Gästskribent Anders Björnsson: NATIONELL STOLTHET!

logo­DGSNationalismen var 1800-talets stora liberala projekt. (Ett annat var frihandel, ett tredje slaveriets avskaffande.) Den var riktad mot den dynastiska världsordningen – mot kungarnas Europa, mot aristokratin vid makten. Nationalstaten blev medborgarsamhällets klippa. Först med medborgarsamhället på plats kunde demokratin byggas. Där dessa förutsättningar saknades misslyckades alla demokratiska strävanden. Tyvärr är det så.

Det här är en historiesyn som många inte vill veta av idag. För tjugofem år sedan predikades nationalstatens död – då var det EU/EG och regionernas Europa som gällde. Detta var emellertid en något kuriös uppfattning. I själva verket befriades ju just då många av Europas nationalstater ur sin sovjetimperiella tvångströja och kunde äntligen börja leva ett fritt liv. De sociala revolutionerna i Sovjetunionen med lydstater blev också nationella.

Denna nationalism hade mycket att stå i. Den visade sig vara en alltjämt levande och moderniserande kraft. Jag besökte förra veckan Tallinn för jag vet inte vilken gång i ordningen. Varje gång slås man av omvandlingstrycket – det medeltida arvet och det splitternya sida vid sida. Man ser vad nationell stolthet kan åstadkomma. Visst finns det också nationell dumhet. Hur ester (och letter) behandlar den ryskspråkiga minoritetsbefolkningen är inte vackert.

Men nationen är inte ett redskap för att förtrycka, som man kan få för sig när man tar del av gängse vänsterföraktet för det som är svenskt, estniskt, tyskt eller ryskt (och för all del åtskilligt konservativt flum också). Nationen är en definitionsfråga. Nationen måste vara en inkluderande gemenskap. Språk- och blodsband får inte vara avgöra nationstillhörigheten. Svenskhet ska vara ett kulturellt särmärke, inte ett genetiskt fingeravtryck. Så tolkad – i upplysningens och franska revolutionens anda – blir nationen en normativ kategori. Och en valhandling.

Detta är elementära idéhistoriska insikter. Men de förfuskas och förtalas i den populära opinionsbildningen. Nationalism blir där lika med xenofobi, renhetsdyrkan, utrikespolitisk maktsträvan, militarism. Dessa nidbilder har mycket litet med den nationella andan att göra. 1800-talsliberalerna förespråkade likhet mellan nationerna. Det är en tankegång som söker sina rötter hos 1700-talsfilosofen Herder. Han satt i Riga och vaskade fram de olika europeiska särarterna. Han publicerade sig i Königsberg. Vi borde läsa Herder. Han angår oss och står oss nära.

Det är sedan en alldeles annan sak att nationen och den nationalistiska ideologin har brukats i skumma syften. Den politiska högern, som började tappa fotfästet tillvaron i slutet av förrförra århundradet, försökte med viss framgång lägga beslag på idéer som hade fått fotfäste i folkdjupen, däribland tanken på en nationell gemenskap. De nationella enhetssträvandena – i Italien, Tyskland och på andra håll – hade varit närmast succéartade, men de hade stött på motstånd hos det feodala samhällets eliter, åtminstone initialt. Dock, dessa anpassade sig.

Och i första världskriget stod de europeiska eliterna och hetsade mot varandra i nationens namn!

Visst var det sorgligt. Man kan säga att det rörde sig om en kidnappning. Under en tid efter det stora kriget stod också termen ”socialism” högt i kurs. Det utropades socialistiska rådsrepubliker litet här och var. Det bildades rentav nationalsocialistiska partier – av Hitler i Tyskland, av Mazaryk i Tjeckoslovakien. Men Mazaryk var en liberal politiker och Hitler satte sitt lands socialister i koncentrationsläger eller mördade dem med hugg och slag. Socialismen var här inte en bekännelse, det var ett sätt att rida på en våg.

Också termen ”demokrati” har missbrukats och kidnappats. Kallades inte de stalinistiska partiväldena i Östeuropa efter andra världskriget för folkdemokratier? Det betyder inte att man bör avstå från att använda ordet demokrati. Man ska använda det på rätt sätt.

Så är det också med nationen. Ordet ska användas på rätt sätt – men framförallt ska det användas. Inte gömmas, inte överlåtas åt främlingshatare, inte bli en glosa ur det förflutnas idéarsenal.

Den svenska nationen existerar faktiskt. Den är inte ett hjärnspöke. Den är inte ett påhitt av Sverigedemokraten Björn Söder, en av talmännen i Sveriges riksdag. (Institutionen heter ju så, även om en del har börjat tala om ”Parlamentet”.) Den är medborgarnas mångskiftande gemenskap. Den är också föränderlig. Den franska nationen – tredje ståndet! – ser inte ut på samma sätt idag som den gjorde för 225 år sedan. Sverige är svenskarnas land, helt enkelt därför att vi vill att det inte ska vara någon annans land.

Men nationen är inte bara föränderlig, den äger också kontinuitet. Den är en fråga om långsiktighet. Den kan ligga till grund för samhällsplanering, till skillnad från politiska hybridskapelser av mer tillfällig natur. EU vacklar idag under olika – ibland varandra motsatta – nationella viljor. Det är inte underligt. Varje nationell tradition har sina egenheter, några mer speciella än andra kanske. Aristokraterna i sin kunde inte förstå det. Vår tids gör det inte heller. När nationer går åt olika håll, betyder det inte sällan att demokratin får genomslag.

Den som vill försvara sitt land gör det inte frivilligt, i själ och hjärta, utan att han äger en uppövad föreställning om vad nationen är, vilken tillhörighet han har. När nationsfrågan tappades bort i den politiska diskussionen, kunde beslutsfattare i vårt land få för sig att svenska ideal och intressen försvarades någon annanstans, till exempel i Afghanistan. Men där fanns ju ingen svensk nation. Fanns det någon nation alls? Kanske återstår det för afghanerna att bilda en. Men det har hela tiden varit svårt att se att det skulle kunna ske med svensk hjälp.

Den angelägna uppgiften att återupprusta det svenska försvaret kräver att det finns en idé om vad Sverige är. (För motivet för upprätta ett svenskt försvar kan inte gärna vara ryssfientlighet eller att vi börjar hata ett antal andra nationer.) Och det måste finnas nationell stolthet – den kan inte vara förbehållen ester med flera. Det måste odlas en fosterländskhet som aldrig kan vara detsamma som främlingsfientlighet. Det måste bildas opinion för en god nationalism.

Ja, det är mycket som måste göras och återstår att göra.

Anders Björnsson är publicist och historiker. Senast utgivit Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig (Celanders 2015).

47 reaktioner på ”Gästskribent Anders Björnsson: NATIONELL STOLTHET!

