Annika Borg

Om förargelseväckande beteende: ”Paragrafen kan också tillämpas på handlingar som företagits i enslighet men lämnat förargelseväckande spår efter sig t ex förorening på gata eller annan allmän plats.”

2008: ”En nödig 19-åring i Strängnäs bad att få använda toan på en bensinstation. Men där blev det nej, de skulle just stänga. Då lyckades han hitta en gräsplätt bakom en container vid en bergvägg. Definitivt i skymundan. Och kunde lätta på trycket i blåsan, äntligen. Han trodde att ingen märkte urinerandet. Men en polisman såg. Alltså blev det anmälan för förargelseväckande beteende, och småningom dom i tingsrätten i Eskilstuna. Inte ens få kissa i gräset? Killen överklagade, och hovrätten gav honom rätt. Han ville inte förarga någon: dels smög han undan, dels blev det inga spår eftersom det fanns gräs. – Därmed inte sagt att det är fritt fram att kissa på allmän plats, säger åklagaren.”(Aftonbladet 16 oktober)

2011: ”En 26-årig man lättade på blåsan på Västra Norrlandsgatan i Umeå natten mot lördag. Polisen såg tilltaget, och mannen bötfälldes för offentlig urinering. Händelsen inträffade kvart över två på natten. 26-åringen fick böter på 800 kronor.” (Västerbottens kuriren 12 mars)

2012: ”Att kissa på allmän plats är inte tillåtet enligt svensk lag. Det fick en 37-årig man erfara, då polisen tog honom på bar gärning då han kissade utomhus mitt i centrala Östersund. 37-åringen nekade först till brottet, med förklaringen att han bara stod bredvid en kompis och pratade när polisen kom. Senare, i en skrivelse till tingsrätten, erkände han dock. Brottet rubriceras som förargelseväckande beteende, och han får böta 800 kronor för kisspausen.” (Länstidningen Östersund 17 oktober)

2012: ”Att urinera på allmän plats räknas som förargelseväckande beteende och kan ge böter på 800 kronor. Polisen kan bötfälla de som ertappas med att kissa på offentliga platser direkt på plats.” (Länstidningen, Södertälje 20 december)

2013: Fråga: Vad gäller när man urinerar på allmän plats?/Undrande Svar: Det ska man akta sig noga för! Åtminstone om det är en tätort. Åker man fast blir urinerandet bedömt som förargelseväckande beteende och föranleder bötesstraff. Nöden kan alltså visa sig bli dyrbar! Det gäller att vara förutseende och i tid söka få tag i en allmän toalett. Att lätta på trycket utan att riskera dyrbara böter kan kännas som en lättnad i sig! (Överåklagare Sven-Erik Alhem svarar läsare i Expressen 10 april)

Det har i olika medier under lång tid förekommit uppgifter – i synnerhet i lokalpress runt om i landet – om att EU-migranter använder utomhusmiljön för att uträtta sina behov. På sina håll rasar ortsbefolkningen mot det som händer på till exempel stränder och i parker.

Protesterna fångas ofta upp i medier och av politiker som ett uttryck för fientlighet och förakt, fast de regler och förordningar som finns inte tolererar sådant beteende från landets medborgare eller deras husdjur. Varför inte paragrafen om förargelseväckande beteende tillämpas konsekvent och utan hänsyn till bakgrund är svårbegripligt.

I Malmö har nu läget blivit sådant att kyrkogården Sankt Pauli används som utomhustoalett. Radio P4 Malmöhus rapporterar om en skrivelse kyrkogårdschefen insänt till kommunen: De sörjande möter föroreningar i buskar och runt om på kyrkogården. Vattenkannor avsedda för skötsel av gravarna är stulna. De öppna kranarna används av EU-migranterna för dusch och klädtvättning.

Kyrkogårdschefen försöker i reportaget hantera den omöjliga situation han försatts i: å ena sidan måste han värna sin personals arbetsmiljö och hälsa samt värna kyrkogården som en avskild plats och å den andra behöver han leva upp till den undfallenheten som förväntas i relation till just EU-migranter, när de bryter mot de lagar och ordningar som gäller för alla andra. Han säger: ” Vi förstår naturligtvis att det är en problematik i detta, det begriper vi så att säga. Vi har inte agerat tidigare i detta, men nån gång tycker man att nu får det vara nog. Vi tycker inte det är okej, helt enkelt att man beter sig på det här viset. Man får agera annorlunda från kommunen till exempel för att hitta bättre platser för dem att vara på.”

Kommunen står handfallen. Beslutet från Miljöförvaltningen att det läger som fanns i närheten skulle avhysas, inte minst på grund av den sanitära olägenheten, upphävdes av Länsstyrelsen. Så lägret finns kvar, men ingen lösning på de sanitära problemen har presenterats. Så kyrkogården fortsätter att vara toalett och tvättinrättning.

Går det inte ens en gräns där? Finns det ingenting som går utöver anständighetens gräns? Ingenting som tangerar det som kan kallas heligt?

På kyrkogårdar ska inte problemen med EU-migranterna behöva hanteras. Dit ska sörjande kunna komma, fylla sina vattenkannor och gå till sina anhörigas gravar och vårda dem. Och de som arbetar på kyrkogården ska inte behöva städa avträden i buskarna (hur många unga har inte sitt första sommarjobb på en kyrkogård?). Finns det ingen gräns för det svenska samhällets undfallenhet?

Det finns ju lagar och regler. Hur svårt kan det vara?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6197947