Det här landet är vackert men galet

Birro, bild 2

Marcus Birro

Maktlös…

Ibland känns tillvaron som ett enda ösregn. Jag brukar älska det där iskalla regnet i nacken. Det brukar väcka skallen. Men allt som hänt sedan förra hösten står fortfarande slarvigt lutat mot mitt hjärta här inne så det krävs så lite för att hela högen ska börja vingla igen. Mer hat, fler hot. Inga jobb.

Men i veckan hade vi en liten tillställning med anledning av mina nya bok “Fyra årstider” och jag blev både glad och överraskad över att så många dök upp. För det handlade om så väldigt mycket mer än bara en samling i en vacker byggnad med bubbel och snittar. Att komma på en release för min bok är, som läget ser ut, ett ställningstagande, en aktiv solidaritetshandling.

Nu är det dock vardag igen och alla dessa ensamma timmar vid datorn. Författare är ett besynnerligt yrke.

Jag går på mina möten och knyter på mig löparskorna när det känns som om väggarna ska falla över mig.

I går Via Dolorosa, Söder Mälarstrand och över Västerbron, hela Norr Mälarstrand, över Riddarholmen och den där snirkliga trappan och gången bredvid tågen och så resten av Söder Mälarstrand och upp för backarna och hem igen.

I dag en annan sorts löpväg, längs vattnet hela vägen bort till Clarion vid Skanstull, Ringvägen hem igen.

Lyssnar på Människor och tro i P1 där de snackar om kvinnoförtrycket i förorten. Eller låter bli att snacka om det snarare. För alla i studion är överens om att det inte är något kvinnoförtryck i förorten. Och finns det ett kvinnoförtryck där så har det ingenting, absolut ingenting, med religion att göra och det är dessutom mycket värre i innerstaden, i Umeå (japp) och i andra städer.

En kvinna i studion nämner att det finns män i vissa förorter till Stockholm som sitter hela dagarna vid tunnelbanan och för statistik över när vissa kvinnor kommer och åker. Detta är dock, menar kvinnan, inget förtryck i verklig mening.

Kan ni gissa hennes lösning på problemet?

Plötsligt är allt snack om strukturer, manliga hierarkier och könsmaktsordning som bortblåst. Nu är det inte män med moral från stenåldern som förtrycker kvinnor, som är ett problem… Plötsligt flyger allt sådant snack ut genom fönstret. Nu handlar det istället om andra saker.

Är förtryckande män från andra länder inte en del av könsmaktsordningen?

För hennes lösning handlar INTE om att kraftigt ta avstånd från dessa mäns förbannade förtryck av kvinnor utan… om att bygga om centrum…

Japp… Ändrar man bebyggelsen så att den blir mer attraktiv för kvinnor försvinner problemet…

Jag stannar upp en sekund och ser ut över Riddarfjärden.

Är detta verkligen sant? Hör jag detta?

Alltså!

Det finns män i svenska förorter som bevakar kvinnor som reser in till staden. Och de rättänkande anser att lösningen är att ta bort bänkarna dessa män sitter på?

Hur idiotisk kan den politiskt korrekta mediala ordningen bli innan folk äntligen får nog?

I veckan har vi också sett och kunnat läsa om hur en kristen kvinna, Mona Walter blir attackerad och trakasserad när hon är i Rinkeby tillsammans med SVT. Av den enda anledningen att hon är kristen, och kvinna får man förmoda.

Hon blir kallad hora och det skriks om att hon ska ”äta skit”. SVT får senare svidande kritik för att de inte valt att visa just de grova bitarna. Men om gammalmedia har jag skrivit flera krönikor som också blivit publicerade här på Det goda samhället.

Men stod korvkiosken på fel ställe i fallet med Mona Walter? Kunde man ha anlagt en gräsmatta någonstans i närheten? Kan det vara fel på hur husen står, är det därför kvinnor trakasseras i förorten?

Hur tänker ni kära feminister?

Jag springer hem, tar en dusch och äter en middag för mig själv.

Jag är sorgsen, rädd och förbannad på exakt allting i det här landet, från hur folk och andra behandlat mig, till hur det här landet behandlar sig själv…

När kvällen kommer ser jag en gammal dokumentär om Ulf Lundell och det visar sig i den att han bodde på Södermalm, samma område som jag bor i nu. Jag ser mitt eget fönster (som självklart inte var mitt då, 1999) och jag tänker att den här stadsdelen, den här staden, ja det här märkliga landet behöver sina förbannade författare. Vi kan inte låta litteraturen enbart komma att handla om deckare, inredning och recept.

