Annika Borg

Färjestaden, Öland, februari 2016

 ”Men låt honom få tala till punkt”, ”Sätt dig ner”, stämningen är bitvis hätsk och i uppror i Färjestadens skolas matsal på Öland denna torsdagskväll i februari.

Matsalen är överfull när klockan slår 18 och stolar har fått ställas upp längs ena långväggen. Det är mer än ett sextiotal personer i skilda åldrar som kommit för att lyssna och ställa sina frågor när kommunens politiker och tjänstemän ska berätta om det HVB-hem för ensamkommande ungdomar som man planerar att snabbuppföra i slutet av Mölltorpsgatan i Färjestaden* i Mörbylånga kommun.

Kommunfullmäktiges ordförande fungerar som moderator och inleder med att presentera upplägget för kvällen. Tanken är att tjänstemännen ska presentera vad boendet innebär, vilka som ska bo där och inte minst demonstrera byggplanerna för det hem som snabbt behöver byggas i slutet av Mölltorpsgatan. I närheten ska även en skola byggas, i enlighet med ett äldre beslut.

Redan under ordförandens inledning avbryter en man som menar att han inte vill sitta och lyssna på alla presentationer i en rad och bli uttröttad, utan vill få möjlighet att ställa frågor under presentationerna. Planen för kvällen ändras därför och frågor från invånarna ställs löpande.

Byggplanerna handlar om modullösningar som kommunen enligt uppgift skyndsamt behöver få bygglov för. Situationen måste kommunen ”fixa snabbt”. Kommunerna har ingen möjlighet att säga nej, utan måste agera utifrån Migrationsverkets behov, menar ledningen. Byggloven är tillfälliga, de är på fem år, men kan enligt tjänstemännen förlängas till femton år.

”Ni tänker permanenta det här och vi har ingenting att säga till om.” (Boende i kommunen)

 Kommunledningen understryker gång på gång att kommunen inte har möjlighet att säga nej till att ta emot och att det inte är kommunens ekonomi som belastas. Kommunen får pengar från staten och mottagandet innebär ingen försämring för kommunens egna invånare.

”Och varifrån får staten sina pengar då?” (Boende i Färjestaden)

Men mötet kommer att handla om mer än HVB-hemmet på Mölltorpsgatan i Färjestaden. Kommuninvånarna som deltar lyfter under kvällen en mängd frågor om de boenden som redan finns på Öland, både HVB-boenden och asylboenden. Diskussionerna rör sig även om andra HVB-hem som kommunen söker snabbvarianten av bygglov för.

Frågorna tycks inte ta slut och de ger uttryck för ett helt spektra i huvudsak bestående av oro, saklighet, uppgivenhet, ilska och hätskhet. En och annan visar entusiasm och delar med sig av positiva erfarenheter.

*   *   *

Under nyårsnatten 2015 sextrakasserades unga tjejer av nyanlända på Larmtorget i Kalmar. Händelserna påminde om Köln och 38 polisanmälningar lämnades in. Både under och efter mötet står det klart att nyårsnatten i Kalmar ligger som en underton och har påverkat människors tillit.

På bussen till Färjestaden berättar en kvinna för mig att det hänt att hon varit ensam kvinna på bussen bland enbart män som hon uppfattat vara nyanlända i Sverige. Situationen har inte direkt skrämt henne, men den har känts märklig och obekväm. Inte minst på grund av det som hände i Kalmar på nyårsafton.

Det är sex personer från kommunen som står för presentationen, en polis finns på plats för att berätta om säkerhet och trygghet. Tillsammans med representanterna för kommunen finns en ung man från Afghanistan, som under mötet ska beskriva sin flykt till Sverige. Mannen arbetar nu på ett av kommunens HVB-hem. Att kommunledningen valt att ställa honom där inför kommuninvånarna med sin berättelse, vittnar om att de var oförberedda på och okunniga om mängden av och innehållet i kommuninvånarnas frågor.

Den unge mannen berättar, på god svenska, att hans familj först flydde från Afghanistan till Iran. Skälet var att fadern arbetade med säkerhet och situationen hade blivit otrygg. I Iran hade den unge mannen haft ett arbete, men familjen återvände efter några år till Afghanistan. Inför hotet att bli inkallad till militärtjänst beslöt han och några vänner att ta sig till Europa. Där fanns hjälp och vänliga människor, hade de fått veta.

