Moderera idealen – eller se dem gå under

IMG_0121

Ilan Sadé

I slutet av 90-talet, när jag var verksam i Centerpartiets Ungdomsförbund och även börjat nosa på studentförbundet (då CHF; nu Centerstudenter), fanns det en märkbar nyfikenhet bland de unga inför kommunitära tänkare från andra sidan Atlanten. De kommunitära – från engelskans communitarians – var en grupp filosofer och samhällsvetare vilka under 1980- och 1990-talet reste invändningar mot sina liberala universitetskollegors läror. Vad liberalerna missar, menade kommunitärerna, är betydelsen av mänsklig gemenskap (eng. community) som faktor i allt från moralfilosofiska teoribyggen till det praktiska livet.  Denna inställning blev en gemensam hållpunkt för en i övrigt tämligen spretig grupp tänkare, bestående av bland andra Alisdair MacIntyre och Charles Taylor.

För mig var MacIntyres stridsskrift After Virtue en ögonöppnare inför den renodlat liberala skolans teoretiska luckor. Liberala principer måste tolkas utifrån de sammanhang där de uppstod och – inte minst – deras ändamål. Med tiden har även den konservativa kungstanken om historien som kunskapskälla och skepsis inför abstrakta utopier kommit att påverka undertecknad.

Hur det parti där jag en gång var så aktiv har utvecklats är väl allmänt veterligt. Man kan väl sammanfatta utvecklingen som så att det hela har gått i motsatt riktning.

Om förståelse saknas för en fungerande samhällsordnings betingelser och historien bara används som ett russin- och rönnbärskafferi, där man kan plocka ömsom sött ömsom surt ur sitt sammanhang för att bevisa sin tes, måste världen framstå som en helt irrationell plats som styrs av magiska krafter. Politik reduceras då till konsten att hävda goda principer i vått och torrt. Det vill säga inte mycket till konst. Den inställningen till politik är inte bara dum och naiv; den är livsfarlig.

Det mest slående exemplet härpå är hur flertalet av samtidens liberala och vänsterorienterade debattörer förhåller sig till de allt större hoten mot det öppna, liberala EU-samarbetet. Det noteras att nationalistiska partier tar en allt större andel av den europeiska väljarkåren, och rentav innehar regeringsmakten i några medlemsstater. Återupprättandet av inre gränser till följd av höstens folkvandring mot Tyskland och Norden blir flitigt omnämnt. Vidare framhålls särskilt hur en illiberal, bitvis totalitär höger har tagit makten i länder som Ungern och Polen. Orosmolnen hopar sig således.

Vad gör då de liberala politikerna? Vad föreslår kadrerna av vänsterliberala opinionsbildare? Jo, vad jag hittills har sett, begråter man givetvis den olyckliga utvecklingen. Man plockar dessutom fram hela klasar av riktigt sura rönnbär ur historiens skafferi, för att ge argumentationen en rejäl dos patos. Uttalanden i stil med ”gränshinder väcker minnen från Europas mörka förflutna” och ”vi har redan sett vad unken nationalism leder till” är numera stående à la carte i varje större publikation.

Men sedan då? Vad föreslås som motdrag? Var finns samhällsanalysen som förklarar hur det kommer sig att fransmännen mycket väl kan komma att välja Marine le Pen till president vid nästa val, att britterna ska rösta om Brexit inom kort och att polackerna har fått en kulturminister som tycks sukta efter att ta över statstelevisionens nyhetsuppläsning i egen hög person? Eller att vi, för den delen, efter vice statsministerns bittra tårar har begåvats med en Checkpoint Romson på Köpenhamns flygplats? Liberalerna och vänstern står lika svarslösa som hjälplösa. Det enda besked som jag har sett är att vi inte får äventyra öppenheten och inte ändra på EU. Ty om så sker, kommer något av världskrigen att gå i repris.