Vi behöver de obekväma.

Det här landet är vackert men galet och vi blir allt fler som börjar inse detta.

Den största risken med den politiska korrekta plågan är att de viktiga frågorna, i detta fall hur kvinnor trakasseras i förorten, inte lyfts upp och tas på allvar. Feministerna ser istället till att kasta ett löjens skimmer över hela saken, och det var väl ändå inte meningen…

33 thoughts on “Det här landet är vackert men galet

  1. tomas skriver:

    ”Europa kommer snart att gå under på grund av sina förutvarande liberalism som har visat sig barnslig och självmördande. Europa har alstrat Hitler, och efter Hitler står kontinenten där utan argument: portarna står vidöppna för islam, man vågar inte längre tala om ras och religion, samtidigt som islam bara känner hatets språk gentemot främmande raser och religioner.”
    ur boken Den sista tillflykten 2015, Inre Kertész (Nobelpriset i litteratur 2002)

    Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    För ett sekel sedan lyckades bl.a. liberala kvinnor driva igenom frågan om kvinnlig rösträtt, senare under 1900-talet lyckades den samlade feministrörelsen driva bort de mulliga mansgrisarna från det öppna svenska samhället. De rester som finns kvar av mansgrisarna lever i det fördolda. De vistas större delen av sin tid i Sydostasien eller i Sverige tillsammans med importerade kvinnor som de kan köra med och byta ut om de bråkar.

    Nu importeras ett annat slags patriarkat som är sju resor värre än de gamla svenska mansgrisarnas. I så betydande mängder att det inte alls kan tas för givet att de framgångar som kvinnor har uppnått blir bestående.

    Eller anser sig dagens svenska kvinnor vara oövervinnliga? Det kan visa sig vara en självöverskattning. Borde inte försiktighetsprincipen tillämpas även för kvinnor och deras rättigheter?

    Att det invandrade patriarkatet omvänds i feministisk riktning och stärka deras kvinnors ställning kan vara en ödesfråga för alla kvinnors framtid i Sverige. Viktigare än att några få kvinnor ges styrelseposter i börsbolagens styrelser.

    Gilla

    • robrock27 skriver:

      ”…importerade kvinnor som de kan köra med och byta ut om de bråkar.”
      Jag ska förstås tolka det som att EN DEL av dem som ”importerar” fruar är mansgrisar?
      Annars har du åkt på myten om de asiatiska kvinnorna. Jag har drygt 20 års erfarenhet av sydostasien och varit gift med en kvinna därifrån. Varken hon eller många av bekantas fruar/flickvän har den underdåniga personlighet du skriver om. Tvärtom, skulle jag vilja säga – mycket egensinniga kvinnor som verkligen vet hur de ska ”köra med” sin partner. Själv fick jag nog av att utnyttjas, d.v.s. behöva ta allt ansvar och i stort sett ensam se till att barnen fick sina behov tillgodosedda (och samtidigt se min fru uppslukad av Facebook).

      Gilla

    • Michael Lilja. skriver:

      Det enda feminismen gjort är att man bytt ut mulliga mansgrisar mot mulliga kvinnogrisar som fyller det offentliga Sverige.
      Feminismen i Sverige har alltid bestått och styrts av vita medelklass kvinnor så det är inte konstigt att deras största hatobjekt är vita heterosexuella män,och att deras viktigaste frågor idag handlar om att ge kvinnor en räkmacka till olika åtråvärda jobb genom kvotering och skuldbeläggande av män som innehar dessa.
      För den vita medelklass feminismen är det viktigare att tala om kvoterad föräldraförsäkring och vem som diskar flest gånger,än om hur kvinnor i förorten har det.Eftersom den vita svenska medelklassfeminismen inte handlar om jämställdhet utan endast om att tillfredsställa vita medelklasskvinnors behov,ingenting mer ingenting mindre.

      Liked by 2 people

  3. lensof skriver:

    Marcus, du är en av de få i det här landet som tar upp vad som är verkligt viktigt.
    Du gör det dessutom på ett sätt som berör.
    Det du skriver gör mig öppen och jag tar emot, reflekterar och får insikter.
    Detta i ett medialt landskap som styrs av viljan att påverka och tilldela ”sanningar”. Vilket man gör på ett sätt att får alla sunda människor att stänga av och hålla ifrån sig.
    Dessutom får det du skriver andra människor att ge av sig själva och föra en bra diskussion vidare. Ditt kommentatorfält är ofta läsvärt.
    Så snälla, fortsätt förmedla oss dina ord även om det är ensamt.

