Gästskribent Ronie Berggren: Vem har rätt att yttra sig om vad?

Artisten Adam Tensta var arg för att Louise Andersson Bodin, som uttryckt sig rasistiskt på sin YouTube-kanal, fått en programinbjudan av TV4. När han själv var inbjuden till samma tevekanals studio för att prata om sin nya skiva demonstrerade han genom att helt enkelt kliva upp och gå därifrån. En protest mot rasismen och vad han såg som TV4:s rasistiska medlöperi.

I debatten som följde på Adam Tenstas walk-out fick SvD:s ledarskribent Per Gudmundson, som i en artikel med rubriken ”Låt Tensta gå!” kritiserade Tenstas agerande, höra av så kallade antirasister att han i egenskap av vit, medelålders man inte har rätt att prata om rasism.

Sångerskan Zara Larsson, känd för sina kontroversiella uttalanden, twittrade följande till Per Gudmundson:

”jag tycker inte du har åsiktsföreträde när det kommer till rasism och hur man ska känna. TV4 gjorde fel punkt slut.”

Och i sin uppföljningstweet fortsatte hon:

”you are white as fuck”

Hennes uttalande är den andra fasen av en beklaglig ”rasdebatt” som kommit till skott i vad som förmodligen är det minst rasistiska landet i världshistorien. Den första fasen handlar om att ikläda sig offerrollen – offerrollen som stigmatiserad utsatt ”rasifierad”, i ett strukturellt rasistiskt Sverige, där alla icke-vita, icke-medelålders människor som inte ser ut som Per Gudmundson utsätts för smutskastning, övergrepp och förtryck likt de svarta i Sydafrika under apartheid.

Denna offerroll har vissa icke-vita svenskar tagit till sig. Ett sådant exempel är Patrik Lundberg. En kille i ungefär samma ålder som jag; adopterad (precis som jag) – i hans fall från Sydkorea. I en artikel i Helsingborgs Dagblad 12 september 2011 skriver han hur svårt det är att vara adopterad från Sydkorea i Sverige, och hur folk brukar skrika ”kines” efter honom när han går på stan:

”Jag är van vid att förödmjukas. Ungefär en gång i veckan säger någon ’kolla, en kines’ bakom ryggen på mig. Eller kommer någon fram och hälsar på ett språk som för mig är främmande. Ibland har påhoppen positiva intentioner: att jag som asiat är bra på matte och pingis, jobbar hårt och sköter mig till punkt och pricka. Rasbiologi i sitt esse.”

Själv tror jag att Patrik Lundberg ljuger. Eller åtminstone att han överdriver i sådana proportioner att en möjlig halvsanning i hans text omvandlas till en ren lögn. Sverige är inget land där adopterade sydkoreaner måste gå omkring och oroa sig över att folk ska skrika ”kines” bakom deras ryggar när de går på stan, lika lite som adopterade indier, som jag själv, behöver oroa oss för att folk ska skrika ”indier” bakom oss.

Ärligt talat. Patrik Lundbergs artikel är något av de mer skrattretande jag läst på riktigt länge. Men Lundberg är inte ensam. Den 25 juni undrade Nisha Besara i Expressen, varför hon betraktades som en främling i Sverige. Hon, som kom till Sverige som ettåring, beklagar sig över hur svårt det är att vara icke-vit och skriver:

”Det är svårt att förklara. För den som aldrig har upplevt sig höra till men genom hela livet fått bekräftat att man inte gör just det, är det svårt att förklara.”

Jag och Nisha Besara är lika gamla. Jag är också från ett annat land. Jag har också fått otaliga frågor (främst när jag var barn) om var jag kommer ifrån. Jag minns att jag blev störd på gamla tanter som i välvillighet tyckte jag hade så fint hår och ville ta på det.

Tanterna var lite småjobbiga när jag var liten, men det stör mig förstås inte nu, utan är mest en rolig grej att berätta om – och jag kvarhåller inte det som något ”traumatiskt minne” från min ”onormala” barndom bara för att få rubriker. Vilket är precis vad Nisha gör när hon skriver:

”Ändå är det så svårt i det här landet som är mitt. Att vara bara den jag vill, bortom de yttre attributen, bortom mitt namn och min hårfärg. Ändå är det så svårt.”

