Kan sexattackerna i Köln ses som ett exempel på lyckad integration?

mohamed omar

Mohamed Omar

Nyårsaftonen i Köln präglades av massövergrepp mot kvinnor. Mobbar av framför allt arabiska män från Nordafrika och Mellanöstern sextrakasserade och rånade tyskor. Hittills har 31 misstänkta gärningsmän identifierats, varav 18 uppges vara asylsökare. Justitieminister Heiko Maas har meddelat att dessa kan straffas med utvisning.

Sextrakasserier i denna skala är ovanliga i Europa. Tyskar och andra européer är chockade. Men beteendet är inte alls ovanligt i arabvärlden, i de länder varifrån asylsökarna kommer. I dessa länder i Nordafrika och Mellanöstern råder en helt annan kvinnosyn än i Europa. Det betyder inte att alla män i dessa länder är svin. Absolut inte.

Men i arabvärlden har man en annan kultur och andra värderingar än i västvärlden. Denna kvinnofientliga kultur är inte något som påtvingats befolkningen av regimerna, nej, regimerna kan till och med vara mer progressiva än befolkningarna. Libyens diktator Kadaffi hade till exempel avskaffat både polygami och barnäktenskap, men dessa islamiskt sanktionerade seder blev åter lagliga efter den så kallade ”arabiska våren”.

En stor undersökning av situationen för kvinnor i arabvärlden genomfördes 2013 av Thomson Reuters Foundation. Resultaten var nedslående. Kvinnornas villkor försämrades efter arabiska vårens uppror då islamister fick mer inflytande. Undersökningen visade att kvinnor har sämre utbildning än män, jobbar mindre och lider av högre andel analfabeter. De allra flesta arabstater tillåter hustrumisshandel.

I Nordafrika och Mellanöstern är uppfattningen att hustrun ska lyda sin man mycket utbredd och sanktionerad av sharia, islams traditionella lagar. Det är ovanligt att kvinnor rör sig ute utan manligt sällskap. Segregering är norm och män och kvinnor lever i olika världar. Sextrakasserier hör till vardagen. I till exempel Egypten har mer än 99,3 procent av kvinnorna utsatts för sexuella trakasserier. I flera länder förekommer könsstympning, tvångsäktenskap, barnäktenskap, månggifte och hedersmord.

Händelserna i Köln visar att Europa – om än i mycket små steg – blir mer likt arabvärlden. Beteenden som är vanliga i arabvärlden blir vanligare även här. Man skulle alltså kunna se det som ett exempel på integration. Nu höjer ni på ögonbrynen! Det där är väl rena motsatsen till integration, tänker ni. Ja, vi föreställer oss gärna integration som en process där invandrare som kommer till Europa blir mer europeiska. De börjar tala europeiska språk och anammar europeisk kultur. Det är alltså så medelsvensson uppfattar idén om integration.

Men det är inte så integrationspolitiken formuleras i det grunddokument där dess mål först lades fram. Där heter det istället att integration är en ”ömsesidig” process, vilket innebär att även värdlandets befolkning förväntas anpassa sig. Så här skrev regeringen:

”Integrationsprocesserna är ömsesidiga i den bemärkelsen att alla är delaktiga och medansvariga i dem och alla måste bidra. Integration är inte endast en fråga om och för invandrare. I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människor komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet för att den potential som finns i mångfalden skall frigöras och komma till användning.”

(Regeringens proposition 1997/98: 16, Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik, sid 23.)

Samma tolkning av idén om integration kommer till uttryck i ett officiellt EU-dokument. Här talas det om integration som en ”dubbelriktad process”. I november 2004, i Haag, enades EU:s stats- och regeringschefer om elva europeiska grundprinciper för integration. Grundprinciperna skulle vara vägledande för medlemsstaterna vid utformningen av policy och program inom integrationsområdet. Redan inledningsvis fastslås att ”Integration är en dynamisk dubbelriktad process med ömsesidigt tillmötesgående mellan alla invandrare och invånare i medlemsstaterna.”

I min hemstad Uppsala finns ett integrationsprojekt med namnet ”Uppsala vision 2030”. Där beskrivs integration så här: ”Integration är en ständigt pågående, ömsesidig process och ömsesidig anpassning.”

Den kvinnosyn som nu sprids i Europa och som uttrycktes i sextrakasserierna i Köln skulle kunna ses som exempel på en lyckad form av ”dubbelriktad integration” där den europeiska kulturen påverkas av kulturen i Nordafrika och Mellanöstern. Frågan är dock hur mycket dessa invandrare låter sig påverkas av europeisk kultur.

Läs även Thomas Gürs inlägg ”Ingen vanlig integrationspolitik” (24/11 2015).