När kristen tro inte längre är kristen

Birro, bild 2

Marcus Birro

Den 19 augusti publicerade fem präster i Svenska kyrkan en debattartikel i Dagens Nyheter: ”Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner”. Marcus Birro, kristen poet och debattör, svarar.

När kristen tro inte är kristen längre, vad är den då? En kyrkas främsta mål bör väl ändå vara att föra ut evangeliet till människor och människor till evangeliet? Eller har jag missat något?

Vi kristna hör ihop. Jag tror de flesta kristna sympatiserar med den tanken. Vi älskar att kalla varandra för syskon, för bröder och systrar. Men när det gäller att solidarisera oss med kristna som förföljs, våldtas, mördas, halshuggs, fördrivs och etiskt rensas ut händer plötsligt något.

Då är det är inte längre VI kristna som drabbas utan DE kristna. Är inte det märkligt?

När jag talar med enskilda kristna är de flesta uppriktigt och rättmätigt upprörda över det mördande, det skövlande och det fasansfulla som våra kristna syskon får utstå i stora delar av världen (med fokus på Mellanöstern) just nu.

Men ju högre upp man traskar inom vissa delar av svensk kristenhet, desto tunnare blir kritiken och desto blekare blir engagemanget.

Något slags makabert rekord slås när fem präster i Stockholms Domkyrka skriver en synnerligen ovärdig debattartikel på DN Debatt där det mesta går ut på att erbjuda bönerum åt muslimer…

Självgodheten känner inga gränser. Svenska kyrkan briljerar minsann genom att våga bjuda in alla som tror på… ja… allting annat än det de själva tror på… Vad det nu är…

Flera gånger upprepas också den gamle Nathan Söderbloms mantra om att det finns flera vägar till Gud. Grundtanken i artikeln är att “Kyrkan måste vara öppen för andra religioner”.

Så länge kyrkan inte mäktar med att vara kyrka för den Gud som hon själv bekänner, kan den, menar jag, inte vara kyrka åt någon annans gud heller.

Det är ungefär lika barockt som att (och här får ni ha överseende med mina något världsliga liknelser) gå med i en båtklubb och vilja ändra stadgarna så att hela föreningen kan komma att handla om lyftkranar eller helikoptrar istället.

Eller dyka upp på Hammarbys årsmöte i Djurgårdströja, stå där med tappad haka och muttra: “ Äh, vadå, rå… Det spelar väl ingen roll…”

Och vadå flera vägar till Gud? Söderblom var en lärd herre men han var trots allt bara just det, en lärd herre, och inte är väl Söderblom visare än självaste Jesus Kristus som i Johannes 14:6 säger “Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig”.

Jesus Kristus alltså. Minns ni honom även i Stockholms domkyrka? Visst betyder han något även för er? Visst är han värd att följa, att be till, att försöka efterlikna?

Jag skulle vilja se någon enda av dessa fem präster se den kristne broder i ögonen som fått se sin familj utplånas av militanta muslimer och sedan rabbla floskler om att i vår kyrka spelar det ingen roll vilken Gud du tror på och snälla du kristne broder, var varsam i församlingshemmet för där har vi plockat ner alla kors och plockat undan alla Biblar för där ber muslimer nu förstår du…

Svenska kyrkan är svensk kristenhets största flaggskepp. Också de som inte tror har en relation till Svenska kyrkan.

Därför är det så beklämmande att Svenska kyrkan inte verkar dra en enda lans för våra kristna syskon i världen. På kyrkans hemsida finns ingenting att läsa om att kristna är den religiösa grupp som är mest förföljd i världen.

Den omsorg som visas de kristna som mördas, fördrivs, halshuggs, våldtas och fördrivs just för att de är kristna lindas in i väldigt svepande ordalag. Det handlar om att ta ställning mot ALL form av religiös extremism och det låter ju bra men rädslan att stöta sig med den politiskt korrekta ordningen är pinsam.

Tänk om syskonen i nöd varit vi istället! Tänk om det var vi som jagades och mördades på grund av vår tro och att vi därför blickat ut mot andra kristna i världen och satt vårt hjärtas hopp till dem och då upptäcker att de… inte bryr sig ett skit om oss. Det är dessutom sant. I flera reportage har jag hört och läst om kristna i Mellanöstern som känner sig svikna av de kristna i väst.

