Heidenstams ”Sverige…” – En analys

Thomasgur1

Thomas Gür

Denna dikt av Verner von Heidenstam är en av de mest kända, inte minst genom Stenhammars tonsättning. Den publicerades första gången 1899 i Svenska Dagbladet, därefter i samlingen ”Ett folk” 1902 och slutligen i ”Nya dikter 1915.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,

vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,

och dåd blev saga, men med hand vid hand

svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

 

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!

Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,

du land, där våra barn en gång få bo

och våra fäder sova under kyrkohällen.

Ändå är det så sällan den blir föremål för en genomblick – vad är det Heidenstam säger? Och säger det han säger oss något idag?

Språkligt är Heidenstams dikt mästerlig, den är ett nöje att läsa om och om igen, men jag saknar tillräckligt med litteraturvetenskaplig bildning, främst i lyrikteori, för att förklara hur han åstadkommer det han åstadkommer metriskt.

Däremot tänkte jag ge mig på en samhällelig och politisk analys av vad det är han säger i den.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Inledningsraden är patriotisk (alltså inte nationalistisk – distinktionen är här att det är landet, patria, inte folket, demos/ethnos, som dikten handlar om). Det är alltså kärleken till fosterlandet, fäderneslandet, moderlandet (som det heter på andra språk), ”moder Svea” som hyllningen riktar sig till. Fosterland ger dessutom associationerna till det land som fostrar en, inte nödvändigtvis det land där man fötts.

Detta land är vårt hem på jorden, det är där vi har vår hemvist och det är också den bygd vi längtar till. Sverige är alltså inte bara en idé (ett ”fosterland”) – idén om hemlandet, ett ursprungligt, verkligt, inbillat, förlorat eller kommande territorium är annars en viktig del av den nationella identiteten och nationalismen. (Som att ”Tyskland” fanns som idé, innan Tyskland fanns som stat [eller flera tyska stater]). Sverige är här också en konkret plats, hemmet på jorden, bygden.

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Här tar Heidenstam oss förfaret på en resa i nuet, historien och framtiden, som ändå återknyts till historien. Det råder fred i Sverige, ty skällorna spelar (alltså de bjällror som man hänger på nötkreatur, [på vissa ställen på nätet står det felaktigt ”källor” som spelar vore märkligt i denna kontext]).

Det ger associationen till kulturbygd, frid och lugn. Det är det landskap som Heidenstam växte upp i Närke och det landskap han skulle adoptera, Östergötland.

Men det har inte alltid varit så. Förr har härar härjat, och gårdar, städer och kyrkor brunnit. Men det var så länge sedan att nu har dessa dåd blivit saga. Likväl har Sveriges folk inte glömt sina gamla trohetsord.

Notera här att det är landets folk Heidenstam talar om, utan att benämna dem vid nationalitet. Vi kan givetvis förstå att det är svenskar i nationell och etnisk bemärkelse som är Sveriges folk vid denna tid, men valet att tala om ”landets folk” är förmodligen ändå avsiktligt. Det är trots allt Karl-Otto Bonnier som är hans förläggare, och Heidenstam kan givetvis inte ha varit omedveten om familjen Bonniers judiska ursprung och att Sveriges folk inte nödvändigtvis alla var etniska svenskar. (Medborgarskapstanken återfinns ju tydligt hos Heidenstam – t ex i dikten Medborgarsång om rösträtten: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér / att medborgarrätt heter pengar.”)

Var kommer då framtiden in? Jo, i just svärandet av de gamla trohetsorden. Ty varför skulle man i fredstid svära de gamla trohetsorden om man inte också hade en vilja att ta spjärn mot vad framtiden kunde bära i sitt sköte?