Det är inte sant. Det är inte svårt alls att vara icke-vit i Sverige. Exemplen på icke-vita svenskar som utnyttjar sin hudfärg till fullo för att ikläda sig en oförtjänt offerroll kan göras oändlig. Men de här exemplen räcker just nu. Risken är att en bild cementeras av att Sverige är strukturellt rasistiskt.

”Vanliga” vita svenskar med vänsterläggning, som själva inte primärt kan säga sig tillhöra denna grupp (men med stor sannolikhet önskar att de kunnat göra det) gör ändå vad de kan för att identifiera sig med dessa, och stå på ”deras sida” i kampen mot det strukturella förtrycket. Sverige är ett av de mest toleranta länder i världen som idag håller på att kapas av patetiska ”anti-rasister”.

Alla vi som vill fortsätta se ett Sverige som står upp för tolerans och mångfald (riktig tolerans och riktig mångfald, inte påhittad sådan) måste stå upp mot alla dessa som Patrik Lundberg, Nisha Besara och Adam Tensta (och deras ”vita fangirls” som Zara Larsson och resten av den smålöjliga ”anti-rasistiska” vänstern).

Det måste göras på bred front. Därför är jag glad över att en vit, medelålders, manlig ledarskribent som Per Gudmundson på Svenska Dagbladet gör detta, på samma sätt som jag – en indisk, pre-medelålders icke-vit svensk också gör det.

Fast för mig spelar de där beteckningarna förstås ingen roll alls. Jag tycker Gudmundson är cool, pga att han granskar radikala islamist-strömningar i Sverige och gjorde det innan ISIS gjorde sådant lika acceptabelt som det är idag, och pga att han tar ton mot blåsta människor som Adam Tensta. Om Per Gudmundson sedan är vit, brun eller gul eller svart, ja det kvittar faktiskt lika.

Nu ska jag iväg och fika på ett kafé. Jag tänker dricka en brun kopp kaffe (som jag i sedvanlig ordning tänker beställa som ”svart”) och därtill äta en god, gräddad chokladkaka som kallas Brownie. Min hudfärg går väl bäst att beskrivas som brun. Jag lovar att inte känna mig förnärmad. Det tillåter jag heller ingen annan att göra å mina vägnar.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.

13 thoughts on “Gästskribent Ronie Berggren: Vem har rätt att yttra sig om vad?

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Man kan knappast beskylla dagens vänsterdebattörer för att vara nyansernas mästare. Förmodligen tycker de inte att dagens Sverige är cool och häftigt nog och försöker därför i sitt språkbruk skapa lite mer action. Det är också ett sätt att vinna uppmärksamhet.

    Jag tror inte heller att de har några sinistra planer att avsiktligt skapa splittring och oro i landet då inget tyder på detta utan det stora flertalet drivs av empati. Om det hade varit under den tid som KGB och STASI var i farten tror jag dock inte man hade kunnat utesluta ett sådant sinistert motiv.
    Dagens Sverige är i själva verket ytterst tolerant och öppet men ansvariga människor är naturligtvis bekymrade att man inte skall kunna gå iland med den enorma invandringsvolymen som är procentuellt jämförbar med den amerikanska under den senare hälften av 1800-talet och utan den samhällsdynamik och möjligheter som fanns i Amerika . Allt tyder också på att så är fallet eftersom resurserna i utbildning, arbete och bostäder inte räcker till och omöjliggör en förnuftig integration. Härtill kommer dagens välståndsambitioner. Om man inte lyckats förena sin empati med praktiska lösningar är risken i stället att man på sikt kan framskapa de spöken från det förflutna som man idag utan någon som helst grund anser sig sig ha funnit i vårt beskedliga och snälla land. Den svenska verkligheten är inte lika med dagens så populära kriminalromaner.

