Patrik Engellau

Det fanns en tid, jag minns den som igår, när invandringen ansågs värdefull och en god affär för Sverige eftersom invandrarna påstods vara så välutbildade. Syrierna var läkare praktiskt taget allihop och Sveriges stora problem var att vi inte tog vara på alla irakiska civilingenjörer utan förvisade dem till att köra taxi.

Den tiden är förbi sedan några månader. Den luttrande insikten att migranterna på det hela taget har dålig utbildning med många analfabeter sprider numera förstämning i migrofila (invandringsvänliga) kretsar.

Men nu sprids ett ljus i mörkret, för Dagens Nyheter har skickat två reportrar och två fotografer till Amerika för att intervjua professor Jennifer Hunt på Rutgers university. Professor Hunt förklarar att det som vi trodde var en nackdel – alltså migranternas låga utbildningsnivå – i själva verket är en fördel: ”Den viktigaste ekonomiska faktorn är att invandrarna är annorlunda än den inhemska arbetskraften. Det ger möjlighet till ökad specialisering och att alla får göra vad de är bäst på. Om lågutbildade invandrare sköter de enkla arbetsuppgifterna, så kan den inhemska befolkningen klättra uppåt mot mer kvalificerade och välbetalda jobb. Det gör ekonomin effektivare, vilket alla drar fördel av.”

Det svenska intervjuteamet verkar inte tro sina öron och ställer därför en kontrollfråga: ”I Sverige framförs det ofta som ett problem att en stor del av flyktingarna har låg utbildning. Stämmer det?” Nej, intervjuteamet från Dagens Nyheter har hört rätt, det stämmer inte alls: ”Normalt sett skulle jag säga att det är en fördel om invandrarna har låg utbildning”.

Om migranterna varit som svenskarna hade det inte varit någon poäng allas, förklarar professor Hunt: ”Invandrare stöpta i samma form som den inhemska befolkningen förbättrar inte ett lands ekonomi… Om de som anländer har exakt samma utbildning och kompetens som de som redan bor i landet uteblir den ökade specialisering som lyfter ekonomin”.

Professor Hunt påpekar att lönerna för invandrarna såklart måste sjunka rejält i förhållande till dagens svenska löner. Läsaren får en fingervisning att i storleksordningen 4 000 kronor i månaden kanske kan vara något. Så är det i Tyskland, får man veta. Professorn ger några konkreta exempel på vad slags jobb det blir fråga om: Det handlar om ”nya typer av tjänster som städning, trädgårdsarbete eller att bära andras väskor”.

Intervjuteamet blir förfärat: ”Innebär inte det att vi går några steg tillbaka i samhällsutvecklingen och åter får ett herrskaps- och tjänstefolkssamhälle?” Det stämmer, säger professorn, ”men det behöver inte vara negativt för någon”.

För ett tag sedan skrev jag ungefär samma sak, nämligen att lågavlönade  tjänarjobb är naturmetoden för sysselsättning av lågutbildade. Det fick jag skäll för. Jag tror jag var ”mörkerman” eller något ditåt i Expressen. En månad senare kommer nu ljusets ängel från Rutgers university och förkunnar samma sak.

Men om det svenska intervjuteamet hade läst den krönikan och de 59 kloka kommentarerna hade det insett en avgörande detalj, nämligen att det sannolikt föreligger en avgörande kulturskillnad mellan de mexikaner, som redan efter några dagars närvaro i USA börjar städa, diska och klippa gräset i amerikanska hem, och de muslimer som kommer till Sverige. Jag tror inte muslimerna tänkt sig att bli tjänstefolk. De föredrar nog svenska bidrag, se där en annan liten detalj som skiljer USA från Sverige och som intervjuteamet inte heller uppmärksammade. Vad har vi intervjuteam till?