Sedan gör Heidenstam ännu en resa – på två rader täcker han sex månader och tre årstider.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

Detta är fantastiskt skickligt. Snön faller till julen, den djupa mon susar under vårvindarna och österstjärnan brinner genom junikvällen. Juni-natten är så ljus att få stjärnor brukar synas. I sydost dominerar den så kallade Sommartriangeln som består av Vega i Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen. Kanske var de dem Heidenstam såg. Sannolikt var det bara ett bildligt återgivande. Och i österstjärnan finns istället en återanknytning till julen. (”Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern…” som den äldre bibelöversättningen, 1917, lyder.)

Dikten avslutas åter med de tre teman som har präglat den – Sverige som fosterland, som är vårt i såväl nöd som i lust – ett land som är värt att strida för och som därför också är vår ro. Sedan kommer åter en bild av nutid, framtid och historia. Våra (nutid), barn en gång ska bo (framtid – det är samma idé som att vi har skyldighet att ta hand om vårt land för våra barns framtid) och dåtid (där våra fäder sover).

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Vad kan då Heidenstams dikt säga oss idag?

Några punkter:

a) Den är inkluderande – den talar om landet och kärleken till bygden och om landets folk

b) Den säger att landet är vårt såväl i fred som i ofall.

c) Den omfamnar nuet, framtiden och historien samtidigt. På så sätt är den kunnig om vad som utgör historia, nutid och kontinuitet. Det finns en parallell till ett av den spanske filosofen George Santayanas (1863 – 1952) mest kända aforismer:

”Progress, far from consisting in change, depends on retentiveness. When change is absolute there remains no being to improve and no direction is set for possible improvement: and when experience is not retained, as among savages, infancy is perpetual. Those who cannot remember the past are condemned to repeat it.

Framstegets viktigaste element är inte förändring således, utan bevarande. När förändringen är fullständig, finns det inget att förbättra och det finns ingen förändringsriktning. Då får man börja om. Ty de som inte kan erinra sig det förgångna, är dömda att repetera det.

Det är också Heidenstams budskap.

d) Fäderna under kyrkohällen då? Måste folket vara kristet? Inte nödvändigtvis, men Heidenstams dikt skrevs i ett skede där antalet icke-kristna i Sverige (då främst den judiska minoriteten) inte omfattade mer än ett par tusen personer.

Det viktiga är kontinuiteten och hemhörigheten.

I Sverige.

35 thoughts on “Heidenstams ”Sverige…” – En analys

  1. Trynbald skriver:

    I riktigt mörka stunder lyssnar jag på Wilhelm Stenhammar Op.22 No.2.
    Dels med Jussi Björling eller Eric Ericsson, Radiokören. Kan varmt rekommenderas, finns på ex. Spotify.

    Liked by 1 person

  2. S Johansson skriver:

    På min begravning har jag föranstaltat att man skall man spela just detta stycke, men det skall givetvis vara den överlägset bästa inspelningen där Jussi Björling sjunger och Hovkapellet spelar under Nils Grevillius ledning. Minns jag rätt är inspelningen från ca 1957.

    Vackrare kan det inte bli och varje ord, varje ton är på pricken rätt och Jussis röst är oslagbart vackrast i världen.

    Men det gäller att man avlider innan den blir förbjuden att framföra. Snart sätter SR ”dödskallemärket” på detta dikt o musikstycke.

    Jussis framförande av Erik Gustaf Geijers ”Tonerna” tillsammans med Hovkapellet o Nils Grevillius är också blande det finaste som finns att lyssna till.

    Och varför kom inte Jussi med på någon av de nya sedlarna, istället för gaphalsen Birgit Nilsson. Jo, därför att Jussi representerar Sverige som ingen annan sångare.

    Liked by 1 person

    • Aha skriver:

      Hittade inte låten utan lyssnade istället på Jussi och Land du välsignade. Jag blir rörd samtidigt som det är så bottenlöst, urbota dumt att vi kastar vår nationella homogenitet på soptippen. Det Sverige som världens vackraste sångröst sjöng om 1957 hade en tillit och harmoni som borgade för vår otroliga framgångssaga. ”Öppna gränserna”-folket leker med destruktiva krafter.