    Liked by 1 person

  2. Elöd Szanto skriver:

    Tack – det känns befriande att återigen konstatera att det inte är hudfärgen som avgör den intellektuella förmågan att analysera samhället.Jag borde ta en kaffe latte med mycket mjölk, men jag väljer svart, efter smak och inte färg.

    Liked by 1 person

  3. Ingemar skriver:

    Fräscht inlägg i en tröttsam debatt.

    Vänstern har ju helt spårat ur i sin jakt på kletiga etiketter att sätta på folk. När jag var liten betydde rasist någon som såg ner på andra för deras hudfärg, en ganska otäck människosyn. Idag har tokvänstern lyckats vattna ur begreppet fullständigt, genom att ständigt slänga rasistkortet i ansiktet på alla meningsmotståndare, oavsett vad de står för. Det har bevisligen funkat ett tag eftersom åsiktskorridoren gjort att folk hukat och hållt tyst om sin oro och skepsis.

    Men allt fler vänder sig idag mot det orimliga påståendet att Sverige skulle vara genomsyrat av någon slags strukturell rasism. Tvärtom är vi ett oerhört öppet och välkomnande land. Men många svenskar börjar bli rejält oroliga över att vi inte klarar att varje år bygga ett nytt Linköping, med bostäder, skolor, sjukvård, kollektivtrafik och övriga samhällsfunktioner som måste till för de 100.000+ människor som kommer hit som asylsökande.

    Den som förväxlar oro för att samhället fungerar med rasism, borde ha en tung bevisbörda.

    Skulle Sverige vara rasistiskt? Visa mig i så fall ett land som är mindre rasistiskt och som vi kan ha som föredöme här i Sverige. Nähä, inte det?

    Liked by 1 person

  4. Bruno Bach skriver:

    Apropå Adam Tensta och hans smålöjliga angrepp på Louise Andersson Bodin har jag funderat på vad som händer om jag någon gång sjunger med i någon av hans låtar där han sjunger ”nigger” (som han då och då gör), räknas jag som rasist om jag sjunger med i den låten och då råkar säga det ordet?

    Liked by 1 person

  5. Anders skriver:

    Tack för ett bra inlägg. Men en liten kommentar: Louise Andersson Bodin uttryckte sig inte rasistiskt, åtminstone inte i ordets egentliga bemärkelse. Det enda hon gjorde var att hon använde sig av ordet neger, men inte i något nedsättande sammanhang – det var allt.

    Gilla

  6. Lars Lind skriver:

    Bra skrivet ! Jag har aldrig någonsin hört att ”kines” skulle använt nedsättande . Aldrig !
    Upp till kamp mot ”antirasister” = kod för extremkommunist .
    Låt oss städa upp tidningsredaktionerna & SVT. Enkel biljett för Helin & Co till Havanna…

    Gilla

  7. B skriver:

    Jag har inte heller hört att ”kines” skulle användas nedsättande. Det enda utseendebeskrivande ord som jag kan komma på som faktiskt på riktigt betyder något nedsättande (och inte bara anses nedsättande i åhörarens öron) är ordet ”blåögd” som ju betyder naiv.

    Ordet ”neger” beskrev bara någons hudfärg och ansågs inte nedsättande när jag var liten, kan det inte vara så att det på vissa orter, i t.ex. Värmland, fortfarande är så att det bara beskriver utseende och inte har någon negativ innebörd, ungefär som ”rödlätt” eller liknande? Det finns ju hundratals olika ortmål i landet och det som är ett nedsättande tillmäle i Stockholm kanske bara beskriver utseende på en annan ort? Det finns ju fler platser på jorden än Stockholm. 🙂 Sedan kan man förstås undvika att använda uttryck som man vet många anser som kränkande även om man själv inte anser det, men den värmländska tjejen kanske inte visste att många lägger något negativt i ordet.

    Tack för kloka tankar i artikeln!

    Gilla

  8. Erik skriver:

    Vänsterns syre är underordning. Utan underordning har vänstern inget uppdrag.

