kommer att se dig som en patetisk stofil?

      Gilla

      • Nicodemos R skriver:

        Helt säkert kommer jag ses som en patetisk stofil men idealiserar inte min barndom till den grad att det har blivit utvecklingshämande .

        Gilla

  12. Susanne Nyman Furugård skriver:

    Jag tror inte att det ursprungliga syftet med barnkonventionen var att förringa föräldrars roll. Själva inledningen betonar ju verkligen familjens betydelse: ”Konventionsstaterna är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället, erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse.”
    Men tyvärr fallerar tillämpningen av barnkonventionen i Sverige, där förespråkarna sällan hänvisar till detta inledande ramverk eller några av de artiklar där föräldrar tydligt är centrala för barnets rättigheter. Och det beror på precis det som Patrik Engellau skriver: ”välfärdsstaternas ideologiska kärntrupper” utnyttjar barnkonventionen ”för att erövra nya positioner”.
    Bland dem finns flera så kallade barnrättsorganisationer, som aldrig säger ett knyst om att svensk familjepolitik bryter mot ett tiotal artiklar i barnkonventionen. Jag har försökt diskutera det med tre av dem – Rädda Barnen, Bris och Unicef Sverige – men alla ryggar: http://www.varldenidag.se/debatt/ar-radda-barnen-unicef-och-bris-radda-for-familjen/Bbbpfa!JcaP2bwltt7rEFZHO2UdoA/ Jag kan inte tolka det som annat än att de bara vågar värna de barnrättigheter som är politiskt korrekt att åberopa.
    Noterar också att Kammarrätten i sitt negativa remissvar varnar för att regeringens förslag till hur barnkonventionen ska bli svensk lag kommer att leda till att vårdnadshavarens roll försvagas. Precis vad socialdemokratisk familjepolitik gått ut på i minst 40 år.

    Liked by 1 person

  13. Tage Sundin skriver:

    Barnkonventionen är, ursäkta att jag svär i kyrkan, till stor del trams och floskler. Barnens rättigheter kolliderar dessutom med föräldrarnas rättigheter enligt FNs allmänna konvention om mänskliga rättigheter…

    Diskussion förs nu om att direkt införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning. Detta skulle olyckligtvis inte lösa något!

    Enligt konventionens artikel 3 skall barnets ”bästa” alltid komma i första rummet. Denna skrivning används redan nu som argument i vårdnadstvister. Mammans ombud pläderar för att Kalles bästa kräver att han bor hos henne, pappans ombud pläderar för att Kalle med samma argument skall bo hos pappan… 🙂

    Gilla

  14. dolf skriver:

    Sorry, men nu är vi där igen:
    Står det något i konventionen om barns rätt till sin egen kropp? OBS! Barns! Inte flickors.
    Tänker framförallt på rätten att inte utsättas för medicinskt omotiverade ingrepp i genitalier.

    Gilla

    • Christer Carlstedt skriver:

      Nej det gör det (givetvis) inte. Det närmast man kommer är paragraf 19, där det anges att barn inte får utsättas för våld. Av någon märklig anledning anses tydligen omskärelse inte som våld.

      Gilla

  15. Birgitta C skriver:

    Hela den här konventionen är ju egentligen bara nonsens och ett stort spel för gallerierna. Alla länder utom USA har ratificerat konventionen. Bland dem som gjort det hittar vi hela Afrika och Asien där både tungt barnarbete, barnsoldater och könsstympning praktiseras. Det hela ter sig ju som ett grymt skämt . Kanske är USA det enda land som faktiskt tar dokumentet seriöst och inte ratificerar i blindo och enbart för den politiskt korrekta fasadens skull som flera av de andra verkar ha gjort .

    Liked by 6 people

    • Hans skriver:

      -Birgitta C
      Håller fullständigt med dig!
      Men så är det ju i FN (som Sverige omhuldar så starkt), alltså en massa länder som har stort inflytande över verksamheten, men som i gängse vedertagen vokabulär inte kan betraktas som demokratier, lång mindre humanistiska.

