Patrik Engellau

Förut trodde människor inte bara på Gud, utan också på Djävulen, en fallen ängel som spred Ondskans evangelium bland människorna i syfte att inrätta sitt eget imperium på jorden. Han var listig: han inspirerade människorna med förledande och tilltalande resonemang och synpunkter som ibland, för den enkla och oskolade församlingsmedlemmen, nästan kunde tas för Guds rena ord. Den vanliga människan fick därför alltid ta sig i akt och aldrig lita på sitt eget omdöme, utan i varje fråga sätta sin lit till prästen, kyrkan, överheten. Där fanns sann förståelse.

Dagens Nyheter avskaffade, enligt egen utsago, Djävulen år 1909 (http://www.dn.se/dn-150-ar/nar-djavulen-avskaffades/). Pastorn Nils Hannerz trodde inte på Djävulen och DN-reportern Anton Karlgren anmälde pastorn till Stockholms domkapitel för detta trosfel, men domkapitlet vägrade utdela något straff varför Djävulen ansågs officiellt avskaffad.

Två artiklar om och av historikern Heléne Lööw i Dagens Nyheter den 2 maj 2015 antyder att tidningen efter moget övervägande nu beslutat att blåsa liv i den Lede igen. Ondskan ska åter få gestalt. (http://www.dn.se/dnbok/sjuttio-ar-efter-kriget-lever-nazismen-i-sverige/ samt http://www.dn.se/kultur-noje/jag-trodde-inte-att-nazismen-skulle-kunna-aterfodas-i-var-tid/)

Vad är det ondaste som samtiden kan uppvisa? Vad är oförlåtligt, vad har vi svurit, svurit, aldrig ska få återkomma? Vad är det vi ständigt inrättar muséer och spelar in Hollywood-filmer för att ständigt kunna hata? Vilken läras anhängare kan vi aldrig acceptera som annat än avskyvärda monster? Jo, nazismen.

När man läser DN-artiklarna förstår man saken lite djupare än man tidigare kanske anat. Nazismen, inser man gradvis, är inte bara en avskyvärd mördarideologi som exempelvis kommunismen, maoismen, Pol Pot-ismen eller den Islamiska Statens tänkande, utan den rena Ondskan som är så mycket farligare än de andra trosriktningarna eftersom den, precis som Djävulen brukade göra, lismande tränger sig in i vanliga människors medvetande och lurar oss godtrogna att föreställa oss saker som ytligt sett verkar rimliga, men som inför ett högre förnuft, representerat av ett politiskt mer tränat prästerskap, avslöjas som Satans påfund (se mer om prästerskap här http://patrikengellau.com/2015/03/29/ar-det-media-som-styr-sverige/).

Den ena lördagsartikeln inleds med orden: ”Vårt folk går mot undergången. Våra födelsesiffror befinna sig i stadigt sjunkande”. Visst, tänkte jag, det där känner jag igen, det var Arbetsförmedlingen som i början av april i år argumenterade för ökad invandring (se https://detgodasamhallet.com/2015/04/12/parhastarna/). Men där ser man hur lätt en oskolad människa hamnar fel! Det var inte alls Arbetsförmedlingen, det var nazisterna, närmare bestämt ”Lindholmarna 1938”.

Dilemmat är att nazisterna, liksom Djävulen medan han ännu levde, ofta lyckas ”fortplanta sina idéer utan att mottagaren förstår avsändaradressen”. Kanske hade Arbetsförmedlingen gått i fällan.

Om du till exempel inte gillar ”pedofiler, våldtäktsmän” eller i övrigt hyser en ”oförsonlig inställning till sexualförbrytare” kan du stå under nazistiskt inflytande. Så tycker nämligen nazister. Saker och ting är inte vad de synes vara. En kampanj på temat ”Stoppa våldtäkterna nu” kan tänkas vara en bra grej, men det kan också vara en ”grupp som beskriver sig som oberoende” som ligger bakom och då ligger det nära till hands att det är nazister. Sammanfattningsvis verkar det inte ofarligt att ta avstånd från exempelvis pedofili. Det kan tyda på att man innerst inne gillar Adolf Hitler.

”Hörnstenen i den nazistiska världsåskådningen har alltid varit antisemitismen” får man veta och det känns bekant. Men man kan därför inte dra slutsatsen att islamister som hatar judar är nazister, för en sådan slutsats kan vara ett uttryck för islamofobi, något som också kännetecknar nazismen.

Det säkraste tecknet på om du går Djävulens ärenden är hur du förhåller dig till romska tiggare: ”Det är framför allt i synen på tiggeri och romer som nazisternas linje ibland genljuder i den allmänna opinionen. Mellan nazismen och antitiggeriaktionerna finns en symbios”.

Vi som ogillar tiggeriet utan att för den sakens skull medverka i några regelrätta antitiggeriaktioner – annat än möjligtvis att delta i något framtida demokratiskt val, där saken kanske är en valfråga – vi är alltså medlöpare till nazisterna. Jag är kanske inte lika skyldig som en lägervakt i Auschwitz, men det är nog inte långt ifrån.

Jag kan inte förstå annat än att vi här har en ny kyrka, lika svavelosande och sannolikt lika egennyttig som den gamla när den var som värst, som vill förmå oss att skämmas och lyda prästerskapet.