Till slut brast bubblan och Sverige stängde sina gränser. Den humanistiska stormakten tog täten och satte asylrätten ur spel, vilket triggade danskarna att göra detsamma, vilket i sin tur fick följdverkningar i Tyskland och sista ordet är ännu inte sagt.

Sverige står inför svåra prövningar och närmast ofattbara kostnader. Människor bor i tältläger och hangarer där sängarna står sida vid sida, men de är ändå privilegierade jämfört med de stackare som förvisats till öde landsändar på obestämd tid som kan räknas i år. Nog hade det varit klokare att ha en ansvarsfull och långsiktigt hållbar migrationspolitik från början. Hur kunde detta politiska haveri inträffa?

Förklaringen är medievänsterns kollektiva kränkningar av dem som vågade ifrågasätta den närmast okontrollerade massinvandringen, vilket effektivt tystade debatten och förlamade politiken. Mediernas beteende signalerade fritt fram – aggressiva PK-huliganer satte agendan även i privatlivet och den som vågade ifrågasätta utsattes för ogenerade påhopp. Det gav extra status att spotta på den som inte var politiskt korrekt.

Regeringen hukade under mediernas tryck istället för att fatta nödvändiga beslut – ingen vågade ta risken att bli en ny Marcus Birro. En räddhågsen statsminister förlorade sitt ”chicken race” mot Alliansen som lugnt bidade sin tid, väl medvetna om vem som skulle få bära hundhuvudet.

Rasistkortet spelades ut reflexmässigt, lättvindigt och litet för ofta av malliga PK-människor. Men, till sist träffades De Politiskt Korrekta av rikoschetter från sina egna kulor och demaskerades som De Politiskt Korrupta.

Vinnarna blev Sverigedemokraterna, som i breda lager uppfattas som det enda parti som ville ta ansvar i en svår tid, ensamma om att stå upp för Sverige och svenskarna.

Förlorarna blev de hundratusentals flyktingar som under de närmaste decenniet kunde beretts en fristad i Sverige under värdiga former, partier som tappat väljare, medier som tappat trovärdighet, men störst förlorare är ändå svenska folket som nu betalar både ekonomiskt och med förlorad trygghet där kvinnor är särskilt utsatta, något som med all önskvärd tydlighet har uppmärksammats de senaste veckorna.

Nu när vinden vänt befinner sig PK-huliganerna på defensiven. De verkar dock inte ha något problem med att vända kapporna efter vinden med motiveringen att de aldrig haft fel egentligen, deras åsikter var rätt då. Jag har sett människor som i privatlivet är kända för avsaknad av empati, och som mellan skål och vägg är smygrasister, orera och skriva Facebook-inlägg om vikten av humanism och medmänsklighet. Det känns som att många, högst beräknande, tagit chansen att framställa sig själva i fördelaktig dager, som kloka och medkännande människor. Men, egentligen är de bara ängsliga opportunister som inte törs stå för sina åsikter. Politiskt korrupta helt enkelt.

Arne Weinz har 25 års erfarenhet som entreprenör och företagare, bland annat som grundare av företagen Datasvar och GoExcellent. Hans personliga erfarenheter av 20 år som vd, med som mest ansvar för 2 000 anställda i sex länder, har redovisats i boken ”Den snabbaste vägen” (Ekerlids förlag, 2013). Han bor i Danderyd och har fyra barn.