Mohamed Omar

Dagen före nationaldagen skriver Somar Al Naher en ledarkrönika i Aftonbladet med den provocerande rubriken ”Jag vill ha en ursäkt och inte en ceremoni”.

Somar Al Naher är arg för att det i år har blivit lag att varje kommun ska anordna en medborgarskapsceremoni för att välkomna nya svenska medborgare. Hon kallar detta för ”hån”. Istället för en ceremoni vill Somar ha en ursäkt för att hon och hennes familj inte fick bli medborgare samma dag som de kom hit. Hon vill ha en ursäkt för att de tvingades utstå en förnedrande ”process”. Den var ju ingen ”dans på rosor”.

Jag blir provocerad; jag som har en invandrad biologisk far, en invandrad adoptivfar, tre invandrade adoptivsyskon och en invandrad hustru. Jag deltog i en sådan där ceremoni när min fru blev svensk medborgare 2005. Det var på Slottet i Uppsala. Den var fin och värdig. Det var ett bra sätt att visa att medborgarskap betyder något. Det är inte bara ett papper. Vi sjöng nationalsången. Sedan barnsben hade jag fått lära mig att nationalsången är töntig, men den dagen kändes den meningsfull.

Det sägs ofta att svenskar är konflikträdda och inte gärna säger vad de tycker, särskilt när de har en avvikande åsikt. Jag tror det ligger någonting i det. Tyvärr verkar det som om Somar Al Naher och vissa andra har tolkat denna tystnad som ett frikort att vara hur fräck man vill.

Hon misstar sig. Om hon vill att svenska folket ska fortsätta öppna sina hjärtan och ta emot fler invandrare per capita än något annat land i västvärlden så ska hon inte spotta dem i ansiktet. Även om svensken i gemen inte blir aggressiv och börjar hota och slåss så kokar det inombords. Man måste själv klara av att sätta gränser. Det kallas hyfs.

Undersökningar visar att vi svenskar hör till de minst rasistiska folken på jorden. Betydligt mindre rasistiska än folk i Syrien, Jordanien, Egypten och andra arabländer. Somar kommer från Syrien och i sin presentation på Twitter skriver hon att hon har sitt hjärta i hemlandet. Jag tycker att hjärtat framför allt ska vara i det land där man är medborgare.

Men hur icke-rasistiska svenskarna än är, är de trots allt bara människor. Somars fräckhet tycks sakna gräns, men svenskarnas tålamod har en gräns. I en färsk opinionsundersökning genomförd av Demoskop uppger 58 procent av svenskarna att de tycker invandringen är för stor. Min gissning är att artiklar av Somars typ inte kommer att minska den siffran.