Bitte Assarmo

I dagarna har två män anhållits, efter att ha påträffats med tiotals kilo sprängämnen. Två högerextrema män, som bekänner sig till den nazistiska ideologin, och som är kända av Säpo sedan tidigare.

Det är bra. Det känns tryggt att veta att Säpo har koll och att polisen, i motsats vad som ibland framkommer, gör sitt arbete och ser till att våldsbejakande extremister ställs till svars. Och många är de som skulle önska att samma sak hände med de folkmordsturister som kommer tillbaka efter att ha utövat terror i Syrien och Irak.

Det är helt naturligt att reagera på det sättet. Alla våldsbejakande extremiströrelser utgör ett hot mot det demokratiska samhället, och mot människors grundläggande värdighet. Det vore därför mycket underligt om människor inte oroade sig över att hundratals män och kvinnor rest från Sverige för att utöva terror mot oskyldiga människor.

Ändå finns det, från vänster, en tendens att bagatellisera den ena extremen. Nazism är det stora, det största, kanske rentav det enda verkliga hotet mot vårt samhälle. Islamism är något annat. Islamister betraktas ofta som ett slags underdogs som strider mot den vita överhögheten, och inte ens IS ses alltid som det hot de faktiskt är. Trots att IS har oändligt med resurser och snarare slår ovanifrån än underifrån finns en tendens att förminska och släta över. I Sverige talar vi hellre om ”utanförskap” och ”vita maktstrukturer” än om terror.

Så var det redan 2011, i spåren efter den så kallade ”arabiska våren”. I Sverige var det länge tyst om att våren snabbt övergick i iskall vinter – in i det längsta undvek korrespondenter och nyhetsuppläsare att berätta om hur de islamistiska terroristerna förföljde, misshandlade och mördade kristna och andra i regionen.

Det berodde naturligtvis på att man ville ta hänsyn till Sveriges muslimer. Men muslimer behöver inte skyddas av välmenande vänstersinnade. Muslimer kan och vill och måste få ta ansvar för sig själva och sina egna liv. Det är trots allt så att IS kanske allra främsta måltavla är just muslimer – alla de muslimer som inte ställer sig bakom IS tolkning av Koranen, som inte vill erövra världen med våld och som aldrig skulle komma på tanken att hugga huvudet av en medmänniska bara för att hon eller han inte har samma religiösa preferenser. Att förminska islamistisk terror är att förminska muslimerna och frånta dem deras värdighet.

Detta glömmer vänstern gärna bort i all sin välvilja. Istället gottar man sig åt att de två män som nu gripits är nazister och använder detta som ett argument för att misstänkliggöra och förtala människor som vill se samma tuffa tag mot islamistiska terrorister – det är trots allt nazisterna som är det verkliga hotet mot vårt samhälle, är budskapet.

Det är ett djupt osmakligt sätt att bagatellisera den terror som IS och andra islamister utövar mot människor i världen dag. Det faktum att nazisterna begick historiens kanske absolut vidrigaste folkmord rättfärdigar inte IS och andra islamistiska terrorgruppers härjningar i världen i dag. Och det faktum att två nazister gripits med sprängmedel i sin ägo innebär inte att det inte skulle kunna finnas precis lika mycket explosiva ämnen hos islamistiska terrorister. Det ena behöver nämligen inte utesluta det andra.