När han anlände till Turkiet blev han och hans vänner tagna av polisen eftersom de inte hade några identitetshandlingar. Han nämner att de hamnade i fängelse. Men de lyckas så småningom ta sig ut ur Turkiet med hjälp av en smugglare och nå Grekland. Resan hade gått över Medelhavet. I Grekland arbetade han i åtta månader för att tjäna pengar så att han kunde ta sig till Italien. Därifrån gick resan vidare upp genom Europa.

En man avbryter och frågar ” Och vilket är ditt asylskäl?”. Sedan kommer fler frågor. Den unge afghanske mannen ställs mot väggen och försöker svara på frågorna. Spörsmålen om kvinnosyn och tafsande studsar i matsalen. Mannen menar att alla inte har sådana värderingar och att de som kommer behöver få en chans att lära sig. ”Förstår du vår oro?”, på den frågan svarar den unge mannen ja.

Här urartar mötet och blir obehagligt. Polismannen som närvarar får bryta in och styra upp samtalet. Varför kommunledningen valt att låta den unge mannen stå och utgöra måltavla kan inte förstås på annat sätt än att det är oansvarigt, ogenomtänkt och visar på en bristande dialog med kommunens invånare. Flera invänder också att den unge mannen inte kan stå till svars för vad andra har gjort och gör.

Hos en del förstärkte den unge mannens berättelse bilden av att de som kommer till Sverige inte är flyktingar. Hos dem som hade uppfattningen att de som anländer till Sverige är barn från krigets Syrien, blev den föreställningen ordentligt ruckad. För dem som menar att alla personer som kommer till Sverige är flyktingar, landade berättelsen på ett annat sätt och förstärkte den egna föreställningen.

”Ni som protesterar får allt att framstå som problem och negativt. Se möjligheterna och hur flyktingmottagandet berikar oss.” (Boende i kommunen)

 *   *   *

På ett boende som redan finns idag i Mörbylånga bor 38 pojkar, men boendet är dimensionerat för att ta emot 18. Gemensamhetsutrymmena har fått göras om till sovplatser. Enligt kommunen finns ett 60-tal ensamkommande ungdomar i kommunen. 3-4 av dem är flickor. Nu planeras för ytterligare 30. Men hur många ungdomar det till slut kan komma att handla om för 2016 kan inte kommunledning eller tjänstemän svara på under kvällen. Bilden som ges är att det rör sig om ungdomar, pojkar, från Afghanistan.

”Om det hade varit kvinnor och barn som skulle komma hit hade jag inte protesterat på det här sättet.” (Boende i Färjestaden efter mötet)

Det ledningen däremot kan säga säkert är att den årsprognos för 2016 på 92 ungdomar, som Migrationsverket velat att kommunen ska skriva avtal om, har man avvisat. Mer än 60 ensamkommande ungdomar kan kommunen inte klara av.

”Har ni utbildad personal på hemmen dygnet runt? Och kommer ni att ha det?” (Boende i Färjestaden)

 Tjänstemän från kommunen beskriver hur situationen redan under hösten varit ansträngd och att man inte kunnat nå upp till de ambitioner man haft. På en rak fråga svarar den ansvariga att man inte haft utbildad personal och inte heller tillräckligt med personal. Kommunen har också misslyckats med att rekrytera högskoleutbildade.

I ett försök att klara av personalförsörjningen sände kommunen under hösten ut ett brev till annan vård- och omsorgspersonal inom kommunen med en förfrågan om de ville arbeta med integration. Frågan gick bland annat till personal inom äldreomsorgen.

Under kvällen står ord mot ord. Kommunens tjänsteman menar att man täckte upp behovet av personal inom äldrevården på annat sätt. Flera som deltar i mötet ger en annan bild. De menar istället att det redan innan brevet sändes ut rådde personalbrist inom äldreomsorgen och att ingen plan fanns för att ersätta dem som kommunen planerade att istället placera inom integrationssatsningarna.

”Kör man ihop killar i den åldern blir det problem, ni kan inte ha kvinnor som jobbar där, utan män. Har ni det?” (Boende i kommunen)

*   *   *

Vid ett av borden begär en äldre kvinna ordet vid flera tillfällen. Kvinnan berättar att hon representerar en större grupp äldre i Mörbylånga, som känner stark oro inför och har frågor om de boenden som planeras nära ett ålderdomshem och på ett grönområde. Det snabbyggda boendet ska sättas upp på 625 kvadratmeter intill Rönningegården i Mörbylånga.

”Det är inte klokt att göra så här mot äldre.” (Boende i Mörbylånga)

Kvinnan menar att det kommer att påverka de 80-tal gamla och sjuka som har sitt hem på äldreboendet. Det tillfälliga HVB-boendet kommer att placeras för nära Rönningegårdens fönster, på en plats där det nu ligger ett grönområde.

