Mohamed Omar

Flera muslimska ledare har utfärdat fatwor mot Harry Potter. Det är en synd att läsa böckerna och se filmerna. De menar att man som muslimsk förälder bör hindra sina barn från att komma i kontakt med berättelserna. De kan förstöra deras rätta tro och goda moral.

Som vanligt skyller man på judarna och deras ”kulturkrig”. Den iranska tidningen Kayhan betecknade i en ledare i juli 2007 Harry Potter som ett ”sionistiskt projekt”. I december 2008 hävdades det i iransk statstelevision att berättelserna var en judisk-svartmagisk konspiration mot islam, en del av judarnas strävan att uppnå världsherravälde.

Hos salafiterna hittar man det råa, oförsonliga, osminkade och vulgära hatet. Den australiske, salafitiske hatpredikanten Feiz Muhammad har i ett av sina utbrott utnämnt Harry Potter till ”Guds fiende”. Feiz är utbildad i salafismens huvudsäte, det så kallade ”universitetet” i staden Medina, Saudiarabien. Den saudiska regimens religiösa institutioner har fostrat en stor del av världens salafitiska hatpredikanter. Några av dem finns i Sverige.

Varför hatar muslimska fanatiker Harry Potter? Till att börja med får man betänka att magi är en verklighet hos betydande grupper av muslimer. I flera länder finns det lagar mot magi och i till exempel Saudiarabien händer det att människor som anklagas för att använda magi blir avrättade. Stora delar av befolkningen tror också på andar. För dem som tror så är Harry Potter farlig eftersom han kan locka barn och ungdomar till denna farliga, sataniska väg.

Ett av fanatikerns kännetecken, skriver Amos Oz i sin bok Hur man botar en fanatiker, är bristen på humor och fantasi. Den Gud som Feiz Muhammad tror på har absolut inget sinne för humor, och de som tror på Honom strävar efter att vara likadana. Hans Gud har heller ingen vidare fantasi. Hade Han haft det hade han kunnat leva sig in i och förstå andra sätt att tänka. Nu ser Han bara sitt eget perspektiv och vill inte lyssna på andra. De andra är otrogna, fiender och kättare som ska tystas, straffas och utplånas. Feiz Muhammads Gud är helt enkelt som Feiz Muhammad fast större.

I sin videofilmade predikan var Feiz Muhammad särskilt arg för att de icke-trollkunniga i Harry Potter-berättelserna, de så kallade ”mugglarna”, framställs som inskränkta och trista medan Harry och hans trollkunniga vänner skildrades som intellektuella, spännande och intressanta. Med andra ord: han kände sig träffad och kränkt. Nu är inte mugglarna i berättelserna lika inskränkta och intellektuellt sterila och ointressanta som Feiz Muhammad, men han kände ändå på sig att han var mer lik dem än Harry och hans vänner, det vill säga de som är nyfikna, fantasifulla och kreativa.

Feiz förstår att om barn och ungdomar börjar uppskatta sådana egenskaper kommer de att se upp till personer som påminner om Harry Potter och se ner på sådana som han själv. Vid sidan av den unge trollkarlen riskerar han och hans sort att framstå som oattraktiva. Deras svar på utmaningen är inte att snygga till sig själv utan att förbjuda muslimer från att se rivalen.

Man kanske skulle kunna betrakta magin i Harry Potter-berättelserna som en metafor för fantasi. De som har fantasi ser saker som andra inte kan se. De kan också hitta på saker. Denna förmåga är rena motsatsen till salafismens grundläggande lära: att hitta på är en styggelse. Påhitt kallas ”bida’a” och leder till helvetet. Enligt salafismen ska man bara göra det som står i texterna och dessa ska bara förstås såsom de tidiga muslimerna förstod dem. Salafismen är motsatsen till kreativitet.

Trots fatwor från muslimska ledare är J. K. Rowlings böcker populära bland muslimska barn. De har översatts till flera stora språk i islamvärlden som arabiska, persiska och turkiska. Jag tror att de som utfärdat fatworna mot berättelserna har fog för sin rädsla: de påverkar. Hur mycket? Jag har inte tillgång till någon statistik. Sådana här saker kan också vara svåra att mäta.

Fantasi, menar Amos Oz, är förmågan att ”föreställa sig den andre”. En muslim som har den förmågan – och de finns – kan när han eller hon läser Koranens uppmaningar till massmord på ”månggudaryrkarna” och förstörelse av deras kultur och gudabilder, leva sig in i hur det skulle kännas att vara en sådan ”månggudadyrkare”. Plötsligt kan man se sin egen Gud från ”den andra sidan”. Det gör det svårare att hata.

Feiz Muhammad och hans gelikars Gud saknar fantasi och humor. Harry Potter står för fantasi och humor och därför är han den gudens fiende. Av samma anledning är han min vän. Idag är det den 2 maj och Internationella Harry Potter-dagen och jag vill passa på att hylla honom.