Svenska kyrkan är en instans bland många andra. Det är en stor och väldig konstruktion och det finns givetvis eldsjälar, människor med stark brinnande tro på rättvisa för alla kristna, och som gärna hade sett et starkare och mer glödande engagemang för världens utsatta kristna. Men det är svårt att komma runt tanken att Svenska kyrkan fastnat med både, blick, fingrar och tanke i navelluddet.

Lyft blicken. Världen står i lågor. Det är vi kristna som utgör virket. Skaka av er den sekulära politiska korrekta manteln, få undan skygglapparna, och se världen som den är.

De fem prästerna som skrivit under DN-artikeln kan så klart sin Bibel alldeles utmärkt. Men kanske kan en diskret, solidarisk påminnelse från en novis och lekman vara på sin plats: “Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också” (Matt. 6:33).

38 thoughts on “När kristen tro inte längre är kristen

  1. Thomas Jarlsbo skriver:

    Jag är inte ett dugg religiös, men förstår upprördheten. Det är samma relativiserande handlande, som idag är ett signum för exempelvis socialiströrelsen i Sverige. Ska jag dra lite slutsatser så är dessa kyrkomän med all sannolikhet socialister.

    Relativiseringsrörelsen påminnner lite om de relativa betygen; Inget har något värde annat än relativt något annat. Alltså i sig betydelselöst.

    Gilla

  2. Sixten Johansson skriver:

    Jag var en sten i kristendomslärarens sko, har aldrig någonsin hört någon präst ge kloka svar på livets svåraste frågor (fast jag har tvingats översätta en del av deras förnumstigheter och formelrabblande) och jag gick ur kyrkan när jag blev myndig för över 40 år sedan. Men människans andliga behov och inre glöd och olika religioners tankesystem har alltid intresserat mig. Jag är glad att jag genom Det goda samhället har fått stifta bekantskap med Helena Edlund och Annika Borg, två lysande undantag i den ljumma, glanslösa och förljugna officiantskaran – och nu en engagerad lekman som Marcus Birro. Kanske finns det hopp om en stark kristen eller ekumenisk rörelse som kan bidra till att skala fram den levande och goda kärnan i människan utan att tappa kontakten med verkligheten.

    Liked by 1 person

  3. Magnus Eriksson skriver:

    Dessa fem präster anser de också att hatpredikanter kan få verka i ”moskékyrkan”, alltså sådana imamer som predikar hat mot judar och kristna?

    Gilla

  4. Inger Andreasson Boström skriver:

    Heter det inte,man ska inte ha några andra gudar jämte mig? I så fall kan de inte sin bibel om muslimer ska få husera i Guds hus.

    Gilla

    • JB skriver:

      ”Du skall inga andra gudar hava jämte Mig”, säger Israels Gud i GT, främst till just israeler, eller judar, själva…..

      Detta kan då, (och har också gjort), innebära att även kristendom av både judendom och islam, kan ses som en avgudadyrkande lära?

      (Där kristendom med sin Treenige Gud avviker från bilden av Gud såsom EN? Med Jesus Kristus som menas vara uppstånden och befinna sig sittande – på Faderns -, (Gudens), högra sida, (i det himmelska), samt där jämställas med Gud som en tredje person, i en Treenig Gud.

      (Judendom säger att Gud är EN, som kräver av Israel att inte tillbe NÅGON ANNAN Gud, än Honom. islam säger att Det finns ingen Gud utom Gud.)

      ,Kristendomen har givits – Tre Personer – , som menas vara tre Sidor av Gud – , som då alla menas vara tre personliga sidor av Gud, som ses som jämställda med varandra)…

      Jesus beskrivs i kristendom som Kristus, och som varande: Barmhärtig och Medlidsam, i sin gudomliga status och i Sin fullkomliga återspegling av Fadern, av Gud.

      Islams ger samma namnbeskrivning av Allah, att Allah alltså menas vara ”Den Barmhärtige och Medlidsamme”,,,

      Märkligt, eller hur…..

      .,

      Gilla

      • Anders Henningsson skriver:

        Ja liksom en pånyttfödd kristen (och Adam innan han åt av frukten och dog en andlig död) är Ande, kropp och själ men ändå en, så är Gud Fader Son och Ande men ändå en.

        Gilla

      • JB skriver:

        Det tråkiga är ändå att det som Paulus ville mena att de kristna skulle vara, (alltså inympade grenar till det Äkta Olivträdet), med en ödmjuk hållning i förhållande både till världslig makt och judendom,, (en slags världsfrånvänd hållning där de kristna inte skulle vara maktsökande), det verkar kristendom överge i och med att den blev just statsreligion i det Romerska Imperiet. Kristendom växte sig stor och stark, och blev maktlysten och härsklysten.

