Mycket har sagts om de s.k. tiggarna som sitter vid landets affärer. Många tycker synd om dessa människor. Andra kallar dem namn, sparkar och slår dem. Men alla verkar vara lamslagna över vad som verkligen kan göras. Politikerna ojar sig och, även om en majoritet av allmänheten är för ett förbud av tiggeri, säger att så kan vi inte göra. Men inga riktiga lösningar tas upp, inga förutom att skicka problemet till EU och tiggarnas hemland.

Om vi kallar dem tiggare öppnas en bred, anonym och obekväm bild av stackars utkastade uteliggare. Att kalla dom flyktingar håller inte eftersom alla är européer och den enda konfliktzonen i Europa just nu är i Ukraina och dessa människor kommer inte därifrån. Sen är dom inte vanliga migranter eftersom inga eller få har sökt uppehållstillstånd, bostadsstöd eller allt det som hör till immigrering. Så vad kan vi ta till inom existerande regelverk för att både ta hand om tiggarnas problem och samhällets önskan att tiggeriet ska bort.

Men om vi ser dessa människor som egna företagare eller som anställda i ett företag förenklas situationen och gör den förståelig. En sådan ändring öppnar upp flera, mer positiva systemanpassade hanteringar.

Konceptet egna företagare känner vi igen. De ska registrera sig och deklarera sin inkomst och beskattas, samt ha bostad och postadress. En egen företagare får inte göra intrång på annans fastighet utan tillstånd. En person som reser till ett annat land i syfte att tjäna pengar måste deklarera detta syfte och inneha ett arbets- och uppehållstillstånd. Turistvisa får inte användas för att skydda andra aktiviteter eller för att studsa fram och tillbaka mellan olika länder.

Idén bakom EUs öppna gränser är att det ska vara möjligt att flytta inom Europa för att försörja sig. Låt oss då registrera dessa människor som egna företagare och hantera dem därefter, mänskligt men bestämt. Ingen främlingsfientlighet, inga tiggare, bara vanliga egna företagare!

Eller har någon en bättre idé, en som låter både oss och tiggarna att ta sitt ansvar på värdigt sätt?

Sven H. E. Borei är en infödd noll-åtta som tillbringat 33 år i USA. Efter universitetsstudier arbetade han med vuxna analfabeter, en grund för förståelse av effekten fördomar har både på måltavlor och utövare. Tillbaks i Sverige har han arbetat som översättare. Som f.d ordförande i Sveriges facköversättarförening och som ledamot och ordförande i den internationella översättarföreningen FIT-IFTs Standing Committee on Human Rights, samt som lokalpolitiker i Lerum, har han sökt positiva lösningar som inkluderar alla parter. Hans mål är att förstärka det civila samhället och främja frihet med ansvar lokalt, nationellt och internationellt.