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Att EFTA lade sig platt för EG kommer att visa sig vara ett historiskt misstag. Att eliterna valde EU torde bero på att deras egna möjligheter till överbetalda jobb är vida större i EU.

    Det EU-konceptet har gemensamt med kommunismen är att båda ser bra ut på papperet och är bra för de styrande men sämre för de styrda. Det som fällde sovjetkommunismen var att eliterna inte var kompetenta nog att genomföra kommunismen enligt visionen och det är nu tydligt att detta även gäller EU.

    Gillad av 3 people

  2. djkmmo skriver:

    Detta var nog tyvärr det sämsta jag läst på DGS hittills. Nationsbegreppet i en svensk kontext är inte ett fransk eller amerikanskt ”civic nation” som bygger på medborgarskap, det är en riktig nation, så som det följer av ordets etymologi (alltså ur det latinska ordet för födsel, avkomma, ras, stam eller folk) därför att Sverige är en etniskt grundad stat, en nationalstat. Den svenska nationen är således inte ”medborgarnas mångskiftande gemenskap” om man med det menar att nationen skulle bestå av människor från alla möjliga olika etniska bakgrunder. Staten skulle möjligtvis kunna vara det, även om jag anser att medborgarskap borde beviljas mycket mer sparsamt, kanske efter den Filippinska modellen, vilket i praktiken skulle göra det omöjligt för någon med en alltför avlägsen etnisk bakgrund att bli svenska medborgare om än inte i teorin.

    Att torgföra den typen av ståndpunkter som skribenten gör handlar bara om att beröva svenskarna, d.v.s. medlemmarna av den etniska gruppen svenskar, den svenska nationen, rätten till den stat och det land deras förfäder byggt åt dem. Jag kan förstå att det förefaller som det enklaste att göra det, för att kräva tillbaka något som stulits från en kan självklart leda till konflikt. Inte desto mindre så är det det enda moraliska att göra, både gentemot ens förfäder, sig själv och inte minst för efterkommande släktleds skull.

    Gillad av 2 people

    • Jans skriver:

      Att Sverige som nation historiskt har sin grund i en etnisk gemenskap behöver man inte förneka bara för att man i en mer globaliserad värld kan tänka sig att öppna upp nationen för viss invandring. Att bygga medborgarskapet på det etniska (hur? etnicitet inbegriper både kultur och biologi) förefaller helt kontraproduktivt och omodernt. Jag ser verkligen inte nyttan.
      Att däremot bevara nationens suveränitet och rätt till sin egen kultur (en kultur som definitivt hotas av snabb invandring från t.ex. mellanöstern) är en helt annan sak.

      Gilla

      • djkmmo skriver:

        Först ett klargörande: ”etnisk grupp”, ”nation” och ”folk” är helt ekvivalenta begrepp. De denoterar precis samma sak. Det går alltså inte att tala om ”den svenska nationen” utan att prata om den etniska gruppen svenskar, för det är samma sak. Tidigare har den svenska staten också varit i stort sett identisk med den svenska nationen/folket, även om andra nationer/folk/etniska grupper också levt inom den svenska statens gränser och varit svenska medborgare (d.v.s. inte varit en del av det svenska folket, men den svenska staten).

        Etniska grupper är naturligt och organiskt framväxta gemenskaper av människor som i sitt praktiska liv känner en samhörighet och att de kan leva och arbeta tillsammans. En etnisk grupp hålls samman på basis av språk, historisk samhörighet, utseendemässig likhet (ras), känsla av ödesgemenskap, religion, kultur, värderingar och livsvanor. Etnicitet är alltså INTE ekvivalent med ras, men ras är en del av etnicitetsbegreppet. Precis som alla (?) andra naturliga fenomen handlar det i fallet med etnicitet om glidande skalor och olika komponenter kan vara olika viktiga i olika sammanhang. Nord- och sydkoreaner är t.ex. helt olika etniciteter, även om de tillhör samma koreanska ”ras”. Etnicitet är alltså inget binärt begrepp, utan liknar mer en färgskala.

        Att bygga medborgarskap på basis av en viss etnisk grupps stat är inte speciellt svårt. Så har den svenska staten fungerat så länge den existerat. Det handlar helt enkelt om att ta sin utgångspunkt i de faktorer som jag specade upp i stycke två ovan. Det handlar om att acceptera att det vi pratar om är naturliga och organiska processer som tar tid och förutsätter frivillighet från alla parter för att det skall fungera.

        Låt oss ta ett tankeexempel:

        För att flytta till Sverige förutsätt att du kan försörja dig själv och din familj. De svenska skattebetalarna skall inte behöva betala för att du skall kunna skapa dig ett bättre liv i Sverige, utan det är helt ditt eget ansvar att bära din egen tyngd och du skall även bidra till det svenska samhället, precis som de som är födda här. Du kommer alltså inte att få några bidrag eller kunna ta del av det svenska välfärdssystemet. Om det visar sig att du inte kan klara din försörjning och passa in i det svenska samhället så får vi önska dig lycka till när du flyttar vidare och försöker någon annanstans.

        Den etniska gruppen svenskar/det svenska folket, språket och kulturen har naturligtvis en särställning i staten, då statens själva syfte är att trygga detta folks fortbestånd (som t.ex. Israel har som syfte att vara judarnas hemland skall Sverige vara svenskarnas hemland).

        För att det skall vara möjligt för dig att klara dig under ovanstående förhållanden så måste du ha goda förutsättningar att passa in i det svenska samhället. Sådana förutsättningar har t.ex. de flesta av våra nordiska grannfolk, många andra västeuropeiska folk, vita sydafrikaner, nyzeeländare etc, men sannolikt även vissa östasiater och mer avlägsna indoeuropeiska folk.

        Om man då tar de thailändska medborgarlagarna som utgångspunkt så kan man mycket väl tänka sig att människor med annan invandrar till Sverige, arbetar och lever sina liv här, utan att det för den skulle ger dem rätten att juridiskt förändra förändra Sverige till något annat än svenskarnas hemland (vilket i grund och botten är vad medborgarstatusen handlar om). Om någon flyttar hit, lever hela sitt liv här och föder sina barn här, vilka i sin tur är helt inbäddade i ett svenskt samhälle som till huvuddel befolkas av svenskar, så kommer dessa barn sannolikt att betrakta sig själva som svenskar och andra kommer sannolikt också att betrakta dem som svenskar. Då dessa två villkor är de nödvändiga och tillräckliga villkoren för att man skall betraktas som etnisk svensk så är det rimligt att man då kan erhålla svenskt medborgarskap och fullt ut får möjlighet att vara med att bestämma över Sveriges framtid även juridiskt.