Tanken att vissa åtgärder frambesvärjer andar från det förflutna är bestickande, men många gånger ologisk och rentav farlig, eftersom den kan leda till absurda låsningar inför helt nya samhällsutmaningar. Att förorda ordning och lugn i klassrummen innebär inte att prygel med rottingen är en oundviklig slutdestination. Den som påstår något sådan i skoldebatten blir nog sällan tagen på allvar. Jag har i andra sammanhang valt att kalla denna tankefigur för den puritanska beskyllningen. Om man hyser en aldrig så liten flisa eller grad av den åsikt eller företeelse som i sin mest extrema form är helt förkastlig, är man på något sätt besmittad av den förkastliga ytterlighetspositionen. Sekter resonerar alltid på det viset. Liksom en försvarlig del av det svenska etablissemanget.

Att ta folklig oro för nationernas och den egna kulturens framtid på allvar, inse att det finns förtjänster med demokratier byggda på folkgemenskaper (hur föreställda de än är), men att detta givetvis måste modereras av starka internationella institutioner och samarbeten – det är att förhindra slitningar som till slut brukar ge extremisterna makten. Lejonparten av vänstern och liberalerna ser annorlunda på saken. De fina idealen försvaras mot de föreställda demonerna – intill dess verkligheten kör över idealen. Och då är marken förberedd för just de extremister som man ville bekämpa.

Jodå, vi bör slå vakt om en fungerande europeisk union och rörelsefrihet. Det medför dock att man då och då måste laga efter läglighet, när vissa andra målsättningar och värden står på spel. Om jag nu ska göra som idealisterna och referera till den period i historien som av naturliga skäl utgör Europas stora trauma, finns det fog för att likna dem vid den vilsegångne Neville Chamberlain och hans ”fred för vår tid”. Bara 20 år dessförinnan avrundades det stora kriget då miljontals europeiska ynglingar sprang rakt in i kulspruteeld för att aldrig komma tillbaka. Chamberlain var givetvis besjälad av fredstanken och att en ny väpnad konflikt vore att – ja, utifrån hans position i tid och rum – väcka minnen från Europas mörka förflutna. Aldrig mer Verdun. Men detta var en falsk föreställning, som skymde det verkliga hotet.

Vänstern och liberalerna borde inse värdet av samhällsgemenskap och moderera sina ideal och grundsatser. Utan det ena går nämligen också det andra förlorat. Och då kan man stå där med sina ideal, beledsagade av en och annan bitter tår.

20 reaktioner på ”Moderera idealen – eller se dem gå under

  1. Aha skriver:

    Vänstern och liberalerna lyckas inte förklara hur öppna gränser kan kombineras med en välfärdsstat.
    De som arbetar ihop välfärden kommer aldrig att acceptera att den ska ges bort till valfri medmänniska som inte förmår bidra till välfärdssystemet. Så kommer det även vara i en globaliserad värld utan gränser. I en globaliserad värld kommer människor att sluta sig samman för att med olika ambitionsnivåer ge varandra trygghet och välfärd. Även i denna värld kommer man inte att skänka bort välfärd till de som inte förmår ge bidra till välfärdens finansiering.
    Detta blir väldigt tydligt om välfärden kommer att hanteras av försäkringsbolag, endast de som betalat in premie får hjälp.

    Problemet kan rimligen bara lösas på ett sätt, man måste sätta en gräns på hur många utlänningar som utan att jobba ska få möjlighet att ta del av en nations välfärdssystem.

    Så länge vänstern och liberalerna inte preciserar hur välfärden ska lösas i en värld utan gränser är de tämligen ointressanta att lyssna på.

