Det är de gamla medierna som skapat behovet av de nya

BitteA

Bitte Assarmo

Det pågår just nu en debatt om huruvida ”de gamla medierna” håller på med mörkläggning och om de många tidningarna och sajterna på nätet är de enda som vågar säga sanningen. Eller är det i själva verket så att de gamla medierna representerar den goda journalistiken, där man iakttar pressetiska regler och visar hänsyn och respekt, medan de nya medierna främst står för felaktigheter och konspirationsteorier?

I SVT:s morgonprogram den 19 augusti diskuterade man just detta och de båda programledarna fnissade lite och himlade med ögonen åt de nya medierna. Den ene gjorde en stor sak av att han inte ens visste vad en Flashback-tråd var. Utan ett uns självkritik förklarade de att de representerade det etiska och goda i medievärlden och utstrålade precis den självgodhet som bidrar till att alltfler vänder sig till de alternativa medierna. Det är ju inte så att de nya medierna kommit från ingenstans. Det är public service och de stora mediehusen som skapat behovet av dem. Genom en alltmer oseriös blandning av domedagsprofetiska rubriker, halvsanningar, omskrivningar och tillrättavisande pekpinnar har de urholkat sitt eget förtroendekapital och skapat ett jäsande missnöje hos sina läsare, tittare och lyssnare.

Självklart florerar det mycket undermålig journalistik på nätet. Men hur prima är då de gamla mediernas?

Låt oss ta Israelrapporteringen som exempel. Om vi jämför de stora mediehusens, och public services, rapportering om Israel inte bara med de nya mediernas, utan mediers över hela den demokratiska världen, är det uppenbart att de har ett unikt förhållningssätt till Israel. Och när de stora drakarna sätter rubriker i stil med ”Israel anfaller”, medan de en bit ner i artikeln förtydligar att anfallet kom som svaret på ett par månaders raketbombardemang från diverse terrorgrupper, är det närmast givet att allmänheten surnar till.

Det finns mängder med liknande exempel, som alla bidrar till urholkningen av förtroendekapitalet. Som att Sveriges Radio låter Täppas Fogelberg fortsätta som programledare i ”Ring P1” år efter år, trots att han flera gånger anmälts för att ha kränkt inringare och lyssnare. Ingen borde bli förvånad över att detta leder till att lyssnarna blir alltmer skeptiska till ledningens redbarhet.

SVT:s programledare fick det att låta som om missnöjet spreds av de nya medierna – att de alltså tappar förtroendekapital på grund av de nya mediernas bristande etik. Det är en rent häpnadsväckande brist på självinsikt, och dessutom förutsätter det att allmänheten är generellt korkad.

Så är det naturligtvis inte. Däremot har de gamla medierna länge bemött allmänheten på just det sättet. Och åratal av braskande rubriker om bröstchocker, rumpchocker och dödliga sjukdomar utan symtom har naturligtvis börjat tära på allmänhetens tålamod. Att allt fler söker sig till alternativa medier beror alltså på en enda sak, nämligen att de gamla medierna har misslyckats med sitt journalistiska uppdrag. De framstår uppenbarligen inte som hederliga, helt enkelt.

Att de nu väljer att bemöta allmänhetens bristande förtroende med att konspirera fram diverse teorier om de nya mediernas dolda agenda gör inte saken bättre. Det visar tvärtom att viljan att se sina egna uppenbara brister är närmast lika med noll. Och det bådar inte gott för framtiden för public service och de stora mediehusen.

20 thoughts on “Det är de gamla medierna som skapat behovet av de nya

    • Maria skriver:

      Public service är ” konkurensutsatt” genom TV4 men de är ännu sämre med alla sina reklamavbrott. Och PK ismen är lika stor där. Frågan är hur man tillför extar dimension till etablerade media?

      Gilla

  1. Tritonen skriver:

    Förra året publicerade DN en rapport som felaktigt påstod, att Sandvikens kommun tjänade 500 miljoner per år att ta emot invandrare. Trots att experter sågade rapporten, vägrade DN att rätta uppgiften. Detta blev en agendadrivande artikel för mycket för min del, och jag sade upp en prenumeration, som jag haft i 40 år. Utan alternativa nätbaserade media får man som bäst bara delar av sanningen, dessutom ofta vinklad. Public service är inte bättre, utan umgås tydligen med tanken att via skattsedeln fortsätta sin indoktrinerande verksamhet även om licenspengarna sinar. Tack Bitte och tack för Det goda samhället!

    Gilla

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Journalistkåren ( med få undantag, vilka uppenbarligen kämpar mot övermakten) är inte intresserade av medborgarna och DN är ett extra sorgligt kapitel med tanke på den viktiga roll som tidningen haft under 1950 och 1960-talet. Man kan helt enkelt inte lita på tidningen längre. Det är utomordentligt glädjande att de nu växer fram seriösa sajter som denna som får ersätta den svenska dagstidningarna och också på sikt SvT och SR.