        Av ovanstående följer implicit att jag inte anser att det bör vara staten som bestämmer vem som i slutänden kan bli svensk (det kan staten i praktiken aldrig göra, vilket lett till de problem vi har idag), utan det är ett resultat av att svenskarna tagit upp människor i sin gemenskap, människor som vill och anstränger sig för att få bli upptagna i gemenskapen. Jag anser inte att den svenska staten skall bedriva någon form av invandringspolitik, då den skall utgå ifrån de beslut vanliga svenskar tar i sina lokalsamhällen. Om ett lokalsamhälle inte vill ha inflyttning från väldigt avlägsna etniciteter så finns det inte goda förutsättningar för dessa avlägsna etniciteter att fungera där och alltså skall lokalsamhället ha rätt att säga nej. ”Invandringspolitiken” skall alltså vändas upp och ner jämfört med idag. Vidare bör storleken på de svenska kommunerna minskas drastiskt, ner till ett typvärde på kanske ca 5000 medborgare per kommun. Kommunerna bör vara en formell beslutsgemenskap som grundas på naturliga och organiskt framväxta gemenskaper, inte bara en administrativ indelning av skattebetalare.

        Av ovanstående torde det framgå att jag, till skillnad från Anders Björnsson, utgår ifrån en konservativ och traditionalistisk antropologi och syn på samhället, där naturligt framväxta gemenskaper är grunden för samhället och där staten står på basen av detta organiskt framväxta samhälle. Hur detta samhälle växt fram, hur människor i grunden fungerar och vilka konsekvenser ens beslut har, inser man att man inte har fullt grepp om, varför man alltid bör vara försiktig med att uppifrån ändra på saker som bevisligen fungerar. Enskilda människor bör istället ges mesta möjliga beslutskraft i ett decentraliserat samhälle.

        Anders utgår ifrån en liberal/socialistisk syn på människan och samhället, där det som binder samman är filosofers och politikers abstrakta idéer om ”fri marknad”, ”internationell solidaritet”, ”mångkultur” eller vad som nu är på modet för tillfället. Dessa filosofers tankar och idéer anses ofta som ”absolut vetenskap” som på ett exakt sätt beskriver hur människor och samhällen fungerar, varför man egentligen inte alls behöver vara försiktig, utan snarare tvärtom bör försöka att å snabbt som möjligt ändra allt som behöver ändras, för att skapa det liberala/socialistiska/kommunistiska/nationalsocialistiska/islamistiska etc etc lyckoriket.

        I det första synsättet blir politikers främsta uppgift att förvalta samhället på basis av de beslut som människor själva tar. I det senare blir det att agera som dagens politiker, möjligtvis med utbyte av det politiska innehållet beroende på ideologisk smakriktning.

        Gillad av 1 person

    • arne f jaderfa skriver:

      Instämmer också i detta. Konflikt i någon form verkar vara den bästa och troligen enda vägen fram. Man är antingen för eller mot.

      Gilla

      • Gösta Johnsson skriver:

        Instämmer till fullo i DJKMMK’s inlägg ovan. Nu travar regering och riksdag åt rakt motsatt håll och försöker uppifrån trycka på oss medborgare uppfattningar som vi inte i grunden delar. Detta kommer knappast att lyckas. Att tillsätta Ylva J som ”integrationsöverhuvud” kommer bara att göra saken värre och få alltfler svenskar att protestera på olika sätt.

        Viu skall få vara stolta över vår nation, vårt språk, vår kultur och våra traditioner. Att börja fiffla med vår nationalsång som skedde i Melodifestivalen av dessa tvivelaktiva människor utan förankring i den svenska traditionen var att gå för långt. Om inte public service -företaget SR/TV skärper sig kommer folk att börja protestera på allvar och säga upp TV-licensen.

        Gillad av 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Tack, DJKMMO, för det utförliga klarläggandet av vad du avser med ”etnicitet” (28 feb 11:47). Jag tror inte att det behöver skilja sig antagonistiskt från tankarna kring ”öppen svenskhet”, men det går inte att veta på förhand. Alla diskussioner måste nog börja med noggranna klarlägganden av vad parterna menar med begreppen, eftersom spridningen är fruktansvärt stor och stämplandet av meningsmotståndarna delvis hänger ihop med det. Tre nyckelbegrepp som alltid först måste definieras noga är ”etnicitet”, ”kultur” och ”identitet” och sedan kan man diskutera dem tillsammans med begreppet ”svensk”.

      Gillad av 2 people

  3. jaxel skriver:

    Rimligen kräver ett kollektivt finansierat välfärdssystem någon form av gemenskap bland dem som bidrar och omfattas. Det verkar finnas de som vill behålla ett sådant system, men inte accepterar nationen som det sammanhållande kollektivet. Hur tänker dessa? Hur ser för dem det kollektiv ut som både solidariskt finansierar (baserat på förmåga) och utnyttjar (baserat på behov).

    En möjlighet är förstås en lösning i form av försäkringsbolag där kollektivet består av alla som bokstavligen betalat precis vad som krävs för väl specificerade rättigheter.

    De flesta av dagens pensionärer i nationen Sverige har varit med och byggt upp nationen till vad den är idag. De har utan alltför mycket knot betalat skatt som bl a gått till investeringar i utbildning och infrastruktur. De har förväntat sig att de på sin ålders höst i gengäld skall få sin beskärda del av det ekonomiska välstånd som produceras inom nationens gränser.

    Idag är dock det i den offentliga debatten dominerande paradigmet ”alla människors lika värde”. Konkret tycks detta paradigm innebära att man inte kan hävda att de pensionärer som varit med och byggt upp nationen skulle ha större rättighet till det välstånd som produceras idag än i stort sett vilken människa som helst i hela världen.

    Gillad av 2 people

    • Aha skriver:

      Att vissa tycker att pensionärerna inte kan förvänta sig framtida skördar av det man byggt upp är alldeles befängt. Tar man bort den möjligheten tar man också bort viljan att bygga upp samhället.
      Dom som är för fri invandring med fri tillgång till välfärden är alltså befängda.

      Gillad av 5 people

    • Ådärkomdenja skriver:

      ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Alla vet vilka krafter som skapade den omöjliga devisen. Som tycks svår att utrota, precis som de utopiska vänsterkrafter, som i viktiga avseenden tycks ha kapat den politiska och mediala makten, Sverige på icke-hedrande skamplats.

      Gillad av 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Så sjukt!
      Numera tycks Allahs LIKA VÄRDE vara parollen…
      Ju fler som vi måste försörja, desto bättre mår Godhetsapostlarna…

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det bästa för att förstå vad som hände i Sverige är kanske att gå till de länder där samma sak skett tidigare: Argentina under Peron och Venezuela under Chavez. Venezuela är ju särskilt tydligt i att en kassako, i det fallet oljan, förstatligas och används för att köpa billig popularitet under utstötandet av all slags osmaklig polemik. I Sverige är det de loja och lojala skattebetalarna som efter årtionden av socialdemokratisk indoktrinering har uppnått status av oljekälla eller kassako.