    Gilla

  4. minnesdagen skriver:

    Lite som känns igen, i sommarprat i radion och annat…

    ”As far as I can discern, “safe spaces” are where black students go to hang around with other black students and complain about white students. It’s where the “transgendered” can cluster together to compare surgical scars without fear of being brutalized by the verbal “violence” of those who suspect that the “transgendered” might be a little messed up in the head. Basically, a “safe space” is where members of an identity-based grievance group go to segregate themselves.

    Since we live in a white supremacist society based on white privilege and white power and white racism and white guilt and whitewashing, the whole darned place belongs to white people, so everywhere is a safe space for white people, interracial-violence statistics be damned.

    And of course, this must change. That’s what “change” is all about, after all—making the world more dangerous for white people. OK, they’ll cut some slack to white women. And gay white males. And maybe the occasional straight white male atheist if he apologizes enough. But not straight white male Christians. They made the world unsafe for others, so there are to be no “safe spaces” for them.

    You could spew the most biliously venomous language at all white male Christians and sincerely wish for them all to be slowly boiled in excrement, yet you’d somehow get a gold star from the professional tolerance merchants rather than a reprimand.”

    takimag.com/article/wheres_the_safe_space_for_christians_jim_goad1

    Gilla

  5. B skriver:

    Jo, visst är det galet. Jag tror att det är rädsla att förknippas med islamofobi som gör att man sviker kvinnorna i förorterna och inte tar deras berättelser på allvar. Förfärligt är det. Du ska veta att det är väldigt många som tycker som du, men det är röster som inte hörs i det offentliga.

    Gilla

  6. rombens skriver:

    Du är modig Birro, själv är jag uppgiven och trött. Vågar inte längre tala om dessa ting av rädsla för att bli utfryst och betraktad som icke politisk korrekt. Detta trots att man tidigare alltid har kunnat slänga fram olika idéer och tankar för att ta debatt. Nu tiger jag. Knyter inte ens näven i fickan. Börjar förstå hur svårt det är för en individ att stå upp mot en massrörelse när avvikande uppfattningar leder till pariastämoel. Det var nog inte lätt i slutet på trettiotalets Tyskland heller. Barnen kom hem med vimplar och märken, radio och tidningar appellerade högljutt till enhet. Ok en överdrift, men … jag tiger.

    Gilla

  7. Jan W skriver:

    Marcus!

    Tack för din artikel. Eftersom du tar upp både Lundell och feminismen kan jag inte låta bli att associera.

    1998 recenserar Karolina Ramqvist Ulf Lundells bok ”Notbok. Ulf Lundell. Best of” i DN. Hon skriver bla följande:

    ”De huvudsakliga adressaterna för Notbok. Ulf Lundell. Best of är de som alltid dricker för mycket när Ulf Lundell spelar utomhus. När de tar i de dyra sidorna med vackra vyer, Uffe i solbrillor, en fäktad tjur och alla ord de själva aldrig når fram till har de för länge sedan fattat att johannesört inte hjälper och säkert också att ingen människa behöver en coffee table-mässig livsstilskatalog att masturbera över.”

    Författaren tappar fattningen och skriver ett infantilt brev till recensenten. Brevet innehåller bl a följande formuleringar: Lilla gumman! Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dej den här gången?” och ”Saknas pojkvän?”

    Detta leder sedermera till att recensenten publicerar och kommenterar brevet i tidningen och senare i ett avsnitt i en antologi med titeln ”Fittstim”.

    Brevet skulle vara ett exempel på manligt förtryck och sexism.

    Bara som exempel säger förlagschefen, som gett ut boken, Albert Bonnier att brevet är det mest fabulösa, sexistiska påhopp han läst.

    http://mobil.dn.se/kultur-noje/lundell-och-recensenterna/

    Jämför de citerade texterna ur recensionen respektive brevet. Personligen tycker jag recensionen är mer sexistisk. Brevet är snarare barnsligt och närmast patetiskt. Fast det kan man kanske ha olika åsikter om. Men, vad gäller maktrelationerna är det smått bisarrt att beskriva recensenten som den maktlöse och förtryckte. Hon har Sveriges största morgontidning till sitt förfogande och det enda författaren kan göra är att skriva ett brev.

    Som sagt det är smått bisarrt att det etablerade massmediala bilden är att den stackars recensenten skulle vara den som är utsatt för maktfullkomligt könsrelaterat förtryck.

    Gilla

  8. JB skriver:

    Feminism är en naturvidrig ism. Extremismfeminism är en perversitet.

