Bitte Assarmo

När Miljöpartiet avslutade sin kongress nyligen valde språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin att som slutkläm hugga i med ett hurtfriskt ”Nu bygger vi Sverige!”

Han är inte ensam. Det är många som påstår att vi bygger Sverige här och nu, som om vi befinner oss på en nyupptäckt allmänning. I samband med nationaldagen skrev artisten Navid Modiri i ett öppet brev till landet Sverige att ”När jag först kom till dig så var vi båda väldigt små.” Han var två år och Sverige ”var också en liten skitunge som jag och hade precis börjat välkomna såna som mig och mina föräldrar.”

Länk: http://www.svt.se/opinion/article2999758.svt

Men Sveriges historia började inte när Navid Modiri kom hit. Det faktum att Sverige välkomnar människor som flyr från krig och förtryck innebär inte att vi inte har en egen historia. För Sverige har redan byggts. Namnet Swēorice, Svea rike, förekommer i det anglosaxiska eposet Beowulf som skapades på 1000-talet. Sedan dess har invånarna byggt och byggt om, och med tiden skapat det samhälle vi känner idag. Att dagens politiker påstår att de ”bygger” ett land som redan existerat i hundratals år är alltså rent trams.

Det är också direkt skadligt, framför allt för våra äldre. Den som likt Gustav Fridolin utgår ifrån att Sverige byggs nu behöver inte ta något ansvar för de äldres väl, eller för att landets fattigpensionärer blir alltfler – för om Sverige byggs idag så har ju de gamla inte bidragit alls. Och även om detta inte är en medveten agenda från Fridolin och de andra politiker som bräker fram samma floskel så har bräkandet redan påverkat synen på de gamla. Den som hävdar att dagens pensionärer byggde Sveriges välfärd och därför förtjänar att värnas före många andra grupper i samhället möts ofta av mothugg och anklagelser om att ”ställa grupper mot varandra”.

Den ständigt pågående kampen från politiskt håll att förvanska Sveriges historia och göra lögner till sanning förs med största sannolikhet i ett välvilligt syfte. Politikerna vill inkludera alla nya svenskar och inbillar sig att de ska lyckas om de förnekar svensk historia och svensk kultur. I själva verket är det precis tvärtom. För att verkligen inkludera alla krävs det nämligen att man kan sin egen historia. Först när man förhåller sig till sin historia och sin kultur förmår man på allvar vara välkomnande mot människor som bär på andra historiska och kulturella bagage. Ingen kräver att politikerna ska älska Sveriges historia. Men det bör vara ett rimligt krav att de åtminstone ska veta att den existerar.

Gustav Fridolin med flera må vara hur ivriga Sverige-byggare som helst men de är helt fel ute. Den stora allmänheten tycks nämligen föredra det Sverige de känner igen. Det visar, om inte annat, den stora massflykten från de etablerade partierna till Sverigedemokraterna. Men kanske har Fridolin och hans byggarkollegor trots allt börjat fundera på att inte längre låta SD vara det enda parti som synliggör vår historia. Nu har regeringen nämligen beslutat att sätta äldre i fokus och tillsätta en utredning om äldreomsorgen. Det var inte en dag för tidigt.