Patrik Engellau

Organisationen Civil Rights Defenders beskriver sig så här på sin hemsida:

Civil Rights Defenders är en oberoende expertorganisation. Organisationen bildades 1982 i Stockholm med syfte att försvara de mänskliga rättigheterna, och då i synnerhet de medborgerliga och politiska rättigheterna, och stärka utsatta människorättsförsvarare.

Organisationen är en så kallad Non Governmental Organization (NGO), vilket ofta betyder att den är fristående från staten men praktiskt taget helt finansierad med allmänna medel. NGOs brukar vara lite vassare spjutspetsar för de intressen som de offentliga finansiärerna företräder. Civil Rights Defenders hade 2014 intäkter om 72 miljoner kronor varav 73 procent kom från SIDA och 9 procent från ’’Övriga bidragsgivare”, vilket verkar vara andra statliga myndigheter (eftersom bidragen från privata finansiärer specificeras till fem procent och ”Företag”, däribland Postkodslotteriet, stått för 13 procent av intäkterna.)

NGOs har ofta aktivistiska tendenser i bemärkelsen att de, liksom exempelvis Greenpeace, ensidigt driver sina egna frågor och synpunkter utan att göra den sortens ofta besvärliga avvägningar som den verkliga politiken alltid tvingas till. De kämpar för att världen ska ses med deras glasögon och att deras klienters intressen ska främjas utan andra hänsyn.

Civil Rights Defenders har nyligen presenterat en utredning enligt vilken, enligt Ekots rapportering ”icke-medborgare som befinner sig i Sverige har tillgång till samma rättigheter som svenska medborgare”.

Enligt organisations juridiska utredning, som gör ett vederhäftigt och seriöst intryck, ska alla människor, fast man koncentrerar sig på tiggande romer, ha samma rätt som svenskar till det svenska välfärdssystemet. Visserligen, står det sammanfattningsvis i utredningen, föreligger ingen sådan skyldighet för Sveriges offentliga sektor enligt EUs regelverk, men väl enligt bindande ”internationella människorättsnormer”, läs en massa FN-konventioner.

Detta juridiska arbete verkar ge de svenska myndigheterna skrämselhicka. Ekot rapporterar att Leif Klingensjö, sektionschef vid Sveriges Kommuner och Landsting säger att vi inte kan ”följa de direktiven utan det är svensk lag som gäller i Sverige”. Och Martin Valfridsson, regeringens samordnare för frågor om EU-migranter, har samma inställning, fortfarande enligt Ekot: ”[Civil Rights Defenders] säger att alla har rätt till försörjningsstöd i Sverige och att alla barn alltid har rätt till skolgång i alla världens skolor. Jag menar att det inte stämmer med de tolkningar som domstolar och organ som binder Sverige gjort”.

Civil Rights Defenders är inga duvungar och det är inte svenska myndighetspersoner heller. Det mest sannolika är att vi har en juridisk soppa. Sverige har säkert skrivit på en massa oklara internationella traktater utan att riktigt fatta vad vi gjort. Nu sitter det internationella kommissioner, som är minst lika aktivistiska som någon NGO, och tolkar dessa överenskommelser på sätt som Sverige aldrig kunnat föreställa sig.

PS Jag kommer just ihåg att jag själv i en krönika för ett år sedan kom fram till samma sak som Civil Rights Defenders. Det räcker att läsa vår tids kanske mest ärade och uppburna text, FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Andemeningen är att vi svenskar bör hjälpa all världens folk att få en dräglig levnadsstandard. På sjuttio år har ingen tagit det där på allvar, men numera kan u-landsmedborgarna, som fått lära sig läsa och skaffat mobiltelefon, själva läsa texterna och inse hur löftesrika de är.