      Gilla

  16. Hovs_Hallar skriver:

    Som sagt: hela detta FN-konventions-tjafs är en stor lögn. Länder i Afrika där man systematiskt använder barnsoldater har tex. anslutit sig till denna tjusiga text.

    Och i Sverige görs det såklart skillnad på folk och folk, den nya adeln behandlas med silkesvantar:
    (Intervju med en socialsekreterare)

    ”…Hon berättar att det är klart och tydligt att man gör skillnad på olika grupper inom socialtjänsten. Värst tycker Helena att det är hur socialtjänsten ser mellan fingrarna på barnmisshandel. Hon berättar om flera fall med hedersrelaterade fall där socialtjänsten låtit barn få leva kvar hos sina familjer, trots att det finns bevis på misshandel och värre saker.

    – Vi ska visa kulturell hänsyn har våra chefer och ansvariga sagt, berättar hon.

    Helena tittar ner i kaffekoppen, hennes ansikte är bistert. Hon säger att hon är besviken på hela systemet och den slapphet man visar inom socialtjänsten. Men även på sig själv för att hon tillåter dessa galenskaper att få fortsätta.

    – Jag är medskyldig till detta svek mot de svagaste i samhället. Jag är en del av detta förljugna system. Men jag måste överleva, säger Helena skamfullt och sorgset…”

    http://avpixlat.info/2016/02/26/socialsekreterare-berattar-vi-sarbehandlar-svenskar-negativt/

    Gilla

  17. Fredrik Östman skriver:

    Det största felet med slika konventioner är att de är formulerade i ”rättigheter”. Men ingen gud stiger ner från ovan och ”garanterar” eller ”utför” dessa rättigheter. Det enda man kan reglera i världslig lag är skyldigheter och förbud. Det hade man kunnat göra även i detta fall, om man hade velat. Det ville man inte, och därmed är konventionen ett politiskt dokument som syftar till att främja sina författares politiska särintresse och inte barnens.

    Liked by 1 person

  18. Fredrik Östman skriver:

    Den senaste kategorin brott mot barns rättigheter som på bred front har genomförts i Västvärlden i strid med barnens intressen är homo- och enstamståendeadoptioner, nedgraderingen av äktenskapet till ett livsstilskontrakt och uppgraderingen av styvbarnsadoption, som tidigare var mycket ovanligt, till en enkel sak, till förmån för homosexuella som annars i högre grad skulle sakna livsstilsaccessoaren ”egna” barn. Inget av detta har gjorts med barnens bästa för ögonen.

    Barnkonventionen har inte lyckats att stoppa eländet. Det är alltså inte bara i uländer och diktaturer som den är tandlös, utan även i länder som tror sig följa och tillämpa den strikt.

    Liked by 1 person

  19. Fredrik Östman skriver:

    Modern forskning har visat att mobbning i skolan är mycket, mycket värre för barns psyke och välbefinnande och välgång i livet än till och med fysisk misshandel i hemmet. Men inget står i konventionen om andras barns övergrepp på barn och vår missbildade skolas roll i att inte göra något åt mobbingen annat än att förneka dess existens och gömma undan alla indikationer och alla hjälprop från nödlidande barn.

    Gilla

  20. Fredrik Östman skriver:

    En sista kommentar. Det socialsekreterarna gör när de finner på något de inte gillar är ju bara att ta bort barnen från de riktiga föräldrarna och sätta dem i händerna på lägstbjudande fosterföräldrar, som ofta begår mycket grövre övergrepp och som inte kan bygga upp någon riktig och spontan föräldra-barn-relation. Myndigheterna borde åläggas att kunna bevisa att deras åtgärden förbättrar situationen objektivt och ur barnens synvinkel subjektivt.

    Jag är övertygad om att ingen skulle bli sämre av att hela systemet lades ned utan ersättning.

    Gilla

  21. Peter M skriver:

    Angreppsvinkeln om konventioner är intressant. En eloge till Herr Engellau.