      Den kon kommer att piskas till döds.

      Gillad av 2 people

  4. Aha skriver:

    Vi kan tydligen urskilja tre steg; nationer – landregioner typ EU – global värld.

    Härvidlag verkar det vara en våt dröm för globalisterna att bli av med nationerna – där kan vi snacka om öppna gränser för att travestera Hans Alfredssons sketch om huvudvärk. Förmodligen har globalisterna tänkt att mycket av de nyttigheter som idag är skattefinansierade ska finansieras via avgifter eller försäkringar för exempelvis skola och sjukvård. Lite måste väl ändå gå via skatt såsom stadsgator och polis. Vi kommer som helhet vara nära en global nattväktarstat.

    Ytterligare en våt dröm från globalisterna sida i detta sammanhang är väl också möjligheten att på global nivå kunna driva skolföretag, företag för äldreomsorg och liknande som nu drivs på nationell nivå.

    För mig verkar globalstaten bli ett skiktat samhälle. De mindre bemedlade går i enklare skolor, får enklare sjukvård etc. Vill man uppnå ett mer jämlikt samhälle behöver man antagligen införa gemensamma nyttigheter som finansieras via skatt och då är det rimligt att tro att folk kommer att organisera sig efter olika ambitionsnivåer, vi får tillbaka en företeelse liknande nationer. Det är ju så världen organiserat sig efter att ha varit ingenting. Först kungadömen sedan demokratiska nationer enligt artikelförfattaren.

    Globaliserna behöver förklara hur deras värld ska se ut innan det kan bli aktuellt med att riva nationerna/regionerna.

    Gillad av 1 person

  5. arne fa jaderfa skriver:

    Nationerna uppstod som den största gemenskap man kunde upprätthålla för att skydda sin egendom och sätt att leva mot ”den andre”. Nationen är per definition exkluderande. Den utveckling vi ser idag med gränslös multikulturalism bortser ifrån att denna utopiska ideologi endast har kunnat uppstå i nationens trygghet och under dess beskydd. Detta börjar långsamt stå klart för medborgarna när sammanbrottet kryper närmare den enskilde.

    Att återupprätta nationen kommer inte att gå utan att exkludera igen. Det är svårt art se hur det skall gå till i Sverige, det har gått för långt, vi har för många invandrare. Brexit, Trump och Östeuropa är exempel på en reaktion mot det misslyckande Sverige nu representerar. En utopisk dröm i kollaps som inte förstod att det var nationen som gjorde det möjligt att leva i trygghet och frihet.

    De svenska liberalerna är kanske de värsta utopisterna, vänstern är nöjd så länge den raserar och förstör allt som ”den vite mannen” byggt upp och agerar därför rationellt, liberalerna däremot är dagens hippies som agerar som de rökt på. LUFs senaste utspel är bekräftelse på detta, där har vi framtidens Reinfeldt. Framtidens Reinfeldt kommer dock att ha att tampas med både en islamistisk och en högerextremistisk statsministerkandidat. Det är nog jämna odds för vilken av de två som kommer att segra, gränslös liberalism kommer inte att ha en chans, nekrofil eller inte.

    Gillad av 6 people

  6. Ådärkomdenja skriver:

    Västeuropa är Merkeligt, och EU, samt Nato, om möjligt ännu märkligare.

    Efter Sovjetunionens fall sade Michail Gorbatjov, riktat mot EUssr:

    ”Ni bedrev en hätsk antisovjetisk kampanj, under många årtionden, gjorde allt för att det skulle upplösas och försvinna. När så skedde, skapade ni själva ett ett västeuropeiskt, överstatligt imperium. Jag kommer aldrig att förstå varför, det stred mot allt ni bekämpade tidigare.”

    Parallellt, att väst (läs: USA) inte lade ner Nato, var dessutom ett rent löftesbrott. Det var uttalat redo för avveckling, om Warszawapakten upplöstes. Istället gjorde man precis tvärtom. Idag tycks krigshetsarorganisationen följa EU:s ambitioner, ta in vilket land som helst. Allt för att kringgärda, omringa och krossa Ryssland, som klivit fram som omutlig nationalstat, till NWO-oligarkernas oförställda irritatation och vrede. North Atlantic Treaty Organization är en felaktig benämning. AETO vore följdriktigare, All Earth Terror Organization.

    Gillad av 3 people

    • gmiksche skriver:

      Detta bör upprepas om och om igen. Den rådande blindheten mot USAs konfrontationspolitik beror på att media tillsammans med M, L, C och Kd trummar i oss att Nato räddar oss från Putin. Det är snarast omvänt. Jag begriper inte att även annars välinformerade personer inte ser detta. Eller inte vill se detta. Det är ungefär som att förlora tron.

      Gilla

  7. Sixten Johansson skriver:

    Om vi jämför Anders Björnssons tankar med DJKMMO:s (07:23) blir det tydligt att befolkningen tankemässigt kan indelas i tre olika grupper med skilda synsätt och ståndpunkter:
    1) PK, globalism, gränslöshet, allt åt alla.
    2) Inkluderande gemenskap, öppen svenskhet med tydliga villkor och krav, god patriotism.
    3) Etniskt och historiskt grundad svenskhet, nationalism enligt DJKMMO.

    Anders representerar mellangruppen, där jag också placerar mig. Han uttrycker dessutom välgörande tydligt att alla begrepp och fenomen är föränderliga, muterar, kapas, missbrukas, strävar mot skilda mål under olika epoker och under nya ledare.

    ”Nation” syftar i likhet med ”patriotism” och ”fosterländskhet” på etniciteten, framför allt gruppens genetiska arv. Själv anser jag att överbetonandet av alla typer av arv är ett stort hinder för civilisatorisk utveckling (men pk-utopismen är i dag långt farligare än nationalismen). Språk är tyvärr klumpiga och slöa verktyg i tider när lätthanterlighet och skärpa skulle behövas. ”Svensk medborgare” borde i princip enligt mellangruppens tänkesätt motsvaras av ”medlem av Sveriges folk”. Alltså betoning av landet Sverige i stället för svensk etnicitet och homogenitet; ”folk” kan vara både singular och plural – valet mellan dessa blir en vattendelare; ”medlem” betonar medlemskapet och dess villkor.

    Gilla

    • arne f jaderfa skriver:

      Detta är intressant, det är precis 2) jag vänder mig emot. Att 1) är en väg mot katastrofen det är uppenbart men det är de som företräder 2) som jag anser vara de farligaste utopisterna, de kan dessutom gömma sig bakom att bara man hade gjort lite annorlunda, ställt lite mer krav, så hade det varit möjligt med öppna gränser, öppna gränser mera specifikt mot muslimska regioner.

