Gästskribent Ronie Berggren: Winston Churchill och vänsterns kålsuparteori

Vänsterns föreställningsvärld tenderar att innehålla teorier som låter logiska, men som vid närmare granskning inte håller, till exempel för att de inte tar hänsyn till proportioner och andra omständigheter som måste påverka bedömningen.

Låt mig ge några exempel.

2005 jämförde Amnesty Internationals generalsekreterare Irene Khan USA:s fångbas på Guantanamo med de sovjetiska Gulag-lägren.

Vid SVT:s heldagssändning vid 10-årsminnesceremonin för 9/11-attacken, konstaterade programledare Marianne Rundström att man givetvis skulle tänka på dem som dött i attacken mot USA – men hur många oskyldiga hade inte sedan dess dött i ”kriget mot terrorn”?

Härom veckan tweetade också vänsterprofessorn Deepa Kumar vid Rutgers University att USA var brutalare än ISIS på grund av de 1,3 miljoner som dött i Afghanistan, Irak och Pakistan.

Att ställa dödssiffror mot varandra är ett sätt för vänstern att, utan hänsyn till den moraliska aspekten och motiven bakom handlingar, göra västvärlden och dess fiender till lika goda kålsupare. Att USA inte medvetet önskat döda civila, medan detta varit och är Al Qaidas och ISIS faktiska avsikt, talar man tyst om.

Hur absurt detta är blir tydligt om man i förhållande till andra världskriget påpekar att visserligen dog sex miljoner judar, men vad då, hur många oskyldiga dog inte när England och USA angrep Tyskland?

Sådana kålsuparteorier som sprids från vänsterakademiskt håll behöver bemötas.

I år är det 50 år sedan Winston Churchill gick ur tiden. Frågan är om någon människa har betytt lika mycket för att vi idag åtnjuter frihet och demokrati i Europa.

Utifrån vänsterns ovan beskrivna sätt att tänka, där man helt bortser från motiven bakom politiska handlingar, så är det fullt möjligt att på ett teoretiskt plan betrakta Churchill som en brottsling, kanske inte av samma kaliber som Hitler, men ändå av samma art. Hitlers regim lät tortera fångar och det gjorde även Churchills (tyska befäl som togs tillfånga torterades av britterna). Hitler mördade oskyldiga och Churchill lät jämna Dresden och andra tyska städer med marken.

Efter kriget, i jakten på Rudolf Höss – chefskommendanten i koncentrationslägret Auschwitz – som flytt för att undkomma rättvisa spärrade britterna in dennes hustru och tvingade henne att avslöja var hennes man gömt sig genom att hota att skicka deras son till tortyr och en långsam död i Stalins dödsläger.

Den tanken stod hon inte ut med och berättade att hennes make befann sig på en bondgård under falskt namn. När britterna kom dit tog man honom tillfånga och ställde en enkel fråga: Vad är ditt riktiga namn? När han vägrade uppge något annat än det falska namn han hittat på, torterade man honom direkt på plats, till dess man fruktade att han skulle dö – till slut erkände han att han var Rudolf Höss.

1947 hängdes han efter en rättegång i Polen utan för de gaskamrar i Auschwitz dit han själv skickat hundratusentals människor till döden (Jag har själv varit på plats och sett galgen där han dinglade).

Ingen som kan historien skulle trots detta anse att Churchill var att jämställa med Hitler och Stalin. Inte ens nazisterna själva gjorde det; under krigsslutet flydde de västerut för att hamna i britternas och amerikanernas händer istället för i sovjetiska. De visste att de allierade var humanare.

Men i vänsterns abstrakta föreställningsvärld blir kålsuparteorierna möjliga. Teorier som med moraliska övertygelser och fakta behöver spräckas hål på.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.