        Istället för att sträva efter att leva – I världen – , men inte – AV världen – , så tog sig kristendom för att föreställa sig själv att av Guden, Fadern, vara – ersatta – , som första arvsberättigade, till Gudens löften,(istället för de blodsförbunda, alltså för israelerna och istället för, judendom).

        Så kristendom har bekämpats i princip alltsedan från omkring 1500-talet och framåt, och särskilt i och med den s.k. Upplysningstiden, samt också inte minst i samband med kommunismens, även socialismens, liberalismens, socialdemokratins och nyliberalismens utbredning, både före och efter de två sista vidriga världskrigen i Europa.

        Att idag vilja försöka mobilisera krig, eller motsättningar, mellan s.k. kristendom, och ett påstått krigiskt och attackerande islam, i Europa, det är inte ansvarsfullt att försöka göra..

        Gilla

      • Anders Henningsson skriver:

        Ja, något hände när kyrkan anpassades till överklassen, när adelsmän och hellenistiskt lärda tog över ledningen i kyrkan. Den romerska kyrkans korståg med vapen i hand mot ortodoxa i exempelvis nuvarande Finland är en stor skamfläck. Hitlers och många andras förföljelser av judar (och andra semitiska folk) var nog ytterst en förföljelse av Jesus från Nasaret.

        Att Hebeerbrevet räknar upp många som blivit frälsta i hoppet och framhåller att Kristus själv är vår enda offerpräst, det glöms lätt bort. Den kamp vi har att utkämpa är inte mot kött och blod och våra vapen ska inte vara sådana som är gjorda av människohänder. Men, det var ändå katolska handelsmän och andra katoliker som främst förde evangelium till nordvästra Europa.

        Gilla

    • JB skriver:

      ”Du skall inga andra gudar hava jämte Mig”, säger Israels Gud i GT, främst till just israeler, eller judar, själva…..

      Detta kan då, (och har också gjort), innebära att även kristendom av både judendom och islam, kan ses som en avgudadyrkande lära?…

      (Där kristendom med sin Treenige Gud avviker från bilden av Gud såsom EN? Jesus Kristus som menas vara uppstånden, från de döda, och befinna sig sittande – på Faderns -, dvs., Gudens, högra sida, (i det himmelska), samt där jämställas med Gud som en tredje person i en Treenighet, där Gud menas ha tre sidor….

      (Judendom säger att: Gud är EN. Gud kräver av Israel att inte tillbe NÅGON ANNAN Gud, än Honom. Islam säger att: Det finns ingen Gud utom Gud.)

      Kristendomen har givits – Tre Personer i En Gud – , och, som är lika – gudomliga – , samt som menas vara tre Sidor av Gud – där alla menas vara tre personliga sidor av Gud, som ses som jämställda med varandra…

      Jesus beskrivs i kristendom som Kristus och som varande: ”Barmhärtig och Medlidsam”, i Sin gudomliga status och i Sin fullkomliga återspegling av Fadern, av Gud.

      Islam ger samma namnbeskrivning av Allah, att Allah alltså menas vara: ”Den Barmhärtige och Medlidsamme”…

      Märkligt, eller hur…..

      Gilla

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag kan erkänna det med en gång. Jag är ateist. Just pga den här diskussionen, som pågått i århundraden. Bibeln ÄR rättesnöret för kristenheten. Relativiserar man budskapet återstår ….ja vadå? Alla har en egen Gud, som de tycker om istället. Russels tekanna eller Jultomten. Kvittar lika. Jag har för länge sedan, som paleoantropolog, lärt mig, att över 100 000 livsåskådningar, om man innesluter animism, har existerat och mörkertalet är ännu större, naturligtvis. Alla har påstått sig ha rätt och de andra har haft fel. Självfallet blir sannolikheten för det mindre beaktansvärd, för att inte säga osannolik. Men jag håller med Dig. Har man en livsåskådning och ett rättesnöre, så skall det följas.Annars kan man vara utan. Tryggheten i det kända är viktig i alla livsåskådnigar. Kanske det mest sammanbindande av allt i religionen. Kanske också därför vi har dem. Samhällsbyggande klister. Nog pratat. Gillar Din insats i alla fall….

