Mohamed Omar

Det debatteras om varför så få är intresserade av svensk poesi. Det går tydligen bättre för de danska poeterna. Jag vet varför: svensk poesi är tråkig. Jag är poet, men undviker att gå och lyssna på andras uppläsningar. Jag blir nästan alltid besviken och ibland är det rent pinsamt. Någon står och mumlar med näsan i en bok. Inga leenden, ingen publikkontakt, inget engagemang.

Efter mina egna diktuppläsningar är en vanlig kommentar jag brukar få: ”Det här var bättre än jag förväntat mig”. Det är inte svårt att vara intressant när alla andra är så ointressanta. Men tyvärr får jag lida av poesins dåliga rykte. Jag har svårt att dra folk eftersom man tror att man ska bli tvungen att genomlida den där monotona, knappt hörbara rösten som mässar obegripligheter.

De tråkiga poeterna har förstört för hela skrået. Jag måste alltid förklara för människor att ”Jo, jag skriver poesi, men inte sån där skräp- och bluffpoesi som du förknippar med konstformen. Mina dikter är annorlunda. Du kommer att förstå dem. Du kommer att ha roligt.”

Tröskeln är hög.Bilden av poesin som tråkig och meningslös är vida spridd. Det drabbar oss som försöker skriva ordentligt och på riktigt. Ingen bluff. Men som sagt, jag klandrar inte dem som nobbar poesiuppläsningar. Jag tycker inte heller om dem. Med ytterst få undantag.

Redaktören för tidskriften Populär poesi skrev ett inlägg i den här debatten i Expressen. Han förklarar svenskens ointresse för poesi med att poeterna inte är intresserade av att få läsare. Jag är benägen att hålla med. Om man står med näsan i en bok och mumlar då skiter man i publiken.

Jag förstår inte varför man skriver om man inte vill ha läsare. Gör något annat! Jag som vill ha läsare, som skriver för att jag hoppas roa och beröra, blir lidande när skråets rykte förstörs. Lars Mikael Raattamaa, en av våra främsta inom gruppen obegripliga och tråkiga poeter, blev nyligen intervjuad i webbtidningen Kultwatch. Han sa att en av de ”konservativa författare” han läser med ”stor behållning” är Mohamed Omar. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om honom.

Med ”konservativ författare” menar han förmodligen någon som skriver på begriplig svenska. Jag kan acceptera att poesi är svårbegriplig om det finns något att begripa för den som orkar försöka.I många fall gör de inte det. Poeterna själva begriper inte.