      Det som krävs är istället att man identifierar kärnan i ens kultur och inte släpper in skadliga element. Det finns inget sätt vårt toleranta samhälle kan värja sig mot arabisk och muslimsk kultur, det är en önskedröm. Intolerans kan inte mötas med tolerans. Vad får Sixten att tro att muslimer vill bli inkluderade? De vill istället isåfall att vi inkluderas genom att konvertera till islam, samtidigt som vi är en slags välfärdssamhällets slavar åt dem.

      Det finns en väg mellan 2) och 3) som är en kulturell gemenskap som bygger på en gemensam historia. Endast de som är villiga att acceptera huvuddragen i denna gemenskap kan komma på fråga att inkluderas, och endast i en takt som bevisligen kan ses fungera. I Sveriges fall man hade lyckats bygga en oas av jämlikhet och trygghet som var ett undantag i världen, en mycket ömtålig skapelse som nu har blivit en fristad för hedersvåld, kriminella gäng, könsstympning, sexuella trakasserier och våld och ett utsugande av välfärdsstaten.

      Det behöver dock inte betyda en etnisk gemenskap, det är en förlegad syn, människan är mera komplex, de adopterade är bevis på att etnicitet, eller ras, är sekundärt. Det är däremot kultur och religion inte.

      Denna ”goda patriotism” är i nuläget en farlig utopi, den går inte längre att skapa. Det är bara en sak som kan hjälpa Sverige, att få ned antalet invandrare och muslimer. Det som krävs nu det är en rejäl dos intolerans för att rädda Sverige, jag kan inte se etablissemanget leverera det utan att hotet från höger är i högsta grad närvarande.

      Gillad av 4 people

      • Sixten Johansson skriver:

        Arne F J, jag instämmer i huvudsak. Man skulle alltså antingen kunna definiera 2) utförligare och skarpare eller dela upp det i 2a och 2b, ungefär som du specificerar. Däremot förstår jag inte varför du instämmer i DJKMMO:s syn, eftersom den verkar grundas helt på etnicitet. Det är intressant att försöka klarlägga vilka ståndpunkter som i praktisk omsättning skulle visa sig vara antagonistiska och omöjliggöra samarbete.

        Gilla

      • arne f jaderfa skriver:

        Till Sixten, nej du har rätt. Det var en slarvig läsning av DJKMMO. Det jag vänder mig mot det är att i nuläget använda sig av ”inkluderande”. Det viktiga och det som definierar nationen det måste vara att den är exkluderande. Etnicitet och kultur är ofta intimt sammanbundet, se till exempel hur man i USA fortfarande inte har lyckats lyfta de svarta, eller rättare, de har inte lyft sig själva, som till exempel kineserna. Etnicitet är ett alltför absolut begrepp men som statistiskt variabel så är etnicitet signifikant.

        Så, de fleste nationer har uppstått runt en etnicitet i majoritet, jag tror att detta krävs så lämge som etniciteten är kopplade till kulturella markörer. De adopterade är exempel på att så inte altid är fallet. Man behöver inte bygga nationen runt etnicitet, men för att lyckas upprätthålla ett västerländskt samhälle verkar det ganska uppenbart vilka grupper man skall exkludera. Jag tycker vi skall införa poängsystem likt Australien.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Sixten, det är fel att förkasta etnicitet och även nationalitet i bemärkelsen avlägsna men synliga blodsband. På något måste tilltron vila. Historien, erfarenheten, traditionen har visat att nationen fungerar utmärkt till detta syfte. Endast genom erfarenheten kan vi lära oss vad som fungerar. Att sätta sig på kammaren och tycka är ingen väg till kunskap, utan till misstag och dumheter. Vi skall alltid avhålla oss från att ändra samhället ‘upon a theory’.

        Gilla

  8. oppti skriver:

    Sverige utmärker sig som extremt i flera undersökningar.
    Vi återfinns ofta ensamma längst ut i de diagram som beskriver olika attityder och förhållanden.
    Ändå är vi så normala!

    Gilla

  9. Jans skriver:

    Har inte mycket att tillägga mer än att jag håller med. En nationalism utan rasism är förmodligen mycket bättre än det nuvaranda Sverigeföraktet parat med postmoderna idéer o makthierarkier som mest verkar söndrande och nedbrytande på gemenskapen i Sverige.

    Gillad av 1 person

  10. Gösta Johnsson skriver:

    Vi måste med alla till buds stående medel ( utom våld såklart) kämpa för och bevara nationalstaten. Den har våra förfäder och våra föräldrar byggt upp med svett och möda och den skall vi inte tillåta raseras.
    Jag blir mer och mer tveksam till EU och framför allt dess ambitioner att ta till sig mer och mer av nationalstaternas beslutanderätter över egna territoriet.
    Det är nästan så att jag tackar den rådande flyktingströmmen och det kaos den medför och kommer att medföra därför att det paradoxalt nog återtar nationalstaternas förlorade bestämmanderätter över egna territoriet. Att nå enighet på demokratisk väg för ett avskaffande av de nationella nuvarande EU-staterna med dess olika språk, kulturskillnader, ekonomier framstår mer och mer som omöjligt. När det till och med diskuteras att ta in Turkiet – en islamistisk/muslimsk stat med sharialagsystemet i bakgrunden – blev ju för mig droppen. Hur kan detta över huvud taget diskuteras seroöst?

    Gilla

  11. hemmnet2014 skriver:

    Fredrik Reinfeldt menade på att icke svenskar äger samma rätt till Sverige som svenskar. Det är en hållning som är direkt provocerande för mig. Det kan tänkas att jag har fel utgångspunkter men jag menar att äganderätten och en del andra lagar är bra jämförelsegrunder.

    All offentlig makt utgår från folket följdaktligen bör staten vara folket. Som medborgare ”äger” jag en andel av staten som sedan ärvs av mina arvingar. Det är eventuellt svårt för vissa politiker att tänka så… Jmfr de Gaulle:s ”staten det är jag”. Jämför också en annan Reinfeldts frikostighet eller ovarsamhet med offentliga finanser vid ett speciellt sjukhusbygge. Det kan i alla fall kort konstateras att det finns politiker som glömmer att staten är folket.

    Andelstanken stärks ytterligare om man betänker att mina förfäder har lämnat sina andelar vidare med samma logik och moralrätt som om det vore privat egendom. Sverige har förvaltats åt framtida Svenskar. Skatteinbetalningarna är inget absolut krav för andelsrätt men ger naturligtvis en fördel i att hävda moralisk äganderätt.
    Och skatteinbetalningarna är naturligtvis en förutsättning för staten Sverige och en uppbyggnad av välstånd i tid och framtid.
    Jag skulle också ha svårt att betala skatt om jag inte tänkte på en liknande ”inteckning” i staten Sverige.