    Gilla

  3. Alexander Zetterberg skriver:

    Det märkliga är att graden av saklighet framstår som högre i alternativa medier än i gammelmedia, men jag tror förklaringen till detta är enkel.

    Den som driver en alternativ mediesite har vanligen en uttalad politisk eller åsiktsmässig inriktning. Skribenterna räds därför inte att stå för sina åsikter, vilket medför att dom lätt kan göra åtskillnad mellan de faktauppgifter som presenteras och vad som är deras personliga åsikt. Sen är det upp till läsaren att själv reflektera. Man kan ogilla det som skrivs men man känner sig i varje fall inte utsatt för något subversivt manipulationsförsök.

    Misstron mot gammelmedia är en oundviklig följd av att våra dagstidningar (förutom ledar- och debattsidorna), radion och TV har som uppdrag att förmedla nyheter objektivt, samtidigt som vi har en vänsterdominans inom journalistkåren.

    Nyhetsförmedlarna strävar därför efter att deras egna åsikter inte skall synas i reportagen. Men åsikter har dom och de påverkar både medvetet och omedvetet vad som sägs, hur det vinklas, vilka frågor som tas upp, vilka kommentatorer som bjuds in osv. Och när en förkrossande majoritet av medieeliten befinner sig till vänster om läsekretsen söker denna sig alltmer till alternativ.

    För övrigt instämmer jag i att Täppas Fogelberg är en skam för Sveriges Radio!

    Liked by 1 person

    • Rikard skriver:

      Hej.
      En alldeles utmärkt analys. Instämmer med emfas. Det kvalmiga förminskande av vår intelligens och fattningsförmåga som gammelmedia ägnar sig åt låter allt mer som prästens domedagsförmaningar; det går nu lika för dessa som för en gång kyrkan. Menligheten hånskrattar åt predikan och tänker och talar själva med varandra.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, gymnasielärare

      Gilla

  4. Olof skriver:

    Tack för en intressant analys. Jag tror att du har rätt att något nytt är inne i ett formativt skeende. Då jag gjort klart för min omgivning att jag tar del av ”alternativ” media har personer i min omgivning börjat fråga mig vad de rapporterar. Detta är personer som inte använder internet utan är förvisad till papperstidningar och SR/SVT men har insett att den inte stämmer med hur de uppfattar sin vardag.

    Gilla

  5. Lasse Dahlqvist skriver:

    De flesta svenska journalister kombinerar glatt de olika roller som riktiga journalister noggrant håller isär. Det GÅR inte att med bibehållen trovärdighet samtidigt vara nyhetsjournalist OCH kommentator. (Du som är journalist bör begripa att det är EN sak att rapportera vad som hänt ur olika synvinklar, och en helt ANNAN att dela med dig av vad du tycker. Blanda inte ihop dessa två, för då ryker trovärdigheten all världens väg.) Titta gärna på följande, som reder ut yrkesetiken på ett föredömligt sätt:

    Gilla

    • Mattias Orre skriver:

      O’Reilly som föredömligt exempel på etik??? Jösses

      ”On October 13, 2004, O’Reilly sued Andrea Mackris, a former producer for The O’Reilly Factor, with extortion charges, alleging that she had threatened a lawsuit unless he paid her more than $60 million. Subsequently that day, Mackris sued O’Reilly for sexual harassment, seeking $60 million in damages. Her lawsuit alleged two types of legally-cognizable sexual harassment claims that are not based upon physical contact: quid pro quo and hostile work environment. In her lawsuit, she filed a 22-page complaint with the Supreme Court of the State of New York,[108] including quotations from alleged explicit phone conversations between herself and O’Reilly in which he ”advised her to use a vibrator and told her about sexual fantasies involving her”,[109] and an allegation that he threatened that if she reported his behavior, ”Roger Ailes…will go after you…Ailes operates behind the scenes, strategizes, and makes things happen so that one day BAM! The person gets what’s coming to them but never sees it coming.” ”

      Gilla

  6. B skriver:

    Jag tycker det är konstigt att man nästan är stolt över att man inte tar del av alternativ media. Om jag hade varit politiker eller journalist skulle jag läsa där varenda dag för att få reda på hur samhällsdebatten går, vad människor oroas över, vad som diskuteras. Man måste ju leva i verkligheten och idag kan man väl nästan säga att det hör till allmänbildningen att veta vad som skrivs i andra än papperstidningar.

    Gilla

  7. Lars Lind skriver:

    SVT & SR bör omorganiseras och samtliga tjänster utlysas . Man måste vid nyanställning se till att mångfald uppnås…dvs ; 5 av 100 anställda får vara kommunister.(.gruppen….F!,V,MP )

    Gilla

  8. Fredrik Östman skriver:

    De ärevördiga traditonella medierna agerar, tillsammans med sin överstepräst PO, som om de fortfarande var de kvalitetsmedier de åtminstone delvis tidigare var. Men sedan lösnummerköp, abonnemangsfrekvens och skolbildning alla gått kraftigt tillbaka liknar Svenska Digest och Dagens små nyheter gamla tiders oseriösa och sensationslystna aftonpress, förutom att varannat ord är felstavat och meningsbyggnaden rasat samman. Man kan inte jämföra stilistiken med tidigare, eftersom en sådan inte längre existerar. Man kan inte heller tala om objektivitet eller sanningssökande, eftersom endast den transienta sinnesretningen räknas.

