Patrik Engellau

Det tog fyra dagar för Dagens Nyheters kulturredaktion att åtminstone delvis urskulda Mohamed Lahouaiej-Bouhlel för terroristmassakern i Nice. Massakern inträffade den 14 juli och den 18 juli publicerade DN en artikel av Olle Svenning som visserligen ställvis är lurigt oklar och rentav lite pladdrig – om jag fått en sådan artikel mig tillskickad i egenskap av redaktör så hade skribenten fått den tillbaka full med kommentarer av typ ”Det där resonemanget förstår jag inte” och ”Vad har det med saken att göra?” -, men ändå på den avgörande punkten är otvetydig: terrorismen beror på eftersatta unga mäns taskiga levnadsvillkor i utsatta områden samt på den västerländska kolonialismen.

Med gillande återger Svenning den franske filosofen Marc Crépons idéer:

Crépon, stark motståndare till våld, menar att det i vår tid finns ett ”medgivande till mord”. Det följer av vår likgiltighet för mänsklig förnedring, för social exkludering, för de outhärdliga villkor av underordning och fattigdom som så många människor tvingas leva med. Dessa kan inte påverka sina livsvillkor, de blir inte lyssnade till. Deras vrede riskerar frigöras av dem som lovar en ny värld, en ny mening, en historisk förklaring till underordningen. IS förkunnar sådana budskap. Européer svarar med att det är vi, vår kontinent, som burit fram humanism och civilisation. Men med Europa kom kolonialismen, ett av historiens värsta barbari. Det koloniala återskapas i dag genom de västliga staternas medverkan i krigen i Mellanöstern och konstrueras med murar som byggs mot flyktingar: ”Det finns ingen tydligare illustration till vår tids medgivande till mord”, skriver Crépon.

Enligt mitt synonymlexikon är medgivande synonymt med tillåtelse, tillstånd, lov och samtycke. Crépon, Svenning och kanske DNs kulturredaktion menar alltså att ”vi”, vilket troligen är västländerna, har samtyckt till Nice-massakern. Vi återskapar kolonialismen genom att bygga murar och ger därmed terroristerna tillstånd att bomba eller på annat sätt massakrera våra egna befolkningar.

Med denna logik ger id-kontrollerna på Kastrup carte blanche för terrorister att komma hit och döda oss.

Hur ska man förhålla sig till situationen enligt Svenning? Han förordar ”moralisk journalistik”:

Den måste på en gång vara medkännande med offren för morden och terrorn, samtidigt fri att förnuftsmässigt diskutera den europeiska skulden, extremismens barbari och orsakerna till konfrontationerna, till terrorn och katastroferna.

Vår egen kulturkrets är alltså medskyldig till att barn dödas vid glasstånd på Promenade des Anglais. Den europeiska skulden beror på vår likgiltighet för mänsklig förnedring och den europeiska kolonialismen, ”ett av historiens värsta barbari [sic]”.

Har jag läst fel? Kan jag inte läsa innantill? Jag läser artikeln om och om igen och kan inte komma fram till annat än att jo, Svenning menar just detta. Terrorismen är vårt eget fel och kanske inte vårt rättmätiga straff, men i alla fall något som går att förklara med hänvisning till våra synder.

Min kropp förmår inte producera tillräckligt med indignation för att göra rättvisa åt mina känslor. Så låt mig bara peka på en detalj.

Det besvärar mig ganska ofta att den muslimska allmänhet som inte består av terrorister så sällan med kraft och eftertryck tar avstånd från nidingsdåd som det här i Nice. Men varför ska de göra det när ledande intellektuella och framstående tidningsredaktioner i västländerna själva inte verkar tycka att förövarna har så värst mycket mer skuld än offren?