    Ett eventuellt (icke skattemässigt) deltagande i samhällsbygget kan också sägas ge ”inteckning” i staten enligt samma premisser. Det kan vara allt från att gå och rösta till att fullgöra den tidigare värnplikten.

    Med en fungerande stat bestämmer sedan folket genom ombud hur staten skall agera. Med känslan av att vara delägare kommer också en känsla om ansvar och omsorg. Det är detta ansvar som fungerar som en kontroll inte minst gentemot ombuden (politikerna). Politiker borde inte kunna säga att Sverige tillhör alla utan en mullrande debatt ! Politiker borde inte kunna spendera resurser ansvarslöst ! Politiker borde fråga andelsägarna vad de tycker i större grad.

    Att vi ovanpå detta resonemang har inflyttning till Sverige ändrar i sak ingenting. När man erhåller medborgarskap så erhåller man en inteckning i staten Sverige. Sådana inteckningar kan naturligtvis inte delas ut hur som helst utan bör (enl mig) föregås av ett kravfyllt regelverk. Det är en ynnest att tas upp som medborgare i Sverige ! Staten Sverige är högt fungerande och åtnjuter hög respekt med högt välstånd och fungerande rättssystem. Inte alla kan åtnjuta Svenskt medborgarskap. Personer som vistas här med permanent uppehållstillstånd äger enl ovan inte samma självklara moraliska rätt till Sverige som jag. Idag kan jag bara komma på en sak som skiljer oss formellt nämligen min plikt att försvara Sverige vid krig etc…
    I övrigt har PUT:aren och EU-medborgaren samma rätt till staten Sverige som jag. Det strider mot min rättsuppfattning och måste rättas till !
    När jag tycker att skatteinbetalningarna ger mig en moralisk rätt till inteckning i staten så ger det PUT:aren en moralisk rätt att verka här. Att ”verka här” bör dock inte ge samma rättigheter som att vara medborgare. EU-rätten beskriver dock samma rättigheter för alla EU-medborgare och det kan vara ett problem. Göran Persson varnade för ”social turism” och fick vågor av kritik för uttalandet men utvecklingen har givit honom rätt. Jag tror att gemene man (el hen) finner denna likabehandling upprörande. Det strider mot alla mina rättvisebegrepp att pensionären som arbetat hela sitt liv och skaffat sig moralisk rätt till en andel i staten behandlas likadant (ibland sämre) som EU-migranten.

    Bör jag omskolas? Har jag missat något? Är jag en usel människa?

    Gillad av 2 people

    • Jans skriver:

      Nej du bör sannerligen inte omskolas. Däremot borde det åligga Fredrik Reinfeldt att motivera sig. Vad menade människan? Det var ett otroligt ogenomtänkt och provocerande uttalande om det nu var menat att tas på allvar. Hela den intervjun var en uppvisning i följugen godhet och ett avskyvärt ovärdigt avslut på hans partiledarskap. Hela Reinfeldts sorti (tänk på att det borgerliga blocket med SD hade kunnat regera) och efterspelet med DÖ och flyktingkris är det mörkaste och mest deprimerande jag upplevt i politikens Sverige. Det hade kunnat vara på ett helt annat sätt om man hade haft respekt för folkviljan.

      Vill bara tillägga att ditt resonemang med äganderätt och inteckning e.t.c. är fullt rimligt. Och då har du ändå inte tagit med vad ett livs skatteinbetalningar borde betyda. Som det är nu undergrävs skattemoralen något fruktansvärt om man bara öser ut pengar på ett jättestort flyktingmottagande som förmodligen är en ekonomisk och social katastrof för de som investerat sitt liv och sitt arbete på att göra Sverige till vad det är eller kanske snarare, vad det var.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Har det gått fram i Sverige att Europadomstolen nyligen har bekräftat att EU-medborgare inte har något som helst anspråk på socialt understöd under de tre turistmånaderna de får uppehålla sig i ett annat EU-land utan att arbeta där? När Sverige likväl delar ut sådant är det helt frivilligt och egentligen ett brott mot den egna befolkningens rättigheter som de fastläggs i grundlagen, eftersom staten därmed agerar utan lagstöd. Nationalstaten lever alltså och har hälsan även inom EU och i enlighet med Europadomstolens utslag.

      Och det är samma problem nu med horistonella eliter som agerar över huvudet på befolkningen som det var i mitten på adertonhundratalet när nationalismen föddes. Att den återföds är alltså inte vare sig slumpens skördar eller oväntat. Det är ingen slump att Angela Merkel anklagas för grundlagsbrott i Tyskland — av ledande jurister, avgångna högstadomstolsdomare.

      Historien upprepas av dem som inte har haft förstånd att studera och förstå den. Mitt framför våra förbluffade ögon.

      Gillad av 1 person

  12. Hedvig skriver:

    ”Nationalstaten blev medborgarsamhällets klippa. Först med medborgarsamhället på plats kunde demokratin byggas.”

    En utmärkt skriven artikel av Anders Björnsson!
    Vilken svensk demokrat i Sverige kan ha några avgörande invändning mot texten?

    Gilla

  13. Mats Olstedt skriver:

    Det finns ingen anledning at upprepa vad Tino redan har utrett http://www.tino.us/
    Ett liberalt argument mot fri invandring. http://www.tino.us/2012/12/ett-liberalt-argument-mot-fri-invandring/

    http://www.tino.us/?s=%C3%A4gander%C3%A4tt+&submit=Search

    ”Ett alltmer vanligt argument för fri invandring är att gränser begränsar den fria rörligheten vilket skulle vara illegitimt. Att den fria rörligheten skulle står över alla andra principer är dock inte en korrekt läsning av klassisk liberalism

    Det viktigaste exemplet på spänningen mellan fri rörlighet och andra principer är den privata äganderätten.

    Det finns en fundamental konflikt mellan äganderätt och fri rörlighet. Exkludering av andra är själva grunden i äganderätten. Till skillnad från anarkism och socialism landade liberalismen i att äganderätt principiellt står över fri rörlighet. Enligt denna tolkning av frihetsbegreppet inkluderar frihet rätten att utesluta andra från sin egendom. Detta gäller även gemensamt ägande, till exempel i form av företag eller bostadsrättsföreningar. Enligt liberalism har du rätt att exkludera fattiga från din egendom även i de fall där de anses vara i större behov av tillgångar än dig.”

    Gillad av 1 person

  14. Jans skriver:

    Ivar Arpi har skrivit intressant på Facebook idag om nationalism angående kapningen av nationalsången i dagens melodifestival. Tyvärr kan jag inte länka men då har jag i alla fall berättat.

