Mohamed Omar

I en artikel på SVT Opinion efter den jihadistiska massakern i Nice undrade författaren Marcus Birro vart de muslimska samfunden var i den här debatten. Strax därefter, den 18 juli, får han ett svar från Kashif Virk, en imam inom ahmadiyya-samfundet i Sverige. Ahmadiyya är en reformrörelse som grundades av Mirza Ghulam Ahmad i 1800-talets Brittiska Indien. Det mest kontroversiella inslaget i deras lära är att de ser Ahmed som en ny profet, eller hos vissa ”nästan en profet”, efter den arabiske profeten Muhammed. Ahmadierna är diskriminerade och förföljda i flera islamiska länder. I stort sett alla muslimska teologer är överens om att ahmadierna inte är muslimer.

I sitt svar till Birro berättar Virk om hur han reser runt och talar på skolor och på seminarier i Sverige för att övertyga människor om att islam är en fredlig religion. Ahmadiyya är en missionerande rörelse och jag förstår att det är viktigt för Virk att nå ut till icke-muslimer. Men när det kommer till frågan om jihadism, att ta till vapen för genomföra islamismen, är det framför allt muslimer han bör rikta sig till. Alla jihadister är nämligen muslimer. Ledarna inom den jihadistiska rörelsen är dessutom väl bevandrade i islam. De kan sin Koran. De kan den så bra att de med religiösa argument och svärmiska predikningar förmått övertyga tiotusentals av sina trosfränder om att Gud och Muhammed kräver att de strider för sin tro.

De ständiga jihadistiska terrorattackerna visar att alltför många muslimer inte tror på Virks idé om att islam är en fredlig religion. Det är dessa som behöver övertygas. Det kan dock bli svårt för Virk. Han är som ahmadier, en tyvärr avskydd grupp som betraktas som kättare, inte välkommen att predika eller föreläsa i sunnitiska moskéer. Muslimer utanför ahmadiyya-rörelsen erkänner inte Virk som imam. I stället är det en imam som Abo Raad som turnerar runt i Sveriges moskéer och föreläser. Han är salafist, menar att en muslim strikt ska hålla sig till Koranen och Muhammeds undervisning. Han vill avrätta homosexuella och han hyllade Islamiska statens offensiv i Irak. Salafismen är den populäraste strömningen bland unga, svensktalande sunnimuslimer. Det är bara att titta på aktiviteterna på nätet. Moskéernas dörrar står öppna för Abo Raad, inte för Virk, som i stället får prata på skolor och på seminarier på ABF-huset.

Jag är inte säker på hur många ahmadier det finns i världen. Men jag tror inte att antalet överstiger tio miljoner. Betydligt fler muslimer sympatiserar alltså med terrorgruppen Islamiska staten (IS) än med ahmadiyya-rörelsen. Man kan leva ett helt liv som muslim utan att någonsin möta en ahmadier. Jag mötte ahmadier under min tid som muslim, men jag är också ovanligt nyfiken. Jag hade kontakt med alla typer av muslimer. Dessutom upprördes jag av hur ahmadiernas behandlades.

Virk skriver att han och hans rörelse minsann fördömer terrorattacker. Förvisso, men det krävs mer än fördömanden för att övertyga jihadisterna. De krävs förklaringar. För de starkt troende jihadisterna kommer Koranen och profeten Muhammeds ord främst, ja, de står över allting annat. Han påstår att han med ”religiös argumentation” har ”motbevisat terroristernas världsbild”. Men jag har inte sett någon sådan argumentation i hans artiklar. Jag har inte sett att han har bemött jihadisternas argument och deras hänvisningar till islamiska källor.

Virk menar vidare att det behövs ”inflytelserika muslimska röster som verkar som en motpol till hatet”. Ja, det behövs verkligen. Men Virk är inte sådan inflytelserik muslimsk röst. Han och hans rörelse saknar helt inflytande över muslimer utanför ahmadiyya-rörelsen. En verkligt inflytelserik röst är istället den salafistiske imamen Muhammad Al-Arifi. Han är något av en muslimsk megastjärna och har 21 miljoner följare på Facebook och 14 miljoner följare på Twitter. Självklart är han antisemit och kallar judarna för ett ”vedervärdigt folk”, förkastar evolutionsläran, förespråkar hustruaga, och stödjer jihadistisk terror mot kättarna och de otrogna i Syrien. När Al-Arifi och likasinnade imamer uppmanade unga muslimer att resa till Syrien för att strida blev han hörsammad. Tiotusentals har rest.

Sedan berättar Virk att ahmadiyya-rörelsens ledare (närmare bestämt en gren av ahmadiyya, det finns en annan gren som inte erkänner honom) besökte Sverige i maj i år. Han heter Mirza Masroor Ahmad och tituleras ”hans helighet”. Men han är bara helig för ahmadier, inte för andra muslimer. Själv är jag inte troende och bryr mig inte det minsta om vem som är mest rättrogen, ahmadierna eller de andra. Dock bryr jag mig fred och trygghet och därför föredrar jag faktiskt Virk och hans ahmadiledare framför till exempel den tidigare nämnde Muhammad Al-Arifi. Det finns dessutom tusentals andra salafistiska påvar som är lika extrema, eller mer, som denne Al-Arifi.

Virk berättar sedan att ”hans helighet” Mirza Masroor Ahmad betonat att islam inte har någonting att göra med våldsbejakande islamism. Med den inställningen blir det svårt för honom att motverka våldsbejakande islamism. Första steget måste vara kunskap om vad det är man pratar om. Har den våldsbejakande islamismen ingenting med islam att göra så behöver man ju inte bemöta den med religiösa, islamiska argument, som Virk tidigare talade om. Då blir den någon annans problem. Men sanningen är att de våldsbejakande islamisterna, det vill säga jihadisterna, hänvisar till Koranen och profeten Muhammeds ord och gärningar. De är muslimer. Majoriteten av världens muslimer, så gott som samtliga, anser dock inte att ahmadierna är muslimer eftersom de tror på en profet som kommit efter Muhammed och därmed bryter mot en central dogm inom traditionell islam som säger att Muhammed är den siste profeten som sänts till mänskligheten.

Det är märkligt att Virk gärna vill kalla ahmadierna, med sina avvikande läror, för riktiga muslimer, medan han samtidigt menar att jihadisterna, som har ambitionen att strikt hålla sig till Koranen och Muhammeds ord, inte har något med islam att göra. Jihadisterna och deras sympatisörer är dessutom många fler än ahmadierna.

Det gläder mig att Virk och hans samfund tror på en fredlig tolkning av islam. Men detta budskap bör de anstränga sig att sprida till muslimer hellre än till icke-muslimer. Låt oss säga att han skulle lyckas övertyga varenda icke-muslim i Sverige om att islam är en fredlig religion: på vilket sätt skulle detta minska den jihadistiska terrorismen? I stället skulle det kunna minska icke-muslimernas förståelse av jihadismen och vår förmåga att motverka den. Jihadisterna är inte ahmadier, så ahmadiyya-rörelsens syn på islam är inte relevant när det kommer till att försöka förstå jihadismen, då vill vi hellre förstå jihadisternas islam, och den är grundad på Koranen och Muhammeds ord, inte på Hans helighet Mirza Masroors Ahmads förkunnelser.