Ulf Larsson

I ett tidigare reportage har SvD uppmärksammat de kulturkrockar som kan uppstå när våra nyanlända möter olika svenska sedvänjor. Det gäller inte minst vårt svenska sätt att äta. SvD Idag har besökt asylboendet Rågården i Norrköping där man medvetet arbetar med måltiderna för att underlätta integrationen av de nyanlända.

Det började med att flera av de boende upplevde problem med måltiderna. Portionerna var otillräckliga och så små att man inte blev mätt av dem, maten var trist och enformig och de boende visste ofta inte ens vad som serverades eftersom matsedeln var skriven bara på svenska. Flera hungerstrejker förekom, liksom vandalisering av matsalen.

– Vi talade med de ansvariga här, med dem som lagar maten och med Migrationsverket, men ingenting hände, säger asylsökande Ibrahim Sajer till Norrköpings Tidningar.

Synpunkterna ledde till att ledningen för Bogruppen, som äger asylboendet, hade ett möte med tio av de boende.

– Vi diskuterade möjliga lösningar. Jag bad dem komma med konkreta förslag. Några förändringar som att öka portionsstorlekarna gjorde vi redan samma dag, säger Stefan Berglund som är verksamhetsansvarig på Bogruppen till SvD. Många av de asylsökande är ju vuxna män och de behöver rejäla portioner.

Det kom som en överraskning att maten på asylboendet, som är lagad från grunden i eget kök och där man har en egen kock, blev kritiserad. 

– Vi serverar svensk husmanskost, till exempel stekt fläsk med bruna bönor, laxpudding, köttbullar med potatismos och rårörda lingon och kokt torsk med skirat smör. Men vi har också mer internationell mat som Spaghetti Bolognese, pizza och tacos. Varje dag finns det några vegetariska alternativ, och alla råvaror är ekologiska. Det är samma slags mat som serveras i skolor och på äldreboenden. Vi äter den här maten själva och tycker om den, men som vi pratade om på mötet är detta kanske de asylboendes första kulturkrock, berättar Siw Eriksson som är ansvarig för mat och menyer på MondoMundo, som ansvarar för driften av köket på Rågården.

Att de asylsökande bor på liten yta och att asylprocessen tar så väldigt lång tid är givetvis en utmaning för både de ansvariga på boendet och de asylsökande. I denna påtvingade väntan blir måltiderna viktiga avbrott som dessutom ger möjlighet att lära känna andra boende. Att få glömma sin besvärliga situation en liten stund.

Att få känna sig som en människa.

Att få bli sedd.

Ett av förslagen som de boende kom upp med var att 6-7 kvinnor från bland annat Syrien, Irak, Eritrea och Afghanistan skulle få hjälpa till i köket och på så vis kunna påverka maten ifråga om både råvaror och kryddning. På MondoMundo menar man att detta var ett lyckokast. Förståelsen bland personalen för de nyanländas måltidssedvänjor har ökat markant, berättar Siw Eriksson. Vid vårt besök lär hon sig att göra en tomat- och persiljesallad av Nadifa som kommer från Syrien. Nadifas ansikte spricker upp i ett brett leende när Siw undrar om vitlöken ska hackas eller pressas, och Siw lyssnar intresserat när Nadifa berättar hur man ska göra. Siw menar att hon utvecklats som människa av de nya måltidsinfluenserna:

– Tidigare kunde vi servera till exempel pocherad rödspätta med vinsås, utan att veta att fisk som inte är panerad anses vara ”naken” och dåligt tillagad. Många kan heller inte acceptera alkohol i maten. Vi hade också stora problem med rätter som Biff Stroganoff, där våra gäster inte kunde känna sig säkra på att köttet var halalslaktat. Och att servera skinkstek innebar att många av de boende tvingades vara utan mat, eller bara äta grönsaker. Man har dessutom en helt annan syn på potatis än vad vi är vana vid. Kokt potatis serveras nästan aldrig i våra gästers hemländer, så det har funnits ett stort missnöje med det. Många är dessutom vana vid att äta mer grönsaker än vi gör i Sverige. Det måste vi ta hänsyn till när vi planerar vår matsedel, och till exempel så kan man fylla kroppkakor med grönsaker istället för fläskkött, även om många grönsaker som exempelvis paprikan är dyr så här års.

Budgeten för varje portion är hemlig, men Siw Eriksson avslöjar att den är större än för den till skolor. Hon behöver inte snåla med kött, fisk eller fågel. Hon ger exempel från veckans planerade meny som vilken svensk förälder eller skolelev som helst skulle känna igen: kycklingbiffar med potatis och sås, fisk med kall sås och potatis, korv Stroganoff med ris, pastagratäng med köttfärs, grillkorv med stek potatis, kycklingfilé med ugnsrostad potatis. Men här finns det enligt Siw Eriksson risk för att de boende blir missnöjda: 

– Fisken måste vara panerad, och korv Stroganoff och grillkorv kommer många inte att acceptera eftersom man inte vet vad korven innehåller. Vi har därför skickat ut matsedeln till en grupp boende på Rågården innan vi spikar den, så att de ska kunna ge sina synpunkter och komma med förslag på förbättringar.

Enligt Stefan Berglund kommer fler kvinnor att få engagera sig i menyerna tillsammans med MondoMundos kockar framöver. Det är ett initiativ som välkomnas av de boende. När SvD Idag besöker Rågården har man precis haft ett möte kring hur maten bäst ska kunna anpassas till de boendes behov. Ahmadi Syed kommer från Kandahar i Afghanistan och har bott på Rågården i fyra månader. Hans ögon lyser av glädje och stolthet när han berättar om mötet och vad man har diskuterat där: 

– Det är bra att kvinnorna hjälper till i köket. När man som vi tvingas leva under osäkra omständigheter blir måltiderna det enda som lyser upp de enformiga dagarna. Det är viktigt att vi serveras mat som vi känner igen från våra hemländer. Maten är en del av vår identitet, och det är ovärdigt att beröva oss det sista vi har kvar av oss som människor.

När vi lämnar Rågården och kliver ut i Norrköpings vinterslask dröjer sig doften av spiskummin och koriander kvar länge, länge. Länge. Liksom minnet av Nadifa och Siw i köket, och de glada männen kring sin vattenpipa i mötesrummet.

Att få fortsätta vara människa. I ett främmande land.