Den äldre kvinnan kräver att kommunledningen kommer till Mörbylånga och håller ett informationsmöte om planerna. De boende vill ha ett eget möte och inte bli överkörda. Hon understryker att hela köpingen vill få till stånd ett informationsmöte och att det inte kan vara meningen att gamla människor ska behöva bege sig ut på kvällen och åka till Färjestaden för att få information.

Kommunledningen meddelar att de ska ge information när byggandet närmar sig. Den äldre kvinnan begär då ordet igen och säger att hon representerar många och att de vill ha ett eget möte nu, inte när det redan är för sent.

En annan kvinna förmedlar under diskussionen en egen erfarenhet av flyktingmottagande:

”Jag har arbetat med flyktingar hela mitt liv och det har varit fantastiskt. I en annan kommun finns ett äldreboende där den översta våningen gjorts om till hem för ensamkommande. Det fungerar utmärkt.” (Boende i kommunen)

 Svaret från kommunledningen till den äldre kvinnan och den grupp hon representerar blir: ”Vi kommer nog till Mörbylånga”.

*   *   *

Polismannen, som är gruppchef på Öland, berättar att det varit bråk mellan muslimer och kristna på asylboenden. ”Det är inget nytt”, konstaterar han. Det boende han exemplifierar med är en campingplats. Situationen löstes genom att muslimer och kristna placerades på skilda delar av campingen.

På Öland finns ett flertal asylboenden. I Borgholm utgörs hälften av befolkningen av asylsökande eller de som fått uppehållstillstånd. I Byxelkrok har det under perioder funnits lika många asylsökande som fast boende.

Polismannen försäkrar att det inte varit många incidenter på Öland och att han är förvånad över att det varit så få.

”Då kan jag berätta om min sjuttonåriga dotter som haft problem på bussen och jag kan berätta om problem på skolan där min fru arbetar.” (Boende i kommunen)

 Frågor som är återkommande under mötet är de om flickors och kvinnors säkerhet.

 ”Vad finns det för plan B när en våldtäkt sker?” (Boende i Färjestaden)

Andra frågor är varför det i så stor utsträckning är pojkar och män som kommer till Sverige. Åldern på de pojkar som anländer är även det ett återkommande tema.

Den afghanske unge mannen gav sin förklaring till varför det är en majoritet pojkar och män: flickor och kvinnor riskerar inte militärtjänst. Det är för att slippa bli inkallad till strid som han och andra pojkar och män flyr till Europa.

”Varför överger ni kvinnor och barn?” (Boende i kommunen)

*   *   *

De nio närmaste grannarna till det nya HVB-hemmet i Färjestaden har möjlighet att överklaga och under kvällen samlas namn in. Under småpratet innan mötet framgår det att kritik funnits mot hur kommunen informerat om mötet i matsalen. En del har känt sig överkörda, att kommunen mörkar och att de inte hunnit med innan de ställs inför faktum.

Men kommunen har annonserat om mötet, på sin hemsida och i tidningar.

Däremot kan man reflektera över om inte även detta är ett uttryck för en bristande dialog eller kontakt med kommuninvånarna och deras frågor. En större informationssatsning hade möjligen kunnat motverka att en del känt sig totalt överkörda.

Vid ett av borden samtalar två personer med helt olika ingångar till och uppfattningar om flyktingmottagandet på Öland. En av dem kommer att bo nära det nya boendet. Personen ställer sig frågan vad de som kommer ska kunna arbeta med: ”Vad finns det för jobb i Färjestaden? Hur ska de etablera sig?”. Bordsgrannen svarar att alla de verksamheter flyktingmottagandet innebär skapar nya arbeten, men möts av skepsis: ” Här finns inga jobb.”

*   *   *

Ett problem på Öland har under lång tid varit tillgången på vatten. En av invånarnas frågor har rört hur vattenförsörjningen ska klaras när befolkningen ökar genom asylinvandringen till ön.

Den 4 mars beslutades av de tre kommunerna Mörbylånga, Borgholm och Kalmar gemensamt att en vattenledning ut till Öland skyndsamt ska byggas och vara klar till sommaren. Befintliga brunnar ska underhållas, föreberedelser för att dämma upp mer vatten på Öland och nya uttagsplatser ska undersökas.

* År 2013 bodde runt 5000 personer i Färjestaden. År 2014 hade Mörbylånga kommun hade ungefär 14 400 invånare.