Patrik Engellau

Jag har ägnat en eftermiddag åt att studera dels Migrationsverkets Verksamhets‐ och utgiftsprognos 2016‐02‐04, dels verkets Budgetunderlag 2016 – 2019.

Bilden framträder av en stolt och framgångsrik myndighet som drivs av en stark övertygelse om att den gör en ärofull insats för ett värdigt mål som väcker respekt och beundran i en hel värld. Man känner att Migrationsverket tycker sig ha fått vind i seglen. Här talar den humanitära stormaktens djärvaste avantgarde. Generaldirektör Anders Danielssons inledning i Budgetunderlaget ger intrycket att det är Migrationsverket som värnar Sveriges heder och anseende:

Uppdraget att värna asylrätten har högsta prioritet för Migrationsverket. Sverige hör till de länder i Europa som tar ett stort ansvar för att värna asylrätten. Vi betraktas som ett internationellt föredöme av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det är något som vi kan vara stolta över och det ger styrka när vi tar oss an de utmaningar som väntar de närmaste åren.

Generaldirektören vet rimligen att en majoritet av svenska folket vill minska invandringen. Men det bryr han sig inte om, för erkännandet av UNHCR väger tyngre.

Alla svenskar är enligt generaldirektören skyldiga att hjälpa honom i hans viktiga värv. Framöver bör svenskarna anstränga sig lite mer:

För att underlätta etablering och integration av nyanlända är det viktigt att samtliga berörda aktörer ökar sina ansträngningar ytterligare och utvecklar samspelet kring dem som ska börja ett nytt liv i Sverige… Det är ett ansvar för hela det svenska samhället.

Verkar detta som en ämbetsman som i demokratisk ordning uppfyller medborgarnas vilja så som den artikuleras av deras förtroendevalda? Jag tycker det känns mer som den absoluta kungamaktens Karl XII som förklarar för allmogen att den måste ut och kriga mot tsaren för fäderneslandets ära.

Egentligen läste jag dessa skrifter för att ta reda på vad migrantmottagandet kostar skattebetalarna. Det var inte lätt, men efter att ha lusläst och kliat mig i huvudet några timmar kom jag fram till att prislappen år 2016 beräknas till minst 60 miljarder kronor, vilket är ungefär en och en halv BNP-procent (vilket är nästan dubbla biståndet). Med 100 000 migranter, vilket verket räknar med, betyder detta nästan 600 000 kronor per migrant. Observera dock att detta endast är Migrationsverkets kostnader. Andra slags välfärdstjänster tillika med polis och kriminalvård tillkommer. Lägger vi till sådant blir det kanske 750 000 kronor per migrant.

Låt oss anta att det efter ankomståret blir billigare för skattebetalarna och bara kostar hälften så mycket, alltså 375 000 kronor per migrant. Låt oss också anta att migranterna ska försörjas i sju år efter ankomståret och sedan får jobb och inte kostar något för skattebetalarna (vilket är ett osannolikt positivt antagande eftersom historiska data visar att en bit över 40 procent aldrig får jobb). Dessutom antar vi att migrationsvågen inte ger upphov till någon dyrbar anhöriginvandring (vilket också är osannolikt).

Det skulle betyda att en invandrare i snitt kostar Sverige 0,75 + 7 * 0,375 = 3,4 miljoner kronor under sin återstående livstid. Jag struntar i finliret med diskontering. (Det märkvärdiga är att denna generande grova överslagsberäkning stämmer på ett ungefär med vad en uppmärksammad norsk vetenskaplig undersökning kommit fram till, nämligen att en icke-västlig invandrare under sin livstid kostar 4,1 miljoner norska kronor för norska skattebetalare.)

De 163 000 migranter som kom förra året skulle i så fall kosta var och en av Sveriges fem miljoner löntagare i snitt 163 000 * 3,4 * 1/5 = 110 800 kronor under åttaårsperioden eller ungefär 14 000 kronor om året. Är vi villiga att betala det för att Anders Danielsson ska bli hyllad av UNHCR?

Ytterligare en årskull migranter så kostar det 28 000 om året. Tredje året, alltså 2017, ska löntagarna betala runt 42 000 kronor extra i skatt om året vilket betyder nästan 3 500 kronor mer i månaden för att Danielsson och den humanitära stormaktens övriga ledande företrädare ska förtjäna UNHCRs ärebetygelser. Var det den ökade ansträngningen Danielsson utbad sig?

År fyra och fem ska vi inte ens tala om. Jag kan inte förstå annat än att det är dags att slå till alla tänkbara bromsar genast.

Post scriptum

Ska man bry sig om en så lösligt tillhöftad beräkning som jag har gjort ovan? Det är klart man egentligen inte ska. Ska man bry sig om den norska vetenskapliga studien som kommer fram till ungefär samma sak? Jag vet inte, jag har försökt läsa den utan att förstå. En annan bedömare är Jan Tullberg som kommit fram till att 2015 års invandring över tiden kostar 600 miljarder kronor att jämföra med min gissning på 163 000 * 3,4 = 554 miljarder kronor, alltså rätt lika. Jag kan inte följa Tullbergs tankegång, men den behöver ju inte vara fel för det.

Det stora problemet är att makten och myndigheterna i Sverige är migrationsaktivister och därför inte vill visa korten. De dömer därmed oss medborgare att göra skakiga sömmersketips som vi inte kan lita på, men som i bästa fall ger en allmän vägledning.