      Liked by 3 people

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Även om den radikala svenska vänstern avskyr detta så har faktiskt även svenskar rätt till en nationell gemenskap och till och med rätten till sin egen kultur. Inför den oerhörda begeistringen att få omfamna hela världen vill man kasta ut allt av den egna historien och den egna kulturen.

    Vem får inte tårar i ögonen när man lyssnar på Jussi Björling när han sjunger ”Land Du välsignade”? Svenska politiker måste begripa att detta kommer vi att vägra ge upp och även alla invandrare måste lära sig att även svenskar har en egen kultur och vill behålla den oberoende vad politiker som Mona Sahlin säger.

    Liked by 2 people

    • Utlandssvensk skriver:

      @ LENNART BENGTSSON,

      ”Även om den radikala svenska vänstern avskyr detta så har faktiskt även svenskar rätt till en nationell gemenskap och till och med rätten till sin egen kultur.”

      Den radikala svenska högern avskyr det minst lika mycket och de har varit betydligt mer framgångsrika i praktiken. Jag ser mig i grunden som libertarian, men skulle inte kalla mig detta om jag bodde i Sverige pga. det närmast öppna vansinne som präglar de flesta kända libertarianer där.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Frihetsfrontarna är inte och betraktar sig inte som höger. De ställer bara en utopi mot en annan. All utopism är vänster. All radikalism är vänster.

        Liked by 1 person

  4. Agneta Berglöw skriver:

    Oerhört viktigt o vackert skrivet inlägg.Vi har en fantastisk kulturskatt i de stora diktarna som Heidenstam ,Fröding,Ferlin,Stagnelius,Karin Boye m fl.
    När man blir alldeles matt av alla skriverier i dagstidningar,på nätet,vad man hör i radio o TV då får man stanna upp gå till bokhyllan sända tankar till sin gamla lärare i svenska som väckte intresset gav oss kunskapen i denna skatt de stora svenska diktarna o författare tillfört oss.
    Jag tror att läkarna skulle behöva börja skriva ut recept på biblioteksbesök speciellt till den unga generationen-några kanske kan slita sig från paddor o iphones o hålla i en riktig bok.
    Har man en bok är man aldrig ensam.

    Liked by 2 people

    • Dixon skriver:

      Biblioteken är i farozonen att stänga igen. Samtliga, i alla fall i storstadsreg.
      Kolossalt beklagligt, mången unge kommer att missa en öppen dörr där..

      Gilla

  5. oppti skriver:

    Trevlig analys av en dikt från en gången tid.
    Vi har alla våra barndoms landskap att längta till.
    Det är när denna längtan sträcker sig utanför våra gränser som samhället testas.

    Gilla

    • Caleum skriver:

      Det går alldelses utmärkt att kopiera in texten i exvis. översättningsfunktionen som Google eller Bing tillhandahåller och få en maskinell översättning till arabiska. Glöm dock inte att byta Sverige mot ett annat, mer lämpligt, land.

      En bonus är även att man kan få dikten reciterad på arabiska av en kvinnlig röst (på Google).

      Gilla

    • janne skriver:

      Det är ganska typiskt att svenska nationalsången (du gamla, du fria) Inte innehåller ordet Sverige eller svensk. Stycket ovan borde vara mer lämpligt som nationalsång eller hur?

      Vet ni förresten att i den polska nationalsången sjungs det om Sverige?

      Liked by 1 person

      • Hortensia skriver:

        Polackerna förefaller generellt ha skonats från PK-pekpinneri och det känns trösterikt, att en liten del av vårt svenska kulturarv bevaras för framtiden någonstans i världen.

        Gilla

  6. jiblindeberg skriver:

    Jag skulle se fram emot att en gång för alla sudda bort ”Du gamla du fria ….” som nationalsång för om det är en sak som är säker så är det att framtiden i Norden är fel fokus. Det är Sverige det skall handla om, inget annat. Den Nordiska tanken må vara god men med Heidenstams text så kunde vi få en Nationalhymn som är värd namnet Nationalsång.

