En stark stat är viktig – men det är inte staten som skapar kittet mellan människor!

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

Vid ingången till 2000-talet var jag ledamot av kommunfullmäktige i Stockholm och drev på för att staden skulle stödja bildandet av en ”förmedlingsbyrå” för volontärarbete. Idén var inte ursprungligen min, utan en socialdemokratisk ledamots, Göran Dahlstrand. Men vi delade samma vision.

Tjänstemännen på socialförvaltningen var milt talat skeptiska inför denna ”konkurrens” om insatser på det sociala området. De stod ju för professionen! Skulle nu en massa charlataner in och ställa till det…?? Säkerligen skulle ingen på förvaltningen medge detta idag, nu när Volontärbyrån blivit en sådan succé, men jag minns motståndet.

Volontärbyrån är en verksamhet som förmedlar uppdrag och som vill göra det lätt för människor och ideella organisationer att hitta varandra.

Sedan starten 2002 har de förmedlat mer än 50 000 volontärer till över 2 000 organisationer – från Röda Korset och Makalösa Föräldrar till 4H-gårdar och Tjejzonen – och därmed bidragit till ett starkare civilsamhälle.

Mest populärt är engagemang för barn och unga, hemlösa liksom integration av nya svenskar. Men det gäller för alla åldrar. Idrotten har sina egna rekryteringsytor.

Och önskan att göra en insats, överlag, är större än de flesta anar. Faktum är att det är svårt att hitta en svensk som inte på något sätt är engagerad i det civila samhället. Våra frivilliga insatser går dessutom att räkna om till reda pengar; det handlar om ett värde på närmare 140 miljarder kronor. Varje år.

En stark stat är viktig, för att rättssamhället ska fungera och för att vi ska kunna försvara oss mot angrepp utifrån. Men en stark stat kan inte skapa det kitt som får människor att känna tillit till varandra. Det formas av det civila samhället och alla de insatser vi gör för varandra, utan en tanke på att få betalt för det.

Vilka är det då som söker sig till Volontärbyrån? Pensionärer och arbetslösa med mer fri tid än andra? Nej, hälften av dem som hör av sig är faktiskt under 35 år!

Maria Alsander, verksamhetsledare på Volontärbyrån i Stockholm, berättar att de når många unga som tidigare inte engagerat sig ideellt, studenter givetvis, men också heltidsarbetande. Det riktigt intressanta är att den som en gång börjat volontera blir ”fast” och gärna fortsätter.

Ersta Sköndal Högskola gör regelbundna studier om vårt frivilligarbete och noterar i en färsk rapport att engagemanget är högt och stabilt. 53 procent av svenskarna lägger i snitt 15 timmar i månaden på ideellt arbete. Så har det i stort sett ut de senaste 20 åren vilket renderar oss en plats i världstoppen.

På Volontärbyrån vill man gärna se ett större intresse från människor över 50 år. De är nämligen mycket eftertraktade av organisationerna därför att de stannar kvar, inte är så flyktiga och för in ny kompetens och erfarenhet.

Fast varför lägga en massa tid på frivilligt arbete när man jobbat ett långt liv och ser fram emot ett behagligt pensionärsliv, möjligheter att resa, läsa och inte minst umgås med barnbarnen?

Svaret är uppmuntrande; vi mår bra av att engagera oss i något utöver den egna hemma-sfären. Vi får uppskattning, nya erfarenheter, kunskaper och vänner.

Det är så otroligt mycket vi kan göra om vi har tid över. Den som är aktiv i föreningslivet lever därtill längre. Maria Alsander hänvisar bl a till en studie på finlandssvenskar i Österbotten som läkaren Markku T Hyppä har gjort. Hans forskning visade att föreningsengagerade människor lever flera år längre än Finlands genomsnittsbefolkning.

Det är de sociala nätverken i sig som gör skillnaden, inte typen av engagemang. Effekten på folkhälsan blir lika stor för den som är aktiv i schackföreningen, kören eller fotbollsföreningen.

Så du som funderar över vad du kan ta itu med i höst, som skulle ge livet ny mening och innehåll, ta chansen nu. Gå in på nätet och läs mer på Volontärbyråns hemsida.