    Att vilja mana framför allt unga kvinnor att vilja jämföra sig med manlighet, och manlighetens drivkrafter och med dess val av livsstilar, dess viljor och ambitioner för trivsel, och mena att manligheten genom sin manlighet automatiskt, och elakt, vill försumma, förtrycka, negligera eller förneka kvinnligheten rum eller existensberättigande, är en absurditet. Att feminism vill mena att manligheten, för att den följer sin manlighet, kan anses vilja förtrycka kvinnligheten är helt enkelt en felaktig analys.

    En feminism som på sådana naturvidriga psykologiska, sociala eller biologiska grunder vill se en nödvändig s.k. feministisk evig kamp för att kunna erövra ett s.k. likavärde med manligheten, är en förvillelse.

    Feminism driver genom detta en förnekelse av kvinnlighetens sidor, särkilt förmågan att kunna föda barn. Att kvinnligheten skall menas kunna vara jämlik med manligheten, genom att förneka den egna kvinnligheten, är i sig en slags absurditet.

    Ja, man skulle nästan kunna säga att en s.k. feminism driver i själva verket alldeles själv en slags förnekelse och en slags fientlighet mot kvinnligheten, och vill försöka förneka kvinnligheten de preferenser av livsstil som majoriteter av kvinnor oftast själva trivs bäst med och kan känna sig mest harmoniska av. Det är alltså oftast inte sådana val som manligheten oftast vill välja, för just manlighetens välbefinnande och trivsel.

    Och inte nog med det…

    Man skulle kunna kalla feminism, och särskilt extremismfeminism, för att vara en barnfientlig ism, samt en familjefientlig ism, och därmed också i förlängningen i själva verket en kvinnofientlig ism och också därför, i en ännu längre förlängning kunna ses som en människofientlig ism…

    Liked by 1 person

  9. Yvonne Wild skriver:

    Jag ser i kommentarerna ovan, att det är många som har vaknat till. Bra det!
    Det som förundrar mig så mycket, är hur det kan komma sig att så många snurriga idéer kan framföras i media UTAN att de direkt ifrågasätts? I så fall skulle medeltida och otäcka idéer avslöjas direkt. Och det är så vi vill ha det! Så låt oss stå på oss, och hjälpa till så att det blir ärligare diskussioner i media-världen. För så här kan det inte fortsätta!

    Gilla

  10. Mia Ljung skriver:

    Du är fantastisk som du kämpar i snålblåst och motvind!

    Ge ALDRIG upp!

    Vi är så många som läser dig o gillar att du har så kloka åsikter och står för dem!

    Det är en stor skam att du blivit utfrusen på detta sätt! Snacka vackra ord om mobbning går ju bra att göra, samtidigt som det är precis det du är utsatt för – en mobbning som saknar motstycke!

    GE ALDRIG UPP! Du har ett stort stöd hos oss vanliga människor!!!

    Liked by 1 person

  11. Lennart Göranson skriver:

    Vad kan man göra i ett land som är galet och vackert? Absolut inte resignera, utan outtröttligt fortsätta att kalla en spade för en spade. En kvinnoförtryckare är en kvinnoförtryckare, oavsett vilken identitetspolitisk grupp hen hör till (ja, ”hen”, det är också viktigt att uppmärksamma kvinnors roll i hedersrelaterade strukturer). Och att försöka förstå utan att ha förståelse. Att koppla till vår rädsla för islam är ett villospår. Skulle problemet saknas hos kristna syrianer? Ett bättre spår är att koppla till klanstrukturer i länder där rättsstaten inte finns. Stå på dej, Marcus, räds inte pajkastarna.

    Liked by 2 people

  12. JB skriver:

    Tycker att det kan finnas viss förståelse för bevekelsegrunder till att vilja förhindra unga flickor och kvinnor från förorter från att riskera att kanske kunna utsättas för destruktiv påverkan, eller i värsta fall attacker eller våldtäkter.

    Man kan också förstå att konservativ islam inte vill att deras fruar, döttrar eller systrar skall smittas av ett dekadent, trasigt och hållningslöst västerland, där det vimlar av ensamstående, trötta, utarbetade och sönderslitna mödrar, som dagligen far och flänger till och från arbete och dagis med sina småbarn.

    Ett västerland som vimlar av skilsmässor, bråkiga familjetvister och olyckliga föräldrar, som inte har särskilt mycket tid över, mellan sina tvister, debatter och diskussioner om vem som ska göra vad, inte har särskilt mycket tid över för barnen i familjen. Barnen som också inte sällan kan användas som både verktyg och slagpåse i infekterade debatter om ansvar, skyldigheter, fel, tillkortakommanden av den andre föräldern, och dennes brister i just ansvar.