    Dessvärre är Stenhammars musik inget annat än just begravningsmusik oavsett vem som sjunger den. Oavsett vad vissa andra kommentatorer har att säga så kan Stenhammars tolkning aldrig bli en sammanhållande sång för Sverige.

    Hjälp gärna till att skapa en folkrörelse för att göra ”Sverige” till en värdig Nationalsång för just Sverige.

    Gilla

  7. prosperitystate skriver:

    Utmärkt analys. ”Framstegets viktigaste element är inte förändring således, utan bevarande. När förändringen är fullständig, finns det inget att förbättra och det finns ingen förändringsriktning. Då får man börja om. Ty de som inte kan erinra sig det förgångna, är dömda att repetera det”.

    Sant! Hållbar utveckling och bärkraftiga framsteg kräver därför att utvecklingen går organiskt i många små steg och inte i tvära (radikala) kast, vare sig av yttre tryck eller inre ideologisk övertygelse. När man varken vet vem man är och varifrån man kommer så ökar sannolikheten för tvära kast i sökandet..

    Liked by 2 people

  8. B skriver:

    Ja, visst är det mästerligt! Orden rör vid något inom mig, men jag skulle förstås aldrig kunna sätta ord på det själv. Tack för att du delade dina tankar!

    Gilla

  9. Gunilla skriver:

    Ett par invändningar mot analysen. Heidenstam hade med all sannolikhet inga avsikter att intolka andra grupper än den dåvarande svenska befolkningen, som då närmast uteslutande bestod av etniska svenskar, i sin text. Spekulationer om kännedom och därmed införlivande av Bonniers (och/eller andra) religiösa tillhörighet förblir enbart skribentens egna spekulationer. Fosterland, i vanlig tolkning, är liktydigt med/hör ihop med Fädernesland; alltså det land våra förfäder tillhörde och som fostrade dessa och sedermera även fostrar dessas kommande generationer. Försöken att i nutida politiskt korrekt tolkning skilja dessa två begrepp åt är helt felaktigt. Fäderna under kyrkohällen behöver inte ‘övertolkas’ utan syftar helt enkelt på de genertioner som slitit och byggt landet som skänktes (och fortfarande skänks) till oss och som utan undantag på den tiden låg begravda i jorden vid en kyrka.

    Liked by 6 people

  10. Lennart Göranson skriver:

    Trots dagens polariserade samhällsklimat finns det olika sorters konservatism (liksom även liberalism). Thomas Gürs vackra tolkning av von Heidenstams dikt ansluter sig till territorialgemenskapen, i motsats till blodsgemenskapen. Det är en hållning som låter sig väl förenas med min variant av liberalism.

    Strofen om att ”svära de gamla trohetsorden”, som en bekräftelse av folkgemenskapen, ligger också väl i linje med mitt förslag att höja statusen för medborgarskapet genom striktare kriterier och procedurer.

    Däremot känner jag större tveksamhet till att ”framstegets viktigaste element är inte förändring således, utan bevarande. När förändringen är fullständig, finns det inget att förbättra…”. Riktigt så explicit är knappast von Heidenstam, slutsatsen få nog Thomas Gür stå för själv. Att dra ut tendenser in extremis är ett enkelt sätt att konstruera en halmgubbe, motpolen är ju att när bevarandet är fullständigt finns det ingen förändring. Framstegets viktigaste element är nog snarare en lagom mix av bevarande och förändring, sedan kan man ha olika uppfattningar om var på skalan den mixen bör hamna.

    Gilla

  11. Fredrik Östman skriver:

    Kommer att tänka på en annan fin dikt: ”tipp, tapp, tipp, tapp, tippetippetipp tapp”. Eller den här: ”björnen sover, björnen sover, i sitt mörka bo”. Där björnen är det politiskt korrekta kommissariatet.

