Polis, polis!

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Som bekant brukar jag hävda att Sverige styrs av ett välfärdsindustriellt komplex som tycker om svaga människor eftersom svaga människor är deras klienter och livsluft. Ju fler och svagare människor, desto mäktigare blir komplexet.

Även om andra människor inte brukar använda begreppet ”det välfärdsindustriella komplexet” så står företeelsen som elefanten i rummet i praktiskt taget all politisk diskussion i Sverige. Det finns närmare bestämt tre distinkta förhållningssätt till välfärdssystemet.

Det första och hittills härskande förhållningssättet är att välfärdssystemet är själva essensen av svenskt liv och ande och ska bevaras till varje pris och få alla resurser det behöver. Till exempel har Migrationsverket fri dragningsrätt på statskassan nu när det anländer nya klienter i tidigare aldrig upplevd skala.

Det andra förhållningssättet – som jag bekänner mig till – är att ett generellt välfärdssystem är av godo, men att dagens välfärdsindustriella komplex har svällt över alla bräddar och fått alldeles för mycket makt och därför ska tuktas och läras att gå tillbaka till korgen.

Det tredje förhållningssättet är det nyliberala som går ut på att välfärdssystemet bör skrotas. Problemet för nyliberalerna är att deras hållning inte vinner några val; svenska folket gillar sitt välfärdssystem.

Det finns en konspirationsteori som går ut på att Fredrik Reinfeldt, som enligt denna teori alltid hatat välfärdssystemet – vilket sägs framgå av hans bok ”Det sovande folket” –, verkade för ökad invandring och öppnare hjärtan för att på så vis framkalla välfärdssystemets kollaps. Jag tror inte på konspirationsteorier, men en sak är uppenbar: nyliberalerna behövde liera sig med något annat intresse om de skulle ha en chans att förinta välfärdssystemet. Fri invandring passade som hand i handske särskilt som fri invandring på egna meriter platsar på nyliberalers önskelistor.

Nu har Svenska Dagbladet haft en serie artiklar på temat hellre invandring än välfärdsstat. Maria Ludvigsson stod för de tydligaste uttalandena i frågan, för övrigt kanske de mest oförblommerade formuleringarna av ett kontroversiellt förhållningssätt jag någonsin läst:

Om man istället sätter fri rörlighet, såväl geografisk som social och ekonomisk, över en generell välfärdspolitik finns det åtskilligt att reformera och förändra… Att många med Utas [Ludvigsson polemiserar mot en som heter Josefine Utas; min anmärkning] är sentimentalt fästa vid den generella välfärdspolitiken, och har svårt att tänka sig en annan ordning än att staten sköter en så stor del av fördelningen av de ekonomiska resurserna, betyder inte att alla hellre behåller den… Utas skrev att ”det går mycket väl att tycka att det välfärdssystem vi har är utdaterat och att solidariteten genom det inte är värt att upprätthålla för att det finns bättre alternativ. I ett sådant fall bör det framföras med tydlighet”. Det får härmed anses vara framfört.

I en tid när det kommer flera tusen flyktingar om dagen och där myndigheterna står handfallna och ofta inte ens klarar att registrera de nyanlända måste man börja tänka tanken att nyliberalerna kanske är på väg att få sin vilja igenom. Det kan inte komma 2 000 personer per dag under särskilt lång tid innan välfärdsstaten klappar ihop, inte bara av brist på pengar, utan också för att den inte klarar administrationen.

Man kan lätt föreställa sig att kaos utbryter, till exempel i form av några tiotusentals unga män som drar runt på Stockholms gator, personer som saknar bostad annat än möjligtvis i ett tältläger, som kanske är okända av myndigheterna eller möjligen på flykt från ett avvisningsbeslut och därför inte ens kan komma i fråga för socialhjälp, som självklart inte har något arbete som ger lön.

Snart kommer det vågor av anhöriga och då ska nya barnaskaror som inte talar svenska tryckas in i skolorna som redan idag ofta hotar att storkna under pressen.

Jag tror det är svårt att göra ett bättre recept på oro och bråk, stök, kriminalitet, inbrott, gängslagsmål, hitta på vad du vill. Det är i alla fall vad jag tycker mig se i min, det erkännes, inte alltid glasklara kristallkula.

Om nyliberalerna får som de vill så måste de också göra vad de skall. I den nyliberala visionen ingår inte välfärdsstaten, men väl rättsstaten och dess institutioner och dessa måste vara särskilt starka för att kunna hantera konsekvenserna av att välfärdsstatens vadderade och mildrande hand försvunnit. Vad jag menar är att det troligtvis blir fler rån mot ICA-butiker om det inte går att få socialbidrag.

Bygg ut polisen. Ge polisen alla resurser den vill ha. Ge den pengar och vapen och säg åt den att göra sitt jobb. Jag tror det är bråttom.