    Sanningen är att de nya privata medierna visserligen inte kan mäta sig med forna dagars kvalitetspress — men det kan inte heller dagens sensations- och skräppress! Det är svårt att idag se en uppenbar och systematisk kvalitetsskillnad mellan privat och traditionellt.

    Detta är ytterligare en dissonans i hetsen på privatmedia. Och i det läget vill unge Wolodarski slänga sina konkurrenter i fängelse! Återigen retas sinnena på ett högst övergående sätt.

    Gilla

  9. Mattias Orre skriver:

    Gud vilken dålig analys. Gå till roten om du vill gå till roten, stanna inte halvvägs ner på växtens stam och tro att du hittat fröet. Varför publiceras sånt trams som rumpchock? För att finansiella analyser visar ägarna att folket – det folket som ska vara så trötta på sådant – klickar på sådana länkar mer än på mer allvarliga länkar. Finansiell logik kräver då att produkten ska fokusera på det mest vinstgivande. Och pang! har vi rötterna: Rumpchockstrams ger många visningar och vinstideologin kräver att man då serverar folket med dom.

    Gilla

    • Mattias Orre skriver:

      p.s. Naturligtvis kan en riktig seriös analys gå ytterligare djupare och ta reda på varför folket – som är så trötta på sådant trams – klickar så mycket på sådant (och svaret kommer du hitta i en fattig och ytlig kultur)

      Gilla

  10. Kim skriver:

    Svensken i gemen har tidigare gett traditionella medier oförtjänt stor tilltro. Det har funnits en utbredd uppfattning om att journalister p.g.a. sin yrkesetik skulle vara noggranna i sin yrkesutövning och måna om att ta fram korrekta fakta. Många har hyst åsikten att det som står i tidningen eller sägs på TV är sant. De nya mediernas framväxt och tillgången till utländsk media har fått kulisserna att krackelera och allt fler har insett att journalistkåren utnyttjat sin ställning till egenintressen. Att behöva ägna sig åt omfattande källkritik varje gång man läser en tidningsartikel blir förstås tröttsamt i längden och när överdrivna vinklingar eller direkta lögner blottläggs krymper förtroendet. De nya medierna känns betydligt mer renhåriga, då det står alla fritt att bidra till debatten och den som gör ett kontroversiellt påstående i regel avkrävs källhänvisningar. De traditionella medierna har själva skapat mediekrisen – vad den i grund och botten handlar om är att allt färre är villiga att betala för den smörja som produceras.

    Gilla

  11. Lennart Göranson skriver:

    Är det inte lite väl förenklat att sätta likhetstecken mellan SVT kanal 1 och SR P1 och mellan SvD och Aftonbladet? Lite som att bunta ihop Det goda samhället med Flashback. Visst kan man oroas av en del man kan läsa, höra och se i olika media. Och det är viktigt att det som är uselt kritiseras, vilket ju också sker. Men det som oroar mig mer är hur lågt förtroendet för våra institutioner verkar vara i dag. Kommentarsfälten i sociala media vittnar ofta om ett oresonligt främlingskap inför det som uppfattas som samhällets etablerade strukturer. Allt ska slängas över bord och viljan till nyansering och eftertanke verkar obefintlig. Är det den myllan som SD växer så framgångsrikt i? Vart är vi egentligen på väg?

    Gilla

  12. Sixten Johansson skriver:

    Nu rekommenderar jag absolut alla att gå till avpixlat.info och läsa artikeln av Julia Caesar: Mardrömmen. DN har lyckats röja hennes identitet och hittat hennes stuga i skogen. Niklas Orrenius och frilansjournalisten Annika Hamrud med fotograf gör otaliga försök att ofreda, intervjua och fotografera henne för vederbörlig uthängning enligt Expressens metoder.
    En ensamboende 70-årig, kroniskt sjuk kvinna med knivskarp hjärna och en analytisk och stilistisk förmåga som gör henne till en av de absolut bästa journalisterna i Sverige riskerar alltså sitt eget och sina anhörigas liv och sin egen psykiska hälsa på grund av DN:s journalistiska metoder, uppenbarligen på direkt uppdrag av Wolodarski.

    Som även framgår av artikeln har Wolodarski ju tidigare placerat tolv oliktänkande DN-journalister i ”frysboxen”, en otäck mobbningskampanj för att få dem att säga upp sig. Efter den artikeln behöver man bara kasta en blick på rubrikerna i dagens nättidning av DN för att bli illamående.

    I likhet med Julia Caesar känner jag ett djupt förakt för huvuddelen av medlemmarna i det skrå som jag själv på 70-talet utbildade mig för, men aldrig kom att arbeta i. Skammen behöver jag alltså inte dela med alla de gamla journalister som i dag känner detsamma.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s