    Varför anstränger du dig så för att få till det att dikten på något sätt är politiskt korrekt i något slags Kompromissverige mellan Heidenstams och Reinfelds, där miljoner av utlänningar integrerat sig som du och svär sin trohet till generationer av döda, vita män?

    Det blev, till skillnad från Heidenstams verk, ett pekoral.

    ”…Men man kan dock, men man kan dock, honom aldrig tro.” (Det där är en germanism, ”tro” betyder här ”ha förtroende för”, ”lita på”.) Din möda är förspilld.

    Gilla

  12. Utlandssvensk skriver:

    @ Thomas Gür,

    Off Topic

    Det förs nu på många håll en debatt om vem som bär ansvaret för haveriet i Sverige. Vad gäller journalisternas skuld är en av de absolut mest intressanta aspekterna vad du och Susanna Popova en gång i tiden hade att säga i programmet ”Åsiktsmaskinen”:

    (11.50 in i videon)

    har du några ytterligare kommentarer kring detta?

    Vidare hävdar du senare i samma program att graden av extremism enkelt kan avgöras baserat på om någon stöder det världsunika svenska mantrat om ”allas lika värde”

    (9.50 in i videon)

    Står du för detta? Har du tid och lust att utveckla?

    Gilla

  13. P I Persson skriver:

    Jag kan ju inte tala för hela ”den radikala vänstern” men jag ”avskyr” inte Heidenstam och Sverige. Men dikten har inget att säga mig, den lämnar mig likgiltig. Och Stenhammars tonsättning är tråkig. Min uppfattning, andra får givetvis tycka annorlunda om de vill.

    Skall det vara något med Jussi Björling måste det bli suveräna ”O helga natt” eller möjligen ”Till havs”. Men ingen av dem är ju direkt något nationalepos.

    Föredrar i så fall ”Det här är mitt land” eller ”Vintersaga”, de uppväcker sann kärlek till fosterlandet och alla människor, rik som fattig, höger som vänster. Och vårt vackra land som jag älskar.

    Gilla

  14. Apg17 skriver:

    Instämmer med kommentator ‘Gunilla’. Thomas Gurs analys av Heidenstams dikt ter sig krystad. Rent av löjlig. Det må vara ursäktat eftersom Gur (uppenbarligen) läser Heidenstam som fan läser bibeln.

    Alltid tråkigt när klenoder som nationalsången eller i detta fall Heidenstam används för att ‘inkludera’. Det blir tramsigt. Gur är dock inte lika provocerande som SVT. Ändock stryker han med denna artikel svenska folket mothårs.

    Gilla

  15. elfyma+ skriver:

    Har personligen inga relationer eller känslor till storsvenska diktare som Heidenstam och de andra, eftersom jag är bördig från ”Östra Rikshalvan”.

    Ej heller till dystra karelska sagor (Kalevala) och legender, eller till finlandssvenska storheter som Sibelius som omhuldas i Sverige.

    Men när jag hör detta så spritter det i kroppen och själen. För det var detta jag hörde som barn samtidigt som radion meddelade att ännu ett tåglass med krigsskadestånd skickats till Sovjetunionen. Säkkijärvi var/är en sjö som avträddes till Stalin vis krigsslutet.

    Originalversionen, med Viljo Vesterinen, utnyttjades under kriget för att störa ut Sovjetiska radiosignaler. Som svensk signalist (kabeltattare) ligger detta mig varmt om hjärtat.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4kkij%C3%A4rven_polkka

    Gilla

  16. Anna skriver:

    Varje nyår lyssnar jag till P1 och efter tolvslaget sjunger Radiokören ” Sverige”, och jag blir rörd till tårar varje gång. Det är den vackraste hyllning till Sverige och vårt folks historia som jag vet. Undrar hur länge det får vara kvar i radio?
    Jag hade turen att lära mig älska Heidenstam och Karfeldts texter som mycket ung, innan jag insåg att de inte alltid varit så trevliga mot kvinnorna i sina liv. För tyvärr är det så att stora konstnärer inte alltid är stora människor. Men sällan har vårt språk behandlats vackrare än av de två männen!

