Fridolins bildningsresa österut

bert stålhammar

Bert Stålhammar

Utbildningsminister Fridolin är i full gång med att förbättra den svenska skolan. Förslagen duggar tätt. Förbättrad städning på skoltoaletterna, genderanalys av läroböckerna i historia och läs-, skriv- och räknegaranti på lågstadiet är några av de senaste förslagen.

Ministern har varit på resa i Finland och tagit del av det framgångsrecept som finländarna tycks ha med sina ständiga topplaceringar i PISA-undersökningarna.

Säkert har han fått många idéer. I Finland har det de senaste åren varit sexton sökande på varje ledig utbildningsplats för lärare. Intagningspoängen har legat på samma höga nivå som poängen för läkarintagningen. I Finland bemöts lärare med respekt i ordets positiva bemärkelse. Lönerna är bra och lärarnas ställning i skolan är stark. Titlarna adjunkt och lektor finns, i motsats till den svenska skolan, kvar och ger både status och karriärmöjligheter. Detta i jämförelse med det svenska begreppet förstelärare, som ingen egentligen vet något om.

Jag märkte tydligt dessa kulturskillnader mellan Sverige och Finland då jag för några år sedan var fakultetsopponent vid en doktorsdisputation vid Lärarhögskolan i Vasa, som hör till Åbo akademi.

En disputation i Finland är en högtidlig tilldragelse. Alla inblandade, respondent, opponent och betygsnämnd, är klädda i frack eller annan högtidsdräkt. Samtliga medverkande går i procession in i disputationssalen och lägger sina hattar på bordet framför sig. Sedan hälsar ordföranden välkommen och överlämnar ordet till respondenten, som får ungefär en halvtimme på sig för att presentera sin avhandling. Sedan följer själva disputationen mellan opponent och respondent. Efter eventuella frågor blir det utmarsch till musik och gratulationer, förfriskningar, lunch och senare middag på kvällen.

Veckan före besöket i Vasa var jag ledamot i betygsnämnden vid en disputation i pedagogik vid Stockholms universitet. Den började kl. 13.00 och avslutades vid 16.00. Jag upptäckte att jag var den ende deltagaren som hade slips. Hela tillställningen var som vilken vardaglig konferens som helst på ett högstadium.

Tyvärr har vi inom det svenska utbildningsväsendet tappat de riter, traditioner och symboler som är viktiga för att skapa den kultur som är nödvändig för ett framgångsrikt lärande. Inom film, idrott och musik till exempel finns det gott om symboler och markörer som visar på framgång och skapar ”hjältar” som är värda att ta efter. I vårt land ligger tyvärr den våta grå filten med falska jämlikhetsbilder från sjuttiotalet kvar inom många skolor och bromsar glädjen i att lära sig och i att kunna.

Minister Fridolin har förmodligen goda ambitioner. Skall han lyckas med det uppdrag han åtagit sig måste han våga närma sig de svåra och grundläggande frågor i skolan, som de flesta politiker tycks skygga för. Ett gott råd till honom är att börja den resan med att läsa och begrunda följande meningar ur läroplanen från 2011:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.

Lyckas skolan förverkliga dessa mål, så ordnar det sig förvisso både med toaletterna och genderanalysen. Men framför allt bidrar skolan då till ett bättre och fredligare samhälle i framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.