Bland de potentiella stormaktskonflikterna i världen tror vissa bedömare att den mellan USA och Ryssland som rör Europa, det vill säga Ukraina och Baltikum, är den farligaste.  Men betydligt allvarligare är den alltmer upptrappade konflikten mellan USA och Kina i Asien, framförallt i Sydkinesiska sjön. Kina har sedan länge hävdat hegemoni över hela Sydkinesiska sjön enligt den så kallade ”nine-dash line”, som sträcker sig från Kinas kust ända fram till nosen på närliggande stater som Filippinerna, Taiwan, Indonesien, Malaysia, Brunei och Vietnam. Det finns ett flertal rev och grund som de omkringliggande staterna tvistar om, till exempel Paracel Islands mellan Vietnam och Kina, Spratly Islands norr om Malaysia och Scarborough Shoal öster om Filippinerna.

Under senare år har Kina byggt konstgjorda öar på dessa rev, vissa med flygfält och militära installationer. Genom Sydkinesiska sjön går inte bara en tredjedel av världshandeln till sjöss utan det lär även finnas stora reserver av olja och gas och även rika fiskevatten. I och med att Kina hävdar att de konstgjorda öarna numera utgör kinesiskt territorium gäller inte de traditionella reglerna (mer nedan) om fri passage på de sju haven. Kina hävdar att all flyg- och fartygstrafik måste be om tillstånd (de kräver en ”Air Defence Identification Zone, ADIZ”) att passera, något som framförallt USA starkt motsätter sig. Det har förekommit ett flertal skärmytslingar mellan kinesiska och de andra nationernas fiske- och kustbevakningsfartyg. USA har stationerat två hangarfartygsgrupper i området och flyger över de bestridda öarna utan att anmäla sin ankomst.

Efter att Kina lagt beslag på ett rev, Scarborough Shoal, beläget inom Filippinernas ekonomiska zon (mer nedan), tog Filippinerna 2013 saken till den permanenta skiljedomstolen i Haag (Permanent Court of Arbitration, PCA). Nyligen kom utslaget: Kina har inte rätt till hela området.

Domstolen grundade sitt beslut på gällande internationell rätt, i detta fall på FN:s Sjörättskonvention (United Nations Convention on the Law of the Sea, UNCLOS). Denna trädde i kraft 1982 och Kina ratificerade den 1996. USA, av alla stater, har dock inte ratificerat den men följer dess regler. Konventionen ger varje kuststat rätt till en 200 sjömil exklusiv ekonomisk zon, EEZ, och en territorialvattengräns på tolv sjömil (innan konventionen trädde i bruk gällde tre sjömil – det var så långt en kanonkula kunde skjutas). Vidare äger all världens fartyg rätt att passera genom varje stats EEZ.

Kina har hävdat historisk rätt till området långt innan sjörättskonventionen tillkom. Det är riktigt att Kina behärskat området i historisk tid. I den spännande boken “1421 – The Year China Discovered The World”, skriven av engelsmannen Gavin Menzies, framgår att Kina, ett sekel innan européerna begav sig ut på världshaven och erövrade världen, hade byggt betydligt större fartyg än européerna senare gjorde och seglat längre än till och med vikingarna. Dock, senare när kinesiska kejsare beslöt att bränna alla fartyg och sjökort för att istället försvara riket mot mongolerna, var det slut med Kinas kontroll av Sydkinesiska sjön.

Att idag ställa krav på historiska förhållanden skulle innebära besvärande konflikter. Tänk om Italien hävdade rätten till det förra Romarriket, Inka- och Aztekerna till Syd- och Mellanamerika, Persien, Egypten eller Assyrien till hela Mellanöstern eller för den delen vikingarna till hela Nordeuropa. Då skulle hela världskartan få ritas om.

Domstolen har mycket riktigt motsatt sig Kinas historiska krav och hävdar att enbart krav grundade på Sjörättskonventionen gäller. Sjörättsliga regler hänför sig från territoriet, inte historien. Enligt den nu gällande regeln om en 200 sjömils EEZ från respektive stats kust har Kinas ”nine-dash line” ingen legal grund. Sjörättskonventionen har företräde.

Kina har vägrat rätta sig efter domslutet och har till och med fördömt det och inte visat någon kompromissvilja. Dess nya president Xi har intagit en mycket aggressiv hållning till vad han anser vara Kinas rättigheter i området. Nu överväger även Vietnam och de andra kuststaterna att vända sig till tribunalen. USA kommer inte att acceptera Kinas nya territoriella krav utan hävdar fri passage på vad de anser vara internationellt vatten. USA:s president Obama har varit mycket tydlig på den punkten och de båda presidentkandidaterna Trump och Clinton har varit minst lika bestämda.

Risken för en konfrontation mellan amerikanska och kinesiska krigsfartyg eller stridsflygplan är stor, antigen medvetet eller genom en ofrivillig incident. Ett krig kan mycket väl starta i den Sydkinesiska sjön. Skulle så ske kanske Putin tar chansen i Baltikum och då står världen i brand med ett tredje världskrig.

Lars Hässler är Jur Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen, då han känt att Sverige är på väg åt fel håll.