    Gilla

  15. Fredrik S skriver:

    Nationalism är ett tveeggat svärd. Historien har visat att nationalism kan gå mycket fel men har samtidigt varit en förutsättning för nationalstaterna och demokratins framväxt.
    Jag kan konstatera att nationalstaterna verkar vara att fördra mot ett överstatligt EU eller FN som ett världsparlament. Jag förstår inte hur man av ideologiska skäl kan vara för/mot centralisering/decentralisering utan menar att beslut ska tas på lämplig nivå t.ex. kanske en del miljöfrågor bör hanteras på global nivå och andra på lokal!?
    Så det är främst för att nationalstaten är den mest välfungerande organisationsformen d.v.s. av praktiska skäl, jag menar att den ska vara huvudnivån/suverän.
    Så i motsats till libertarianska (Annie och Hjärtat) och ekologistiska (MP) Kosmopoliter är jag absolut Nationalist!

    Gilla

  16. Fredrik Östman skriver:

    Det är rätt och riktigt att nationalismen var folkets sätt att göra de styrande ansvariga inför befolkningen också i de länder, som inte av historien redan var nationalstater, alltså i första hand Tyskland och Italien. De dynastiska staterna i Centraleuropa agerade, tillsammans med de västeuropeiska, horisontellt, vilket också fastlagts i Wienkongressen 1815. Så kom utländska trupper och slog ner uppror och drog sig sedan tillbaka, allt för att upprätthålla ordningen. Revolutionerna 1848 handlade framför allt om införandet av en konstitution — att göra de styrande ansvariga. Och visst förknippas framförallt liberalismen med nationalismen på adertonhundratalet. Utan nationalstat ingen välfärdsstat och ingen demokrati av det slag vi känner till. Men nationalstaten, konstitutionen, parlamentet och demokratin var alla gammal tradition i England; nationalstaten utan demokrati, men med republik, i Frankrike. Riktigt är också att snacket om nationalstatens död är farligt, felaktigt, flummigt och fullkomligt grundlöst.

    Ett par tillrättalägganden: 1. Frihandeln: Det var Robert Peel, konservativ, som avskaffade kornlagarna. Visserligen mot sitt eget parti, men Whigs var storgodsägarnas parti och inte självklart frihandelsvänligt. 2. Slaveriets avskaffande förknippas i första hand med kristendomen, inte med liberalismen som politisk rörelse. 3. Högern började förlora fotfästet i slutet av adertonhundratalet, på Disraelis, Palmerstons och Salisburys tid, under Victoria!? Var det inte liberalismen som klantade till det och kort därefter helt försvann, upplöstes och ersattes av Labour? Var är liberalismen idag? I England, Tyskland och Frankrike utanför riksdagen. I Sverige på väg dithän.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Frankrike utan demokrati, men med republik. Så sant. Och med Napoleon som halvt helgon, fortfarande. Världens konstigaste nationalstat. Som hålls ihop av språket i den skepnad som Ile de France satt sin stämpel på. Med insprängda ghetton över hela landet. Och med religion hänvisad till privatsfären, fast den poppar upp här och var, särskilt i ghettona. Hur detta ska sluta vete Gud. Fast han finns ju inte, så det måste vara någon annan som vet. Kanske någon gengångare till Napoleon?

      Gilla

  17. Tahmas Nuri skriver:

    Vi måste återta vår nationalkänsla och vår heder. Jag själv är skåning och har fortfarande inte accepterat det faktum att vi är ockuperade av Sverige, vilket vi faktisk är om man ser hur andra gnäller över hur andra ser sig själv som boende i ett ockuperat land.
    Hur som haver så bor jag i Sverige och av den grunden måste vi stå upp för vår religion, vår heder och vår demokrati.
    Problemet vi har är att vi har ingen religion, ingen heder och sannerligen ingen demokrati värd namnet.
    Vi står inför ett vägval där vi accepterar multikulti, vi böjer oss för liberaler som anser att en religion som tillåter pedofili, sharialagar, utplåning av judar och kristna och att det är okej att kasta homosexuella från hust taken.
    Samma liberaler står sedan på gator och torg och vurmar för homosexuella, samkönade äktenskap, religionsfrihet m.m.
    Hyckleriet är ett faktum och de regressiva liberalerna och deras kompisar på vänster flanken ser inte vilken tågkrasch detta innebär.
    Man kan inte stå upp för mänskliga rättigheter och samtidigt blunda för att Islam är en religion som inte är kompatibel med västerländska värderingar, vår kultur eller vår religion.
    Vi måste sätta ner foten och säga ”det räcker nu”. Jag gjorde det idag och kommer att återkomma vid rätt tillfälle med hur det avlöpte.

    För övrigt anser jag att Antje Jackelen skall avgå som biskop.

    Gillad av 3 people

  18. Lennart Göranson skriver:

    Det här är uppenbarligen en fråga med starka känsloladdningar. Men för att diskutera om nationalism är bra eller dåligt bör man först göra tydligt vad man syftar på. En modell kan vara att skilja mellan objektiv och subjektiv nationalitet.

    Objektiv nationalitet skulle då vara den tillhörighet som reglerar en persons förhållande till omvärlden, exempelvis vilka legala rättigheter och skyldigheter man har i kraft av sin nationalitet. Jag argumenterade nyligen för en högre status för medborgarbegreppet, som borde vara bärare av den objektiva nationaliteten.

    Den subjektiva nationaliteten är hur man väljer att identifiera sig själv. Och då kan man ha flera nationaliteter samtidigt, exempelvis både same och svensk, eller stockholmare och europé. För den som vill definiera sig som svensk vore det bra att utveckla vad man lägger i den identiteten. Jag har tidigare argumenterat för att vi borde bli tydligare med vilka grundläggande värderingar vi vill knyta till den svenska identiteten.

    För att en stat, med en gemensam jurisdiktion, ska fungera väl behövs ett kitt som binder samman människor i en någotsånär gemensam uppfattning om rätt och fel. Och ett sådant samförstånd behövs också för att de oskrivna reglerna ska kunna tillämpas smidigt. Där möts den subjektiva och den objektiva nationaliteten, i bästa fall, och kan stödja varandra. Så långt förefaller alltså nationalism i allt väsentligt vara av godo.

    Men det finns andra uttryck för nationalism som jag upplever som problematiska. I likhet med Arne Björnsson tar jag helt avstånd från det slag av nationalism som bygger på föreställningar om ras och genetik. Jag ställer mig också främmande till det slag av exkluderande nationalism som menar att den-och-den ”inte är en riktig svensk” på grund av exempelvis hud- och hårfärg eller ett efternamn som inte uppfattas som tillräckligt svenskt. Jag vet att somliga tycker annorlunda, men på den punkten finns ingen möjlighet till konsensus.