    Det är också förståeligt att bröder, fäder och äkta makar i konservativa muslimska familjer inte vill ta efter en västerländsk, eller svensk, kultur, som hela tiden av massmedier av alla de slag, inte minst underhållningsmedier, (oftast amerikaniserade sådana). Samt då också alla former av revyer och program om och kring svenskar och svenskhet, där det till största delen förekommer ett fördolt, men ändå ganska illa dolt hån, föraktfullhet, bespottelse och avsky mot alla former av svenskhet. Där vill man ofta visa de värsta avarter eller trashankar av människor, alltså kanske narkomaner, alkoholister, tjuvar, mördare, fängelsekunder och eller förvridna, fanatiska och aggressiva människor, samt också de som är demonstrativt perverterade människor. Samt naturligtvis då feminism alltid, överallt, av alla och utan den minsta kritiska synpunkt. Det är vad man främst vill fokusera på, uppmärksamma, avporträttera och hålla fram som föredömen för den yngre generationen…

    Att då en invandrad konservativ islam, inte kan vara så särskilt intresserad av att deras systrar, döttrar, fruar eller mostrar, fastrar och mödrar, skall råka påverkas av allt sådant som så demonstrativt vill avskys i det massmediala rummet, det är inte så förvånande…

    Det är också så som en konservativ ortodox judendom beskyddar, värnar och försvarar också sina döttrar, fruar, systrar från att besmittas av västerländska förvridna, ofta ogenomtänkta och destruktiva livsstilsideal, som samtidigt vill kallas för fria ideal, men som i en sorglig verklighet och i en tråkig förlängning ofta har mycket destruktiva konsekvenser för alla inblandade parter, inom sina ismer…

    Och särskilt då inom en feminism som ofta också blir en extremistisk och ganska så aggressiv, överdriven, fanatisk och perverterad feminism ,(som i sig blir en – lära – , som inte tål någon kritik eller någon motsägelse, nästan som en – religion – …. Mycket märkligt…)……

    Gilla

    • JB skriver:

      Korr.

      …Det är också förståeligt att bröder, fäder och äkta makar i konservativa muslimska familjer inte vill ta efter en västerländsk, eller svensk, kultur, som hela tiden av massmedier av alla de slag, inte minst underhållningsmedier, (oftast amerikaniserade sådana), …vill framställas i förlöjligande och aktningslös dager……..

      Liked by 1 person

      • berikad skriver:

        Kul att du hittat hit, Josefina! Du kompletterar skribenternas text och visar att det inte är bara svart eller vitt, som Merit Wager brukar påpeka.

        Gilla

    • Kim skriver:

      JB, jag tror inte att det kvinnoförtryck vi idag ser i våra förorter beror på att männen månar om kvinnorna och vill hjälpa dem att få ett så bra liv som möjligt, vilket du antyder. Det är inte för kvinnornas skull män sätter sig vid tunnelbanan och för statistik över hur grannskapets damer kommer och går. Hela det förhållningssätt du beskriver genomsyras av attityden att kvinnor inte vet sitt eget bästa och därför måste styras till att göra rätt val.

      Gilla

      • Michael Lilja. skriver:

        Både feminism och hedersförtryck bygger på gammalt könsstereotypt tänk av kvinnors skyddsvärde,där det inom hederskulturen av detta tänk gått så långt att det övergått i förtryck.
        Men samma tänk ser vi inom feminismen där vi i idag i Sverige genom starka påtryckningar från feminister fått en massa inskrivna lagar och regler som gynnar kvinnor vilket inte finns för män(kvinnor skyddsvärde män förbrukningsvärde),men vi ser även hur feminismen börjar inskränka kvinnors frihet på flera områden t,ex kvoterad föräldraförsäkring vilket den stora majoriteten kvinnor är emot,men denna inskränkning av kvinnors egenmakt måste enligt feminister göras för kvinnornas eget bästa.Även kvinnor som inte vill att barn ska börja på förskola så tidigt som möjligt ska skambeläggas för sitt agerande.

        Gilla

      • JB skriver:

        Kim säger:… ”…Hela det förhållningssätt du beskriver genomsyras av attityden att kvinnor inte vet sitt eget bästa och därför måste styras till att göra rätt val.”…

        En verklighet i de flesta samhällen och kulturer är att hustrur, döttrar, systrar, även fastrar och mostrar, mormödrar, farmödrar, anses ha en stor och viktig och funktion för hela familjer, ja, hela släkter, klaner och nationer och deras välbefinnande och välgång..

