Patrik Engellau

Det finns tre möjligheter:

1) Uppfinningarna skapar utvecklingen

2) Utvecklingen ger upphov till uppfinningarna

3) Både 1) och 2) är sanna och har någon sorts dialektiskt (ömsesidigt orsakande) samband

Nu ska jag hävda att 1), den allmänna föreställningen i vår kultur, är osann medan 2) är sann.

Vi kan ta boktryckarkonsten som exempel. Denna uppfinning ska ha gjorts av en Johann Gutenberg under första hälften av 1400-talet. Den normala historieskrivningen enligt 1) ovan menar att uppfinningen blev  epokgörande eftersom billiga och därmed för lägre samhällsklasser alltmer tillgängliga tryckalster kunde erbjudas. Nästan envar kunde nu skaffa sig en bibel vilket gjorde att det fanns anledning att lära sig läsa. Kyrkan förlorade monopolet på bibelläsningen, den heliga skriften översattes till lokala språk, reformationen kom och tätt i dess spår renässansen, kunskapen utvecklades och det stod inte långt på förrän Lars Johan Hierta grundade Aftonbladet.

Boktryckarkonsten, och kanske ett gäng andra uppfinningar, lade enligt detta synsätt grunden för den utveckling som sedermera tog fart.

Jag har två invändningar, en liten och en stor. Den lilla invändningen är att Gutenbergs uppfinning, alltså att bokstäverna göts i lösa typer som sedan sammanfogades till en textsida som färgbekläddes och därefter trycktes på ett papper, är rätt enkel, ursäkta mig. Gutenberg var guldsmed så han kunde gjuta. Varför hade ingen kommit på denna enkla idé tidigare? (Kineserna hade kommit på den, men det ändrar inte resonemanget.)

Den stora invändningen bygger på en kontrafaktisk hypotes. Vad hade hänt om Gutenberg dött i tarmvred i tjugoårsåldern och inte haft möjlighet att utveckla sin uppfinning? Skulle då hela den underbara utveckling som förutsatte boktryckarkonsten ha kvävts i sin linda eller aldrig ens koncipierats? Skulle Europa och det övriga västerlandet ännu idag levt kvar i medeltiden?

Det känns inte särskilt sannolikt. Och de av er som är mer bildade än andra (eller, liksom jag, gjort en snabbkoll på internet, här till exempel) har det bärande motargumentet: Gutenberg var inte den ende som vid den tiden hade boktryckeriidéer; saken låg liksom i tiden. Så om Gutenberg inte varit med i leken hade någon annan kommit med uppfinningen några månader senare, visserligen en nog så allvarlig försening av Europas utveckling, men ändå överkomlig.

Men om det alltså mot mitten av 1400-talet fanns en hel drös med uppfinnarjockar som drömde om att uppfinna boktryckarkonsten så måste det ha varit omgivningen som på något oklart sätt krävde att boktryckeriet skulle uppfinnas. Det måste ha funnits, som man brukar säga, en social beställning just då på just denna innovation. (Alternativet är att man föreställer sig att folk försökt uppfinna boktryckarkonsten sedan Hedenhös men inte lyckats, en hypotes som verkar nog så långsökt.)

Jag kan därför inte hitta någon annan förklaring än 2). Gutenberg levde i en intellektuellt sjudande miljö, ett så kallat intellektuellt kluster, en sorts Silicon Valley-situation som helt enkelt framkallade bra uppfinningar. Nya, lite uppstudsigare sociala klasser, den tidiga borgerligheten, hade börjat formera sig och tänkte inte låta sig hunsas hur som helst av kyrkan.

Fördelen med synsätt 2) är att den inte, som synsätt 1), förutsätter att slumpen styr (till exempel genom att ödet lät bli att skicka på Gutenberg ett dödligt tarmvred). I historien blir det som det blir och hur vi än orerar om de stora hjältarnas betydelse är de i verkligheten inte mycket mer än Världsandens kasperdockor. (Världsanden är enligt filosofen Hegel en sorts förnuft som styr världens utveckling.)

Förresten hade nog Hegel valt synsätt 3) enligt ovan, ty det var han som i modern var först med att jobba på allvar med dialektiken som förklaringsmodell för de sociala skeendena. Jag kan väl till nöds gå med på 3) också. Jag måste ju erkänna att en del uppfinningar har kommit slumpmässigt, penicillinet till exempel. Alexander Fleming gjorde ett misstag i labbet. Han glömde städa bort sina stafylokockodlingar när han reste på semester och när han kom tillbaka hade staffarna dödats av mögelsvamp från luften och världen var ett fantastiskt läkemedel rikare.