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      För att vara en stor människa måste man kunna se hundratals år in i framtiden och sedan anamma denna framtids känslosamheter till den egna samtidens stora förundring (utom de andra stora människornas, förstås)? En ”stor människa” känns igen på att han genom att förneka sin samtids etik liknar ett slags autistisk eremitfakir, en dr Spock på etikens område?

      Precis vilken framtids ethos skall man välja ut? Den om hundra år, tvåhundra år eller kanske tusen år?

      Hur anpassar du dig själv till framtidens etik?

      Gilla

  17. Jonas Nilsson skriver:

    Värdefull läsning av Heidenstam. Vi behöver höra mer dikt! Men för att göra anspråk på litterär analys borde där väl funnits lite mer av historia? Textanalysen som sådan är lättare.
    Om dikten ska säga oss något idag behövs något av dåtid, längre tillbaks än 70-tal. En samtidsfråga gällde väl norrmännens intressen? Skandinavism visavi nationalism. Där hörs väl ganska tydligt förhoppningen att landet som sådant ska samla. Det var då vi skulle börja sjunga/drömma om landet som krympt?
    Har Sverige någonsin varit så litet som det blev under folkhemmets dagar, med rejäla stängsel? Därför blev vi så stora i våra egna ögon? Gamla Sveriges gränser har nått längre. Förvånande(?) att ingen(?) kom ihåg 2011, 400 år efter att Novgorod belägrades (för att det ska kunna upprepas igen??). Ryssarna firade 2013 att Moskva lyckades då, med Romanov.
    Region och Skandinavien, på svenska. Vem diktar om det? Ihop med Danmark, Finland, Norge och Baltfolken förmår vi något. Och låt ryssarna segla genom Öster(!)sjön, det har de alltid gjort så länge de kan minnas. Vem la ned kustartelleriet? För att bygga ramper på Gotland?

    Gilla

  18. John Nilsson skriver:

    Bruno K. Öijer om ”Sverige” och Verner von Heidenstam:

    I det här sammanhanget, i blåsten, med en vidunderlig utsikt över skogen och Vätterns blåa vatten bort mot horisonten, kändes det helt rätt att kören, på Heidenstams Övralid och vid hans grav, sjöng den i mitt tycke vackra sättningen av Stenhammar (även om Heidenstam inte lär ha tyckt om den). Min känsla för Heidenstams och Stenhammars ”Sverige” förändrades helt när jag hörde den i det här sammanhanget. Från en känsla av den som något mossigt och trist, för att inte säga något tabubelagt och skamset, till något som rörde vid mig och fick betydelse. Jag håller med dem som hellre skulle se ”Sverige” som nationalsång, än ”Du gamla, du fria”. Den är mera innerlig och nog skulle den också vara mera i tiden med raderna: ”Nu spelar skällorna, där härar lysts av brand” istället för ”Du tronar på minnen från fornstora dar”…

    De som påstår att Sverige inte har eller har haft någon egen kultur (och det är ju några som har sagt det vid det här laget.), framstod vid den här utdelningen av Övralidspriset i vilket fall som, låt oss säga – okunniga – (och kanske rentav en smula okultiverade).

    Liked by 1 person

  19. Tord Björk skriver:

    Invandrare har onekligen rört om i nationalsångsgrytan. Det arrangemang som spelades upp som pausinslag i Melodifestivalen bär en hel del prägel av Heidenstam och invandrares större entusiasm för att hylla Sverige. Om Heidenstams sång som tillkom vid samma tid som vår nuvarande nationalsång röstades fram till att blev hela Sveriges nationalsång i en tävling 1906 skulle vara bättre kan diskuteras. Uttrycket då ärat ditt namn flög över jorden syftar till det vidriga 1600-talet då inte minst Polen fick känna på den svenska krigsgalenskapen. Den används som ett av argumentet mot vår nuvarande nationalsång. Intressant nog har inte kommit någon kritik vad jag känner till mot att Melodifestivalsarrangemanget tog bort den frasen.

