Riksdagen beslutade 1975 enhälligt att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle, följt av ett beslut 1997 att hela samhället ska baseras på mångfald i betydelsen multietnicitet.[i] Dessa beslut – de mest avgörande i Sveriges historia sedan Olof Skötkonung för över 1000 år sedan bestämde att Sverige skulle bli kristet – togs utan föregående debatt.

Några empiriska studier av erfarenheter av multikulturella/multietniska samhällen föregick inte besluten. Tysklands förbundskansler Merkel medgav 2010 att mångkulturen ”misslyckats fullständigt”.[ii] Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes dåvarande president Sarkozy gjorde strax därefter liknande uttalanden.

Resultatet av riksdagens beslut är ett bi-kulturellt – ett ”svenskt” och ett arabiskt/islamiskt – samhälle. Antalet representanter för andra etniciteter/kulturer (Indien/hinduism, Kina/sekulärt) är minimalt.

Om antalet nya asylsökande stabiliseras kring nivån vid slutet av 2015 kommer andelen personer med utländsk bakgrund att uppgå till cirka 30 procent av den totala befolkningen år 2020.

Kommer den alltmer spända relationen mellan shia- och sunnimuslimer i Mellanöstern att flamma upp på svensk botten? Kommer Sverige att få ett islamistiskt parti, grundat efter samma modell som Kristdemokraterna? Eller kommer invandrare att kanalisera sina intressen via dagens etablerade politiska partier? I det senare fallet, kommer detta att leda till ett permanent maktinnehav för partier till vänster medelst löften om fortsatt generös bidragspolitik i utbyte mot röster?

Arbetsmarknadspolitiken står idag inför två alternativ: (1) Bibehållande av dagens ”solidariska lönepolitik” med höga avtalslöner och resulterande permanent massarbetslöshet bland lågutbildade invandrare och associerade kostnader för socialbidrag; (2) friare lönebildning, med löner i stort sett i paritet med nyanländas produktivitet. Migranter kan därmed lättare finna arbete med åtföljande minskad risk för sociala konflikter, men till priset av uppkomsten av ett låglöneproletariat och ett klassamhälle efter etniska linjer.

Många svenska kulturpersonligheter har tagit första steget mot kändisskap genom att publicera blasfemiska artiklar om Svenska kyrkan eller kristendomen. Personer ur samma kulturkrets säger idag att ”Vi ska respektera Islam”.

År 2014 anmäldes 6 700 fall av våldtäkt i Sverige.[iii] Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hade en utrikesfödd man fem gånger högre ”risk” att bli registrerad för våldtäkt eller våldtäktsförsök jämfört med en svenskfödd person.[iv] FN:s Office on Drugs and Crime (UNODC) rapporterar att Sverige 2008 hade flest fall av våldtäkt (per 100 000 invånare) i världen efter Lesotho.[v]

Enligt en rapport från Amnesty International leder endast 20 procent av rapporterade fall av våldtäkt i Sverige till åtal. Endast en liten andel av dessa åtal leder till fällande dom.[vi]

Om politiker och opinionsbildare inser att något gått fel kan de inte trycka på ”rewind” som på en bandspelare.

Nils Börje Tallroth är fil. lic. i nationalekonomi och idag fristående konsult.

[i] Propositionerna 1975:26 samt 1997/98:16.

[ii] BBC News. Merkel says German multicultural society has failed. 17 oktober 2010. http://www.bbc.com/news/world-europe-11559451

[iii] BRÅ. Våldtäkt och sexualbrott. 13 november 2015. https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html

[iv] BRÅ. Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Rapport 2005:17. Tabell 12. https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf

[v] United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC). Rape at the national level, number of police-recorded offences.

[vi] Uppgift från ett referat av Amnesty’s rapport i The Local. Swedish rapists ‘enjoy impunity’: http://www.thelocal.se/20090428/19124.