        Varför skulle annars krigande nationer, släkter, klaner eller familjer osv., så gärna vilja angripa just kvinnor i den fiendenation som bekrigas, och vilja mörda dem, våldta dem, håna dem, förlöjliga dem eller kränka och förnedra dem, som en ren och skär krigsstrategi mot den nation, som då vill försöka bekämpas, eller kanske utplånas?..

        Unga kvinnor kan ibland inbilla sig äga en slags allmakt genom sin ungdom. Den som oftast innebär en slags skönhet, livskraft och attraktionskraft. De kan ibland vara svaga för både smicker och förförelsekonster, och lätt manipuleras och utnyttjas på olika sätt. T ex inom reklam, inom modeindustri eller inom filmindustri, inom underhållningsindustri, inom tv och massmedieindustri. Unga kvinnor erbjuds framträdande roller och attraktiva tjänster oftast enbart för sin ungdomlighets skull, som då uppfattas som en skönhet i sig. Unga kvinnor själva vill då varken förstå, inse eller ha en aning om att det mycket ofta enbart handlar om deras ungdom att de erbjuds roller och tjänster inom t ex en massmedieindustri..

        Så, ja, många unga flickor och kvinnor är tråkigt nog många gånger mycket aningslösa, mycket godhjärtade, mycket naiva och mycket kärleksfullt tilltroende till att alla människor är enbart goda människor som har goda avsikter, och är fulla av lika mycket godhet och välvilja som de själva är. Detta,är dock inte alltid är en verklighet.

        Många unga flickor och kvinnor tror också att de genom sin ungdomlighet, sin optimism och sin charm, kan betvinga hela världen och förvandla den till att vilja vara lika godhjärtad som de själva är, samt att få hela världen att vilja dansa efter deras viljor, vilket inte heller är en verklighet.

        Så, ja, många unga kvinnor vet nog inte alltid sitt eget bästa därför att de ofta har just en ungdomlig godhet och en naiv aningslöshet som kan försätta dem i situationer där de lätt kan förledas, av duktiga förledare och manipulatörer, att faktiskt göra felaktiga val.

        Det visar väl om inte annat de skrämmande rapporter som talar om att många unga flickor har kunnat övertalas att posera inför webbkameror på internet.

        Detta är någonting som i sig borde vara ett mycket varnande exempel på vilka felaktiga beslut som lättpåverkade, lättledda, fåfänga, omdömeslösa, godtrogna, tanklösa och naiva unga flickor kan förledas att välja..

        .

        Gilla

    • Lennart Göranson skriver:

      Att försöka förstå hur en hederskultur fungerar är en sak. Man att visa förståelse – nej. Sverige är i grunden en liberal och modern rättstat med demokratiska institutioner samt fri- och rättigheter för individer. Vi har yttrande- och åsiktsfrihet, vi kan ge stort utrymme för olika livsstilar och traditioner. Men det finns en kärna som måste vara gemensam om vårt samhälle ska hålla ihop. Att ”värna sina döttrar från att besmittas av västerländska livsstilsideal” är inte förenligt med den plattform som vårt samhälle vilar på. Jag utvecklar det mer i detalj här: http://www.skronsakslandet.se/Skronsakslandet/Blogg/Poster/2011/4/5_Mangkultur_eller_blandkultur.html

      Gilla

      • JB skriver:

        Lennart Göransson säger: …” …Men att visa förståelse – nej…. Vi har yttrande- och åsiktsfrihet… det finns en kärna som måste vara gemensam…. Att ”värna sina döttrar från att besmittas av västerländska livsstilsideal” är inte förenligt med den plattform som vårt samhälle vilar på.”…

        Nej, inte den plattform som (många tror), att vårt samhälle vilar på, men mer förmodligen då den kärna som islam mer verkar vila på, nämligen just familjekultur…

        Islam som kultur och livsstil strävar efter en plattform som inte talar om individers rättigheter i första hand. Islam talar om en – Umma -, dvs., om en enhet i en muslimsk plattform. En sådan muslimsk kulturell plattform värnar då familj och värnar de förutsättningar som krävs för framgångsrik familjebildning, med många barn. Det är en muslimsk plattform som ses som kulturens ideal, liksom tidigare var också kristna ideal, samt som också då är ortodoxa judiska familjers ideal.

        Tror inte att alla muslimer som flytt eller migrerat från krigande muslimska nationer är krigiska islamister. Många är nog istället då mer fundamentalister i så fall.