    Det som skapade mest debatt kring det nya arrangemanget var frågan: ska vi byta ut den befintliga mot en sång med ordet Sverige? Kritik riktas från flera håll mot att Norden bytts ut mot jorden i ett nytt arrangemang med sånghyllning till fosterlandet. Kritiken är okunnig.

    Den nya fosterlandsvarianten var så svensk den kan bli. Svenskheten uttrycks klart i nationalsången ”Jag vet att du är och du blir vad du var.” Redan detta med du skiljer oss från engelskans nationalism. I engelskan reserveras du, thou, till samtal med gud om jag förstått saken rätt. Drottningen förenar landet, inte jämlika samtal mellan du och du.

    Som nordist kan jag tycka att det finns flera fel med att Norden plockas bort och inte minst om det ersätts med Sverige men av andra skäl än de flesta ger. Du gamla du fria är ingen officiell nationalsång. På svensk vis har den bara blivit nationalsång. Våra föreningar skriver inte som tyska i sina stadgar att de lyder statens lagar, det är folket som bestämmer inte staten.

    Nationalsången som använder ordet Norden blev svenska folkets nationalsång efter unionsupplösningen. De fjäll man talar om är lika väl de norska fjällen där de finns flera av dem än svenska. Svenskar kan sägas ha varit förvirrade i alla tider, tillfogar inte ens Sverige i sin egen nationalsång. Förvirrade eller typiskt svenska? Mycket tyder på det senare. Även Finlands nationalsång i original (den skrevs på svenska) har inte med ordet Finland, bara i den finska översättningen.

    Man kan fråga sig vad det beror på att svenskheten är så utpräglat orädd för att inte överdriva det svenska eller hitta på sådana märkliga termer likt amerikaner som osvensk för allt som är fel. Det kan vara så enkelt att Sverige sedan inlandsisen smälte och de första kom hit aldrig varit ockuperat. Vi är orädda helt enkelt. Vi har ingen kultur annan än denna oräddhet för världen, en svenskhet Elin Wägner klart uttryckte, Fred med jorden, man kan tillägga Fred med jorden. Så vad är fel med att jag vill leva jag vill dö på jorden? När det dessutom sker i ett arrangemang som börjar med Sverige?

    Som nordist så tycks det mig lite synd förstås. Man kan mena jag vill dö i Norden som att vi redan där beslutade oss för att vi ser bortom vår nation. Nåväl, fjällhöga nord var kvar i alla fall. Den uppblossade diskussionen nu syns något försenad. Den borde ha förts när svenska folket i en tävling i början av 1900-talet röstade fram texten som innehöll det förkättrade ordet istället för Sverige. Redan där begicks brottet.

    För övrigt kan påpekas att den som blir upprörd över att sången Till Österland vill jag fara, där bor allra kärestan min kom med i arrangemanget så kan påpekas att Österland i denna sång handlar om Östra rikshalvan, alltså Finland. Det menar en del, andra att det handlar om det Heliga landet. Den tillkom under 1700-talet och kan alltså ses som så kristet ”svenskt” det kan bli, alltså en relation inom riket eller till dess andliga centrum. Det kan synas som tjuveri att få det att framstå som att det handlar om Mellersta Östern i våra dagars bemärkelse, eller man kan se det som något helt annat, typiskt svenskt att föra vidare Svea rikes kulturarv.

    Personligen blev jag mest berörd av jojken. En gång mördades alla samiska kulturbärare man fick tag på i Norden som jojkade. Staten har tagit deras land ifrån dem många gånger. Jag var med i kampen om den onödiga utbyggnaden av Altaälven mitt i samernas hjärtland, en kamp där svensk säkerhetspolis också förföljde svenska samers kamp i frågan. Jojken gjorde för mig arrangemanget särskilt svenskt.