    Gilla

    • Anders Henningsson skriver:

      Precis så är det antingen är Jesus Guds son och hans lära sann eller inte (”19Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor”.1 kor 15:19).
      Ja jag förstår nog ateister som dig bättre, än de av oss kristna som i handling säger ”Vi tror och litar på bibelns Jesus, men inte på vad han sa”

      Gilla

  6. Anders Henningsson skriver:

    Birro Svenska Kyrkan styrs av sina kyrkomöten och kyrkoråd som representerar kyrkans medlemmar (som i sin tur ofta styrs av styrs av tidsandan). Att ordna andaktsrum för muslimer behöver inte vara fel, det kan vara bättre att de söker Gud där än i Saudiarabiska moskéer. Men, och där håller jag helt med dig, enligt kristen tro så är Jesus Kristus .den enda vägen till Gud, och att hålla inne denna sanning är kärlekslöst. Vad dessa prästvigda falska kristna gjort, är att de tagit fasta på följande bibelord ”Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. ” (Rom 13:8b) och sedan menar de sig veta bättre än Gud själv vad som är sant och kärleksfullt.
    Något annat de menar sig veta bättre om än Gud, är om en man som samlever med en annan man (eller med en annan mans hustru) kan bli frälst utan att bryta denna relation.” 9Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? ”Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,” (1 kor 6:9)”,
    Svenska kyrkan kör från det ena diket till det andra: när jag var ung lärde den att homosexuella inte kunde bli frälsta med motiveringen att kroppen är den Helige andes tempel och att därför sexuella synder skulle vara hädelse mot Anden och nu när tidsandan har svängt då är man i det andra diket.

    Gilla

  7. Apg17 skriver:

    Ja, Svenska Kyrkan börjar i accelererande takt likna den romerskt katolska. DN-artikeln hade lika gärna kunnat författats av påve Franciskus eller annan vänsterpolitiker skolad i andra Vatikankonciliets ekumenik och teologi.

    Skillnaden är marginell. Var fanns du Birro när påven bjöd in muslimer för en gemensam högmässa? När påven uttalade att även ateister kommer till himlen? Var du tyst då?

    Gilla

    • Anders Henningsson skriver:

      Ja man kan undra varför en så stor nyhet det inte dök upp i Rapport eller Aktuellt. Jag gillar inte Putin men det är sådant som ger honom en god ursäkt för att ”skydda” ortodoxa områden i Europa. Även om Birro kanske fortfarande är medlem i romersk katolska kyrkan (kanske han hoppas att dopet där ska räcka för frälsning) och Roms ärkebiskop ibland gör som Mohamed och lägger till saker till bibeln, så borde han ju känt till och reagerat på det du berättar. Har han redan gjort det, så svarar han dig säkert

      Gilla

  8. Brith Aspenlind skriver:

    Bra skrivet av Birro!
    I DN artikeln har prästerna medvetet missbrukat Söderbloms kamp för enhet: Hans gällde kristen enhet, inte en kamp för skilda religioners enande! Läser man vad Söderblom predikade, föreläste och skrev om ser man klart att hans intresse och bidrag gällde att samla olika kyrkor, inte religioner. Han var intresserad av persiska religoner bl a men det ledde inte till att han inbjöd deras företrädare till Uppsala möte 1925. Pingstvänner och katoliker kom inte till mötet då…Enligt katolsk lära ”finns ingen frälsning utanför Katolska
    kyrkan”.
    När de fem prästerna plockar ut vissa ord felaktigt tillskrivna Jesus Kristus – bör de ange sina kriterier för ”äkta och oäkta”. Ett sådant förfarande leder till orimligheter, då de inför Gud och människor har lovat att följa Bibeln. Hela Bibeln åsyftades.

    Gilla

  9. lensof skriver:

    Jag har gått ur svenska kyrkan. Främsta anledningen är att jag är kristen och vill stå för det även om det i vissa situationer kan bli obekvämt. Förväntar mig respekt för detta liksom jag respekterar vad andra vill tro på. Min tros kyrka ska möta mig i tron, ett krav som är lika starkt som att jag vill ha möten fria från religiös påverkan i det offentliga rummet.
    En anledning till mitt utträde var också att man inte längre behöver tro på det som är fundamentet i kyrkan för att bli anställd där. Man behöver inte tro alls, det är som vilket jobb som helst. Reglerad arbetstid och trygg anställning. Nästan som det gamla jobbet som konsult fast med bättre villkor, allt enligt en man som precis omskolat sig till präst.
    Dessutom anser jag att min tro kräver av mig att ta ställning för alla kristna som förföljs på olika sätt. Ett ställningstagande som blir starkare ju mer jag upplever att man här sviker denna grupp. Vilket man definitivt gör om kristna flyktingar inte kan få en fristad ens i kyrkorummet.