    Något ”off topic” är frågan om varför Sverige alltid strävar efter att vara bäst i klassen när det gäller fullföljandet av internationella konventioner och önskemålen från internationella organ. Frågan är i dessa dagar högintressant bl. a. på grund av migrationen till Sverige. Mina tankar är en smula rapsodiska, men det vore intressant med återkoppling om någon har tid och intresse.

    Sverige har i under lång tid och olika sammanhang satt folkrätten högt. Tror, men minns inte om det var Dag Hammarskjölds far som uttryckte att folkrätten var de små nationernas enda värn när den råa makten talade. I vart fall så fullföljde Dag Hammarskjöld denna linje även som Generalsekreterare i FN. Det har väl varit Sveriges officiella ståndpunkt sedan tidigt 1900 tal.

    Nu har värnandet av folkrätten och följsamheten inför de internationella organisationerna medfört att Sverige börjat se sig självt som en humanitär stormakt. Det var väl Carl Bildt som först använde begreppet i den svenska debatten. Möjligen har termen sitt ursprung i den svenska vanan att alltid gå ett steg längre än vad som kan förväntas av oss som nation när det gäller internationella åtaganden. Vi står först i kön när det gäller att täcka upp underskott i FNs budget och är extremt lydiga mot EU etc. Belöningen blir – antar – jag sådana symbolhandlingar som att vår stadsminister får sitta bredvid Obama och få sitt foto taget. Vi ges också möjlighet att diskret muta oss till en plats i säkerhetsrådet, vilket antas vara väldigt prestigefullt. Våra diplomater får möjlighet till intressanta karriärsuppgifter mm. För en lekman verkar den faktiska nyttan med allt detta för Sverige och världen vara oklar.

    Problemet är att det kostar att ligga på topp och ha stormaktsambitioner. Vare sig de är militära eller humanitära. Militära stormakter tenderar att dras ned i djupet på grund av kostnaderna för att hålla en stående armé. Våra egna stormaktsambitioner krossades under 1700 talet slutligt när se statliga fogdarna inte längre kunde stampa fram kanonmat och skatter ur allmogen. Förlusten av den östra rikshalvan genom 1808/09 år krig blev den slutliga förnedringen för stormakten Sverige och den humanitära stormakten blev kanske revanschen för de ledande klasserna.

    Vi har nu alltså fått en motsvarande situation för den humanitära stormakten som för den militära. För att bekosta våra politiska löften till EU och Merkel m. fl. om migranterna kommer de statliga fogdarna att sätta stöveln i nacken på allmogen. Det jäser hos folket och nävar knyts i fickorna, men ännu verkar det gå bra för de styrande att genomföra t.ex. något så oerhört som att lova bort de unga svenskarnas bostäder till araber och afrikaner som fullständigt saknar anknytning till Sverige.

    För den styrande klassen är det alltid naturligt att allmogen ska foga sig under maktens diktat och hitintills har det ju fungerat. Det ger ju en plats vid de internationella borden för företrädarna av den humanitära stormakten. Det är viktigare än att kostnaden på sikt blir att vi tagit emot en halv miljon människor som en som ska försörjas av den övriga allmogen under två till tre generationer framåt.

    Migrationen som ett nytt stormaktsprojekt?

    Liked by 2 people

  22. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jag har inte läst denna konvention men har ändå funderat över följande: Har inte den som sätter barn tillvärlden ett ansvar för detta barn, bl a genom att inte sätta barn till världen om man inte kan erbjuda grundläggande skydd och tillgodoseende av basbehov? I dessa enorma flyktingströmmar ser man många små barn släpas omkring, borde inte föräldrarna avstå från barnaalstrande under dessa vidriga omständigheter?

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Bra frågor, Sten d ä!

      Svaret på första frågan borde vara: Jo, självklart. Kan man få tag i en iPhone och resa över halva jorden kan man, givetvis, också få tag i preventivmedel, avstå från fullbordade samlag, eller leva i celibat tills man kan erbjuda eventuella barn en anständig tillvaro.

