Mohamed Omar

Det har gått femton år sedan terrorister attackerade New York den 11 september 2001. Femton år av krig mot terrorismen. Hur har det gått? Inte så bra. Al-Qaida, terrorgruppen som genomförde attacken, är starkare än någonsin. Den styr en hel armé i Syrien.

George Bush den yngre visade prov på bra ledarskap efter attacken. Han höll flera inspirerande tal och verkar ha förstått vilken fara västvärlden stod inför. Men invasionen av Irak blev ett misslyckande. I stället för att undertrycka terrorismen blev landet ett fäste för Al-Qaida och sedan för den ännu extremare gruppen Islamiska staten (IS). Idag håller Irak i praktiken på att bli en del av ett iranskt, shiitiskt imperium.

Visst, detta shiitiska imperium, som också innefattar Syrien och Libanon, och som brukar kallas ”den shiitiska halvmånen”, utgör inte ett direkt hot mot väst på samma sätt som salafistiska grupper. Men var det verkligen därför amerikaner offrade sina liv i Irak? För att göra Iran större?

Varför flockas unga sunnimuslimer till Syrien och Irak för strida under Al-Qaida och IS fanor? Jo, en viktig anledning är att de vill bekämpa de shiitiska kättarna. Assad i Syrien kommer från en alawitisk familj och alawismen är en ännu mer kättersk utväxt på det shiitiska trädet. Och i Irak regerar shiitiska partier med goda relationer till Iran. Jihadisterna ser inte den irakiska armén som irakisk utan som shiitisk och iransk, de kallar den ”jaish as-safawi”, den safavidiska armén. Safaviderna var den dynasti som införde shiismen i Iran på 1500-talet och byggde ett mäktigt rike.

De som attackerade New York den 11 september 2001 var salafister, det vill säga de var sunniter som ville gå tillbaka till ett rent och ursprungligt islam. De ville göra som profeten Muhammed och hans följeslagare, de första muslimerna. De ville ta bort alla nya bruk och tankar.

Vi kan inte vinna kriget mot terrorismen genom att döda Usama bin Ladin eller den nuvarande kalifen Abu Bakr al-Baghdadi. Det kommer bara nya terrorledare och kalifer. Den här konflikten är mer ideologisk än militär. Om Bush hade satsat på intellektuell kritik av terrorns ideologi i stället för att invadera Irak och ta bort Saddam hade han uppnått mer till en betydligt lägre kostnad.

Vi behöver tänkare som tar sig an terrons ideologiska rötter, dess grundförutsättningar. Det finns muslimska kättare, de som kritiserar islam inifrån, och avfällingar, de som kritiserar islam utifrån med kunskap och erfarenhet. Dessa gör ett bra jobb och kan ofta flera språk. De bör stödjas ekonomiskt och ges plattformar där de kan nå muslimer. Vi behöver tevekanaler och sajter på nätet.

Ett stort problem som islam dras med är att an absolut majoritet av världens muslimer tror att Koranen är Guds ord, vartenda ord och varenda bokstav. Idag är det helt omöjligt att ifrågsätta denna tro i islamiska länder. Den är orubblig. Och det är farligt eftersom det i Koranen finns ett så tydligt stöd för jihad, det heliga kriget för att utbreda islams styre. Det talas om att dra ut och slakta de otrogna, ta deras kvinnor som slavar och deras egendom som byte, som till exempel i kapitel 47, vers 4: ”När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem.”

Muhammed visade hur dessa krigiska verser rätt skulle tolkas genom göra precis som det stod. För att reformera islam skulle man behöva visa på det orimliga i att Koranen är författad av Gud. Det finns hur mycket belägg som helst för att det är en mänsklig skrift. Så gott som allt i Koranen, som alltså samtidigt gör anspråk på att vara Guds sista budskap till hela mänskligheten, kretsar kring Muhammeds sorge- och glädjeämnen i 600-talets Arabien.

Det finns saker där som strider mot verkligheten, sådant som en allvetande gud borde känna till. Det står till exempel att solen går ner i en gyttejepöl om kvällen, att världen skapades på sex dagar och är platt som en matta och att det finns sju himlar. Felaktigheterna i Koranen och riktig vetenskap måste komma fram och spridas bland muslimer. När tillräckligt många börjat tvivla och ifrågasätta kan man få tillstånd ett öppnare, andligt klimat.

Det går att fortsätta vara muslim även om man accepterar det faktum att Koranens författare var människor. Man kan se dem, vilka de nu var, som inspirerade. Att allt som står där är inte längre absolut sanning utan föremål för diskussion. ”Hm, att Gud är en låter som tidlös idé, vi kan ta den. Men det där med heligt krig mot de orena ’månggudadyrkarna’ känns förlegat.” Så skulle det kunna låta. Idag är sådana samtal helt omöjliga i någon moské någonstans i islamvärlden.

Jag ansåg inte jag med gott samvete kunde fortsätta vara muslim. Tyckte frågorna blev för många och svåra att svara på, men jag förstår samtidigt att väldigt många muslimer är fästa vid religionen de fötts in i och gärna fortsätter att vara muslimer.

Det finns en före detta arabisk muslim på YouTube som kallar sig The Masked Arab. Han håller på med ett alldeles fantastiskt folkbildningsarbete genom att lägga ut pedagogiska föreläsningar på både engelska och arabiska. Han visar där att Koranen omöjligt kan ha författats ord för ord av en allvetande gud som funnits i evighet utan hellre av en människor med bristande kunskap. Han föreläser också om andra saker, som hur Islamiska statens tankar och handlingar ligger väldigt nära Muhammeds undervisning.

Han är maskerad, därav namnet. Den som kritiserar islams grundtexter och läror riskerar ju som bekant att dödas. Profeten Muhammed krävde att alla som lämnade hans religion skulle avrättas. Men när kritikerna blir tillräckligt många kan man inte längre slå ihjäl dem allihop. Reformer tvingas då fram. Det vill jag tro. En klok och vältalig man som The Masked Arab är värd mer än bomber och granater i kriget mot terrorismen.