    Gilla

  10. Frida skriver:

    PK, d.v.s. islam, blir svenskarnas och européernas undergång i alla avseenden. Kulturellt, religiöst, livsstilsmässigt, tills det slutgiltiga terrorattentatet. Detta vet ni redan; just därför är ni livrädda för dem; just därför fjäskar för ni för dem, håller dem om ryggen. Vi måste sätta STOPP. NU.

    Läs på om Martell och Zriniy. De räddade oss från islamiseringen under de två tidigare muslimska expansionerna. Hur lär vi oss om nutiden? Vi ser till det förflutna. Nu ser vi den tredje muslimska expansionen. Alla européer vet vad islamisterna går för, sedan 1000 år tillbaka – utom de falska, fega, ryggradslösa svenskar, som alltid fjäskar för den grupp i samhället som, för tillfället är mest farlig och hotfull. På 1940-talet var det nazisterna, och just nu är det muslimerna. Parallellen är glasklar. Skäms, era usla råttor. Nästa gång vinner SD. Var fjärde svensk stödjer dem redan. Tack.

    Gilla

  11. Hanna skriver:

    Bra skrivet Marcus, tyvärr ser man tydliga paralleller med svenska kyrkans högsta ledning och den som fanns under sovjettiden där man kröp i politikernas ledband för att man måste! Jag har övervägt lämna kyrkan men väljer att stanna av tre skäl: byggnaderna måste förvaltas, mina barn som är döpta och de äldre konfirmerade skall kunna gifta sig i kyrkan om de vill, sista skälet är de fantastiska modiga rakryggade teologer och präster vi kan läsa texter av på den här sidan.

    Gilla

    • Anders Henningsson skriver:

      Jag har gått ur Svenska Kyrkan, men jag har vänner som menar att man ska göra som Luther, som stannade i Romerska kyrkan till dess han blev utesluten av Roms ärkebiskop, för att han var bibeltrogen.
      På många orter är det svårt att hitta några församlingar där ledningen inte stryker något alls ur bibeln. Högkyrkliga stryker helst domarboken 4 och 5, där dommarinan makan och profetissan Deborah, hyllas för att hon går utöver sin kallelse. Lågkyrkliga stryker gärna 1 kor 6 och andra bibelställen där det framgår, att trots att Gud vill rädda alla från syndens slaveri, så kan han inte rädda dem som älskar synden mer än honom..

      Gilla

  12. Jonas Nilsson skriver:

    APG17 23 augusti, 2015 kl. 04:35
    Problemet är verkligen inte bara Svenska kyrkans. Förväntningarna är fantastiskt stora! Gör slag i saken och sök upp de kristna och den församling där Jesus ensam får råda. Det finns sådana församlingar och sådana präster också i Stockholm. Ganska snart inser man dock att där nästan alltid finns någon annan/annat med i bilden. Det som talar till SvKs fördel (ursäkta tjatigheten) är att SvKs bekännelsedokument är glasklara. Man kan enkelt konstatera att Storkyrkoprästerna har betydligt mer att hämta ur RKKs aktuella dokument. Men rörelsen är lika stark i det anglikanska och bland inte så få frikyrkopastorer. Om var och en vittnade om Jesus i sin närmaste församling skulle det ske stora under i detta land.

    Gilla

  13. Jonas Bohman skriver:

    Gick ut Svenska Kyrkan 1999, dels för att jag inte är religiös, dels av ekonomiska skäl. Så här sett på distans, så är jag glad att jsg inte föder den organisationen, då dom verkar syssla med allt annat än just kärnverksamheten. Vilka dårar, vilket dårhus……

    Gilla

  14. Staffan skriver:

    Jag har arbetat i flera muslimska länder, inklusive i det nu brinnande Mellanöstern, liksom i Indonesien. Jag kan hålla med om att det är väsentligt att kristna ledare i Europa solidariserar sig starkt och offentligt för de kristna som nu förföljs eller fördrivs från sina hem. Samtidigt är det väsentligt att se ett helt annat perspektiv: att de allra flesta som dödas eller fördrivs just i Mellanöstern är muslimer,som förföljs av andra muslimer.