      Svaret på andra frågan torde vara: Nej, det är en stor fördel att vara (eller låtsas vara) en barnfamilj när man vill asylinvandra (eller ”EU-migrera”) till någon känslostyrt massmottagarland – som Sverige.

      Gilla

  23. Per Thorsell skriver:

    I mars 1979 ställde sig en nästan helt enig riksdag bakom ett förslag om ett förbud mot alla former av kroppslig bestraffning av barn. De som arbetar med barn och ungdomar har skyldighet att anmäla en misstanke om detta till Socialtjänsten. Även andra har den skyldigheten om man tror att barn far illa.
    Nu diskuteras om FNs barnkonvention skall bli svensk lag. Även de som inte vill det har ändå uppfattningen att konventionens anda skall vara ledande i behandlingen av barn.
    Sammanfattningsvis, det finns inte skuggan av en chans att kroppsligen skada barn, av vilken anledning det än må vara, med tanke på hur svensk lagstiftning och myndigheternas uppdrag skall förstås.
    I morgonandakten i P1, 13 oktober i år, konstaterade Tom Shulevitz, som arbetar med kulturprogram och information på den judiska församlingen i Göteborg, att judendomen är gärningarnas religion och tron kommer i andra hand, egentligen.
    Hur kommer det sig då att ”det svenska samhället” idag könsstympar pojkar, dvs skär av förhuden, rutinmässigt?
    Nu gäller det inte ett tänkt fall, Agnes fem år, nu gäller det David, fem dagar, och hans tusentals olycksbröder.
    Jomenvisst, därför att det är politiskt korrekt! PK kommer i första hand. Det slår allt.
    Vi lyssnar till Birgitta Rydberg, landstingsråd (L), som i SvD 4 augusti 2009, utropar: ”Vakna upp! Det som sker idag är att ett antal pojkar omskärs av outbildade personer under omständigheter som innebär risker för allvarliga infektioner och andra skador. I enlighet med barnkonventionen bör vi medverka till att detta inte sker genom att landstingen mot självkostnad hjälper föräldrarna att få ingreppet utfört på ett medicinskt säkert sätt”.
    Med det resonemanget är argument för statliga bordeller, angående barnprostitution, finansierade av landstinget, fullt logiskt.
    När Rydberg hänvisar till FN:s barnkonvention för att, för barnets bästa, utföra detta ingrepp undrar jag om hon själv förstår hur kränkande hon resonerar.
    Nåväl, hon fortsätter: ”Sveriges kommuner och landstings rekommendation att alla landsting skall erbjuda omskärelse på ett medicinskt säkert sätt grundas på vetenskapen att flera tusen barn utsätts för risker. Skulle vi acceptera detta om det gällde något annat än religiös omskärelse?”
    Hon konstaterar sedan att ”Stockholms läns landsting sedan många år erbjudit denna vårdtjänst på ett säkert sätt genom avtal med en privat läkare. Föräldrarna betalar 1000 kr. Detta har inneburit att många små pojkar sluppit medicinska allvarliga skador”.
    Vicken tur att privat läkarvård finns att tillgå – än så länge!
    Hennes avslutning är PK i sin fulländning: ”Omskärelse har funnits i tusentals år och sker i hela världen. Att tro att man som läkare kan förhindra detta för att man saknar egen insikt i denna sedvänja är naivt. Men många föräldrar skulle nog dessutom uppfatta det som att deras religion inte respekteras. Låt religionsfriheten få råda även i denna fråga också i vårt land”.
    För Rydberg och Sveriges kommuner och landsting med Stockholms läns landsting är religiös omskärelse överordnat barns fysiska okränkbarhet – överordnat svensk lag.
    Men svensk lag är överordnad religiös tro eller med Shulevitz – tron kommer i andra hand.
    Att stympa ett barn är inte i linje med FN:s barnkonvention. Den är absolut i sitt krav på avhållsamhet från våld i alla former, precis som lagen mot aga.
    Det viktigaste nu är inte om FNs konvention om barns rättigheter blir svensk lag. Det viktiga är att svensk rättsuppfattning om barns fysiska okränkbarhet gäller alla barn!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s