Patrik Engellau

Det kan vara en fördom, men jag tror att de rika styr i USA. I en artikel i International New York Times skriver två Harvardforskare att ”de flesta kongressledamöter numera är miljonärer”, alltså dollarmiljonärer. De citerar andra framstående forskare som hävdar att ”i USA är det inte majoriteten som bestämmer”, vilket, hävdar Harvardforskarna, lett till att en tredjedel av alla amerikaner numera anser att landet ”inte alls är demokratiskt”. Forskarna citerar även annan statsvetenskaplig forskning enligt vilken ”ekonomiska eliter och särintressen varit mycket inflytelserika, medan vanliga medborgares och massbaserade intressegruppers åsikter nästan inte haft något inflytande alls”.

Så var det med USA. Hur är det med Sverige? Består vår riksdag mest av rikingar? Jag tänkte jag skulle undersöka riksdagsledamöternas yrkesbakgrund, men där fick jag tji, ty detta anges inte på Riksdagens hemsida. Men lite tur hade jag i mitt googlande, för jag hittade beräkningar från tre tidigare riksdagsval (tyvärr inte utfallet efter 2014 års val) som gjorts av pol mag Eskil Engnér.

Engnér delar in politikernas yrkesbakgrund i fem grupper: offentligt anställda, heltidspolitiker/ombudsmän och rörelseanställda, privatanställda, egna företagare samt övriga.

När jag studerat resultatet en stund insåg jag att Engnér ger mig vatten på min kvarn. Jag menar ju nämligen att Sverige styrs av ett välfärdsindustriellt komplex, alltså en intressegemenskap bestående offentligt anställda (dock inte alla offentligt anställda, exempelvis räknas sjöfartsverket knappast dit) och politiker som när ett gemensamt intresse av att bygga upp jätteorganisationer som ska ta hand om behövande människor (och som i dessa dagar är i extas eftersom de får tusentals nya klienter i veckan och har fri dragningsrätt på statskassan; vi ska för all del inte glömma bort att även privata intressen vädrar morgonluft, jag läste just att Wallenbergägda Aleris tar 60 000 kronor i månaden för en flyktinglägenhet som normalt kostar 5 000 i hyra.

Om min teori är korrekt borde därför Riksdagen domineras av offentligt anställda och gruppen heltidspolitiker/ombudsmän och rörelseanställda. Och så är det. I tabellen nedan visas dessa två gruppers sammantagna antal i procent av respektive grupp:

Det finns en skillnad mellan allianspartierna och de rödgröna, men mycket är det inte.

Quod erat demonstrandum (latin: vilket skulle bevisas).