Mohamed Omar

Islamiska Staten, Al-Qaida, Boko Haram och Al-Shabab. Alla dessa terrorgrupper har en sak gemensamt: de är salafitiska. Salfismen är en rörelse inom sunniislam som vill gå tillbaka till en bokstavlig läsning av Koranen och sunna, det vill säga profeten Muhammeds exempel, och rensa bort alla nya idéer. De är noga med att texterna ska följas till punkt och pricka.

Salafiterna kallar sig så efter det arabiska ordet ”salaf” som betyder ”föregångare”. De gör anspråk på att följa de tidiga muslimernas, föregångarnas, islam. De menar att man som muslim redan har allt man behöver för att komma till himlen. Varför tänka nya tankar? Det är antingen onödigt eller direkt skadligt. Skriva och tala kan man visserligen göra, men bara för att förklara vad som står i Koranen och sunnan eller för att vederlägga otrogna och heretiker.

Större delen av den islamiska traditionen – allt som kom efter ”föregångarna” – är för salafiterna alltså antingen värdelös eller skadlig. De muslimska ”tänkare” som trots allt räknas som nyttiga är det just för att de inte tänkte utan bara upprepade och försvarade Koranen och sunnans sanningar.

Till de skadliga tänkarna räknar man de som verkligen tänkte, som den store arabiske mystikern Ibn Arabi (1165-1240). Den svenska konstnären Ivan Aguéli (1869-1917), som liksom många andra kulturpersonligheter på sin tid höll på med ockultism (han umgicks i delvis samma kretsar i Paris som Strindberg under Infernokrisen), kallade sig under en period muslimsk mystiker under namnet Abd al-Hadi och lyfte fram just Ibn Arabi som en slags muslimsk renässansmänniska och profet för vår moderna tidsålder. Ibn Arabi, skrev han, var ”en Leonardo i filosofiens form”. På lösa grunder påstod han till och med att Ibn Arabi upptäckt evolutionen före Darwin!

Ibn Arabi skrev väldigt mycket – både poesi och prosa. Hans mest berömda rader är en hyllning till den religiösa toleransen, vilka jag hade som motto i min första diktsamling Orientalisk sejd (1995). I svensk översättning av arabisten H. S. Nyberg (1889-1974), professor i semitiska språk i Uppsala, lyder de så här:

Det fanns en tid, då jag tog illa vid mig,

om min väns religion icke var min egen.

Men nu har mitt hjärta blivit sådant,

att det upptar varje form:

det är en betesplats för gaseller och ett kloster för munkar,

ett tempel för avgudabilder

och ett Kaaba för pilgrimer,

lagens tavlor lika väl som koranens heliga bok.

Det är till kärlekens religion jag bekänner mig,

och varthän dess riddjur än vända sig,

så är den min religion och min tro.

H. S. Nybergs översättning av dessa underbara och sublima arabiska verser finns i bilagan till Axel Gauffins Aguélibiografi Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41). I en kommentar skriver H. S. Nyberg:

”Det är intressant att konstatera, att Ibn al-’Arabi av sin teosofi leddes fram till en tolerant inställning mot andra religioner. De blevo för honom allesammans manifestationer av den ena gudomliga sanningen. Med förvånande radikalism har han givit uttryck åt sin likgiltighet för alla konfessionella skrankor i några mycket ofta citerade verser, som för alla verkliga muslimer innebära höjden av blasfemi.”

Ja, för majoriteten av världens muslimer är Ibn Arabi inte en ”verklig muslim”. I dagens muslimska värld har han så gott som inget inflytande alls, vilket är sorgligt men också begripligt då hans filosofi befinner sig långt ifrån Koranen och sunnan. Av sina få lärjungar kallas han ”ash-sheikh al-akbar”, den störste läraren, men av sina betydligt talrikare fiender kallas han ”ash-sheikh al-akfar”, den mest hädiske sheikhen.

Ibn Arabi, hävdar H. S. Nyberg, ”utövar en icke ringa dragningskraft på de radikala element, som anse sig färdiga med islams yttre form och söka lösningen på det religiösa problemet i en universell teosofi, som spränger alla historiskt givna former.”

H. S. Nyberg är inte odelat positiv till Ibn Arabi – han hade drag av kvacksalvare – men visar uppskattning för hans ”radikala” tolerans. Det är en radikalism av det slaget vi behöver, förmågan och modet att tänka utanför den smala åsiktskorridor som salafismen har satt upp. Till mina muslimska läsare vill jag rikta en uppmaning: Bli en radikal muslim!