    Sedan flera år har jag samarbetat med en mycket progressiv, asiatisk muslimsk organisation. De kallar mig för ”brother”, trots att vi har olika trosanhörighet. Den arbetar för ”inter-faith and intra-faith reconciliationj” i länder som Myanmar, Sri Lanka, Indonesien, Pakistan. Den har offentligt protesterat mot terrordåden i Paris, mot massmorden i skolan i Peshawar i Pakistan liksom mot förföljelsen av muslimer i Myanmar. I många avseenden är den största klyftan inte mellan muslimer och andra religioner, utan mellan progressiva och extremistiska grupper inom den muslimska världen, såväl i Mellanöstern som överallt annars. Kanske inte att upplåta församlingshem är den bästa vägen. Men att vara säker i ens egen tro är inget hinder för ett starkt samarbete med människor med en annan trosbakgrund. I dagens läge är det en absolut väsentlighet.

    Liked by 1 person

    • Anders Henningsson skriver:

      Tänkvärt, så länge man håller fast vid att Jesus är enda vägen, så kan man mycket väl samarbeta och respektera judar, mazdaister, muslimer och ateister förutsatt att respekten är ömsesidig. Men både de nämnda prästerna (och påven om det APG17 skriver stämmer) har gått för långt.
      Jag kan tänka mig att närvara vid en katolsk mässa (men att ta del i mässoffert och offra Kristus på nytt är otänkbart för mig) och jag har deltagit som besökare i en judisk sabbatsgudstjänst, men jag skulle inte kunna delta i fredagsbönen i en moské. Jag åstundar ju inte det änglarna föds till utan det som vi kristna föds till (bruden är förmer än tjänarna)

      Gilla

      • JB skriver:

        Ett alltför enkelspårigt, och propagandaaktigt, samt erövringsivrigt s.k. kristet missionsspråk, som ibland vill missa vissa aspekter i såväl Paulus budskap, som vad Jesus Själv menas ha sagt, och istället då riskera att bli lite fanatiskt, och inte egentligen särskilt resonerande,, det är tråkigt.

        Sådant tal har tendenser att kunna skapa en mallighet, en stolthet och en märkvärdighet, som Paulus faktiskt varnade de omvända s.k. oheliga hedningarna och de s.k. barbarerna för.

        De omvända skulle istället, enligt kristendom vara beroende av den gåva som menades ha getts dem, i och med Jesus – Blodoffer – . Detta Blod som var det viktigaste att hänvisa till, för de s.k. oheligas möjligheter till heliggörande, och därmed möjligheter för tillträde till – De Heligas Förbund – , enligt främst Paulus, och enligt kristen lära.

        Jesus blodoffer menades då skulle ge tillgång till, som just – inympade grenar -, och därmed just i en – inympad ställning -, det var till det äkta olivträdets (läro-) Hus, eller till det s.k. Heligas Förbund,(med Guden). Först därmed kunde de f.d. s.k. orena bli delaktiga i Gudens löften, (som givits till i Det Heliga Förbundet till Israels Hus, och som var deras – blodsförbund – med Guden).
        Innan s.k. hedningar och s.k. barbarer kunde anses – renade nog – för att kunna ingå i det detta Heliga, och helande Förbund med Guden, så som just – adopterade eller som just inympade grenar – , så krävdes – blod – , för att kunna – rena dem – , (från deras, som det menades då, orenhet, och ohelighet.)

        Men kristendom växte sig – över sina befogenheter – ? Eller växte sig stursk, mallig, märkvärdig och maktlysten, och fick med tiden ett slags storhetsvansinne? Kristendom ville mena sig vara av Guden ersatt, mot det äkta olivträdets grenar? Och s.a.s. anse sig själv, som lära, vara Gudens – förstahandsarvingar – till de löften i som givits av Guden, i Det Heliga Förbundet? Alltså löften om framgång, seger och välgång i just – Denna världen -. (De löften som givits till de blodsförbundna, OM de lydde Gudens krav, villkor, lagar osv.)

        Detta kristna högmod, vilket väl i alla fall inte Paulus verkar ha menat, eller önskat sig, verkar ha växt sig starkt i och med att kristendom blev statskyrka i det Romerska Imperiet.

        Och inte heller Jesus Själv verkar ha önskat Sig detta, när Han menas ha sagt:
        ”Mitt Rike är icke av denna världen.”

        Gilla

  15. Margareta Torssell skriver:

    Tack för en fin artikel och vad roligt att du är tillbaka på banan igen.
    Jag håller med dig i det du säger och gick själv ur kyrkan för några år sedan för det kändes inte bra.

    Gilla

  16. Michael Hawk skriver:

    Tar man en annan mans fru är man inte kristen eftersom man då inte vill följa Jesus….

    Birro är alltså inte kristen. Omvänd dig och gör upp med synden Birro!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s