Lennart Bengtsson
Under de senaste åren har det blivit allt mer uppenbart hur nära Sverige står Tyskland såväl kulturellt som socialt och politiskt. Efter att ha bott och arbetat i Hamburg i nästan 20 år hade jag, efter att ha friskat upp min skoltyska, knappast heller en känsla av att bo utomlands. Det är förvisso en hel del som skiljer men inte mer än man kan hålla med den som sagt att Tyskland är som ett Sverige för vuxna. Detta märks inte minst när det gäller respekt för vetenskap och bildning (Wissenschaft und Bildung) där man skulle önska att Sverige kunde visa en högre grad av djup och bredd.
Historiskt finns det mycket som förenar och inte minst 1800-talet och tidigt 1900-tal var otvivelaktigt en tid då Tyskland var den stormakt som dominerade den svenska kulturen och ett land som på många sätt stod oss närmare än till och med de andra nordiska länderna. Från tysk sida fanns det en romantisk Sverigekärlek där man såg Sverige som ett slags oförstört urhem, en känsla som från tysk sida överlevt världskrigen och nazitiden. Tyska skolbarn läser Nils Holgerssons resa och Selma Lagerlöf är mer känd bland tyska gymnasister än bland svenska. Från svensk sida förstörde det nazistiska förfallet de nära relationerna och det är först under det senaste decenniet som närheten mellan länderna är tillbaka till den värme och känsla av samhörighet som fanns för ett sekel sedan. I socialfrågor, miljöpolitik, arbetsmarknadspolitik, invandringsfrågor och synen på internationellt samarbete inom EU och FN är den politiska samsynen närmast identisk mellan de två länderna. Tyskan har gått tillbaka kraftigt som främmande språk men kontakterna klaras av bra genom att unga tyskar talar lika bra engelska som unga svenskar. Hemskheterna från nazitiden och andra världskriget har slutligen förvisats till historien precis som 30-åriga kriget där det snarare var Sverige som stod för illgärningarna.
Regionsvalet i Mecklenburg-Vorpommern kunde lika gärna ägt rum i Sverige. Alla partier gick tillbaka förutom AfD som blev näst största parti. Miljöpartiet, de gröna, åker ut ur regionsparlamentet i Schwerin eftersom man inte klarade de nödvändiga fem procenten. Kanske kommer det svenska valet 2018 bli något liknande?
Tysk medias attityd till AfD har likheter med svensk medias inställning till SD förutom att man slapp höra svensk medias och andra partiers nedsättande och föraktfulla syn på SD och de människor som stöder de avvikande partierna AfD och SD. Återigen kan man säga att den politiska skillnaden mellan de två länderna är som mellan en vuxen och en stökig tonåring.
Dagens närhet mellan Tyskland och Sverige är både positivt och intressant. Positivt genom att det visar att tiden ändå läker de flesta sår och intressant då närheten måste peka på kulturella rötter som går på djupet på ett sätt som skulle behöva studeras mer ingående. Vi får också hoppas att inte minst svensk media och svenska politiker kunde lära sig lite av det moderna Tyskland. Från svensk sida skulle detta kunna vara att äldre politiker med sin bredd och erfarenhet skulle behövas i större utsträckning.