        En muslimsk fundamentalism handlar då om en ungefärlig liknande strikthet, stränghet och renlevnad som då kan praktiseras av t ex ortodox judendom, samt även t ex., mormoner, leastadianer, tidigare pingstkyrkor, tidigare katoliker och även tidigare andra kristna grupper.

        När man som invandrad människor till ett s.k. västerland, ser vilka konsekvenser som en kultur som vill mena sig var en s.k. …”liberal, modern rättsstat, med demokratiska institutioner, samt fri- och rättigheter för individer”… verkar kunna leda fram till, (dvs., många trasiga familjer, ensamstående föräldrar, övergivna barn, övergivna gamla..), …så drar nog en del slutsatser att sådana s.k. liberala ideal då inte egentligen är en så särskilt eftertraktansvärda?..
        Detta därför att de i sig inte verkar kunna vara en så särskilt överlevnadskraftig kultur?
        En sådan västerländsk, dekadent, egoistisk, individfokuserad kultur, verkar då inte kunna värna sig själv som kultur? Alltså inte kunna i en förlängning vara särskilt överlevnadskraftig?
        Istället verkar den kunna leda fram till ett samhälle som vill.. …gräva sin egen grav…?
        Eller i en förlängning vill begå självmord på sig själv som samhälle och kultur, därför att den inte förstår, eller förmår, värna det som är det viktigaste att värna, nämligen familj?..

        Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Mycket viktigt och riktigt, det som JB skriver! När vi nu skakade och förvirrade försöker värna det västerländska, definiera svenskhet och bygga ett nytt folkhem får vi absolut inte blunda för allt det sjuka och destruktiva som JB räknar upp. Det blir inte friskare bara därför att vi har sett det i decennier, vant oss vid det och finansierar och konsumerar det. Vi måste ibland använda andra kulturers glasögon och ljuskällor för att se bristerna och sedan försöka laga dem. Vi måste bygga en västerländsk kultur som är både friskare och attraktivare än den som finns nu.

      Gilla

  13. Ingrid Clenman skriver:

    De kvinnor du hörde på radion är INTE feminister, det begriper så gott som varenda kvinna i Sverige utom ett litet fåtal. Åtminstone hoppas jag att de är ett litet fåtal. Deras idéer har inget med riktig feminism att göra och de har inte rätt att kalla sig feminister heller. De är muslimska kvinnor som gillar att förtryckas och gärna vill tala om det också, helst på radio och TV.
    Nu är jag tillbaks i Kanada och slipper sånt trams! Tack och lov! Fast arg kan jag bli härifrån också. Det måste finnas fler kvinnor som tänker som jag och som läser den här bloggen, inte sant?

    Gilla

  14. Kim skriver:

    Den feministiska debatten i Sverige har spårat ur, eftersom den har tappat bort en mycket viktig poäng: Man kan vara olika och ändå lika bra. Det var aldrig meningen att män och kvinnor skulle vara identiska och det är kontraproduktivt att låtsas annorlunda. Olikhet betyder inte att den ena måste vara mer eller mindre värd än den andra. Personligen tror jag att det är just i olikheterna som den största gemensamma styrkan ligger.

    Gilla

  15. Margareta Torssell skriver:

    Återigen vill jag tacka dig Marcus för fin artikel. Det kommer att vända för dig, fler och fler talar öppet om situationen som nu råder i samhället och när det vänder kan det gå mycket fort. Ja, vi kommer säkert få en mycket svår situation, dessutom. Men opinionen är verkligen på väg att vända och då kommer man istället beundra dem som vågade säga vad de flesta andra nog tycker innerst inne.

    En liten kommentar till JB: Det är inte så hiskeligt länge sedan som unga flickor bevakades och beskyddades från dåligt inflytande även i Europa och Sverige. Under min uppväxt (jag är 67) gick jag i klosterskola i Frankrike och vi bevakades från morgon till kväll. Jag är säker på att föräldrar även idag försöker så gott det nu går i vårt samhällsklimat. Det är mot naturens ordning att inte vilja skydda unga flickor. Men det går lite för långt åt andra hållet i en del patriarkala miljöer från Mellanöstern. Där handlar det inte bara om skydd för kvinnorna utan MÄNNENS heder.

    Gilla

    • JB skriver:

      Margareta Torsell skriver:….”.. Där handlar det inte bara om skydd för kvinnorna utan MÄNNENS heder.”..

      Nja, skulle nog tro att det ändå också handlar om just – Familjers heder – .
      I en fundamentalistiskt familjevärnande kultur, så är familj den viktigaste grunden att värna.
      Begreppet – heder – , handlar om det som det alltid har handlat om, nödvändigheter av att kunna veta – vem som är fadern – , till barnen i en familj.