    Underordning har märkligt nog kommit att bli den nya tidens överordning och mekanismen är tänkt att fungera ungefär som att:

    ”Se på mig, den underordnade och skäms – du överordnade – eftersom min underordning är en funktion av din överordning och den har du snott på något sätt genom att jag är underordnad. Annars hade du inte varit överordnad och jag underordnad”.

    Det som är lite kuriöst med de upphöjt underordnade är att de ALDRIG kommer att välja att bo någonstans där de slipper oss vita, medelålders män. De kommer aldrig att flytta någon annanstans för det finns inget samhälle i världen som är bättre än där jag styr. Vare sig Pascalidou, Gardellarna, Ernman, Feiler, Romson, Täppas, Linderborg, Zara eller någon annan gnällig vänsterikon kommer att lämna in sitt svenska pass för att skaffa ett pass i ett land där den vite, medelålders mannen INTE styr.

    Svarta, muslimer och kvinnor – alla vill de bo hos mig. Det är väl bara att se sig i kring?

    Att jag är en otrogen hund och strukturell rasist samt överordnad verkar de i praktiken inte bry sig särskilt mycket om eller i vart fall ha tämligen gott överseende med. Folk riskerar livet i skraltiga båtar på Medelhavet för att komma och bo hos mig, muslimer betalar många tiotusentals kronor för att utsätta sig för mitt rasistiska samhälle. (Hur tänker de egentligen, begriper de inte vad de ger sig in på?).

    Och när de väl är här så glider de så fint in i rollen som underordnade, glatt påhejade av den just syresatta vänstern.

    Och jag skall skämmas.

    Gäsp. Tror jag köper lite biff, beställer några flygbiljetter och lämnar en av SUV:arna till service.

    Gilla

  9. Ingrid Clenman skriver:

    Något som Sverige faktiskt är känt för på andra sidan Atlanten, är att det är ett av de minst rasistiska länderna i världen. Enligt en del undersökningar, till exempel World Value Survey (från Washington Post), är mindre än 4 % rasister när de tillfrågas om de skulle vilja bo granne med en person av en annan ras. Bland de mest rasistiska är Jordanien och Indien. En ny mycket stor undersökning gjord av ADL (Anti Defamation League) om antisemitism kom till samma resultat om Sverige, att det är bland de minst antisemitiska i världen, omkring 4 %. Idag i Malmö skulle resultatet naturligtvis bli annorlunda och anledningen till det förstår man om man tittar på ADL:s undersökningsresultat och ser att i Mellanöstern och Nordafrika anses 74 % av befolkningen vara antisemiter (Västbanken o. Gaza: 93 %, Jordanien 81 %). När de flyttar till andra länder, tar de med sig sina åsikter hemifrån. Undersökningen finns här:
    http://global100.adl.org/

    Gilla

  10. Kim skriver:

    Min bättre hälft delar etniskt ursprung med Patrik Lundberg. Enda gången vi hört ordet ”kines” efter oss på stan var när vi gick förbi ett dagis. Jag tror att det var ungefär 15 år sedan.

    Gilla

  11. Melmac skriver:

    Fantastiskt bra skrivet! Det är en befriande känsla att läsa sådana här inlägg. Det är väl bara en tidsfråga innan Zl gör bort sig fullständigt i sin jakt på bekräftelse, den dagen kommer näe hennes Twitter-svans hugger henne i ryggen.

    Det är konstigt, de som anser att de är goda och ”färgblinda” är de som lägger mest vikt vid hudfärg, ursprung, ålder, kön etc.
    Man häpnar hur korkade vissa kan vara!

    Gilla

  12. Grad skriver:

    Jag har svenska rötter så långt tillbaka jag känner till, men är för svenska förhållanden tämligen mörk, med brunt hår, bruna ögon och en på sommaren brunbränd hy. Bosatt i Tyskland, så lyckas i stort sett varje ny bekantskap inte avhålla sig från att anmärka på hur mörk jag är och hur osannolikt det är att jag skulle vara svensk. Rötterna till denna tyskarnas strukturella rasism står främst att finna i Astrid Lindgrens bokproduktion.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s