    Gillad av 4 personer

    • Winette Söderkvist skriver:

      Kommentar till AHA:
      Mycket bra inlägg!
      Men i den hittills rådande åsiktskorridoren har journalister och de flesta övriga mediaföreträdare konsekvent undvikit – något som att självklart kräva svar på frågan om hur välfärden i så fall skall kunna upprätthållas. Det borde verkligen de tvingas att svara på som hävdar att vi skall ha öppna gränser och i övrigt erbjuda alla välfärdsstatens förmåner – och detta -utan motprestation!
      (Hittills har man ju inte ens behövt behärska svenska språket för att få svenskt medborgarskap…)
      Hälsar – frustrerad-
      WinSo

      Gillad av 3 personer

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Det som nu främst står på spel i Sverige är jämställdheten, i stor utsträckning ett resultat av främst liberala kvinnors kamp under drygt ett sekel.

    Hur stor volym av män, invandrade från och uppväxta här i extrempatriarkala kulturer tål ett jämställt samhälle? Eller finns det inte någon volymgräns?

    Visar händelserna i Köln, Kalmar och Helsingfors att det redan finns en kritisk massa mot jämställdhet som gör att den har nått sin höjdpunkt och att dess tillbakagång ligger framför oss?

    Den framgångsrika kampen för jämställdhet fördes av logiskt tänkande kvinnor. Kvinnor kan! Det jämställda samhället förvaltas nu av främst kvinnor med patos. Risken är stor att ett sådant samhälle inte är hållbart. Något sådant samhälle finns ingen annan stans.

    Gillad av 2 personer

  3. arnefjaderfa skriver:

    Jag tror det räcker att konstatera att om man inte visste det innan så efter Köln, Kalmar och Kungsträdgården, KKK, såvet man det nu: Det är för sent. Etablissemanget har valt väg, likt en pervers version på Robert Frosts ”The road not taken”, och det är för långt tillbaka.

    Man kan inte längre lita på att etablerade partier och institutioner skyddar oss och våra barn. Vi får rösta på de som vi tror kan skydda oss och i högre och högre grad skydda oss själva.

    Gillad av 3 personer

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Vad som slår en besökare som varit borta från Sverige i fyra decennier är det intellektuella etablissemangets höga grad av homogenitet där alla mer eller mindre har kommit fram till samma uppfattning. De som för kortare perioder har haft andra uppfattningar och inte kunnat övertygas har snabbt isolerats och gradvis eliminerats. Detta inkluderar inte bara allmänna frågor som exempelvis migrationspolitik utan även rent vetenskapligt-tekniska frågor som energiförsörjning, klimatvetenskap och genforskning. Även om det finns liknande uppfattningar i USA, Storbritannien eller Tyskland så är det absolut unika med Sverige att där finns det bara en uppfattning, åtminstone åt gången. Samtidigt blir samhället alltmer heterogent men detta speglas inte i de etablerade uppfattningarna. Ibland blir konsekvenserna absurda på gränsen till komiska där landets energiska feminister inte vet hur de skall förhålla sig till vissa invandrargruppers extrema och nedsättande kvinnosyn, då detta inte ryms i den gällande politiska exegetiken. Hur får man egentligen detta att gå ihop?
    Man kan undgå att ställa sig frågan vad orsaken är till ett sådant märkligt beteende?

    Gillad av 2 personer

    • Simon skriver:

      De verkar inte ha så stora problem tycker jag. Likt Hanna Fahl i DN, blundar de, håller för sina öron och rabblar sitt inkörda mantra så de slipper få sin världsbild störd av verkligheten. ”Könsmaktordningen, patriarkatet. Alla män onda, alla kvinnor offer – samma talibaner här som där…”

      Gillad av 1 person

  5. Jan W skriver:

    En välbehövlig krönika.

    Jag vill ta upp ett rätt självklart exempel i dagens läge:

    Förstår de inte vad de riskerar att bädda för genom att (försöka) strypa varje diskussion om invandringen?

    Gilla

  6. B skriver:

    Vår kultur är fantastisk tycker jag. Visst har den också sina fel och brister, men jag älskar detta att kvinnor förväntas ta stort ansvar för försörjningen och respekteras därefter, att vi värnar om barn, gamla och sjuka, våra myndigheter som har varit rättssäkra och mycket låg andel korruption och alla våra traditioner (varav många har sitt ursprung i det gamla bondelivet som ställde höga krav på arbete och slit för att man skulle överleva). Om man inte ville värna om allt detta vore man ju dum i huvet! Vad skulle det ersättas med?