15 thoughts on “Gästskribent Ronie Berggren: Winston Churchill och vänsterns kålsuparteori

  1. Agneta Berglöw skriver:

    Winston Churchills tal till de engelska flygarnas insatser;Aldrig har så många så få att tacka för så mycket(ungefärlig översättning) är ord som alltid ingivit mig trygghet.Det ledarskapet hade vi behövt idag..
    Själv född efter andra världskrigets slut,är jag oerhört tacksam att ej behövt uppleva detta fasansfulla som aldrig verkar få ett slut i MENA området o de följdverkningar som nu eskalerar.
    Sverige som undslapp andra världskriget är för närvarande ett mycket förvirrat land som borde ta lärdom o stöd av Finland Norge o Danmark.
    Kan inte komma på någon kraftfull politiker i Rosenbad med förmåga att samla nationen Sverige i denna utsatta tid.

    Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Istället för att ansöka om att bli medlem i Nato bör Sverige gå ur EU och ansöka om att bli en ny delstat i USA. Då får vi ett försvar värt namnet, en fungerande migrationspolitik och stora investeringar i Sverige från amerikanska företag samt att som amerikanska medborgare kunna flytta till valfri ort i USA. Sveriges inflytande i Europa kommer sannolikt att öka dramatiskt.

    Sverige är redan nu Europas mest amerikaniserade land kulturellt sett.

    För USA bör det vara intressant att ha en delstat som geografiskt täcker halva sträckan i Europa från norr till söder.

    Gilla

    • tomas skriver:

      En intressant tankegång.. Vi lämnar det dysfunktionella EU och blir en delstat i USA. Och så inför vi passkontroll igen så att kriminella ligor kan ta sig in i delstaten Sverige…

      Gilla

  3. Jan W skriver:

    När jag började läsa denna hade jag nog ett intryck av man kanske kunde slippa vänster-/högerperspektivet på allting. Tänkte att man kanske kunde diskutera sakfrågor utan att vare sig placera motståndare eller sig själv i ett fack på den skalan.

    Angående den aktuella artikeln: Artikelförfattaren skriver: ”Att USA inte medvetet önskat döda civila, medan detta varit och är Al Qaidas och ISIS faktiska avsikt, talar man tyst om.”

    Samtidigt tycks författaren inte ha något problem med att försvara terrorbombningarna mot tyska städer i slut av ww2 eller dito mot japanska städer, se tidigare artikel av författaren. Bombningar som just hade civilbefolkningen som mål. Och där många av måltavlorna fick sätta livet till. Har svårt att se annat än att de avIktligt dödades.

    Huruvida avsiktligt dödande av civila, eller tortyr, är rätt eller fel tycks enligt författarens resonemang avgöras av (den moraliska?) avsikten hos den som utför handlingen inte handlingen i sig.

    För mig framstår det som någon sorts omvänd ” kålsuparteori”. Det vill säga att eftersom det finns andra som är mycket värre så kan ”våra” handlingar, hur tveksamma de än är ur moralisk synvinkel, rättfärdigas.

    Kanske, kanske inte. Jag tycker denna typ av resonemang behöver diskuteras med en allvarlig/ödmjuk ton i så fall. När det görs av någon som placerat sig själv på någon sorts hög (moralisk) häst blir det inte tilltalande.

    Liked by 1 person

  4. Sixten Johansson skriver:

    I huvudsak håller jag med JW. Det är tokigt att alltid försöka placera olika företeelser som ytterpunkter på en linje eller skala. Den tyska nazismen var vedervärdig på sitt sätt, Sovjetsocialismen på ett annat, extremfundamentalistisk sunni-islam är vedervärdig och farlig på ett tredje och huvudsakligen helt annorlunda sätt. De måste undersökas, beskrivas och motverkas delvis helt olika, för systemens dimensioner skiljer sig åt.

    Men detta gäller så länge vi har dem på ett säkert avstånd i tid och rum. Den dag vi möter ett konkret hot från någon eller några – helt oavsett vad som har rört sig i deras huvuden – måste vi försvara oss med all den kraft som behövs. Vad som behövs går sällan att väga noga. Först gäller det att överleva.

    Sedan måste man inse att det goda har en ond kärna och det onda en god. När vi har bekämpat dagens värsta onda måste vi låta varje god kärna i det slå rot och växa – men sedan inte låta det goda förkväva allt annat, för då förvandlas det till något ont.