      Eftersom det alltid i alla tider har funnits risker att en hustru antingen kan bli våldtagen av en främmande man, och därigenom bli med barn, så har det alltid funnits viljor till både skydd, och också kontroll mot att sådant skall kunna ske.
      De flesta män i de flesta tider och i de flesta kulturer, är oftast nog inte så särskilt intresserade av att försörja, mätta och bekläda, andra mäns barn..
      Samtidigt har det nog också historiskt handlat om arv. Att s.k. oäkta barn, (dvs., barn som då tillkommit med en man utan just den – äkta – makens inblandning, vilket är någonting som förekommit i historien, både inom kungafamiljer, adliga släkter och också bland s.k. vanliga familjer, med – äkta – makar, som trott att barn har varit – deras egna -, men som inte varit det). Sådan är historien. Och – oäkta prinsar – , har kunnat ärva kungatroner, utan att egentligen verkligen vara söner till sina kungafäder, vilket naturligtvis inte är så lyckat, och heller inte så lyckat när och om det handlar om också mindre – arvegods – , än ett helt kungahus.

      Det är nog alltså delvis rättsliga orsaker bakom mycket starka traditioner och den stora vikten för alla inblandade parter, i familjer, att kunna veta vilka som är de – äkta barnen – , och vilka som är de – oäkta barnen – , osv…

      Gilla

  16. Alexander Zetterberg skriver:

    Underbar krönika, igen!

    Du använder ditt förnuft när du analyserar och försöker förstå diskussioner, debatter och medias rapportering av olika samhällsfenomen, men när man gör det får man det inte att gå ihop!

    Hur kan personer som kallar sig feminister undgå att se kvinnoförtrycket inom den mest patriarkala och mansschauvinistiska ideologi som någonsin systematiserats och kodifierats, nämligen islam?

    Hur kan de lämna frågan om hur detta kvinnoförtryck tar sig konkreta uttryck mot svenska muslimska kvinnor på svensk mark, och istället rikta blickarna mot inbillade metafysiska entiteter (de patriarkala strukturerna) som de påstår genomsyrar det svenska sekulära samhället. Ett samhällssystem där det mig veterligen inte finns en enda konkret lag eller bestämmelse som ger män företräde eller någon annan förmån i förhållande till kvinnor, och där det inte finns någon politiker som vill införa några sådana regler eller förmåner.

    Där det tvärtom i dagens moderna Sverige finns politiker från olika partier som vill genomföra motsatsen, dvs införa regler som ger specifika förmåner och företräden för kvinnor. Politiker som alltså skamlöst talar om att införa lagar och regler som diskriminerar män.

    Jag tror det beror på att alla som underkastar sig ett ideologiskt system känner ett frändskap, ett syskonskap. Men för att utreda frändskapet mellan kommunister, feminister, multikulturalism-troende, anti-rasister, islamister och andra religiösa fundamentalister måste man blottlägga postmodernismen och dess uppror och avståndstagande från upplysningen och förnuftet – den upplysning och det förnuft som har gett vår moderna tid ett välstånd och en frihet som världen aldrig någonsin skådat.

    Och den uppgiften är lite för stor för denna kommentar.

    Gilla

  17. Lennart Göranson skriver:

    Det är besvärande att så många fokuserar på religionen – islam – som grund för hedersrelaterat kvinnoförtryck. Boken Klanväldet – från stamsamhälle till rättsstat av Mark S Weiner (sammanfattad i SvD:s understreckare http://www.svd.se/rattsstaten-ar-inte-fri-fran-klanmakt) ger en alternativ förklaring som mer handlar om ett samhälles kulturella och politiska utvecklingsnivå. Hedersrelaterat våld förekommer i samhällen med olika religioner, även kristna, och handlar om att det inte finns ett utvecklat rättssamhälle som värnar individens rättigheter mot klanens intressen. Kritisera det som är oacceptabelt enligt våra värderingar, men utan att göda fördomar mot en viss religion.

    Gilla

    • Göran Fredriksson skriver:

      ”Hedersrelaterat våld förekommer i samhällen med olika religioner, även kristna, och handlar om att det inte finns ett utvecklat rättssamhälle som värnar individens rättigheter mot klanens intressen.”

      Just därför är det ett hot mot ett öppet liberalt samhälle när statsmaktens våldsmonopol eroderar och tillåts ersättas av klanstrukturer. Det viktigaste nu är att polis tar full kontroll över samtliga no-go-zoner och att svensk rätt upprätthålls i alla avseenden, även familjerätten.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s