    Gillad av 1 person

  7. Gösta Johnsson skriver:

    Vi har en Svensk nation. Vi har gränser, vi har utvecklad demokrati med åsikts- och yttrandefrihet. Vi har traditioner väl värda att bevara. Vi har i stort en sammanhållning och vi har lagar och regler och en identitet. En svensk identitet.
    Allt detta är värt att försvara t.o.m genom att ta till vapen för att hävda vår nation och våra gränser. Därför är ett värnpliktssystem en viktig del i vårt totalförsvar. Exakt hur det skall se ut bör ju utredas närmare. Men en sak är också viktig i det sammanhanget nämligen att göra en noggrann konsekvensanalys av vad ett Natomedlemskap skulle innebära för vår självständighet och vår försvarsförmåga samt vilka ekonomiska konsekvenser det för med sig. (Detta naturligtvis innan man beslutar om ett eventuellt medlemskap).
    Vänstern – lierad i dessa frågor med miljöpartiet – vill sabotera vår nation och våra värderingar och förordar en misslyckad mångkultur. Det stoppas bäst och effektivast med saklighet och faktabaserad beskrivning av mångkulturens avigsidor.

    Gillad av 1 person

  8. Jan Andersson skriver:

    Vi behöver inte fundera så fasansfullt länge på allting. När fakta väger över 50 % åt ena hållet och inga större förändringar finns i sikte fattar man beslut i den riktningen. Det är vad våra chefer är till för. Vi kommer aldrig att få 100 % konsensus.

    Frågar man svenska folket idag gäller med säkerhet:

    Ska vi gå med i Nato – nej!
    Ska vi ha värnplikt – ja!
    Ska vi lägga ned kärnkraften – nej!
    Ska vi bromsa invandringen – ja!
    Ska vi bromsa och fördyra bilism – nej!
    Ska vi bygga fler lägenheter och staka ut nya villaområden – ja!
    Ska vi oroa oss för klimatet – nej!
    Ska vi … etc.

    Att utreda i åratal kommer inte att ge annat svar. Sätt igång, nu!

    Gilla

  9. Rikard skriver:

    Hej.

    Öppna gränser betyder inga gränser, ingen kontroll av in- och utpassage, samt ingen tull och skatteuppbörd på varor när dessa passerar gränsen.

    Vem reser vart, vem bosätter sig var, och hur uppfyller varor diverse säkerhets- och hälsoregler?

    Detta kräver kontroll. Den mest rationella punkten är en gemensam sådan mellan två länder där gods och människor tvingas passera då det är där passagen är öppen.

    Men den som tror på öppna gränser tror också att alla människor har samma värderingar, samma åsikter, och samma uppfattning om frihet.

    Alla hundar är visserligen hundar, men ingen med något förnuft kan inbilla sig att de ser likadana ut, att de blir likadana trots olika betingelser och förutsättningar, eller att de ändrar sin natur bara för att de byter geografisk vistelseort. Den enda skillnaden mellan hundar och oss i den här bemärkelsen är att vi medvetet kan tvinga oss att ändra oss.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 1 person

  10. Fredrik Östman skriver:

    Jag tror att det är tvärtom. Vänstern — låt oss inkludera liberalerna där — skall inte öka sitt hyckleri genom att bli mer rationell ibland, men ändå hålla fast vid sina grundläggande livslögner. Den skall gå under. Den har inget av värde att tillföra världen.

    Men högern skall lära sig att umgås rationellt med människans inneboende irrationalitet, med hennes behov av att känna sig förmer, hennes behov av livslögner och socialt trams. Dessa behov som gett upphov till de irrationella läror vi kallar vänster och/eller liberalism eller med ett gemensamt begrepp ideologier.