    Det är naivt att tro att USA står för det goda i världen och alltid kommer att göra det. De ekonomiska, massmediala, militära, teknologiska och ideologiska systemen är bara så helt annorlunda mot nazismen, socialismen, islam och våra vänster-högerskalor, att vi har svårt att upptäcka riskerna och de långsiktiga skadeverkningarna på individnivå, nationell nivå och global nivå.

    Liked by 2 people

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Detta är detta slag av argument som krävs för att få slut på vänsterns försåtliga och motbjudande nihilism. Det är självklart nödvändigt att beakta avsikter och allmänna värderingar. Stalins Gulagarkipelag liksom svältmorden på fem miljoner i Ukraina var systematiskt och medvetet genomfört och en central faktor i Sovjets kommunistiska politik. Samma sak gällde nazisternas folkmord liksom IS illdåd idag. Att bekämpa något sådant är omöjligt utan att oskyldiga drabbas.

    Emellertid när en omfattande konflikt brutit ut, som exempelvis första världskriget, så får skeendena sin egen grymma logik och där olika slag av mänskligt hämndbegär inte kan uteslutas. Efter tyskarnas terrorbombningar i England under andra världskriget hade engelsmännen i stridens hetta lättare att acceptera samma sak i Tyskland. Detta ångrade man sedan djupt och gjorde mycket för uppbyggnaden av Dresden. Ännu djupare har den tyska ångern varit över nazisternas illdåd .

    Gilla

  6. MartinBohman skriver:

    Håller helt med artikelförfattaren i stort. För att bekämpa något ont, som annars kommer att få oåterkalligt katastrofala följder på sikt, måste man ibland använda våld. Närmast tänker jag på det muslimska fanatikernas härjningar — IS och al Quaida.

    För att demokratin i världen skulle överleva var det nödvändigt att med alla medel bekämpa Hitler. På motsvarande sätt är det nödvändigt att idag bekämpa den islamistiska terrorn. Oskyldiga kommer oundvikligen att drabbas. Men vad är alternativet? Om vi inte kraftfullt bekämpar fienden kommer fienden att vinna över oss.

    Vänsterns kålsuparteorier är ett sätt att underminera försvarsviljan — detta därför att vänstern egentligen hatar vår västerländska demokrati och gärna ser den gå under.
    Detta är även grundorsaken till att vänstern älskar den vanvettiga asylinvandringen, och gör allt för att smutskasta var och en som ifrågasätter den.

    Gilla

  7. Sintram skriver:

    Det slags resonemang eller argument man lägger fram när man säger

    ”X är något moraliskt förkastligt; Y liknar i relevanta avseenden X; alltså är Y moraliskt förkastligt”

    brukar kallas analogiargument.

    Som Roine Berggren säger så förbiser man de stora olikheterna mellan, säg, al Qaidas agerande och USA:s agerande. Annorlunda uttryckt: det föreligger ytligt sett vissa likheter mellan X (al Qaida) och Y, men samtidigt föreligger mycket stora olikheter.

    Den andra premissen – X och Y liknar i relevanta avseenden varandra – är alltså falsk.

    Man använder inom vänstern ofta sådana här resonemang där man verkar påstå att det finns relevanta likheter (och att de föreligger i tillräckligt hög grad), men där var och en kvickt inser att detta inte stämmer.

    Härförleden vill Göran Greider få det till att de krigsbrott USA gjort sig skyldiga till i Mellanöstern är lika förkastliga som IS aktioner.

    Men det torde stå klart för envar att det föreligger betydande skillnader. Exempelvis så försvarar inte USA sina ogärningar, tvärtom ställs förövarna inför rätta och straffas.

    Vidare ligger USA ogärningar inte på samma nivå. I varje fall har jag inte hört talas om att amerikanska soldater skulle ha massvåldtagit kvinnor, korsfäst barn, halshuggit barn, ägnat sig åt slavandel, bränt människor levande, osv osv.

