Expressenjournalisten Ida Ölmedal anklagar nyligen i en artikel Ann Heberlein för att vara en vindflöjel och de exempel hon tar kan verka bestickande. Hon skriver bland annat att Heberlein i ett senare skede kom ut som FI-anhängare, från att tidigare ha intagit en mer konservativ politisk ståndpunkt. Nu är Ida Ölmedal upprörd över att Ann Heberlein avslutat sitt medarbetarskap i Sydsvenskan på grund av meningsskiljaktigheter med tidningens kulturchef, Rakel Chukri.

Mycket elegant glider dock Ölmedal förbi den sakfråga som gjort Heberlein så illa omtyckt i en del kretsar, nämligen att hon skrivit öppet om händelserna i Köln, när nordafrikanska män omringade tyska kvinnor och trakasserade dem sexuellt. Så skriver man tydligen inte ostraffat i Sverige. Ölmedal tycks omfatta tanken att det är ”inne” att skriva kritiskt om muslimska män. Som den vindflöjel Ann Heberlein är, hakar hon naturligtvis på den trenden.

Nu är det ju faktiskt inte bara Heberlein som tagit bladet från munnen, nyligen skrev operasångaren Rikard Söderberg på SVT-opinion och undrade varför en inbjuden imam fick stå oemotsagd i Malmö och spy ut sitt hat mot judar och homosexuella.

Även den kända teologen och feministen Annika Borg har påtalat problemen kring händelserna i Köln. Hon har också, liksom jag själv, undrat om inte Svenska kyrkan först borde ta reda på vilka muslimska rörelser man vill samarbeta med, innan man oreflekterat börjar tala om dialog med islam. Det förekommer ju stora skillnader mellan fundamentalister och liberala. Men förresten, Ölmedal tycks ju leva i tron att nästan alla debattörer idag tar upp samma frågor som Heberlein, Borg och Söderberg. Och mer än så, kommer med samma ifrågasättanden av ”muslimer och flyktingpojkar”.

Ann Heberlein är alltså inte ensam om sina åsikter, trots att Ida Ölmedal tycks tro att det bara handlar om trendkänslighet i hennes fall, alla andra debattörer är väl mer seriösa förmodar jag?. Det är samtidigt ganska märkligt om hon på fullt allvar menar att all kritik av mångfald kan avvisas som tillfällig populism och ingenting annat. Det som hände i Köln är tyvärr ett faktum och de som utförde övergreppen måste få kritiseras öppet, trots att det handlar om nordafrikanska män. Annika Borg har skrivit om detta, och Ann Heberlein, som har fått ta emot mycket stryk för sitt ”tilltag”. Hon berättade själv för mig för en tid sedan att hon bland annat blivit kallad för en galen kärring. Nu fyller Expressenjournalisten Ida Ölmedal på med att Ann Heberlein enkelt kan avvisas som vindflöjel. Hon ändrar ju åsikt hela tiden. Just nu är hennes favoritobjekt ”kollektiva identiteter som muslim och flyktingpojkar”.

Vad menar egentligen Ida Ölmedal med detta, ska vi låtsas som om det inte finns några ”patriarkala idéer i andra kulturer”, som Rakel Chukri tydligen har ägnat mycket tid åt att skriva om.

Jag vet ingenting om Ölmedal, men jag anser att hennes avfärdande av Heberleins öppenhet i olika frågor som trendkänslighet är högst olämpligt. Med en mycket arrogant ton skriver Ölmedal om ”etikdoktorn” från Lund, som man tydligen inte alls behöver ta på allvar. Därmed ändrar hon fokus från själva sakfrågan, nämligen hur vi ska bedöma händelserna i Köln, till angrepp mot ”vindflöjeln” Ann Heberlein. Skickligt, Ida Ölmedal! Men inte särskilt konstruktivt! Dessutom riskerar du att besanna Ann Heberleins tes att det svenska debattklimatet saknar mod. Men alla journalister och kommentatorer skriver ju om mångfaldsfrågor idag, i Ölmedals verklighet.

Jag skrev ett mail till Ida Ölmedal och framförde liknande åsikter som i den här artikeln, behöver jag säga att hon inte har svarat…

Bosse Divander, präst och debattör.