    Min mor och jag brukar ondgöra oss över att vissa flaggar med blågula fanor på sina balkonger varje dag. De följer inte svensk flaggsed. Svenskt menar jag också är att vara saklig. Diskussionen om arrangemanget kring en ny kombination av forsterlandsånger bygger på okunskap och billiga poänger. Det är inte god svensk sed. Gläds istället åt denna hyllning till vårt land.

    Gilla

  20. emmalill1 skriver:

    Har älskat den här dikten sedan vi fick lära den utantill i folkskolan.
    Har alltid undrat varför den inte blev nationalsång. För tung melodi kanske?
    Så synd att de flesta av våra ungdomar och barn aldrig får stifta bekantskap med våra stora diktare. Det är ju där vårt fina kulturarv finns, men det tycks anses ”farligt” och kränkande för våra immigranter om vi vågar så mycket andas om det som är SVENSKT och svensk kultur. Vi har blivit en nation av kappvändare som skall vara alla till lags och inte får vara stolta över våra många underbara svenska diktare och författare från äldre tider.Inte ens Astrid Lindgren kommer undan likformighetsivrarnas angrepp.

    Gilla

  21. Yitzhak Beysson skriver:

    Gür påpekar att Heidenstam måste ha varit medveten om sin förläggares etnicitet.
    Han antyder att Heidenstam valt att spela ner betoningen på det svenska folket för att han hyste varma, inkluderande känslor inför sin förläggare och dennes familj.

    Att Gutkind Hirschel & Co satt som Caesar på Kolosseum och gjorde tumme upp/tumme ner över vad som fick komma till tryck hör ej till saken!
    Heidenstams text är således stämplad ”Bonnier Seal of Approval”, garanterat fri från nationalistiska allergener! Vad skönt!

    Sålänge kossans bjällra plingar fint så kvittar det för Heidenstam om det är de egna ättlingarna som hör klangen eller om det är Främre Orienten och Afrikas alla barn som dundrar fram över fädernas sista viloplats. ‘Öppen svenskhet’ tror jag Sverigedemokraterna kallar det.

    Alltid lika trevligt att mästras i svenskhet av en lajvande turk.

    Ibland sätter jag på mig min fez från Istanbul, röker vattenpipa och jammar lite på min plast-darabuka. Snurrar runt som en dervish och känner mig sådär riktigt türkisk. Something, something, Karl den XII:e, kåldolmar.

    Gilla

  22. Stefan skriver:

    Först ska jag säga att jag inte har läst diskussionen, utan bara artikeln.

    Artikeln var mycket bra. Jag själv är i grunden libertarian (inte den ansvarslösa egoistiska typen, utan för att jag tror på människan som en god varelse). Jag tycker ändå man kan vara stolt över sin hembyggd och den historia som bygger upp våran tillvaro. Visst kan man vara stolt över krigarkungar mm, men jag tänker på lågmäldheten, det idoga plöjandet av stenåkrar, glädjen över grönskande sommarängar, den isolerande vinterkylan, mentaliteten som har en ytlig kärvhet, men innanför skalet, en äkta värme…

    och jag tycker stenhammar fått fram just det budskapet ifrån heidenstams pampiga epos. stenhammar har gjort en genialisk nationalsång. lågmäldheten får heidenstams ord mig att fyllas av stolthet.

    detta är den sång som borde vara vår nationalsång, enande… och jag tycker den är möjlig att sjunga (som kritikerna har vänt sig mot)…
    jag vill tona ner landsgränser, varenda individ på jorden är unik, men denna sång är för mig ”sund nationalism” (usch vilka hemska ord, det är ord som brukar komma från skinheads)

    hugo alfvén kallar dybecks nationalsång för en punschvisa… tänk på det nästa gång den sjungs/spelas… det stämmer, vi kunde lika gärna ha ”helan går” som nationalsång (med ändrad text)… hylla istället stenhammars genialiska komposition genom att göra den till nationalsång

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s