    Gilla

  8. Hedvig skriver:

    Det kan vara bra att alltid ha i minnet av människans civilisatoriska yta är mycket tunn, oavsett nation eller kontinent. Om det kan man läsa i Ludvig Igras klargörande bok ”Den tunna hinnan – mellan omsorg och grymhet”.

    http://www.nok.se/Akademisk/Titlar/Psykologi-psykiatri/Ovrig-psykologi/Den-tunna-hinnan/

    Till detta är det avgörande att fråga sig vilka grundvärderingar man föredrar. För min del väljer jag vår sekulärt svenska demokrati och västerländska modernitet.
    Tillåt mig i det här sammanhanget citera den franske filosofen Paul Ricaeur i en intervju med Daniel Birnbaum och Hans Ruin i DN 1992-07-29:

    Om den europeiska kulturen – ”dess speciella styrka, kombinationen av en vilja till universella värden och en förmåga till självkritik. Den kritiska beredskapen bottnar i en insikt att dessa värden aldrig får tas för givna, att de ständigt måste problematiseras. I detta avseende är Europa unikt. …
    En konkurrent till denna universella europeisering av världen är förstås islam. Man frågar sig emellertid om en kultur byggd på islam någonsin kan lyckas med det som den kristna kulturen förmått, nämligen att härbärgera sin egen självkritik.”

    Och självfallet bör Sverige snarast ansöka om medlemsskap i Nato! Som Per Gudmunson skriver i dagens ledare i SvD:

    http://www.svd.se/nato-ar-ett-bombnedslag-i-svensk-politik/om/ledare

    Gilla

  9. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Forskaren Rummel har funnit: Inga demokratier har någonsin gått i krig mot varandra.
    Då kan man möjligen hävda att demokratier inleder inte angreppskrig men de kan mycket väl avsluta dem.
    Att britternas general Harris terrorbombade Dresden till skillnad från Köln, Berlin o Hamburg – där syftet var att knäcka nazistekonomin – kan faktiskt förklaras:
    Dels som en ren hämnd för V-bomberna som regnade över London i 1940 men därtill som en varning inför återuppståndna stortyska tankar.
    Arthur Harris adlades inte direkt efter kriget som andra engelska befälhavare och drog förbittrad åter till Sydafrika.
    USA’s bomber man var förstås Robert McNamara som planerade Enola Gays rutt och sedan hjälpte Johnson o Nixon att bomba skiten ur vietnamesiska bönder.
    RM drabbades av tvivel tidigt och ruelse på sin ålders höst över USA’s engagemang när man tog över Frankrikes roll i Vietnam.
    Allt vi kan lära är att när väl kriget är igång kastas alla moraliska hänsyn överbord och kvar finns bara en regel: Vinn skiten så kan du författa historien själv.
    Det gällde redan när Aten o Sparta fajtades.
    Paul Wolfovits kanske hade rätt trots allt: Skapa demokratier till varje pris.
    Lars-Erik Eriksson

    Gilla

    • Garpe Diem skriver:

      Dresden var en viktig knutpunkt för det tyska järnvägsnätet och därför ett lika legitimt mål för massiva bombanfall som Hamburg eller Köln. Förstörelsen av Dresden och stadens järnvägsstationer och rangerbangårdar innebar att det blev omöjligt att som planerat deportera stadens judar till en nästan säker död i de fortfarande dödliga tyska koncentrationslägrena, på så sätt räddades hundratals judiska liv.

      Gilla

  10. Jan W skriver:

    Självfallet skall vi försvara våra västerländska samhällen. Jag skulle vara benägen att anta att det svenska samhället hör till de mest humana, av någon betydande storlek, som existerat. Det är självklart värt att försvara. Men när det kommer till kriget i Irak och det så kallade kriget mot terrorismen som nämndes i den ursprungliga artikeln uppkommer ett antal frågor. Om motivet för dessa krig är att försvara de västerländska samhällena uppkommer åtminstone tre frågor.