    Gillad av 1 person

    • djkmmo skriver:

      ”I likhet med Arne Björnsson tar jag helt avstånd från det slag av nationalism som bygger på föreställningar om ras och genetik. Jag ställer mig också främmande till det slag av exkluderande nationalism som menar att den-och-den ”inte är en riktig svensk” på grund av exempelvis hud- och hårfärg eller ett efternamn som inte uppfattas som tillräckligt svenskt.”

      Det tror jag inte att ni gör egentligen, men det känns nog bra att låtsas som att ni gör det. Faktum är att det bara är 2-4% av svenskarna som inte i praktiken (*) definierar svenskhet på det viset som t.ex. jag gör, men det finns ganska gott om människor som hycklande påstår att de inte gör det, för att passa in i den politiskt korrekta mallen.

      Däri ligger också problemet, att människor tvingats försvära sig till helt verklighetsfrånvända floskler som de du strör omkring dig i ovanstående inlägg. På ett sätt är det likadant som i de f.d. östländerna, där man förväntades prisa socialismen och den internationella solidariteten. Skillnaden mot här är, att alla, såväl makthavare och medborgare, mycket väl visste att det bara handlade om varm luft utan innehåll. Alla visste att ingen trodde på det som man förväntades ge läpparnas bekännelse till.

      I Sverige har politikerna istället agerat precis som att människor *faktiskt* ansåg att vem som helst kan bli svensk, trots att inga, eller i alla fall ytterligt, ytterligt få, faktiskt tycker så. Man har drivit en politik som att svenskar *faktiskt* är beredd att bo granne med och umgås med invandrare, trots att det är försvinnande få som är beredda att göra det. Man har byggt en politik på det totalt vansinniga antagandet, att svenskar inte alls skulle bry sig om ”hud- och hårfärg eller ett efternamn” trotts att den absolut övervägande majoriteten uppenbarligen anser att det har betydelse (vilket vore märkligt om det inte skulle ha, då det i själva verket är ett utmärkande drag för alla däggdjur i allmänhet och för alla människogrupper i synnerhet).

      Agerar man på det viset, sätter ideologiska floskler om ”fördomsfrihet” och ”öppenhet” före och över hur människor naturligt och faktiskt fungerar, då kommer man att få en katastrofal situation, med motsättningar, våld och t.o.m. krig. Att Sverige går mot katastrof beror *inte*
      på att man varit för dålig på att deklarera hur fördomsfri man är, utan att folk inte verkar ha modet att faktiskt erkänna att etnicitet, utseendemässiga skillnader, efternamn etc. faktiskt spelar roll och dra konsekvenserna av det. För (de negativa) konsekvenserna kommer att komma, vare sig man vågar erkänna att de tidigare nämna faktorerna spelar roll eller inte.

      (*) Redan när andelen personer med utländsk bakgrund (född i utlandet eller född i Sverige med två utländska föräldrar) uppgår till 2% undviker svenskar att flytta till ett bostadsområde. Vid 4% andel börjar svenskarna flytta ifrån området. Detta är en mycket starkare indikation på människors verkliga uppfattning om vem som är svensk eller inte, än pliktskyldiga uttalanden om att man minsann är så fördomsfri och inte alls bryr sig om att någon har ett annat ursprung.

      Gilla

      • gmiksche skriver:

        Det finns en glidande skala. Jag är själv född utomlands fast min mor och min moster hade stark anknytning till Sverige. Hit kom jag som barn men stannade för gott först som vuxen. Så jag hade förmåga att ta ”svenskhet” i traditionell bemärkelse till mig. Samtidigt som den centraleuropeiska kultur jag är född i skiljer sig förhållandevis lite från den svenska. Och skillnaden minskar när den ställs den ställs mot skillnaden mellan svensk och utomeuropeisk kultur. Då blir den obefintlig. Att fullt vara´integrerad i två världar och två språk, även om de skiljer sig obetydligt, ger ett perspektiv som är få förunnat. På sätt och vis känner jag mig mer svensk i traditionell mening än många etniska svenskar. I vart fall mer än de som ser ner på vår kultur, än åt det ena, än åt det andra hållet. Och i det sammanhanget är Sverige nästan unikt. Det finns många utomeuropeiska adoptivbarn i Sverige. En del söker visserligen sina rötter som vuxna, men hittar dem inte. Visst upplever jag vid första blicken någon med starkt avvikande utseende som främmande. Men öppnar vederbörande munnen på rätt sätt, då är det det motsatta intrycket som tar över: ”ja men han eller hon är ju svensk…”. Den som tror att svenskhet beror på blåa ögon och ljust hår är blåögd i ordets rätta bemärkelse.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        Jag misstänker att vi aldrig kommer att bli överens i den här frågan, men det skulle i alla fall kännas bättre att bli kritiserad för vad jag faktiskt tycker och inte för vad du tror att jag innerst inne tycker.

        Jag anser alltså att Zlatan, Loreen och Timbuktu är svenskar. De är födda i Sverige, men deras föräldrar är inte det. Att jag tycker det beror på att mitt förstånd säger mig att det måste förhålla sig på det sättet, inte på att jag skulle vilja framstå som särskilt fördomsfri. När jag säger det får du faktiskt tro mig. Det är möjligt att 96-98 procent av svenskarna har kommit till slutsatsen att hudfärg och efternamn ska avgöra vem som räknas som svensk, jag har svårt att tro det utan belägg. I varje fall accepterar nog de flesta att människor med efternamn som Hamilton, Bernadotte och Wachtmeister är svenskar, trots ursprungligen utländska rötter. Man vänjer sig vid det utländska med tiden.

        Annars är jag nog inte så särskilt fördomsfri. Det finns många bostadsområden som jag helst skulle undvika, sedan må folk där heta Lindberg, Grönroos, Mijailović eller vad som helst. Det är en fråga om kultur, inte om ras eller gener.

        Din hänvisning till djurvärlden är egentligen helt irrelevant, men jag vill i alla fall påminna om att hundar inte har några som helst fördomar mot hundar av en annan ras (jo, där finns det raser, resultat av systematisk avel för att få fram vissa egenskaper). Och gräsänder har inga svårigheter med att acceptera helvita exemplar, trots det avvikande utseendet.

        Att ”vem som helst kan bli svensk” är inte heller något som jag anser. Som framgår av mitt inlägg ”Civis” nyligen har jag uppfattningen att vi bör ge högre status för medborgarskapet och införa skärpta regler för hur man blir svensk medborgare.

        Till sist, kritisera gärna åsikter som du inte delar, men att kalla allt du ogillar för floskler är ett billigt trick.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.