Det är ofta svårt att se den egna kulturens särdrag, eftersom man uppfattar dem som normala. Kanske är det anledningen till att svenska folket tror sig sakna en tydlig nationalkaraktär. Den internationella kulturforskningen talar dock för motsatsen. Ur ett globalt perspektiv sticker svenska värderingar ut som unika. Dessa kunskaper borde vi ta vara på för att bättre förstå de svårigheter samhället nu möter i migrationens spår.
Kulturforskningen bekräftar ibland det vi själva kan märka när vi möter andra kulturer. Många kan nog känna igen sig i etnologen Åke Dauns beskrivning av den svenska mentaliteten. I hans forskning framträder bilden av en reserverad och lågmäld kultur, där det är viktigt att inte störa. Känslor visas subtilt snarare än levs ut, vilket gör att svenskar uppfattas som tillbakadragna. Andra forskningsresultat påvisar mer svårgreppbara drag. Den nederländske antropologen Geert Hofstede beskriver att Sverige utmärks av hög individualism och låg maskulinitet. Samhället är icke-hierarkiskt och präglas av en inkluderande anda. Konflikter löses med förhandlingar och kompromisser. Konkurrens och materiella värden skattas lågt, medan relationer och livskvalitet prioriteras. Detta återspeglar tämligen väl de värderingar som socialpsykologen Shalom Schwartz har samlat under begreppet universalism: jämlikhet, tolerans, öppenhet, social rättvisa och omsorg om människor och natur. Sverige tillhör de länder där universalismen är stark.
I vissa fall blir de svenska värderingarna tydliga i relation till andras. Det kan vi se när vi granskar åsiktstrender som registrerats av tankesmedjan Pew Research Center. Vi upptäcker då att i många länder anser en majoritet av befolkningen att kvinnor inte ska ha rätt att skilja sig (1). Vi kan också lära oss att i Egypten och Palestina betraktar mer än 90 procent homosexualitet som oacceptabelt, medan motsvarande siffra i västeuropeiska länder ligger på runt 10 procent (2).
Den mest omfattande registreringen av världsbefolkningens värderingar utförs regelbundet av World Values Survey. Detta nätverk av kulturforskare har sedan 1981 gjort enkätundersökningar i närmare 100 länder. En genomgång av resultaten påvisar stora olikheter i synen på familj, arbete, politik, religion, vetenskap, jämställdhet och våld. Utfallet åskådliggörs i Inglehart-Welzels kulturkarta (3). På kartan illustrerar x-axeln ett värderingsspektrum kopplat till överlevnad och självförverkligande. Ju längre högerut, desto större fokus på tolerans och individuell frihet. Y-axeln visar ett kontinuum från traditionella och religiösa värderingar till rationalitet och sekularism. Sverige ligger längst upp i högra hörnet. Denna placering representerar ett tillitsfullt, jämställt och sekulärt folk, som betonar rationalitet och tolerans. Samhällslivet kännetecknas av låg korruption, miljömedvetenhet, en icke-kollektivistisk kultur och små skillnader mellan könen. Dessa karakteristika är så uttalade att Sverige hamnar i åsiktskartans periferi. Närmast oss befinner sig andra protestantiska länder. Allra längst bort, på den motsatta planhalvan i det motsatta hörnet, hittar vi Afrika och Mellanöstern.
Om vi blickar bakåt ser vi att kulturkartan har varit i stort sett konstant. Endast små förskjutningar har skett de senaste decennierna. Vi kan därför konstatera att det finns stabila åsiktsmönster, där det som är rätt och respektabelt i vissa delar av världen är förkastligt och upprörande i andra.
Vad den samlade kulturforskningen visar är att Sverige har en stark majoritetskultur med värderingar som avviker från omvärldens. Ur ett världsperspektiv kan våra normer betraktas som extrema. Samtidigt har vi en stor invandring från de områden som står längst ifrån oss ur kulturell synvinkel. Trots det saknar vi en analys av olika kulturers förmåga till samexistens. Svenska politiker har länge förbryllats av att integrationen av nyanlända fungerar dåligt. Sannolikt finner vi delar av förklaringen i kulturforskningens verklighetsbeskrivning. Det är inte märkligt att människor inte låter sig integreras i ett samhälle vars värderingar de inte delar.
Sverige har nu fått möta ett stort antal individer som inte bär med sig varken Luther eller ett jämställt synsätt. Dessa möten börjar sätta spår. Badhus inför könssegregerade badtider, sexuella ofredanden i offentliga miljöer ökar och sysselsättningsgapet mellan svenskar och invandrare växer. Vi riskerar att få en utveckling där motsättningarna tilltar, kvinnors frihet krymper och den interpersonella tilliten urholkas.
Vi behöver fundera över vad kulturforskningens resultat betyder i praktiken. Hur bör vi agera utifrån den kunskap forskningen ger oss? Vad säger den om olika kulturers möjlighet att förenas i ett och samma samhälle? Kanske är dessa lärdomar mer värdefulla än vi tidigare anat. Kanske kan de hjälpa oss att undvika misstag. Annars riskerar Sverige att bli ett avskräckande exempel, som skapat en ohämmad kulturmix utan att vilja se problemen.
Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner sina rötter på den svenska landsbygden.
DET GODA SAMHÄLLET 