    1. Har måltavlorna för dessa krig över huvud taget utgjort något hot mot de västerländska samhällen. Eller är det egentligen andra motiv som ligger bakom krigen?

    Om hot föreligger.

    2. Har metoden för skydd – krig – ökat säkerheten/tryggheten för våra samhällen.

    3. Är vilka metoder som helst tillåtna?

    Angående den första frågan jag lite svårt att se att när krigen startades att måltavlorna utgjorde något hot mot de västerländska samhällena.

    Låt oss ändå för den andra frågans skull anta ett sådant hot funnits. (Parentetiskt kan man undra om det inte finns allvarligare hot än de som bekämpa(t)s i de ovan nämnda krigen.)

    Vem kan säga att kriget mot Irak och det alltjämt pågående kriget mot terrorismen gjort (väst-)världen, inklusive Sverige, tryggare. För en, möjligen naiv, betraktare tycks det ganska klart att våldet och hatet trappats upp kraftigt sedan dessa krig startades. Det kontrafaktiska utfallet kan vi förvisso bara spekulera om, men jag tycker ändå att man kan kräva att den som förvarar krigen på något sätt förklarar den uppenbara alternativt skenbara motsättningen mellan målen för krigen och utvecklingen sedan de påbörjades.

    Den tredje frågan är förstås en evig filosofisk sådan. Finns det handlingar som aldrig kan försvaras, exempelvis avsiktligt dödande av oskyldiga civila även om det är krig? Jag lämnar den tills vidare.

    För övrigt anser jag att Sverige och Europa i största möjliga utsträckning bör se till att själva stå för sitt försvar.

    Gilla

  11. Göran Malmgren skriver:

    Det finns, eller fanns, ett internationellt vedertaget sätt att rädda historiskt och kulturellt värdefull bebyggelse undan krigets förödelse – man drar bort sin egen militära aktivitet därifrån och förklarar staden vara ”Öppen stad”. Det gjorde tyskarna med Rom, och det gjorde, i praktiken, den tyske befälhavaren i Paris mot Hitlers order. Tyskarna lämnade också Ponte Vecchio i Florens oskadd till eftervärlden. Att man inte gjorde så med Dresden berodde på att staden var alltför värdefull för den egna krigföringen, och därmed givetvis ett legitimt mål.

    Atombomberna över Japan var en välgärning som räddade miljoner människoliv, inte minst japanska. För en japan var det förnedrande att kapitulera, man skulle i stället begå harakiri. Atombomberna gav intrycket att amerikanarna hade gudarna på sin sida, och då kunde en japan kapitulera.

    Gilla

  12. Fredrik Östman skriver:

    Krig är otäcka saker, framför allt för att de leds av människliga organisationer.

    Det står oftast trivialt klart för var och en som tänker klart och inte rationaliserar en redan tagen position vem eller vad som orsakat ett krig. I fallet andra världskriget är Tyskland, Italien, Japan och Sovjetunionen aggressorerna och alla andra oskyldiga. Så enkelt är det.

    Är kriget väl igång händer saker bortom politisk och moralisk kontroll. Man bombade i stället för stenstäder hellre tyska trästäder för att de brann så bra, vilket visade att man var effektiv, och man bombade i onödan för att visa att man inte stod vid sidan och tittade på och lät dyr och med uppoffringar producerad utrustning stå oanvänd medan ryssen vann kriget. Detta står i enlighet med allmängiltiga moraliska och sociologiska principer. Moralen ger helt enkelt ofta motstridiga impulser. Moralen är inte utformad för extrema situationer, utan för vardagslivet. Den är inte universell. Den som redan inbillat sig att det finns en universell regel om gott och ont står förstås hjälplös inför den mänskliga verkligheten. Fungerande religoner, till vilka liberalismen och socialismen båda inte hör, lämnar rum för tvivel och oklarheter.

    Gilla

  13. Göran Malmgren skriver:

    Kan Fredrik Östman nämna några bra exempel på att de allierade ”bombade i onödan”?

    Kan du nämna några tyska trästäder som det allierade bombflyget prioriterade framför stenstäder?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s