    Gillad av 1 person

  11. Lennart Göranson skriver:

    Återigen dyker den älskade halmgubben upp. I Ilan Sadés version handlar det om den s.k. puritanska beskyllningen. ”Om man hyser en aldrig så liten flisa eller grad av den åsikt eller företeelse som i sin mest extrema form är helt förkastlig, är man på något sätt besmittad av den förkastliga ytterlighetspositionen.” Med andra ord, även om det finns en avgrundshöger så har den ingenting med klok och modererande konservatism att göra.

    Men när det sedan gäller motståndarlägret finns inte längre något klokt eller modererande. Enligt Sadé ”begråter (liberalerna) givetvis den olyckliga utvecklingen” och ”plockar dessutom fram hela klasar av riktigt sura rönnbär ur historiens skafferi”. I övrigt ”står (de) lika svarslösa som hjälplösa”, med det enda beskedet ”att vi inte får äventyra öppenheten och inte ändra på EU”. Och med den beskrivningen är det naturligtvis lätt att få den egna ståndpunkten att framstå som en fyrbåk av klokhet på ett förvirrat hav.

    Men visst finns det i dagens debatt liberala förslag som förtjänar en seriös diskussion, exempelvis
    ATT vi kan bli tvungna att ompröva föreställningen att vi kan bevara både vår öppenhet och vår ekonomiska jämlikhet,
    ATT vi kan bli tvungna att ompröva föreställningen att hela det svenska välfärdssystemet automatiskt ska göras tillgängligt för alla som uppehåller sig i riket,
    ATT vi kan bli tvungna att i grunden ompröva vår hittillsvarande bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik.

    Då säger några, ”det där är inte liberalism”. Och jag svarar, ”det är det visst det”. Det finns förvisso konservativ kritik mot de här punkterna. Så argumentera i så fall mot de tankarna i stället för att ödsla krut på halmgubbar.

    Gilla

  12. Hortensia skriver:

    Vackert och välformulerat, men vilka garantier kan den luttrade svenska väljarkåren egentligen förvänta sig av partier som modererar sina ideal under galgen?

    Vågar någon verkligen lita på att verklighetsförnekande politikerbroilers faktiskt är förmögna att permanent förpassa sina omhuldade och inbördes beundrade hugskott till runda arkivet?

    Vill någon riskera att Centerpartiet tillfälligt undgår undergång och ges tillfälle att inom kort damma av sina multikultireformer, som förefaller specialdesignade för att attrahera nysvenska muslimer – den snabbast växande väljargruppen i gamla Sverige?

    http://www.skovdenyheter.se/article/fri-invandring-och-manggifte-i-centerpartiets-ideprogram/

    Gillad av 1 person

  13. Hovs-hallar skriver:

    [Om Chamberlain] ” …Men detta var en falsk föreställning, som skymde det verkliga hotet.”

    Just det. Och dagens falska förestöllning är att nationalism med automatik leder till att Adolf H. återuppstår och klockan vrids tillbaka till Tyskland,1938.
    Och att vi därför måste desperat omfamna vad vi inbillar oss är den MOTSATTA extrempunkten — den nationsförnekande globalismen.

    Vad leder den villfarelsen till?

    Jo, att Sverige, utan att avlossa ett enda skott, dukar under för en ANNAN ideologi — som är lika ond som nazismen men försöker marknadsföra sig som en ”fredlig” religion…

    Gilla

  14. Ivar L skriver:

    Bra analys.
    Just avsaknaden av beskrivningar av hur det egentligen är tänkt att fungera framöver givet den utveckling vi har med immigration och (avsaknad av) assimilation från liberalt och socialistiskt håll är det som fått mig att överge tron på att de har en realistisk plan för framtiden. De uppför sig i mångt och mycket som en slags fundamentalister. Liberalfundamentalism och postmodernistitisk kulturrelativitetsfundamentalism.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.